Det har gått 23 dagar

Jag går förbi tomma byggställningar och butiker som stänger för dagen, människor som fikar ute trots att temperaturen nästan är 0 och klockan sent på kvällen. Människor som promenerar hand i hand eller kanske leder en cykel bredvid sig.

Jag går förbi med gråten i halsen och hela livet på paus, men där ute fortsätter allt precis som om inget hänt.

Jag ringer bara för att höra honom säga det högt. Att han inte ångrar sig, att det här känns rätt för honom hur fel det än känns för mig. Jag vet att det är destruktivt men tänker att det kanske gör det lättare att förstå om jag får höra det sägas rakt ut, att han inte längre är kär och att han inte tror på oss. Men det blir inte lättare, jag gråter i varje steg jag tar resten av samtalet.

Jag hör honom prata om fina minnen av oss och går om möjligt sönder i ännu fler bitar.

3267

Idag har det gått 23 dagar och jag vaknar upp i gråt. Klockan är bara 03-någonting och svullnaden på mina ögon har inte lagt sig från kvällen innan. Jag stryker föreläsningen i min kalender, tänker jag tar det sen och försöker tänka på något annat än hur ont det här gör.

Efter 23 dagar har chocken lagt sig och det är bara sorg och hopplöshet kvar. Som att sörja att någon dött trots att han fortfarande lever. Att försöka vänja sig vid att det inte är han som får samtalet om VG på tentan, att det inte är han som längre tröstar och ger en kram. Att det inte är han som jag går med på bio, vaknar upp bredvid eller äter middagar med. Han lever fortfarande, men bara inte med mig.

Och under tiden allt där ute fortsätter som om inget hänt hör jag honom säga

”ja, det här känns rätt”.

11 kommentarer

11 kommentarer

  1. dina ord <3
    också lite anmärkningsvärt att han självsäkert kan säga att "det här känns rätt" när hans fd partner gråter i andra ändan av telefonen. måste ju kännas lite fel åtminstone tänker jag.

  2. men guuuud vad kallt att säga att det känns rätt när personen man spenderat senaste 4,5 år med gråter på andra sidan luren.
    SÅ många kramar till dig ellen <3 <3<3<3

  3. du beskriver det så nära, så att det känns som att jag förstår. och ändå går det inte att förstå. du finns i mina tankar ofta och jag hoppas att den stora sorgen steg för steg ger utrymme för något nytt, när tiden och du är redo för dig. varma kramar

  4. Men Ellen <3 Inga ord lagar hjärtesorg, men våren kommer snart och den är din bara din <3 Tänker på dig, kram <3

  5. Förstår inte alls, och samtidigt precis. Ta hand om dig, och skulle du behöva ytterligare en själ i Malmö som vill dig väl, så kan du höra av dig! Hejar på att du tar dig ur det här med själen lagad <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.