Sammanfattning vecka: 38

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Hade inga planer till denna vecka, himla konstig känsla. Jag älskar allt planera och strukturera upp mina dagar, men det är även en av de sakerna jag har absolut svårast med nu. Jag får helt enkelt inte ihop mina dagar ordentligt. Jag försöker planera upp dag för dag, och det ser exempelvis ut såhär:

och som inte var planerat:
Efter Spanien låg jag i sängen typ tre dagar och bara sov. Inte för att resan var jobbig eller svår att ta sig igenom, men nya intryck är inte alltid bara kul och spännande som utmattad. I lördags åkte jag i alla fall till Charlotte en stund. Pratade om livet över en ostbricka och kramades med denna lilla filur, hennes Olivia.

och något nytt jag gjorde:
Fotograferade ett foto i timmen från min lördag som ni ska få se senare. Det är nytt för denna lille blögg i alla fall!

Ett tips från veckan:
Ångestpodden! Jag har länge läst och hört om denna podd men inte riktigt tagit mig tid att själv lyssna, tills i torsdags. Att höra någon prata om ångest, om prick de känslorna som jag själv känner, är lugnande när en är mitt i berg- och dalbanan. Podden är även väldigt lärorik för er som lever med eller känner någon som har ångest. Lyssna, lyssna!

Veckans upptäckt:
Använd aldrig billig ost när ni gör pizza, det blir allt annat än gott.. :(

Godaste maten jag lagade:
Vi lagade pizza för gång nummer två denna vecka (till lördagsmiddag denna gång), det blev till skillnad mot fredagens väldigt gott! Jag hade svamp, paprika, lök och oliver på min, + mozarella.

Veckans musik/film/serie:
Dokumentären First Contact: Lost Tribe of the Amazon, en intressant doku om en isolerad stam i Amazonas som helt plötsligt sökte kontakt med människor, något som både är spännande och oroväckande. Se den! Jag kikade via Netflix.

Veckans självis:
Har inte tagit en enda självis denna vecka?? Tänker direkt på detta. Måste åtgärdas direkt, så här får ni en purfärsk som då är en dag sen egentligen. Helt okontrollerbart hår för övrigt.

Veckans känsla:
Är så glad över att Spanien var så fint, sitter lite fast i den tanken än. (Del ett och två av Spanien finns att läsa om och se här och här för den som missat.) Annars rätt konstig känsla i kroppen: jag har fått tänka om i min process att bearbeta pappas sjukdom eftersom jag får ångest av att få ångest, vilket jag får varje gång jag försöker tänka på eller prata om alzheimers. Fått ”hemläxa” för att lära mig hantera ångestkänslorna men hatar fortfarande när det känns som bröstkorgen ska implodera eller hjärtat slå sig ut genom revbenen.

En klädsel från veckan:
Jeans + tröja från mamma med jacka och halsduk. Och tofflor, tänker maxa september så länge vi har värme. Och ni kan vara lugna, mitt hår är inte flötigt utan nyduschat och blött :))

Veckans gif:

Honey Boo Boo får stå för veckans peppande ord.

Veckans betyg:
Vecka 38 landar in på 4/5. Det har på många sätt vart en jäkla skitvecka, med ångest och flertalet timmar med vila. Men den har också vart rätt så fin emellanåt, som när jag fick krama Otto igen efter en vecka utomlands.

 
Sådär peeps, det var min vecka 38 det! Hur var er vecka? Jag hoppas på bra, men berätta gärna.
 
Den här veckan kommer jag bjuda er på lite smått och gott från mina utkast. Ni var en hel del som i undersökningen svarade att ni ville veta mer om utmattningssyndrom och min sjukskrivning. Jag har förberett fyra delar i en serie om utmattning, så jag tänker att vi kan kika på del ett någon dag snart. Men jag vill passa på att fråga er en sak först: är det något speciellt ni vill veta? Det blir lätt att en bara drar iväg när en pratar om ångest, sjukskrivning och att gå in i väggen. Är det något specifikt ni undrar över eller vill ha svar på, som jag kan ta med i dessa delar? Det går såklart bra att ställa frågor under tidens gång, men har ni några funderingar redan nu är de välkomna fram i kommentarerna eller till info.lindbergellen@gmail.com så har jag något att förhålla mig till i del ett.
Vi hörs!
15 kommentarer

15 kommentarer

  1. En fråga ang utmattningssyndrom. Vad tycker du man ska/kan göra som anhörig? Tycker det är svårt och vet inte hur man kan hjälpa till.

  2. måste bara säga att himmel vad jag känner igen mig i att få ångest av ångest. Eller för mig är det snarare rädsla för ångest/att må dåligt. Får mig att undvika så jävla mycket, som kanske inte ens hade gett ångest om jag väl vågat prova. Är du med hur jag menar?! jävligt dåligt beteende känner jag.. Kram påre <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *