En 65-årig födelsedag

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Jag har tidigare berättat för er att min pappa alltid vart min akilleshäl, och nyligen publicerade jag den jobbigaste texten jag någonsin skrivit (Alzheimers, jag hatar dig av hela mitt hjärta). Ett sådant tillfälle av akilleshäl jag minns från min barndom är när jag för en herrans massa år sedan fyllde år. På kvällen började jag gråta för att tanken av att jag blev äldre innebar att pappa också blev det (och vi vet ju alla att en inte lever för alltid) slog mig. Den kvällen gick jag upp och satte mig på köksbänken och tittade på när min pappa diskade kaffekoppar och assietter med tårtrester från mitt kalas.
För en och en halv vecka sedan fyllde pappa själv 65 år, och mina föräldrar ordnade en liten fest hos dem lagom till födelsedagen. Jag hoppade i en finklänning och tog Johan i armkrok.
När Johan och jag anlände stod maten uppdukad på köksön, sådan lyx! Vi fick en liten glöggmugg i handen och sedan snittar och minipizzor på en tallrik.
Mamma hade trixat ihop något som jag var så tveksam till först, men som jag sen åt flera stycken av: dadlar fyllda med ädelost. Låter så knäppt, men var verkligen hur gott som helst! Har ni testat? Jag måste äta det snart igen.
Av mig och Johan fick pappa en bok om Besväret i Oskarshamn, ett pittoreskt område i centrum med kullerstensgator och små stugor på vildvuxna tomter. Besväret är en del av Oskarshamn som pappa kommer ihåg väl från sin barndom, så vi tänkte att han framöver kan sitta och bläddra lite i boken och minnas de åren eftersom minnen som skapas nu blir svårare för honom att komma ihåg.
Och det var en bra present, han blev så himla glad.
Johan var ju med under kvällen såklart ↑
Min mamma hade glitterklänning, kvällen till ära.
Till middag serverades tre sorters paj, nom nom.
Och som vanligt åt en ju alldeles för mycket när det finns fler saker att smaka på :)) Men det slutade ju inte med tre olika pajer, till efterrätt hade mamma bakat en saffranskladdkaka som var så himla god. Hade vi inte tagit taxi hem sen hade jag bergis kunnat rulla hem :))
Finaste mamma.
Och finaste, finaste pappa <3 Ett stort grattis på din födelsedag!
18 kommentarer

18 kommentarer

  1. Så himla fin inledning <3 och fyllda dadlar!!!! Så gott. Vet inte riktigt om du äter kött, men om du gör: fyll dadlarna med valfri ost, linda med bacon, lägg i ugnsform, droppa på lite crema di balsamico och kör i ugnen tills baconen är karameliserad. *heaven*.

    1. Åh, hörde precis samma med dadlarna och bacon på festen! Tyvärr äter jag inte kött men är helt hundra på att jag hade älskat det om jag ätit kött, MVH forever baconlover :”)

  2. men vilken mysig tillsträllning. har inte testat dadlar och ädelost, däremot med getost! en tapas-favorit, du borde testa!

  3. Men jösses, är inte det väldigt tidigt för alzheimers? Usch! Ni ser ut att ha haft det fint, och fun fact: min pappa är också från oskarshamn!

    1. Jo, det är mycket tidigare än vad som är "normalt". Vanligtvis är en sjuk bra många år innan det ens blivit så illa att en utredning görs och diagnos kan ställas, så pappa var nog inte ens 60, kanske inte ens 55, när han blev sjuk.
      Så himla kul med en pappa härifrån! Är du här någonting och hälsar på? :)

  4. Vilket kärleksfullt inlägg du har skrivit, Ellen! Ni ser ut att ha haft en jättefin kväll och vad härligt med den lyckade presenten :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *