Det är en ynnest att vakna på Öland, min absoluta favoritplats

När jag vaknar av fågelsången är klockan bara strax efter sex på morgonen. Jag är ledig idag, det är ju lördag, men jag grämer mig inte för att ha vaknat tidigt när jag kunde sovit ut. Det är redan ljust i sovrummet och fågeln i trädet precis utanför sjunger att det är morgon nu.

Jag vaknar på Öland, och jag älskar det.

1343

1342

När vi går på bussen och sätter oss på två lediga säten börjar en skolklass välla in och fylla upp de lediga platserna. Jag sitter bredvid en tonårspojke med rolig dialekt. Bussen hinner komma till mataffären i Borgholm innan en av hans klasskompisar ser frågande ut och säger: ”Är vi på Öland nu?”. Vi har åkt över en sex kilometer lång bro och färdats en halvtimme i ett landskap som är olikt allt annat på fastlandet. Öland börjar där bron slutar. Det var för en halvtimme sedan.

Jag hinner tänka att det är det dummaste jag hört och sedan skratta åt det hela vägen hem innan jag inser. Inser att det är en sådan jäkla ynnest att få bo nära den här ön. Att kunna åka till Öland på dagsutflykt om vi vill, att kunna hälsa på både en, två, tre och fyra helger i månaden och sedan få hänga här hela somrarna. Så är det inte för alla. Vissa åker långvägar för att få en glimt av Öland, andra har aldrig varit här. Kanske är det då inte så konstigt att inte veta vart Öland börjar och slutar.

Jag inser att jag ändå bara råkar vara lyckligt lottad som kan ha nära till allt det här. Sedan sväljer jag skrattet.

1344

När jag vaknar av fågelsången är klockan bara strax efter sex. Jag kikar ut genom fönstret och får en glimt av morgonens väder. Det ser inte ut att bli någon sol, i alla fall inte än på ett par timmar, men jag tänker att det ändå inte spelar någon roll. Att få vakna på min favoritplats är bra nog för mig.

Jag är ju ändå på Öland.

23 kommentarer

23 kommentarer

  1. Så fint! Och jag är en av dem som aldrig varit där, men hemskt gärna vill dit.<3 Tyvärr kräver ju en resa på över 100mil en del planering (och lite längre ledighet). Men en vacker dag :)

    Däremot hade jag nog vetat precis när Öland börjat, för ja hade haft näsan tryckt mot fönsterrutan hela vägen, och kameran i högsta hugg!

    1. Hoppas att du får möjlighet att åka hit någon gång! Det hade vart så himla fint att kunna visa dig den här delen av landet lite, så får du visa mig norra Sverige <3

  2. Åh vilket vackert inlägg! Var själv på Öland för första (och hittills enda) gången för ganska precis ett år sedan. Minns den pirriga känslan när jag närmade mig bron och sedan höll jag på att köra i diket varje gång jag såg klungorna med vallmo som kantade vägen. Hann med mycket på mina två-och-en-halv dagar där men det kliar i kroppen efter att upptäcka mer varje gång du skriver om platsen, men tyvärr bor jag ju på fel sida landet. Nåja, någon gång ska jag väl ta mig tillbaka iallafall :D
    Förresten, översta bilden i inlägget – HELT magisk! Älskar färgerna, fokuset, inramningen, allt. Så drömmigt fin alltså.

    1. Men åh, tack!

      Känner precis igen det där med vallmon vid vägkanten, blir helt tagen av både dem och rapshaven. Hoppas du får möjlighet att ta dig hit snart igen!

  3. Gahhh orkar inte vad fin text! Känner exakt såhär för England, att folk inte får uppleva det jag har där på ett så enkelt sätt. Har själv aldrig varit på Ölan så är lätt en person som inte vet något om geografin runt omkring, men vill så gärna åka dit någon gång.

    1. Men visst är det fint ändå! Att vi alla har den här platsen eller något liknande, och att det kan vara olika för alla trots att det är så lika. Jag har aldrig varit i England men skulle så gärna vilja uppleva det.

  4. Älskar Öland! Kommer ihåg när jag var där som barn. Och förra sommaren spenderade jag två dagar där. Vi åkte runt på södra halvan av ön och hann se mycket. Men jag hoppas på att kunna uppleva mycket mer snart. Kram

  5. å! älskar detta. så glad för att du har en plats som öland. tror inte jag varit där? bara gotland. får bli nån gång, verkar va så fint!!

  6. Jag spenderade många somrar på Öland som liten, min farmor hade ett hus med sin man och där hälsade vi på varje år. När hennes man gick bort hade farmor inte råd att ha huset kvar och nu är det nog tolv år sedan jag var där sist. Tror jag måste ta mig tillbaka snart, det gör något visst för själen.

    1. Så fint att ha tidiga minnen härifrån ändå. Har ni kvar huset i familjen? Öland gör verkligen något visst för själen, så det tycker jag låter som en klok idé och en fin sommarplan. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *