Nu

Jag tar det långa bussvarvet till universitetet för att hinna lyssna på nästan ett helt poddavsnitt på vägen. Orkar sällan hålla koncentrationen hela föreläsningen men jag nöjer mig med att ens ta mig dit. Antecknar så mycket jag orkar och tar sedan bussen tillbaka.

1039

”Du är i kris” säger terapeuter och läkare och nickar förstående. ”Du reagerar fullt normalt, det är en process att ta sig igenom en kris”. Jag tänker att jag inte vill vara i någon jävla kris. Ändå är det skönt att höra att jag inte håller på att bli dum i huvudet, att det är så här det blir när något vidrigt händer. ”Det är som när någon är med i en olycka, det är inget man kan förutse. Du visste inte, du kunde inte förbereda dig”.

Det är som att han dött. Fast han lever.

1038

Fick höra att man lätt blir frusen när man bär på sorg. Jag har ingen aning om det faktiskt stämmer, men när jag är extra ledsen duschar jag varmt och länge. Lägger en ansiktsmask, syrar och återfuktar.

Som att vara extra snäll mot hyn när det är tungt att andas.

1041

Jag är okej nu. Det har gått 64 dagar och jag är okej. Jag tänker på livet som blir från och med nu, hur jag ska inreda min lägenhet och hur jag vill leva mina dagar. Flytten i månadsskiftet kommer garanterat bli ett bakslag och så jävla tungt, men det blir också början på något nytt. På mitt eget liv.

När det hände bestämde jag mig för att få tre månader att sörja och vara skitledsen. Den nionde april är mitt datum, då börjar jag om. Accepterar, går vidare.

10 kommentarer

42 dagar i den värsta av bergochdalbanor

Det här breakupet tar verkligen priset. Svåraste, hårdaste och det värsta jag varit med om. Det är så oerhört utmattande att vara hjärtekrossad. Tungt så in i helv att vara den som blev lämnad när en själv gett bort hela sitt hjärta till personen som valde att gå.

Nu har det gått 42 dagar och den här tiden har minst sagt varit en bergochdalbana. Den typen där en vill skratta och kräkas om vartannat. Ett par saker har jag ändå kommit till insikt med och reflekterat över under de här 42 dagarna av känslococktail.

1029

▸ Ställ alltid dig själv i bostadskö. Jag går miste om 2 år i kötid för att vi stått registrerade på honom (med mig som enbart medsökande istället för på eget konto). Den niten gör jag aldrig om.

▸ Den tidiga vårsolen är som det lenaste plåstret på ett trasigt hjärta.

▸ Det är så många dimensioner i ett breakup, så många känslor som ska kännas. Och det är okej. Jag är fortfarande både ledsen, arg och besviken i vågor. Ibland allt på samma gång, men det får vara så. För den här skiten är röv.

▸ Gör inte en partner till ditt liv, det blir så jobbigt om hen försvinner. Äg din egen tillvaro och låt din partner vara *en extra fin krydda i livet* istället. Ge alltid helhjärtat, men tappa inte dig själv.

▸ Och gör inte din partner till din enda vän. Det blir så ensamt om hen försvinner.

▸ Jag kan hålla huvudet högt. Jag älskade fullt ut, gav allt. Det är fortfarande helt omöjligt att ta på att det inte räckte, att jag inte räckte. Men jag kan lämna det här med huvudet högt.

Jag gjorde allt och älskade så mycket.

8 kommentarer

Släpper du mig nu så går jag

Det är lördag och vi ses i lägenheten för att fortsätta dela upp det som var vårt. Det har gått en månad, precis på dagen, och jag plingar på dörren som om mitt namn inte längre skulle stå på brevlådan. Det gör det, men ändå känns det inte som att komma hem. För hemma var med honom och med honom får jag inte längre vara.

Det är lördag och vi ses för att jag bett om det. Om att få höra honom berätta, om att få svar på de frågetecken som fortfarande gör att jag vaknar varje natt.

Han gjorde slut med mig för en månad sedan. Nu behöver jag känslomässigt göra slut med honom också.

IMG_4317
902
1444
1865
802
800
2481
2479

Vi pratar i timmar och jag ser honom. Personen jag blev kär i, som jag delat livet med i så många stunder och år. Han som jag skrattat mitt bästa med och som varit min allra största kärlek och min bästa vän i nästan fem år.

För mig är vi så mycket bättre än det här. För mig är det så svårt att ge upp vår kärlek när den varit det finaste med de senaste fem åren. Men det är omöjligt att fixa ett oss själv.

Det sista jag vill är att göra känslomässigt slut med honom, men jag blir tvungen till det nu. Jag kommer nog alltid hoppas, alltid tro på oss. Någonstans där i mig kommer jag nog alltid känna att vi aldrig blev helt klara, att det tog slut för tidigt.

Men han släppte mig och nu måste jag gå.

6 kommentarer

Mina mest lajkade bilder 2018

Paus i den här bubblan av hjärtesorg. Vad sägs om att kika på, och kanske framför allt sammanfatta, vad som gick hem allra mest på Instagram förra året? Ni hittar mig där som lindbergellen!

På nionde plats:

2632

om jag ska njuta av att det är lördag (bästa dagen) och helg? jepp!

På åttonde plats:

2355

tror nog jag håller mig inne här idag, med otto, en god frukost och det sista av tentaplugget. nu när till och med malmö bestämt sig för snö och vinter. vad gör ni idag? 

På sjunde plats:

2027

en lördag utan tusen måsten, och ett par eyelinervingar på det. vinnande koncept.

På sjätte plats:

0009

en bättre frukost 🌱

På femte plats:

0010

tack för den här gången öland, du briljerade precis som vanligt 🍃

På fjärde plats:

2473

*snälla låt mig slippa*

På tredje plats:

0011

morgon

På andra plats:

2354

bra prioriteringar i tentaplugg: sova en stund efter lunch

På första plats:

2799

köpte ballong och gick på barnkalas

best_nine_2018

Gillar variationen bland era favoriter under året som gick. Ni har gillat frukostar från mina favorithörn i lägenheten, ett vallmohav på Öland och mitt nylle. Och Otto som inte ville bada ¯\_(ツ)_/¯

Här hittar ni mina mest lajkade bilder för tidigare år:
2017
2016

Inga kommentarer

”Snart är det aslänge sedan den här skiten hände”

Det har blivit februari nu. För mig betyder det att tiden går. Att det inte längre är pissmånaden då han lämnade mig. Att jag överlevt trots att den här typen av hjärtekross känns helt omöjlig att genomlida. Den när sorgen blandar sig med både svek och hopplöshet. Men det har blivit februari nu och den här veckan är det en månad sedan hela min tillvaro kastades omkull på en millisekund. Det har varit en av mina värsta månader någonsin, men nu är det februari och jag har överlevt.

Vilken grej ändå.

Foto 2019-02-03 07 51 51

Och ni, fy sjutton vad ni är fina. Tack för omtanken, hoppet och kärleken ni skickar. I den här situationen gör det allt.

Fortfarande går mina dagar ut på att vara, att bara klara av. Kanske kommer det komma ett inlägg då och då om något annat än ett trasigt hjärta. Vi får se. Jag ser att ni är ett par stycken som skriver att ni önskar fler blogginlägg. Jag hör er och jag önskar samma. Vill bara säga det, så att ni vet att jag läser och ser och känner likadant. Jag ska försöka kicka liv i den här bloggen igen, så snart den värsta känslostormen lagt sig.

0008

Idag skriver och skickar jag in ansökan om ett lägenhetsbyte. En etta på 35 kvm, nybyggnation i vindsvåning i befintligt hus i mitt kvarter. Om ett par veckor vet vi om bytet godkänns eller inte. Jag hoppas för allt i världen att det går igenom. Att jag kan få lite flyt i det här. Om allt går som önskat flyttar jag första april. Jag har möblerat de där 35 kvadratmetrarna i huvudet så många gånger nu.

Ni kan väl hålla tummarna för att bytet går igenom?

11 kommentarer

Det har gått 23 dagar

Jag går förbi tomma byggställningar och butiker som stänger för dagen, människor som fikar ute trots att temperaturen nästan är 0 och klockan sent på kvällen. Människor som promenerar hand i hand eller kanske leder en cykel bredvid sig.

Jag går förbi med gråten i halsen och hela livet på paus, men där ute fortsätter allt precis som om inget hänt.

Jag ringer bara för att höra honom säga det högt. Att han inte ångrar sig, att det här känns rätt för honom hur fel det än känns för mig. Jag vet att det är destruktivt men tänker att det kanske gör det lättare att förstå om jag får höra det sägas rakt ut, att han inte längre är kär och att han inte tror på oss. Men det blir inte lättare, jag gråter i varje steg jag tar resten av samtalet.

Jag hör honom prata om fina minnen av oss och går om möjligt sönder i ännu fler bitar.

3267

Idag har det gått 23 dagar och jag vaknar upp i gråt. Klockan är bara 03-någonting och svullnaden på mina ögon har inte lagt sig från kvällen innan. Jag stryker föreläsningen i min kalender, tänker jag tar det sen och försöker tänka på något annat än hur ont det här gör.

Efter 23 dagar har chocken lagt sig och det är bara sorg och hopplöshet kvar. Som att sörja att någon dött trots att han fortfarande lever. Att försöka vänja sig vid att det inte är han som får samtalet om VG på tentan, att det inte är han som längre tröstar och ger en kram. Att det inte är han som jag går med på bio, vaknar upp bredvid eller äter middagar med. Han lever fortfarande, men bara inte med mig.

Och under tiden allt där ute fortsätter som om inget hänt hör jag honom säga

”ja, det här känns rätt”.

11 kommentarer

”jag vill göra slut” och sedan var det inget mer vi

Jag vaknar men hör inga fotsteg i lägenheten. Det har hunnit bli mörkt och jag har ingen aning om min vila blivit trettio minuter eller tre timmar lång. Jag ringer honom och frågar vart han är. ”Jag är på väg” medan vinden viner i bakgrunden.

”Kan vi prata?” är det första han säger när han kommit innanför dörren. En iskall känsla i bröstkorgen.

”Jag vill göra slut”.

På en millisekund förändras allt.

1568

3100

Nu finns det inget mer vi.

Natten till den där onsdagen för snart tre veckor sedan blev min sista bredvid honom. Kyssen till middagen kvällen innan blev sista gången mina läppar vidrörde hans. Och jag hade ingen aning då. Om jag hade haft minsta känsla för att det skulle bli vårt sista hade jag hållit kvar vid de ögonblicken. Sparat dem som extra starka minnen. Memorerat in i minsta detalj. Men jag hade ingen aning. Och nu blev det vårt sista allt utan att jag visste.

I snart tre veckor har jag vaknat med sorg i bröstkorgen.

För jag får inte längre dela mina dagar med min bästa person.

24 kommentarer

Ett inlägg kommer lastat med bilder från september

God morgon världen. Idag backar jag bandet en och en halv månad för att kika lite på september. Närmre bestämt september så som månaden såg ut genom min telefonlins. Trettiodagar med skolstart, kräftskiva och en sjuk Otto.

Vi kikar, vetja!

3275

Hej hej från mig.

3289

Otto, min kämpe. I september upptäckte vi urinvägsinfektion på den här lille herren. Han fick medicin, specialkost och tusen pussar. Imorgon ska vi på återbesök och kolla läget med kristallerna som biladas i hans kropp. Ni kan väl hålla tummarna?

3291

I min bästa pyjamaströja :-)

3287

Höstterminens första inlämning kräver sovmorgon och gofrulle.

3286

En dag var jag gul. Ville möta röda damen på gatorna i Malmö pga high five, men gjorde tyvärr inte det. Himla synd ändå.

3285

GOTT.

3293

Under hela september tänkte jag ”idag tar jag nog kjol!” på morgonkvisten. Följt av: ”helv va kallt det är?? jag tar nog kjol imorgon istället”.

3303

En dag hade Otto över sin kompis Bobo på övernattning.

3302

Säg hej till den här söta!

3300

Efter två veckors inspark för våra nya IA-ettor avslutades kalaset med en kräftskiva. Jag gick dit i den här kjolen, som egentligen är shorts med fejkkjol fram.

3312

Helgen efter åkte Johan, Otto och jag till Båstad för att hälsa på ett par kompisar. Vi åt middag till sent och promenerade i skogen dagen efter. Hittade ingen svamp men var glad ändå.

3313

Fick nämligen kissa med den här utsikten :-)

3311

Kvällssol på innergården.

3308

Tre ynka kantareller hittade vi under våra tre turer i skogen.

3307

Trött.

3317

Tröttare.

Och det var september. Med ett par utflykter till skogen, för lite svamp för en pastasås och med både högt och lågt genom månaden som gick.

 

Hur var ditt september?

3 kommentarer

En blygsam veckolista med planer, tips och en viktig fråga

Jag vet inte alls om det är rimligt att dra igång en veckolista så här efter tusen år av tystnad och med en bröstkorg som fortfarande darrar efter lajf. Vem vet. Jag tänker att vi testar i alla fall. För nu har jag haft suget hela helgen men ändå haft svårt för att få igång skrivandet. Kanske kan en veckolista både starta veckan och rutinerna igen?

2919

Vecka 46 i sex punkter:

▸ Mina planer:
Idag går jag upp tidigt som attans för ett ärende på stan. Imorgon presenterar min projektgrupp vårt arbete och den här veckan börjar höstens två sista kurser. Informationsdesign idag och Webbtjänster imorgon. Jag har bokat in mig på ett nytt gruppass till i eftermiddag och tänker yoga mig igenom den här PMS-veckan. De tre senaste helgerna har jag och Johan varit bortresta eller haft besök, så den här helgen har vi bokat in exakt noll saker. Ser fram emot att bara hänga i soffan, kolla på film och äta burgare med dubbel ost.

▸ Önskningar:
Att jag kan sova ordentligt om nätterna. Att resultatet av en skittenta ändå kommer tillbaka godkänt.

▸ Något som gör mig glad:
Nya kurser. Ommöblering i vardagsrummet. Sköna träningskläder. Pasta.

▸ Oroar mig över:
Ottos återbesök hos veterinären på torsdag. För två månader sedan upptäckte vi urinvägsinfektion och nu ska vi kolla hur det står till med kristallerna som kroppen verkade bilda. Ni kan väl hålla tummarna för att allt går bra?

▸ Ett tips från mig till dig som studerar:
Idag kommer jag lägga ett brev på lådan, närmre bestämt ett tjockt kuvert till Unionen med kvitton till mitt studiestöd. Som medlem i Unionen får en nämligen tillbaka pengar för den kurslitteratur utbildningen en läser har, och det gör att jag inom en vecka eller två kommer få tillbaka höstens 3000 kr som jag köpt böcker för. Rätt najs ju? Det gör att jag kan köpa min kurslitteratur utan att ha CSN-ångest inför varje kursstart. Unionen har lite olika regler för gamla och nya medlemmar, men jag tipsar alla som redan studerar eller planerar att göra det att kika in studiestödet Unionen erbjuder. Vassego för trevligt spartips till studentlivet.

▸ En önskemiddag:
Pasta med kantarellsås.

▸ Två klimatfrågor till er:
Med den här pangsommaren som var anlände också en stor skopa klimatångest hos mig. Jag har funderat så himla mycket på mitt avtryck sedan dess, vad jag gör och vad jag kan göra bättre. Nu har jag två frågor till er: Tänker du mycket på klimatet och ditt avtryck? Vad gör du för att minska din klimatpåverkan, både i stort och smått?

Herrå!

5 kommentarer

Ett hej och 10 saker jag gjort sedan sist

Hej kompisar.

Jag ser era små avtryck i statistiken trots att jag inte skriver. Får notiser då och då om att mina ord saknas. Fy sjutton vad det är fint att se, att på riktigt dela den här platsen med er. När jag flyttade över den här bloggen hit för två år sedan var det min starkaste grundpelare i arbetet, att det här skulle bli en plats där vi hänger tillsammans. Det blev precis så, och jag är så tacksam för det.

Den senaste tiden har slitit hårt på mig. Igår tentade jag av höstterminens första kurs och nu ser jag fram emot att kunna släppa UML-diagram ett tag. Kanske får jag tenta om de där klass- och sekvensdiagrammen, men då tar vi det då. Nu vill jag bara njuta av att tentaperioden är slut och att jag har massa fint att se fram emot.

Att hänga med er. Krama mina föräldrar hela helgen. Pricka in ett pass bodybalance här och där.

3362

Tänker att det kan vara klokt att knyta ihop säcken litegrann. Minimera det här tomma hålet som blivit. En minirecap är kanske på sin plats.

10 saker jag gjort sedan sist:

• Tappat en matlåda i glas i golvet → den gick i tusen bitar

• Tappat ytterligare en matlåda i glas PÅ MIN DATOR. Matlådan klarade sig men datorn fick en grop :-)

• Prickat in ett par dagar av style challenge som Just wanna have fun kastade ihop, bland annat monokrom måndag och on wednesday we wear pink.

• En tur och retur till Stockholm.

• Tecknat en testvecka på gym???

• Har också gått på mitt första träningspass. De fem bästa minuterna av passet var avslappningen när passet var över, när en ligger raklång på en yogamatta och instruktören säger ”slappna av och dröm dig bort” med mjuk röst. Mmm.

• Fyndat på loppis!

• Tur och retur till Oskarshamn.

• Tentapluggat, prokrastinerat och tentat av höstens första kurs.

• Funderat SÅ mycket på livet. Vad jag vill jobba med, hur jag kan minska min klimatpåverkan, vad jag vill äta till middag, om en omorganisering av garderoben kan få mig att återupptäcka guldkorn, vart jag vill bo med Johan när vi har möjlighet att köpa lägenhet. Och så vidare, och så vidare.

 

Vad har du gjort sedan senast? Har det hänt något fint, roligt, spännande eller trist du vill dela med dig av? Jag hade blivit så glad av en rad eller två.

6 kommentarer
1 2 3 46