Sov gott, Bamsen

1008

Jag var fjorton år när Bamsen flyttade hem till oss och i elva år har han bott hos min familj. Som liten älskade han att klättra upp på skohyllan för att sova på våra tygskor, varje sommar sprang han varv efter varv i trädgården och badade sedan i samma blå plastpool som jag och mina bröder hade när vi var små. Han älskade brieost och gjorde alla trix han kunde om en höll upp en godisbit i luften.

Igår somnade han in i mina föräldrars armar.

010

Det är ingen Bamsen som kommer sitta i fönstret när en kommer hem till mamma och pappa nästa gång. Ingen som sover i hundsängen i hallen, ingen som ligger på fönsterbrädan och spanar på vad som händer utanför. Ingen som hoppar upp på stolen bredvid under middagen och ingen som lägger sig tätt intill i soffan. Han kommer inte vara där mer.

Bamsen, tack för de elva åren jag fick vid din sida.

Jag älskar dig.

27 kommentarer

27 kommentarer

  1. ååååååh! Kan relatera så himla mycket i detta. Min lilla Elvis somnade ju också in för några veckor sedan. Det är en så speciell sorg!

  2. Neeej <3 beklagar verkligen sorgen, att förlora ett husdjur som man vuxit upp med är som att förlora en familjemedlem. Stor kram!

  3. Många kramar! Att säga adjö till en vän är alltid lika svårt, oavsett om denne gick på två ben eller fyra tassar <3

  4. Åh så sorgligt att han inte finns hos er längre. Men minnena finns kvar och vad fint du skrev om er tid. Jag tycker döden kan avskaffas…..
    Stor kram ❤

  5. Åh, jag beklagar. Låter som om det finns många fina stunder att minnas. Jag vet hur det är att växa upp med en hund som en dag inte längre finns kvar. Kram!

  6. <3 Åh, det är så tungt att förlora så älskade husdjur, har sagt farväl till alldeles för många själv. Det är ju ens familj. Kram från mig!

  7. Åh Ellen, hur jag älskar dina målande beskrivningar som tar en in i dina minnen som om det var ett fotografi av just den stunden du visat framför oss. Jag känner med dig och tänk vilken välsignelse att just Bamsen fick sprida sin glädje, värme och busighet med er!

    Stor stor kram,

    Arisa

  8. Åh nej, fy. Fick tårar i ögonen för mina tankar gick direkt till min egen lilla bästis. Han är dock bara fyra så han blir förhoppningsvis kvar här hos mig i många år till.
    Beklagar verkligen sorgen! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *