Om sådant som känns klockan 19:08 en ensam torsdag

Jag tänder en lampa i varje rum för att det ska kännas mindre läskigt. Sätter City and Colour på lagom volym för att musiken ska höras vart jag än är och tänder tre ljus på köksbordet. Där sätter jag mig. Orkar inte sitta en enda minut till i soffan, vill inte vara oproduktiv och slö något mer. Måste komma igång. Men när jag väl tagit plats vet jag inte vart jag ska börja.

Skriver det här istället.

Hoppas på att bröstkorgen lättat efteråt.

2255

Han åkte från Malmö tio i tio igår. I fyra dagar blir jag och Otto själva här hemma. Plötsligt blir vi två på åttiotvå kvadratmeter. Det känns så orimligt ensamt. Det är ju för sjutton bara för fyra dagar, men när det inte finns någon som säger hej när en kommer innanför dörren blir det ju så tyst. De där andetagen som en är så van att höra bredvid sig finns ju inte där.

Samtidigt tänker jag på allt det där jag äntligen kan göra utan dåligt samvete, utan att känna att jag missar något annat eller borde göra annat. Jag har kurslitteratur att ta tag i, inlägg att skriva och poddar att lyssna på. Jag vill linda in mig i en filt och bara vara. Kanske ta ett bad helt själv, lägga så många ansiktsmasker att jag tappar räkningen.

Men ändå. Det är tungt att andas.

2252

Så jag gör allt för att ändå orka göra något. Står länge och pillar ihop en frukost, målar naglarna i skenet av stearinljus, skriver om det som känns. Ser bara ett avsnitt till flera gånger på raken, läser kurslitteratur medan jag badar, äter popcorn till middag.

Och så känns det plötsligt lättare att andas igen.

16 kommentarer

16 kommentarer

  1. Ditt inlägg är verkligen så spot on! Sedan 13:07 igår är jag oxå själv hemma över veckoslutet enbart med katten som sällskap i ett skärgårdshus på 132 kvm. Och jag brukar gilla det, när maken åker iväg och det är fri lek med egentid bara för mig. Men igårkväll hade jag bara sådan ångest. Efter att ha hulkat honom i örat över tfn i ca 44min kändes det dock lite bättre och att läsa ditt inlägg här nu på morgonen peppade ytterligare. Var bara tvungen att kommentera, och samtidigt skriva tack! Tack för bästa fredagspeppet!! För vet du, det känns nog lite lättare att andas nu.

  2. Åh! Jag känner igen mig i allt det här – min sambo jobbar i resebranschen och flyger runt hela tiden! Mitt bästa tips är att lyssna på alla favvo-poddar (Anna Mannheimer och Mia Skäringer’s podd är min absoluta favorit just nu). Jag sätter på podd när jag lagar mat eller diskar eller liknande, speciellt bra när man känner sig extra tung nån dag men kanske inte orkar vara social, då blir poddar ändå ett sätt att ”ha någon nära”. Annars gillar jag att ringa/skypa med vänner och familj. Brukar tex skypa med vänner när jag äter frukost (går såklart att bjuda över vänner på frukost/middag mm också, men många av mina kompisar bor i andra länder så då blir det skype).
    Hoppas det blir en bra helg ändå. Låter som du har det mysigt iallafall!

    1. Åh, fina tips! Tack <3 Det här med att vilja ha någon nära men att en ändå inte orkar vara social är så knepigt, det är prick så jag blir när Johan är borta. Att ringa eller lyssna på podd känns verkligen som en bra grej att göra då, att liksom "fylla ut" med. Tack för det här!

  3. <3 Kjenner meg igjen, særlig fra den tiden da det var bare kjæresten min og jeg som bodde sammen. Nå er jeg nesten aldri hjemme alene lenger, så jeg kan savne det i blant. Håper du får en fin helg uansett, det høres i hvert fall ut som du er flink til å gjøre de små tingene som får dagene til å gå. Ta vare på deg selv, fine Ellen <3

    1. Åh, fina du! Förstår att det blir skillnad när en fått barn och snarare aldrig blir ensam. Som omvänd situation, fast ändå samma. Tack för peppen, jag tror att helgen blir rätt fin ändå. Hoppas du har det bra, kram! <3

  4. Åh så fint skrivet. Jag trodde att jag skulle sakna min kille mindre när vi flyttade ihop. Det blev helt tvärtom. Det är som om hemmet är halvt när han inte är hemma.

  5. Relaterar så mycket till att inte känna mig riktigt hel när Daniel är borta, men det har förändrats så mycket sen jag åkte iväg ett tag. Vill bara säga att en klarar sig när en är själv, även om det kanske inte alltid känns så. Det är kanske för att en inte behöver hålla i hela sitt emotionella spektrum ensam när en är två, men viktigt att veta att det går. Nu blev det lite svamligt men hoppas iaf att allt känns bättre nu efter helgen. KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *