Som i en illusion av sommaren

2879

Mitt alarm ringer klockan sex. En lugn melodi som jag oftast inte vaknar av. Tio minuter senare ringer ‘vågskvalp’ och jag snoozar minst en gång. Går upp, gnuggar mig i ögonen och skyndar på med närmsta skjorta över armarna med gåshud. Fryser när jag borstar håret. Snurrar upp allt i en knut och fäster med en klämma, drar en stor fluffig borste med bronzer över ansiktet.

‘Där solen träffar’.

Som en illusion av att jag skulle varit ute de senaste veckorna.

Jag sitter på kontoret mellan halv åtta och fyra varje vardag. Scrollar i långa excelfiler och äter banan till frukost. Tuggar tuggummi och skriver viktiga saker på post it-lappar. Vid fyra lägger jag min halvätna matlåda i min tygkasse och tänker ‘hoppas inte det sista läcker ut’. Hänger tygkassen på höger axel innan jag går för dagen. När jag kommer hem är jag så trött att jag somnar på soffan.

Eller går och lägger mig vid sju och vaknar när ‘vågskvalp’ ringer igen.

När jag är som allra tröttast inser jag att jag räknat fel på sommarveckorna. Termin tre startar en vecka senare än jag räknat med. Om två veckor går jag på sommarlov på riktigt. Sex veckors sommarlov istället för fem.

Efter de veckorna hoppas jag att jag inte behöver en stor fluffig borste med bronzer över ansiktet för att se solkysst ut.

4 kommentarer

4 kommentarer

  1. 6 veckor ändå, vilken grej! kan sakna den aspekten av studietiden lite, att sommaren innehöll så många bitar ”annat” jämfört med ens vanliga vardag – lite jobb, lite ledigt, lite allt. passade mig väldigt bra som levde småbarnsliv då, blev många långa veckor av bara tid tillsammans!

    1. Åh ja, jag gillar verkligen den uppdelningen. Lite av allt. Tänker att en får njuta lite extra av det nu när en pluggar, eftersom somrarna efter studietiden nog inte blir så, hehe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.