Det blev fredag och jag fick träffa nyfödda Mira

I torsdags packade jag en väska för att åka till Öland direkt efter fredagsjobbet. 13:30 gick vår buss och då hade jag en väska på ryggen och min lunch i handen. Tanken var ju egentligen att vi skulle åkt till Öland först helgen som kommer, men Johan var sugen på att skåda fågel och det finns ju en nyfödd bebis i familjen att hälsa på. Som om en kan stå emot då ¯\_(ツ)_/¯

1325

Att åka buss när omgivningen ser ut så här är ändå helt okej.

1326

Speciellt när en kommer fram till Kalmar för mellanlandning och stationen ser ut så här, med fin person och vallmo i full blom ↑

Kolla in Johans regnjacka förresten! Han köpte den när vi var i Göteborg och jag är fortfarande så satans avundsjuk. Det är en Stutterheim i den passande modellen Göteborg. Ska nog passa på och önska mig en sådan skönhet i födelsedagspresent! Gärna i gul, orange eller annan valfri pangfärg. Mer om det i önskelistan jag ska få tummen ur och göra någon dag.

1330

Vi åkte raka vägen till Johans syster för att hälsa på när vi kommit till ön. Mira var precis en vecka gammal den här dagen. Det går knappt att förstå hur liten? Hon var övertrött när vi kom så efter en stunds vaggande somnade hon i min famn, sen satt vi så här i två timmar.

Ni som följer mig på instagram såg kanske via mina händelser att det här var cirkus det mysigaste någonsin. Att ha en sovande bebis på bröstet måste ligga högt på någon slags topplista i livet, tror ni inte?

1337

1341

Det är ändå en sådan knäpp grej, att det där som bara var en liten ärta i Annas mage när vi var i Spanien i september nu är en fullfjädrad bebis? Som fått ett namn, somnar i ens famn och sparkar av sig strumporna när benen sprattlar? Orkar inte hur häftigt.

1339

<3

Den här fredagen slutade med att jag satt och skrev en timme eller två, sedan somnade jag ensam i det stora huset. Johan och hans mamma bestämde sig för att ta med tält ut på fågelskådningen och de blev kvar på södra Öland. Det var en märklig känsla att gå och lägga sig och vakna själv i ett stort hus, men den morgonen skrev jag Det är en ynnest att vakna på Öland, min absoluta favoritplats och insåg att jag saknat att skriva på det sättet. Att inte bara berätta om roliga grejer som hänt, utan att också få använda orden för att beröra. Min förhoppning är att det blir ett återkommande inslag här framöver, små saker som känts som kanske kan beröra er också.

Jag hoppas det i alla fall.

14 kommentarer

14 kommentarer

    1. Men eller hur! Blir helt taget varje gång jag tänker på det här. Det kommer liksom ut en liten minimänniska med organ som vet hur de ska jobba? Ögon som tittar, ett hjärta som slår. Herregud alltså, sådan märklig och fantastisk grej!

  1. Men hjälp så fint! Ja det ligger helt klart på livets topplista att ha ett barn sovandes i famnen <3 Så lätt att somna själv då dock, haha.

  2. alltså sååååå gulliiiiig! <333 (jag hade tyvärr inte en bebis som gillade att ligga på bröstet – på armen skulle det vara och en måste gunga henne exakt hela tiden för annars skrek hon, ehehe)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *