Sensommardagbok, 31 augusti

3248

Jag lämnar Otto hos veterinären för sitt tandläkarbesök, håller upp hissdörren till grannen på våning 4. Nickar tack till kassörskan i mataffären och sicksackar mellan människorna som väntar på 3:ans buss vid Drottningtorget. När vi promenerar hem vinglar han till, stannar när han känner regnet träffa pälsen. Han somnar i min famn och sedan myser vi hela kvällen. Att sövas är jobbigt och han har nog inte riktigt förstått vad som hänt.

Jag är inne på sjunde säsongen av Bones och äter kakor till middag. Beställer kurslitteratur och missar Kajfesten.

Jag går på kullerstensgator jag kallar mina. Borta kändes hemma så snabbt. ”Det kommer komma stunder då du vill hem” fick jag höra när jag flyttade hit, men inte en enda gång har jag känt så. Inte en enda gång har jag gråtit över beslutet att flytta, inte en enda gång har jag sagt ”nu skiter jag i det här” och packat min väska.

Malmö kändes direkt som min stad och när jag går där på kullerstensgatorna jag kallar mina känner jag det i hela kroppen.

Det är här jag ska vara.

4 kommentarer

4 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.