han har en perfekt tärningsfyra av födelsemärken på sin arm

0035

– vill inte lämna din famn på hela veckan
– vill inte att du ska lämna den heller

han undrar om jag gillar överraskningar, utan att känna efter svarar jag ja visst, det blir kul. jag vet inte om jag gillar överraskningar längre, det är fortfarande en sådan sak jag lär mig om mig själv. att bli överraskad, ja det kan väl vara kul? eller, kanske bara läskigt?

under vår första timme ihop åker vi båt på kanalen, skålar i bubbel och skrattar åt livet. först höll vi knappt på att komma iväg från bryggan, sedan ville jag aldrig att båtturen skulle ta slut.

– tänker på dig hela tiden

vi snurrar bland hyllsystemen i mataffären. jag har jordgubbar och en flaska bubbel i väskan, vi kompletterar med ost och oliver. solen skiner sitt starkaste och mitt hjärta gör en volt när jag sträcker mig fram för att kyssa honom. lägger ansiktet mot hans hals, ber honom att stanna tiden.

– du har mig helt

jag ler mitt största leende när han kommer gående. vi köper middag och äter på en filt i parken, men det enda jag egentligen vill är att krypa in i hans famn och stanna där. vi går hem och ser på skräckfilm. typiskt bra genre för att krypa nära, krama om hårt när man håller andan av spänning. den natten sover vi sida vid sida.

– kommer aldrig kunna få nog av dig
– du anar inte hur mycket jag ser fram emot livet med dig

han har en perfekt tärningsfyra av födelsemärken på sin arm. en sned sexa, men en perfekt fyra. mina fingrar vandrar mellan födelsemärkena på hans kropp. ett, två, tre, perfektion.

– nu har jag satt ihop nycklarna till dig med mina

1 kommentar

Nämen hallå där

För två veckor sedan skrev jag en veckosammanfattning som aldrig publicerades. Söndagen innan det skrev jag ett hej som heller aldrig blev publikt. Det är skitläskigt att komma tillbaka efter att ha varit någon helt annanstans så länge.

Men här är jag, hej!

0022
Måndag morgon. Fick varken styr på min lejonman eller min morgon.

Något planerat jag gjorde förra veckan:
Bara typiskt trista saker som tvättid och plugg inför deadlines :)))

och som inte var planerat:
Tog hem Otto till mig och gosade en extra kväll innan han tågade till Småland. Mer om detta en annan gång.

Något nytt jag gjorde:
Tror det knappt själv, men gör väldigt mycket nytt just nu?? Mediterar, söker jobb inför examen, tillåter mig att må p, kollade över sommarens utbud av kurser. En period av mycket förändringar!

Foto 2020-02-08 10 44 50 (1)
Lilla räkan.

Veckans upptäckt:
Det går att sova hur mycket som helst. Typ.

Godaste maten jag åt:
Körv me brö och mos på morot, broccoli och blomkål. Mmm!

Förra veckans ljud:
Jag är SÅ nervös i detta nu pga Elsa och Cornelia gör barn. Den här veckan får de bebis?? Har självklart följt det hela i podden, så den blir mitt ljudtips för den här gången. VÄRLDENS MYSIGASTE PODD, vassego å lyssna.

Något jag haft på mig:
Oj. Det var nog en trist klädvecka, för jag minns verkligen inte en enda outfit? Säkert stela jeans och någon gosig kofta då.

Foto 2020-02-08 16 39 46
Mitt Malmö.

Förra veckans känsla:
Sug på förändring. På bättre rutiner, mindre negativitet och både oro och spänning inför framtiden.

Vill såklart veta om er vecka och livet nu. Hur mår du? Vad gör du? Vad händer i livet? PUSS.

9 kommentarer

Att bli sin egen bästa kompis

När det var januari och jag blev ensam spenderade jag timme efter timme i Instagrams DMs, skrivandes med någon som kom att bli en nära vän. Hon var med om ganska exakt samma sak som jag gick igenom. Vi blev lämnade av de vi älskade mest efter fem år tillsammans. Vi satt i samma båt, hon och jag. Vi grät ihop, skrattade ihop, sörjde på varsitt håll men ändå tillsammans.

Någonstans mitt i allt det där sa vi: vi måste bli vår egen bästa kompis nu.

0100

Jag insåg aldrig hur uppsnärjd jag var i vi:et. Hur viktigt ett gemensamt liv blivit för mig. Så hur överlever man något som känns omöjligt att genomlida? Man blir sin egen bästa kompis.

För mig har det varit skitsvårt. Det är skitsvårt. Jag har nog aldrig varit min egen bästa kompis. Jag har ofta satt andra människors välmående framför mitt eget och gång på gång tappat bort mig själv bland känslor, tankar och allt som händer i andras liv. När vi:et helt plötsligt inte fanns mer stod jag handlingsförlamad. Det tog månader innan jag slutade inkludera honom i mina middagsplaner, jag tänkte ”kanske halloumistroganoff, det gillar han ju” när jag stod i mataffären och det tog många månader innan jag slutade scanna av min omgivning efter hans nacke på bussen, på torget, bland äpplen och knäckebröd i mataffären.

0099

Att bli sin egen bästa kompis är läskigt. Skitläskigt. Men också skitviktigt. Jag vill aldrig mer vara känslomässigt beroende av någon som jag var av honom. Jag vill bli kär och dela livet med någon igen, men jag vill aldrig mer att någon blir mitt liv. Att jag:et helt och hållet byts ut mot vi:et.

Där står jag nu. Försöker bli min egen bästa kompis.

0097

När sommaren precis hade börjat träffade jag någon som fick mig att återfå lusten till att bada. Jag älskade vattnet som liten. I tonåren tog kroppshatet över. Badlusten tar jag med mig från tiden med honom, även om hans liv aldrig flätades samman med mitt.

Igårkväll cyklade jag ut till djuphavsbadet. Själv. Hoppade i och simmade en stund, sedan satte jag mig på bryggan och läste en bok. Bara jag. För att jag ville det. Jag älskar kusten, klippor och havet som inte har något slut. Och i de stunderna blir jag både stolt och glad. För trots att jag ännu inte är framme är jag på väg.

Och snart, då är jag nog ändå min egen bästa kompis.

9 kommentarer

Jag vill berätta för er

Jag vill berätta för er om våren som var och sommaren som är.

Om hur det gick från tårar på alla tänkbara platser i Malmö till skratt över torg och kullerstensgator. Om tårarna som föll mellan hyllsystemen i mataffären och på så många varv på 3ans busslinje runt Malmö. Jag vill också berätta för er om värmen i mig när jag fick tycka om någon igen. Vara någon nära och att våga släppa någon in på livet igen.

0028

Jag vill berätta för er om alla dalar av fritt fall, om alla lyckorus och om stoltheten i att gå vidare. Att överleva något som kändes omöjligt att genomlida. Om livet som blev efter livet som rasade.

Det har hunnit bli augusti nu och jag plåstrar om mitt hjärta. Plåstrar om mig.

Jag ska berätta för er.

13 kommentarer

Nu är det aslänge sedan den där skiten hände

Klockan är 22:06, lördagkväll. Jag sitter skräddare i soffan. I min soffa, i min lägenhet. Och jag har ett lugn i bröstkorgen, för det här är min plats nu.

För tre månader sedan trodde jag att min bröstkorg skulle göra ont för evigt. Att jag aldrig skulle kunna le på riktigt igen. Nu gör jag det, varje dag. Jag kommer nog skriva mer om det framöver, om att gå vidare efter hjärtekross, men nu vill jag mest bara ge er ett hej och mjukstarta det här igen.

1053

Jag har bott in mig på mina trettiofem kvadratmeter, klarat min tenta trots noll ork eller motivation, köpt nya kläder och bestämt att chips visst är en rimlig middag ibland. Speciellt om man äter i sängen.

Jag tänker att jag ska försöka fotografera min lägenhet och visa er. Bjuda in er till mig, visa hur jag har det. Är det något annat ni gärna vill se eller läsa om framöver? Ni har alltid så kloka och roliga önskemål. Skriv en rad eller två, så knåpar jag ihop något inom kort.

Och ni, nu är det ändå aslänge sedan den där skiten hände. Konstigt och skönt på samma gång.

Jag lever nu.

18 kommentarer

Det är nu det händer

Jag började april på bästa möjliga sätt. Det här hände nämligen i måndags:

1043

Jag fick nycklarna till min nya lägenhet! Kan inte riktigt förstå att det händer nu. Jag har bott hos min storebror i nästan tre månader. Är så himla tacksam för det, att han och hans sambo öppnade sitt hem för mig, bäddade en extrasäng i vardagsrummet och gav mig kramar när jag behövde det som mest.

Men nu händer det: jag flyttar till eget och börjar om.

1042

Lägenhetsbytet gick i lås till slut. Igår klev jag in till mina 35 kvm vindsvåning med mitt förstahandskontrakt i handen. Överlycklig. Ikväll kommer min möbelleverans och om bara någon dag eller så kommer det här lilla utrymmet vara möblerat med en gosig säng. Kommer aldrig mer vilja gå upp på morgonen eller gå hemifrån.

Hur ska jag bo in mig på bästa sätt? Och hur firar man ens det här?

Vill maxa njutet till fullo, på alla sätt.

10 kommentarer

Nu

Jag tar det långa bussvarvet till universitetet för att hinna lyssna på nästan ett helt poddavsnitt på vägen. Orkar sällan hålla koncentrationen hela föreläsningen men jag nöjer mig med att ens ta mig dit. Antecknar så mycket jag orkar och tar sedan bussen tillbaka.

1039

”Du är i kris” säger terapeuter och läkare och nickar förstående. ”Du reagerar fullt normalt, det är en process att ta sig igenom en kris”. Jag tänker att jag inte vill vara i någon jävla kris. Ändå är det skönt att höra att jag inte håller på att bli dum i huvudet, att det är så här det blir när något vidrigt händer. ”Det är som när någon är med i en olycka, det är inget man kan förutse. Du visste inte, du kunde inte förbereda dig”.

Det är som att han dött. Fast han lever.

1038

Fick höra att man lätt blir frusen när man bär på sorg. Jag har ingen aning om det faktiskt stämmer, men när jag är extra ledsen duschar jag varmt och länge. Lägger en ansiktsmask, syrar och återfuktar.

Som att vara extra snäll mot hyn när det är tungt att andas.

1041

Jag är okej nu. Det har gått 64 dagar och jag är okej. Jag tänker på livet som blir från och med nu, hur jag ska inreda min lägenhet och hur jag vill leva mina dagar. Flytten i månadsskiftet kommer garanterat bli ett bakslag och så jävla tungt, men det blir också början på något nytt. På mitt eget liv.

När det hände bestämde jag mig för att få tre månader att sörja och vara skitledsen. Den nionde april är mitt datum, då börjar jag om. Accepterar, går vidare.

13 kommentarer

42 dagar i den värsta av bergochdalbanor

Det här breakupet tar verkligen priset. Svåraste, hårdaste och det värsta jag varit med om. Det är så oerhört utmattande att vara hjärtekrossad. Tungt så in i helv att vara den som blev lämnad när en själv gett bort hela sitt hjärta till personen som valde att gå.

Nu har det gått 42 dagar och den här tiden har minst sagt varit en bergochdalbana. Den typen där en vill skratta och kräkas om vartannat. Ett par saker har jag ändå kommit till insikt med och reflekterat över under de här 42 dagarna av känslococktail.

1029

▸ Ställ alltid dig själv i bostadskö. Jag går miste om 2 år i kötid för att vi stått registrerade på honom (med mig som enbart medsökande istället för på eget konto). Den niten gör jag aldrig om.

▸ Den tidiga vårsolen är som det lenaste plåstret på ett trasigt hjärta.

▸ Det är så många dimensioner i ett breakup, så många känslor som ska kännas. Och det är okej. Jag är fortfarande både ledsen, arg och besviken i vågor. Ibland allt på samma gång, men det får vara så. För den här skiten är röv.

▸ Gör inte en partner till ditt liv, det blir så jobbigt om hen försvinner. Äg din egen tillvaro och låt din partner vara *en extra fin krydda i livet* istället. Ge alltid helhjärtat, men tappa inte dig själv.

▸ Och gör inte din partner till din enda vän. Det blir så ensamt om hen försvinner.

▸ Jag kan hålla huvudet högt. Jag älskade fullt ut, gav allt. Det är fortfarande helt omöjligt att ta på att det inte räckte, att jag inte räckte. Men jag kan lämna det här med huvudet högt.

Jag gjorde allt och älskade så mycket.

8 kommentarer

Släpper du mig nu så går jag

Det är lördag och vi ses i lägenheten för att fortsätta dela upp det som var vårt. Det har gått en månad, precis på dagen, och jag plingar på dörren som om mitt namn inte längre skulle stå på brevlådan. Det gör det, men ändå känns det inte som att komma hem. För hemma var med honom och med honom får jag inte längre vara.

Det är lördag och vi ses för att jag bett om det. Om att få höra honom berätta, om att få svar på de frågetecken som fortfarande gör att jag vaknar varje natt.

Han gjorde slut med mig för en månad sedan. Nu behöver jag känslomässigt göra slut med honom också.

IMG_4317
902
1444
1865
802
800
2481
2479

Vi pratar i timmar och jag ser honom. Personen jag blev kär i, som jag delat livet med i så många stunder och år. Han som jag skrattat mitt bästa med och som varit min allra största kärlek och min bästa vän i nästan fem år.

För mig är vi så mycket bättre än det här. För mig är det så svårt att ge upp vår kärlek när den varit det finaste med de senaste fem åren. Men det är omöjligt att fixa ett oss själv.

Det sista jag vill är att göra känslomässigt slut med honom, men jag blir tvungen till det nu. Jag kommer nog alltid hoppas, alltid tro på oss. Någonstans där i mig kommer jag nog alltid känna att vi aldrig blev helt klara, att det tog slut för tidigt.

Men han släppte mig och nu måste jag gå.

6 kommentarer

Mina mest lajkade bilder 2018

Paus i den här bubblan av hjärtesorg. Vad sägs om att kika på, och kanske framför allt sammanfatta, vad som gick hem allra mest på Instagram förra året? Ni hittar mig där som lindbergellen!

På nionde plats:

2632

om jag ska njuta av att det är lördag (bästa dagen) och helg? jepp!

På åttonde plats:

2355

tror nog jag håller mig inne här idag, med otto, en god frukost och det sista av tentaplugget. nu när till och med malmö bestämt sig för snö och vinter. vad gör ni idag? 

På sjunde plats:

2027

en lördag utan tusen måsten, och ett par eyelinervingar på det. vinnande koncept.

På sjätte plats:

0009

en bättre frukost 🌱

På femte plats:

0010

tack för den här gången öland, du briljerade precis som vanligt 🍃

På fjärde plats:

2473

*snälla låt mig slippa*

På tredje plats:

0011

morgon

På andra plats:

2354

bra prioriteringar i tentaplugg: sova en stund efter lunch

På första plats:

2799

köpte ballong och gick på barnkalas

best_nine_2018

Gillar variationen bland era favoriter under året som gick. Ni har gillat frukostar från mina favorithörn i lägenheten, ett vallmohav på Öland och mitt nylle. Och Otto som inte ville bada ¯\_(ツ)_/¯

Här hittar ni mina mest lajkade bilder för tidigare år:
2017
2016

Inga kommentarer
1 2 3 47