Allt om att studera mitt i eller efter en utmattning

Hej hörni! Idag tänker jag att vi ska beröra något jag inte skrivit om på flera månader: det här med utmattning. I synnerhet utmattning i kombination med studier. Ni är ett par som frågat om just det här, och januari är faktiskt mitt halvårssteck. Mitt första halvår i universitetsvärlden och mitt första halvår på 100% med en utmattning i bagaget.

Idag blir det därför ett helt inlägg om allt som har med studier och utmattning att göra. Hur gör en för att få ihop vardagen? Vad gör en om en inte kommer upp ur sängen en morgon? Ska en våga hoppa på en utbildning, trots att en inte vet om en kommer klara det?

Allt om att studera mitt i eller efter en utmattning ↓

1914

I augusti 2016 blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom men det är flera månader sedan jag skrev något i kategorin som berörde det här, och jag tänker att det kan vara dags att lyfta ämnet igen. Lite för att jag lämnade kategorin öppen utan att faktiskt förklara hur det blev till slut, men också för att era frågor om studier i kombination med utmattning är så viktiga.

Hur gör en egentligen för att få ihop vardagen med studier mitt i eller efter en utmattning?

För mig var första steget mot ett tillfrisknande att faktiskt våga ta steget att bryta mitt ekorrhjul. Det var just mina tidigare rutiner i vardagen som gjorde mig sjuk. Att jag blockerade hela mitt känsloregister, jobbade alldeles för mycket och lät mitt hjärnkontor vara i full tankeverksamhet konstant för att lösa alla möjliga problem utan att nudda vid min sorg över min pappa. När jag kom tillbaka till mitt jobb efter ett par månaders sjukskrivning slungade jag in mig själv i ekorrhjulet per automatik och när mitt tillfrisknande stannade av insåg jag att jag behövde göra något åt min situation. Igen.

Jag var livrädd när jag skickade in min ansökan till universitetet, men jag kände att det var tvunget att bli min Plan B. Om jag inte blev frisk av att jobba i samma miljö som tidigare behövde jag byta ut den. Och så blev det också till slut. En morgon i augusti fick jag mitt antagningsbesked och ett par veckor senare flyttade jag till Malmö för att bli student.

1597

Men vet ni vad? Det gick bra. Bättre än vad jag trodde och kunde drömma om.

Jag har nu gått igenom hela första terminen och mått bra. Klarat alla moment med minst godkänt, kunnat vara på alla examinationer och till stor del alla föreläsningar. Inte behövt sova mitt på dagarna, inte totaldäckat på dörrmattan efter en dag med socialisering.

Till stor del tror jag att det är universitetsvärldens upplägg som gjort att det fungerat så bra under det här halvåret. Jag har i snitt en föreläsning om dagen och resterande tid är pluggtimmar som jag kan förlägga prick hur och var jag känner för. Om jag är trött en morgon kan jag kompensera med att plugga senare på kvällen, eller så sitter jag en heldag för att kunna vara ledig en annan. För mig har det här fungerat perfekt. Jag ska inte säga att jag alltid gör vad jag borde (självdisciplin är ändå en bristvara i mitt liv, hehe), men univärlden ger mig möjlighet att helt skräddarsy min vardag för att orka på bästa sätt.

För mig har det också varit så himla viktigt att ha varit medveten och okej med att jag inte orkar allt. Om jag inte tar mig ur sängen en morgon får det vara okej så, för jag vet att jag kommer må ännu sämre nästa morgon om jag pressar mig igenom en dag som energibanken egentligen inte har råd med. Jag har inte alltid orkat följa med ut och ta en öl efter en jobbig vecka, inte alltid orkat stanna i skolan för att plugga under eftermiddagen. Och det får vara okej så. Jag orkar inte allt, och för att orka det mest nödvändiga behöver jag sålla bort andra grejer.

1680

För ett år sedan, när jag satt och filade på min Plan B, var jag livrädd över hur framtiden skulle bli. Jag vet att den känslan är central många gånger, rädslan och hopplösheten som infinner sig de där trötta dagarna. Med det här inlägget vill jag mest bara säga att det blev bra till slut, och samtidigt peppa er till att våga chansa. Nu ser inte allas situation ut som min, och alla program på universitetet är inte utformade på samma sätt som det jag läser – men jag vill ändå peppa dig till att våga överväga möjligheten. Kika över dina alternativ, testa något som du tror kan få dig att må bättre. Blir det fel så testar du något annat!

Här är mina 5 tips för att få ihop studier med en utmattning i bagaget:

◇ Lyssna på din kropp och pressa dig inte igenom dagar som energibanken inte har råd med. Det är bättre att du laddar om och tar nya tag en dag när du orkar mer.
◇ Planera tiden väl. Jag schemalägger alla mina pluggtimmar runt föreläsningarna för att ha en plan att utgå ifrån, även om det många gånger inte blir exakt som jag planerat. För mig underlättar det trots att jag gör förändringar, jag har nämligen alltid något att luta mig på när jag undrar vad det egentligen är jag behöver göra.
◇ Bryt av med helt andra saker! Ät en kaka, gå en promenad, ring en vän. Gör något du tycker är roligt och blir glad av, då blir studietiden också så mycket lättare.
◇ Att börja plugga långt innan tentor är det enda du kommer få höra som student, men som student med utmattning är det här extra viktigt. Var noga med att planera plugget till tentan, så att du har råd att lägga dagar åt sidan om kroppen skulle behöva det.
◇ Och du, det är inte hela världen att kugga. I en av höstterminens värsta kurser var det 60% av eleverna som kuggade sin tenta. Det kanske suger ordentligt att behöva tenta om, men försök tänka på att du kommer ha klasskompisar med dig som behöver göra samma grej. Och efteråt förtjänar du något riktigt fint!

 

Universitetet har för mig varit det bästa som kunde hända efter min sjukskrivning. Jag tänker att det såklart inte behöver vara så för alla, men för mig var det bästa för stunden att bryta av med något helt annat än vad jag gjort tidigare. Att behöva planera om, strukturera upp en ny vardag och skapa helt nya rutiner var bra för mig. För uppenbarligen hamnade jag lätt i mina gamla mönster när jag gick på samma kullerstenar som jag promenerade på när jag blev sjuk. Och att börja studera underlättar inte bara för stunden – nu har jag tre år på mig att lära mig ytterligare mer om mig själv och hur jag fungerar, för att sedan kunna maxa min kompetens på en attraktiv arbetsmarknad.

Det är en investering i mig själv, dubbelt upp.

23 kommentarer

23 kommentarer

  1. Lite ot, men skulle du rekommendera Malmö universitet, och Malmö överlag att plugga och bo i? Tycker Malmö är så mysigt, så är sugen på att flytta dit och plugga, men vill gärna höra vad du tycker om det!!

    1. Hej F! Är det okej om jag lyfter din fråga och svarar i ett separat inlägg? Tänker att det nog blir lättast att svara så, och förhoppningsvis kan det hjälpa fler. Kram!

  2. Så fint att läsa och så skönt för dig att allt har gått bra såhär första halvåret på universitet. Du är så grym!
    Måste hålla med dig om att upplägget på universitet är jäkligt bra, nån föreläsning om dan och sen disponerar man sin egen tid. Jag måste dock också bli bättre med min självdisciplin, lätt att göra annat när man egentligen borde plugga. Förhoppningsvis blir man bättre så småningom haha!

  3. Blir så glad av att läsa detta, Ellen. Känner igen det där med rutiner och ekorrhjul även om jag aldrig varit utmattad, men hela grejen med att återvända till en plats som en gång fått en att må dåligt är knepigt. Tror du kommer göra stor skillnad i arbetsvärlden sen med din hjärna och ditt driv! Pöss

  4. Fina Ellen, det gör mig så glad att du skapat dig en vardag som är anpassad efter vad precis du orkar! Känner igen mig så mycket i det du skriver, Universitetet har gjort samma sak för mig <3

  5. Viktiga tankar! Jag är så hård mot mig själv gällande studier, som om mitt värde vore baserat på mina vitsord (så dum tanke!). Jag vet ju att man inte behöver få VG i allt, men ändå har jag väldigt svårt att släppa den tanken (tror jag har ångest och tänker att det har stor betydelse när man skall söka praktikplats senare i vår). Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv? :/

    1. Livets fråga!! Jag ställde faktiskt frågan ”vad gör ett VG för skillnad för mig, på riktigt?” till min programansvarig i höstas. Han svarade att ett VG bara spelar roll vid eventuella stipendier, och att det därför ”bara är värt” att satsa på VG i de kurser en tycker är extra roliga och har lätt för. Tänker att det är rätt bra att ha som utgångspunkt – ett VG spelar ingen roll i de flesta fall!

  6. Så glad att du känner så. Jag känner igen. Prick allt. Jag har tack och lov inte föreläsningar dagligen, och ibland har det varit helt ohanterligt mycket men det har gått på något vis ändå. Jag tänker att jag också ska försöka skriva något om hur jag klarar av studierna snart. Finns så många knep jag har för mig som jag inte alltid ens tänker på själv.

    1. Tänker att det många gånger fungerar just för att väldigt få saker är obligatoriska. Bara den tanken gör mig lugn och gör att jag orkar liksom, att jag vet att jag inte *behöver* gå om jag inte kan.

      Hade så gärna tagit del av dina knep <3

  7. Blir så glad av det här inlägget! Heja dig! Älskar också det med universitetet att en kan lägga upp sina dagar liten som en vill. Dock har jag ganska mycket schemalagd tid för att vara på en högskola.

  8. Tack för att du delar med dig! Jag har kämpat med utmattning i ett par år och gick precis från ett par månaders sjukskrivning till att studera. Det är lite överväldigande men jag försöker också ha inställningen att det är okej att missa föreläsningar och prioritera att läsa hemma. Att läsa att andra med samma sjukdom klarar det är så himla peppande!

    1. Fint att du gillar det här, och skönt att höra att du också kastat dig in i studentlivet för att testa. All pepp och kärlek <3 Jag håller tummarna för att det ska gå fint!

  9. Hej! Jag har nyligen blivit sjukskriven pga utmattning för andra gången. Har även två kroniska sjukdomar. Barnreumatism och endometrios. Jag har bestämt mig för att helt byta yrkes inriktning och börja plugga igen pga att jag har insett att mitt yrke inte är bra för mig. Jag ska söka utbildning på distans till hösten och hoppas att det ska gå bra. Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Det gäller att hitta nya vägar om det man gör inte fungerar. Tack för att du delar med dig

    1. Hej Rebeca! Jag håller tummarna för att det kommer gå bra på utbildningen i höst <3 Det är såklart synd att ens planer inte alltid går att hålla, men samtidigt fint att en kan ta nya vägar och hitta ny mål. All pepp och kärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *