Hur söker en hjälp för utmattning?

För ett tag sedan fick jag ett mail av en läsare som hade en väldigt viktig fråga om utmattningssyndrom som jag vill dela med er, nämligen hur en ska göra för att söka hjälp och bli tagen på allvar. Det här går nog egentligen att applicera på fler problemområden, exempelvis ångestproblematik och depressioner, men oavsett hur en söker hjälp är det allra viktigaste att en faktiskt gör det.

Som vanligt vill jag att ni har i åtanke att det här är mina tankar och erfarenheter utifrån mitt eget perspektiv och min utmattning, något som kan tyckas och kännas helt annorlunda i någon annans situation.
857

▸ Mitt problem nu är att jag inte vågar söka hjälp. Att blotta sig och riskera att inte bli tagen på allvar. Vad säger man när man ringer till VC och vill ha hjälp för det här?

Den där rädslan av att inte bli tagen på allvar, att ens problem ska avfärdas som nonsens, är så jäkla skrämmande. Jag förstår den till hundra procent, det var nämligen exakt så jag kände innan jag fick hjälp. Jag gick till och med ett halvår med beskedet att det kunde vara utmattning innan jag tog upp utredningen på allvar, och då var jag redan så långt in i kaklet att det enda som gick att göra för att rädda situationen var att stänga av allt från och med den dagen. Inget jobb, inga måsten.

Just det är anledningen till att jag idag tycker att det här är så himla viktigt att prata om.

Först vill jag bara få det här sagt: Du har rätt till hjälp. Alltid. Det spelar ingen roll om en skulle få prata med en puckad sköterska i telefon eller träffa en oförstående läkare på din vårdcentral, du har rätt att få hjälp och om du inte får det på första försöket får du försöka igen. Det är inte meningen att vi ska gå runt och må dåligt i oss dag efter dag, månad efter månad. Ibland kan en ha otur och då måste en resa sig och försöka på nytt. Glöm aldrig det, att det inte är meningen att en ska må dåligt livet ut.

1028

Så, vad gör en? Hur söker en hjälp? Vad säger en till sköterskan i telefon, till läkaren på sin vårdcentral?

Du säger precis det du känner.

Börja från början, förklara hur allt var innan och hur det blivit med tiden. Berätta om känslorna du har i bröstkorgen, tankarna som snurrar i huvudet och vad som fysiskt känns i kroppen. Berätta hur dina dagar ser ut, hur du själv känner att du tacklar vardagliga problem och vad du tycker att svårigheterna är och låt sedan läkaren göra sin bedömning. Om läkaren själv inte föreslår provtagning tycker jag att du kan ge det som ett förslag, att ta prover på allt som går för att utesluta exempelvis järnbrist eller sköldkörtelrubbningar.

Jag tror så här: det svåra här är inte vad du säger utan att du vågar. Vad du känner vet du bättre än någon annan, men att våga berätta det för en främmande människa i vit rock är en helt annan femma. För mig fungerade det väldigt mycket att tänka: ”vad har jag för val?”. Jag hade nämligen två alternativ → antingen berättar jag som det är trots att jag är livrädd eller så fortsätter jag gå i den här skiten och gissningsvis dör på kuppen. Tänker en så finns det till slut bara ett alternativ som är rimligt, speciellt med tanke på att det på sistone kommit forskning som visar att utmattning ger mätbara hjärnskador.

Så säg bara precis vad du känner, vad som värker i bröstkorgen. Du har så mycket att vinna på att våga och bli frisk.
<3

17 kommentarer

Så här ser sticklingarna som flyttade till sju av er ut idag!

Minns ni att jag i höstas skrev om detta med att ha gröna fingrar och att jag då plockade sticklingar från en av mina elefantöra för att ge bort till ett par av er? Om inte finns inlägget att kika på här. Nu har det gått ett par månader och jag tänker att det kan vara kul att kika på hur sticklingarna överlevt resan och vintern i sina nya hem.

Låt mig presentera: sju sticklingar från min moderplanta som numera bor hos er!

elefantöramadeleine2
↑ En av sticklingarna skickade jag till Madeleine, så här skriver hon om sticklingen:

”När jag fick den på posten tänkte jag först sätta den i jord direkt men hade såklart ingen hemma där och då, så den fick flytta in i ett mätglas istället. första 1,5-2 månaderna mådde den varken bra eller dåligt, det stod liksom still, men det gjorde alla mina växter då så det var bara att hålla ut och vänta.. sen en dag såg jag att äääntligen hade en liten liten svans tittat fram, och så har det fortsatt sen. känner mig hoppfull nu när solen tittar fram lite mer, har märkt det på alla mina växter här hemma att dom börjat piggnat till! fint ere.”

IMG_0116 copy
↑ Sedan har vi Lovisas stickling som stått och väntat på våren i en glasburk för kapris. Superbra tips för övrigt, att spara alla sorters glasburkar för att sedan ha som glasvas till sticklingar!

elefantörastina
↑ Stinas elefantöra har växt till sig och gått från 5 miniblad till 9 stycken!

”Tar hand om den som om den vore mitt lilla barn och längtar tills den blir större.” <3

elefantöraanne
↑ Anne mailade mig och skrev att hon ibland känner sig som *Den Allsmäktige Modern* när hon pysslar med sina växter, jag log så himla stort över den beskrivningen. Finaste!

”Det lilla elefantörat kom till mig i Värnamo en grå novemberdag och fick flytta in bland de andra växterna på den enda fönsterbrädan i min lilla vindsetta. Där fick det bo fram till februari, då det fick flytta med mig till en ny lägenhet och en fönsterbräda i söderläge. Under lång tid har det varit oförändrat och jag har funderat mycket på varför jag inte fått det att växa. Men så plötsligt under förra veckan, som bjöd på några fina soldagar, tittade plötsligt ett nytt blad fram i mitten och sedan ett litet till. Fantastiskt att se vad lite sol kan göra och jag själv dansade en liten glädjedans på det knarriga trägolvet i min nya lägenhet!”

elefantörajulia
↑ Julia meddelar att sticklingen fått två nya blad som kommit upp i mitten och alla bladen har tjocknat superfint.

”Jag bor i livets mörkaste lägenhet, så den får stå i köksfönstret med avokadoplantorna och så håller jag tummarna varje dag att den skall klara sig fram till att solen tittar fram!”

elefantöralisa
↑ En stickling flyttade hem till Lisa,

”Jag tror nog att den, precis som jag, får ny livsenergi när våren kommer.” ← igenkänning!

elefantöramadeleine
↑ En av sticklingarna flyttade till ytterligare en Madeleine, hon skriver så här:

”I slutet på sommaren: öppnar dörren till mitt första egna hem. Planlösningen är dålig och väggarna ekar tomma. Sakta formas jag och mina veckor här. Varje dag tar jag tre trappor ner och låser upp min brevlåda. Oftast ingenting, ibland en tidning eller ett kuvert. Jag tycker om post, speciellt när det är något genomtänkt och personligt. Som en stickling att få rå om och försöka hålla vid liv. Mina växter påminner mig om att livet är skört, att jag måste ta hand om mig själv för att inte falla isär. De fyller en bit av den saknad som ekar tom i mig. Saknad efter mitt föräldrahem där gröna växter är en självklarhet och där skogen sträcker sig tätt inpå den lilla staden jag kommer från.”

 

Hur fint är inte detta? Att min moderplanta gav sju nya skott som flyttat till andra städer i vårt avlånga land? Jag smäller av. Jag minns att det var så himla nervöst och roligt att linda in de där sticklingarna i bubbelplast och skriva adresserna på kuverten. Som att jag kunde ge tillbaka till ett par av er, som ett tack för att ni hänger här med mig.

Så himla fin grej!

18 kommentarer

Ett knippe vårtecken och en dag inbäddad i lugnet på ön

964

En fredag för två veckor sedan packade jag ihop en väska för att åka till Öland över helgen. Vi kikar lite på hur det såg ut vetja!

989

Vi kommer alltid fram någon gång mellan sex och sju på kvällen, då har vi åkt buss i en timme och sedan handlat till middagen innan vi når huset på ön. Den här fredagen dukade vi upp till grekisk sallad med surdegsbröd och pärondryck.

Efter middagen samlades vi i soffan för att kolla på film tillsammans, första delen av Indiana Jones. Jag har aldrig sett dem förut men somnade redan efter någon halvtimme in i filmen. Jag får inte pris för bäste filmkvällskompis i alla fall, gjorde nämligen om exakt samma sak på lördagskvällen, he heee..

990

Lördagsmorgon. Jag älskar lördagsmorgon.

992

Katten Molly var ute och strosade i vårsolen under morgontimmarna. Hon var inte jätteimponerad över min kamera utan ville mest stryka sig mot mina ben och rulla sig på de varma stenarna.

991

Och titta här! Jag har letat som en galning efter rotade kastanjer hemma men inte hittat några, här fanns dem precis utanför dörren. Jag plockade tre kastanjer och ett litet lönnskott och visade med spänning för Johan och hans mamma. De skrattade mest och undrade varför jag inte tar ett miniträd istället, kastanjer som blivit decimeterhöga.

Enkelt växtgäri-svar: en vill ju se ingenting bli till någonting! ¯\_(ツ)_/¯

994

När jag kom in igen åt jag avokadomackor till frukost. Till ett avsnitt How to get away with murder. Okej, två avsnitt.

998

Gick ut på promenad nummer två för den här dagen och hittade honom i vedboden. Min finaste person.

Han försvann ut under morgonen för att hugga ved men kom liksom inte in igen, när jag hittade honom i vedboden sa han det är ju ingen ordning här inne, jag sorterar allt nu bara. Raring.

997

Öland vårblomstrade som bara den, överallt. Gissa om det var rogivande att se detta, efter ett par dagar med snökaos och en känsla av att våren nog aldrig kommer komma?

1001

Det finns tre kastanjeträd på gården och jag plockade så många att de knappt rymdes i mina händer till slut. Efter ett par dagar hemma plockade jag ut de som klarade resan allra bäst och just nu har jag fyra kastanjer på fönsterbrädan, varav två faktiskt redan fått ett litet träd som tittat fram! Psst, ni har väl inte missat kastanjen på Instagram?

Är det några av er som odlat kastanj tidigare? Jag har aldrig, så tipsa gärna med allt klokt ni vet om kastanjeodling!

1004

Till middagen stod Johan i köket och bakade egna pitabröd som sedan åts med vegokebab, grönsakshimmeln, hummus och Johans klyftpotatis. Jag tror att jag nämnt dem förut, klyftpotatisen, de är nämligen dem godaste jag någonsin ätit.

1005

”Maaaaaaten är klaaaaaar!” ropar aldrig Otto, utan han gäspar under tiden han sitter på bebismage och blir kliad istället. Han var förresten helt galen i Annas mage. Gick och strök sig mot och ville helst av allt sitta på. Knäppt och rätt sött.

Helgen på Öland var verkligen så nedrans skön. Den blev precis som jag skrev om här, helt kravlös och lugn utan något speciellt att göra. Jag låg mest i soffan och skrev varvat med promenader bland vårtecken och god mat, jag klippte inte ens Otto eller såg en enda film. Så lugn var helgen. Det är alltid fördelen med att komma dit, ön bäddar in en i sitt lugn direkt och sedan är det bara att njuta.

Och vet ni? Jag älskar det.

22 kommentarer

Veckans lista ← i nytt format!

Vet ni vad? Idag testar vi något nytt! Ni som läser Floras blogg har ju säkert lagt märke till hennes veckolistor, helt enkelt en sammanställning av vad som kommer ske istället för vad som har hänt. Jag gillar konceptet av så många olika anledningar och tänker att vi testar det en gång eller två. Vad tror ni om det?

På sistone har jag nämligen känt att det blir samma sak om och om igen i veckosammanfattningarna eftersom jag 1, inte alltid mår så bra och 2, inte gör speciellt mycket utöver det ni redan får se i form av inlägg och sammanfattningar. Kanske är det känslan jag har för att jag skapat content på något som dels hänt i min vardag men som jag sedan också bearbetat i text och bild, medan det för er blandas ut med allt annat ni konsumerar och läser och därför inte märks av. Förstår ni vad jag menar? Hur som, ni får jättegärna berätta vad ni tycker om den gamla sortens veckosammanfattning kontra Floras variant som jag testar den här måndagen!

1021

▻ Veckans planer:
Okej, aprils första vecka! Jag tänker mig att den här veckan gärna får innehålla ett besök i blomsterbutiken för att komplettera den här buketten som hunnit bli lite ledsen. Jag kommer jobba förmiddagar och förhoppningvis orka skriva lite på kvällarna, kanske boka en frisörtid och hinna med att träffa en vän eller två. En vecka av väldigt lösa planer, skönt så.

▻ Veckans läsning:
Nu bara måste jag ta tag i det här med att läsa ut Allt som blir kvar! Jag började ju på den i vintras men pausade när jag kände att text var alldeles för tungt för mitt utmattade sinne, idag tacklar jag text bättre och hoppas att det nu kan fungera med böcker igen. Allt som blir kvar är först ut den här veckan.

▻ Veckans måste:
Klippa Otto som blivit så himla långhårig. Plantera om växterna här hemma, något jag skjutit på i tre veckor.. woops. Tömma min mailkorg.

▻ Veckans middag:
Ser verkligen fram emot matlagningskvällar nu när det är ljust så länge! Jag hoppas att den här veckan kan bjuda på quesadillas, kanske en och annan poké bowl och lite jordärtskockssoppa. Har ni testat receptet på soppan förresten? Hade varit roligt att höra vad ni tyckte!

▻ Veckans önskning:
Att det kan vara 20+ med skinande sol varje dag. Det är väl ändå inte för mycket begärt?

1020

▻ Veckans tv-serie:
Oj, alltså på sistone har jag sett så mycket serier att jag knappt vet vad jag sett och ännu inte hunnit med längre. I förrgår hittade jag dock X Company (jag tittar på Viaplay) som handlar om en liten grupp människor som specialtränats för att bana väg för förändring ← modiga unga i motståndsrörelse i kombination med WW2 faller mig verkligen i smaken. Tips!

▻ Veckans oro:
I veckan har jag terapi inbokat, något som jag alltid känner oro inför. Tänker ofta att det borde kännas skönt, borde vara lättande men jag känner  princip helt tvärtom. Min utmattning har ju slagit som hårdast på förmågan att planera (min favvo, typiskt nog) vilket gör det så satans jobbigt att bara ha en tid bokad i kalendern. Hatar det, och kanske är just det bevis nog för att den där nedrans tiden är viktig att gå på.

▻ Veckans pepp:
Åh, tänker att hela den här veckan gärna får lindas in i lite pepp! Peppt väder, pepp musik, peppigt humör och peppiga peeps runtom mig.

▻ Veckans blogginlägg:
Jag har tänkt att vi bland annat ska kika på min senaste helg på Öland (imorgon) och också gå igenom lite frågor och önskeinlägg från er. Kanske köra ett foto i timmen igen och eventuellt fortsätta Sju skrynkliga skjortor med något annat jag bär eller har. Vad tror ni om det?

7 kommentarer

Mars: som ett luddigt moln i min bröstkorg

1018

Så här har jag sett ut:
Taaada! Jag har fortfarande klätt mig mest i skjorta men plockat fram Johans flätade armband som alltid används på sommaren och försökt få det här håret att samarbeta. Jag har haft målade naglar varje dag (sådan terapi att plocka fram nagellack och en fil och sedan fixa till en podd? bästa) och äntligen trivts i ögonfransarna som nu blivit starka och friska med lite hjälp av ricinolja.

Den här månaden har jag också: plockat fram alla mina vårjackor, gått barfota i skor och beställt ett par solglasögon med styrka. Jag funderar för övrigt på att klippa mig snart igen. Korta av allt på nytt, ännu kortare än sist, och eventuellt ljusa upp det lite. Vad tror ni om det?

952

1002

Det här har gjort mig glad:
Något utav det absolut finaste med månaden har helt klart varit att jag träffat min vän Line som nyligen blev mamma till Stella. Jag har så svårt att liksom ta in att Line haft Stella som inneboende i sin mage i så många månader, att bebisen jag håller i mina armar nu varit en liten ärta? Blir knäpp av att tänka på hur fantastisk kroppen är. Och Line, sådan himla superhjälte!

En annan fin sak som också gjort mig glad är att vi nu kan prata mer på riktigt om flytten till Malmö. Johan och jag har bestämt oss för att vi inte flyttar förrän sensommar/höst vilket gör att det fortfarande är lite för tidigt för oss att titta på lägenheter, men det känns ändå så himla skönt att vi liksom snart är där. Snart, snart.

1007

Jag har känt:
Aj. Den här månaden somnade Bamsen in efter ett par månader av ont i leder och starka mediciner. Vi förlorade en familjemedlem, Otto sin bästa kompis och ”storebror”. Natten när Bamsen somnade in drömde min storebror Oscar att Bamsen kom till honom för att berätta att han mår bra nu, att han inte har ont längre. När min favorit3-åring frågade om Otto lekte med Bamsen hos mamma och pappa och Charlotte förklarade att Bamsen är i himlen med farfar och katt-Bamse såg Olivia så himla förstående ut. Det är verkligen en sådan konstig grej när någon försvinner så där, att livet bara ska fortsätta som vanligt trots att något viktigt saknas.

Månaden har också bjudit på en stor coctail av känslor. Jag har både skrattat mer än vanligt och haft mer ångest än vanlig. Livet ändå, va?

Detta har hänt:
Jag har sovit en vecka hos Charlotte och Olivia eftersom Johan var på semester vid riksgränsen och Mattias på jobbresa i Kina. Vårsolen tittade fram på riktigt. Jag har bestämt mig för vilken bana jag vill ta i framtiden, i alla fall vilket spår jag vill börja på, och jag har försökt göra det bästa av situationen just nu.

1017

Jag har gjort:
Inte alls särskilt mycket faktiskt. Jag har sett säkert fyra serier, om inte mer, och mest strosat runt hemma all ledig tid när livet liksom varit en enda känslostorm. En helg var jag på Öland, det var så himla fint. Annars har jag mest kramats med Otto och Johan, gått runt i pyjamas och lyssnat på musik som påminner mig om sommar.

Har ni någon speciell musik som får er att känna sommar? För mig är det Timbuktu, Syster Sol och Håkan Hellström. Häromdagen fick jag dessutom biljetter till den sistnämnde! Det blir en extrakonsert i Borgholms slottsruin söndagen den 16:e juli och jag kommer vara där! Så himla glad.

977

Detta har jag ätit:
Sushi och sjögrässallad. Hummus. Avokadomackor. Diverse sallader. Pasta med svampsås. Kanelbullar.

1014

Månadens bästa:
Den här månaden har en av de bästa sakerna varit att jag landat på så många plan. Landat i känslan av att det är okej att allt inte alltid är bra, att jag vissa eftermiddagar behöver sova dubbelt så mycket som en vanlig dag och att bröstkorgen emellanåt har ett grått orosmoln i sig. Landat i tanken om att det inte går att stressa ut ur en utmattning som en stressat sig in i, hur gärna en än vill bli frisk snabbt. Jag har landat i mina känslor och tankar och det känns så himla skönt idag.

Det absolut bästa med mars måste jag nog ändå bara ge månaden i sig och vädret som säsongen för med sig. Våren. Hur skönt är det inte att det nu är ljust när en går till jobbet OCH ljust när en kommer hem? Att vårsolen kan värma kinderna, naken hud som inte fryser i vinden och alla träd som knoppar? Åh.

skjortor

Populära inlägg från mars:
Jag startar mars med blomster på köksbordet och fina helgplaner
Hur jag gjorde för att flytta från blogg.se till egen WordPress på webbhotell – och varför
Sju skrynkliga skjortor
En helt vanlig onsdag i mars (ett foto i timmen)
Det är fredag och jag drömmer om fräkniga näsryggar

 

Mars har varit en sådan fin månad samtidigt som den på något sätt vart ett luddigt åskmoln i min bröstkorg. Som ett mellanläge, en övergångsperiod eller en brygga från något till något annat. Å andra sidan är väl mars kanske också just en av våra övergångsmånader, när vi liksom verkligen lämnar vintern och våren börjar ta vid. För mig, som påverkas så mycket av vädret, är det i vilket fall så himla skönt att mars gjort sitt och vi är på väg åt rätt håll. Att vakna en morgon klockan sex och det är ljust utanför fönstret är guld för mig!

Berätta gärna lite om hur mars månad varit för er, det är så fint att få ta del av. Har mars gett dig något speciellt att minnas? Kanske något extra fint som hänt eller känts?

16 kommentarer

Mars månads blomster i glasvas

1015

För en vecka sedan strosade jag runt i blomsterbutiken för att plocka ihop något fint igen. Minns ni att jag senast köpte rosa ranunklar med eukalyptus? Den här gången insåg jag att ranunklar nog är favoritblomman för fler, de var nämligen totalt slut överallt. Så typiskt. Istället plockade jag ihop en vit samling som pryder lägenheten nu.

1012

Jag har ju nämnt för er tidigare att mitt bästa är att placera ut i flera småvaser istället för att ha en gigantisk bukett på köksbordet. Jag sorterar ut i tre-fyra glasvaser och placerar ut runtom i lägenheten. En på köksbordet, en i vardagsrummet och en inne i vårt kontor osv.

Recommend, recommend som Therese Lindgren skulle sagt.

1016

Samma dag plockade jag fram mina nagellack och målade noggrant. Jag fastnade helt och hållet för det här när jag surfade runt efter lite inspiration och gjorde kombinationen rosa grund + röd prick. Är inte rosa och rött en av de bästa kombinationerna någonsin ändå?

Och på tal om min finaste färgkombination ovan: våren!! Hallå! Hur himla härligt är inte detta? Just nu är det visserligen regningt och trist utanför mitt fönster men under de senaste två veckorna har det varit ett par så himla fina dagar. Jag har bara vårjackorna framme nu, går barfota i skor och en eftermiddag låg jag i underkläder på altanen och solade utan att frysa. Jag har också insett att det grå vinterhalvåret gör att jag helt glömmer bort hur himla härligt det är att känna av vårsolen, att det liksom blir en chock när knopparna i träden slår ut och solen värmer kinderna igen. Känner ni igen det?

Och nu är det april också!

9 kommentarer