Från Malmö till Öland till Oskarshamn och tillbaka till Malmö

Jag står i busskuren och väntar på 701:an. Är som vanligt flera minuter tidig så jag sparkar på småsten och fotograferar mina gula byxor och bruna skor i fågelperspektiv mot den varma asfalten.

Jobbdatorn hänger i en tygpåse på min högra axel.

07:05 kommer min buss och jag stiger på. Sätter mig på ett tomt säte och åker genom staden som var min i 25 år.

2934

I fredags kom jag hem till Malmö igen. Efter en midsommarhelg på Öland och en vecka i Oskarshamn. Jag har haft det så fint, med midsommarfirande och födelsedag och så många av mina favoritpersoner bredvid mig.

Men samtidigt är det få saker som slår att komma hem.

Jag tog ett eftermiddagståg i fredags för att kunna komma hem så tidigt som möjligt. Kramade Johan, slängde av mig alla väskor i hallen och hittade två födelsedagspresenter på matbordet i vardagsrummet. Tog en lång dusch, la två ansiktsmasker och somnade på soffan.

Igår vaknade jag med Otto på kudden och Johan bredvid mig.

Log både i bröstkorgen och med ansiktet.

2933

När jag kommer hem efter ett ärende på stan har Johan plockat fram både verktygslåda och planteringsgrejer. Inser direkt att jag glömt köpa blompinnar, trots att det står på inköpslistan jag precis checkat av tacosås och avokado från. Fö’låt.

Jag hoppar i den randiga, snurrar upp håret i en knut och ser på när Johan bygger en stege av bambupinnar att låta klängväxterna klättra på.

Nu är jag hemma.

4 kommentarer

4 kommentarer

  1. den där dubbelheten, när man ”åker hem” och sedan därifrån ”åker hem” igen. en rikedom men också ett vemod i det, tycker jag!

    1. Jag håller med dig! Det är ju såklart fint att hälsa på ”hemma”, men samtidigt så skönt att komma hem. Hem till sitt eget. Sina egna rutiner och sin egna vardag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.