42 dagar i den värsta av bergochdalbanor

Det här breakupet tar verkligen priset. Svåraste, hårdaste och det värsta jag varit med om. Det är så oerhört utmattande att vara hjärtekrossad. Tungt så in i helv att vara den som blev lämnad när en själv gett bort hela sitt hjärta till personen som valde att gå.

Nu har det gått 42 dagar och den här tiden har minst sagt varit en bergochdalbana. Den typen där en vill skratta och kräkas om vartannat. Ett par saker har jag ändå kommit till insikt med och reflekterat över under de här 42 dagarna av känslococktail.

1029

▸ Ställ alltid dig själv i bostadskö. Jag går miste om 2 år i kötid för att vi stått registrerade på honom (med mig som enbart medsökande istället för på eget konto). Den niten gör jag aldrig om.

▸ Den tidiga vårsolen är som det lenaste plåstret på ett trasigt hjärta.

▸ Det är så många dimensioner i ett breakup, så många känslor som ska kännas. Och det är okej. Jag är fortfarande både ledsen, arg och besviken i vågor. Ibland allt på samma gång, men det får vara så. För den här skiten är röv.

▸ Gör inte en partner till ditt liv, det blir så jobbigt om hen försvinner. Äg din egen tillvaro och låt din partner vara *en extra fin krydda i livet* istället. Ge alltid helhjärtat, men tappa inte dig själv.

▸ Och gör inte din partner till din enda vän. Det blir så ensamt om hen försvinner.

▸ Jag kan hålla huvudet högt. Jag älskade fullt ut, gav allt. Det är fortfarande helt omöjligt att ta på att det inte räckte, att jag inte räckte. Men jag kan lämna det här med huvudet högt.

Jag gjorde allt och älskade så mycket.

8 kommentarer

8 kommentarer

  1. Det där med att äga sin tillvaro är så oerhört viktigt, kanske det allra viktigaste. Du får aldrig sluta se dig själv som en individ, med egna drömmar och ambitioner. Balansen mellan att vara två och att också vara sin egen är svår, men jag tror att mycket går att göra med egentid och projekt som inte involverar din partner. Alla behöver kunna göra saker, platser och aktiviteter till sina egna.

  2. ❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Ellen. Jag blir så berörd av allt du skriver. Inte för att jag känner så nu, men för att jag tidigare gjort. I mitt värsta av hjärtekross minns jag så tydligt hur ont det gjorde. Dagen efter att jag blev lämnad var jag så fast besluten vid att klara den här skiten. Jag sminkade mig samtidigt som jag grät. Illamåendet var så fruktansvärt fysiskt och starkt att jag faktiskt spydde, på riktigt, den morgonen. Ny mascararand efter mascararand sminkade jag över, så jävla fast besluten vid att klara det här. Och det gick.

  3. Så viktiga saker du delar med dig av <3
    Sista punkten är så himla fin. Det är så modigt att våga älska, men jag tror inte på att det var du som inte räckte. Du räcker alltid som du är.

  4. Du skriver så fint om det som är svårt. Och känns som att du har kommit till viktiga insikter. Har du funderat på att ”prata med någon”, känns som att breakupet varit lite traumatiskt, att det kom så oförberett? Kram <3

  5. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det ibland skulle kännas bättre att ta ut hjärtat, kasta det på marken och stampa på det än att ha den psykiska smärtan som en känner. Det fysiska och psykiska illamåendet är inte nådigt. Och även om det är svårt att ta in nu så kommer det bli bättre, någon gång kommer det att bli bra ❤️

  6. Jag hoppas att du mår bättre än för 1,5 månader sedan <3 saknar dig här i bloggosfären med dina fina och kloka inlägg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.