Livet är precis som vanligt men inte alls som det brukar

Det är så mycket jag vill berätta. Men vart börjar man? När man tagit examen, fått jobbet man trånat efter under alla studieår och blivit pangkär? Vi börjar här bara.

0095

Hela våren låg jag i min säng och åt nötkräm, skrev uppsats och läste forskning och papers om etik och teknik. Att skriva C-uppsats var både jobbigt och roligt i en salig blandning, och så svepte Covid-19 över världen och allt blev ännu mer märkligt. Som för alla andra, inget var normalt men livet skulle ändå fortsätta. Jag är så tacksam för att jag fick skriva uppsats med min vän Mirella, hon är guld värd och vi både grät och skrattade oss igenom det där arbetet. Vi blev godkända i första omgången, andades ut och kraschade nog lite. Nu då?

Redan tidigt under 2020 började jag leta jobb inför examen. Ungefär i samma veva som Covid hände fick jag ett nytt jobb, sa upp mig från mitt gamla och började jobba halvtid parallellt med uppsatsskrivandet. Under sommaren var det där jag var, på kontoret i Lund. På eftermiddagarna låg jag på en filt i parken eller i en solstol på stranden. Jag vill berätta allt om det där, att gå från universitetsstudier till så gott som mitt drömjobb. Om livet nu.

0109

Kärleken nämnde jag i han har en perfekt tärningsfyra av födelsemärken på sin arm.
– du? jag älskar dig
– jag älskar dig också

Livet är precis som vanligt men inte alls som det brukar.
Samma som alltid men helt nytt.

1 kommentar

1 kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.