Tack för det här året, och gott nytt år!

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Fy 17 så härligt med nyårsafton! Jag och Johan är kvar på Öland och kommer fira in det nya året med ett stort gäng vänner i huset. Jag räknar med promenader över alvar, en stor middag på kvällen och bubblig dricka vid tolvslaget. Ser så himla mycket fram emot det.
Men ni, jag vill att ni ska veta något innan vi avslutar 2016. Jag är så oerhört tacksam för att jag får hänga med er varje dag. Att få dela kreativitet, intressen och livet med er, attans alltså så fint det är. Så TACK för att ni klickar er in här och hänger med mig, TACK för att ni läser och kommenterar. TACK för att ni är ni. <3
Hoppas att allesammans får en kanonfin nyårsafton nu! När vi hörs här nästa gång kommer det vara ett nytt år. Hur knäppt är inte det? Ta hand om varandra, så hörs vi 2017!
20 kommentarer

Det här önskar jag att 2017 ger mig

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Två dagar kvar hörni, sen är det 2017! Jag har ju nämnt för er tidigare att jag verkligen ser fram emot ett nytt år, att kunna lämna det här skitåret bakom mig och istället fokusera på att göra 2017 till ett fint år. Att minnas våren den här gången, att orka hitta på roliga saker och att bli kvitt min utmattning.
Jag har aldrig skrivit nyårslöften inför ett nytt år, men nu tänker jag att det kan vara bra att i alla fall ha ett par önskningar till det nya året. Något att falla tillbaka på under trötta februaridagar och sådant att se fram emot till sommarsolen. Helt enkelt ett par kravlösa saker som gärna får hända det kommande året. Inga löften, utan mer önskningar.
Under 2017 vill jag gärna:
▸ bli frisk, såklart! → och jag är på god väg, även om mitt minne fortfarande sviker och mitt fokus inte är hundraprocentigt så har domningar i ben och armar slutat och jag blir piggare för varje dag som går. Jag önskar att jag under 2017 ska bli helt återställd och till slut ha en sund syn på arbetstimmar kontra fritid samt tagit återhämtningen mellan varven på allvar.
▸ resa! → min första utlandssemester gjorde jag som tonåring men sen dröjde det ända fram till i år innan jag reste utanför landsgränsen igen. Under 2017 vill jag resa ännu mer, kanske flyga till ett helt främmande land eller tåga ner i europa. I armkrok vill jag ha med mig Johan!
▸ hitta en fin lägenhet i Malmö och flytta dit med Johan → vi pratar ju lite löst om att flytta men har absolut inget datum eller tid för när vi vill det utan mest bara lösa framtidsplaner. Drömmen under 2017 vore att hitta den där perfekta lägenheten att kalla vårt hem. I en ny stad, med nya kullerstensgator att promenera på och nya ansikten att möta.
▸ bli snäll mot min mage igen → i mina tonår fick jag IBS och åt under en lång period specialkost för att inte göra en redan irriterad mage mer arg. De senaste åren har jag dock struntat helt i det och haft magont men bara kört på, något som jag nu alltså vill ändra på. Vardagen blir ju så mycket lättare utan magont!
▸ läsa mer! Vill så gärna bli bättre på att läsa böcker och fylla min fritid med fina meningar och snygga bokomslag. Till att börja med har jag Stanna, Ibland mår jag inte så bra och Jag är inte perfekt, tyvärr. De två sista fick jag i julklapp <3
▸ bygga bloggen till en härligare plats att hänga på → jag vill att bloggen ska vara till både mig och er, men just nu tycker jag att vi går miste om så mycket på grund av plattformen bloggen ligger på. Blidkvalitén blir lustig vid uppladdning, det saknas en svara-funktion för kommentarer (så att inte bara jag kan svara, utan även ni på varandras) och jag känner mig oerhört begränsad i bloggandet. Tanken är att bloggen under 2017 förhoppningsvis också får en flytt! Så passa på att önska funktioner ni saknar nu!
▸ fortsätta vara kreativ och boosta intresset genom att hänga mer er, både här och i era bloggar och Instagrams! Att omringa sig med kreativa människor är för mig den bästa peppen.
▸ börja leva mer minimalistiskt. I första hand att sluta shoppa onödiga saker bara för att de är billiga, men också alltid rensa ut bland befintligt när nya saker tas in. Jag tänker mig exempelvis att jag ska rensa ut hela min garderob under nästa vecka och skänka allt som jag inte längre vill eller kan ha, och efter det kommer jag lägga mer pengar på bättre men betydligt färre plagg.
▸ tillbringa mer kvalitétstid med min familj → jag vill ta tillvara på de sista åren med min pappa innan hans alzheimers tar alldeles för mycket plats i hans kropp. Detta är något jag helt struntat i mellan det att vi fick diagnosen till att jag blev sjukskriven, så under 2017 ska jag ta igen för förlorad tid.
I korta drag vill jag alltså göra sådant under 2017 som jag under 2016 struntade i. Jag vill bli en bättre människa, leva mer sunt för min kropp och göra tillvaron fin och behaglig. Lite att göra om och göra rätt. Vad ser ni mest fram emot med det nya året? Har ni kanske redan något fint inplanerat, eller en bra önskning på något som gärna får hända?
För vet ni vad, 2017 måste bli ett bra år!
25 kommentarer

Så kändes 2016 för mig

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Nu är det bara ett par dagar kvar av 2016 och jag tänker att det därför är på sin plats med en sammanfattning av året. Eftersom jag blev sjukskriven för min utmattning i augusti och innan det i princip bara jobbade har jag noll kamerabilder mellan januari och augusti. I september startade jag däremot upp den här lilla platsen och plockade fram min kamera igen, så det senaste månaderna är väldokumenterade i både bild och text. Här hittar ni inlägg för september, oktober, november och december.
Mitt första halvår av 2016 är verkligen luddigt när jag tänker tillbaka på månaderna. Jag minns i princip inte våren över huvud taget, utan de enda referenspunkterna jag har är resan till Indien i februari och eftermiddagsdrinkar på altanen med Charlotte när sommarsolen började titta fram. Annars är det tomt, helt blankt i minnesbanken. Jag har egentligen ingen aning om vad jag gjorde mellan januari och juli, och det skrämmer mig så här i efterhand.
Men hela sommaren spenderade jag i alla fall på Öland och det finns att läsa mer om här, och hela hösten var jag sen hemma för att försöka reparera en trasig kropp och ett trasigt sinne.
Det här året har verkligen vart ett av mina kämpigaste. Dåliga år har ju existerat förut, men det här året är ett av de svåraste jag kämpat med inom mig. Jag har viftat med vit flagg, vart tvungen att tänka om och att bryta alla invanda mönster → men så här i efterhand kan jag säga att det var värt det. För även om det här året vart ett av mina värsta så har jag nog lärt mig mer under den här hösten än vad jag tidigare gjort på många år. Hur viktigt det är att tillåta sig att känna, hur ont livet kan göra ibland men också hur fint det kan vara.
Det här året är verkligen det år då hela mitt känsloregister spelat ut sig, och det har vart tufft men nyttigt.
Det här är några utav stjärnögonblicken bloggar har från året:
▸ I september hade jag en planteringsdag som blev väldigt uppskattad: Planteringslördag: avokado, aloe vera och elefantöra
▸ I början av min sjukskrivning åkte jag en vecka till Spanien, här finns del ett och del två
▸ Jag har även skrivit lite om utmattningssyndrom, bland annat här om varningsklockorna jag borde lyssnat på och här svarat jag på vad en ska göra som anhörig till någon med utmattning
▸ I december klippte jag av mitt hår och visade er här
▸ Flera gånger under hösten lagade jag min favoritmiddag, jordärtskockssoppa! Receptet för den finns här för den nyfikne
▸ Mot slutet av året sydde jag en blus i sew alongen, blusen hittar ni här
▸ Som en del i decemberutmaningen fick ni komma hem till mig för ett besök! Inlägget om mitt hem hittar ni här
▸ Otto fyllde fyra och jag gjorde både en sammanställning av hans år och visade er hans födelsedag
▸ Viktigast av allt: till slut samlade jag mod till mig och skrev det svåraste jag någonsin skrivit. Det blev Alzheimers, jag hatar dig av hela mitt hjärta om min pappas sjukdom och hur det känns när ens förälder blir sjuk i något som demens.
Nu känner jag mig klar med 2016. Färdig med det gamla och redo för nytt. Jag vill rensa ut min garderob, skriva listor på sådant som 2017 gärna får innehålla och förbereda inför en fin vår och en fantastisk sommar. Jag är helt enkelt klar med det här skitåret och vill ha ett nytt att göra till det bästa på länge. För 2016 har verkligen inte vart mitt år → men 2017 ska bli det!
Hur har ert 2016 smakat, känts och sett ut? Och viktigast av allt: vad har vart ert bästa med det gångna året?
10 kommentarer

Julafton x3

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Hej och välkommen till julafton x3!
Da’n före da’n före doppareda’n hade Charlotte och jag bokat upp en kväll ihop med våra små familjer. Vad som nalkades hade jag ingen aning om eftersom hon sagt att de bara skulle komma förbi en liten stund, men med sig hade dem allt som kan tänkas till en minijulafton.
Om vi blev chockade när de stegade in med både julmat och julklappar i famnarna! Tidigare under dagen hade jag slagit in ett par julklappar till Olivia, passande till vad som blev vår gemensamma minijulafton.
Olivia hjälpte till att dela ut paketen ↑
Jag fick det här ↑ som sen visade sig vara en magisk böna!
Och det här stora ↑ fick jag och Johan ihop. Kunde ni gissa vad det var när jag tidigare gav ledtråden: sådant äts på pinne och görs på nöjesfält?
Och mitt bästa lilla kiddo fick öppna sina paket också.
Och ja, ni ser ju det här lilla ansiktsuttrycket! <3
När jag för ett par veckor sedan var barnvakt åt Olivia la vi en hel del pussel ihop, så i julklapp passade jag på att köpa ett nytt pussel till henne. Den här treåringen är dessutom en hejare på pussel! Kul för en sådan som mig → som själv fått ett nytt pussen i julklapp de senaste typ tio åren, hehe!
Okej, nu kan jag inte hålla mig om våran julklapp längre → titta här!!
Vi fick en sockervaddsmaskin!?!?! <3<3
När vi testkört sockervaddsmaskinen tog vi fram ett nytt sällskapsspel Charlotte och Mattias köpt. Inte ens nära! som jag nämnde här.
Min fina och påhittiga vän <3 Så himla glad för att jag, Johan och Otto fått lära känna er!
Mattias, hur mycket färg går det egentligen åt att måla om Eiffeltornet?
Olivia skulle såklart också vara med att spela. Frågorna hon levererade var: Hur många pizzerior finns det i stan? (Ps, mycket rimlig fråga när en bor i Oskarshamn) och Hur många kolor finns det i skafferiet?
Vi spelade spel till sent på kvällen och sen somnade jag på två sekunder. Så himla fin kväll!
Sen blev det julafton på riktigt! Jag sov över hos mina föräldrar från fredag till lördag men fotograferade ingenting under 24h eftersom jag hostade sönder mina lungor mestadels av tiden. Men här är i alla fall julklappen jag köpt till hela familjen.
En variant av Inte ens nära! som vi spelade kvällen innan. Mycket uppskattat av familjen!
Annars hade vi bestämt oss för att i år slopa julklappar till varandra helt, och istället bara köpa en sak att ha med i en julklappslek. Roligaste: guldkuvertet i mitten var ett presentkort från min storebror, han hade dock lagt det i fikarummet på sitt jobb och när pappa öppnade det hade någon ritat ett stort kön i hela kortet.. Pappa trodde såklart att det var Oscar själv (hade ändå vart rimligt..) men tydligen är det okänd kollega som haft roligt. Tur att det hamnade i vår familj och inte hos någon stel farmor eller så.. haha!
När vi ätit lunch och spelat klart julklappsleken satte jag mig på en buss med Otto för att åka till Öland.
Där satt Johans familj med vänner och tittade på Kalle Anka när vi kom.
Julafton det här året på Öland var verkligen fint, även om jag behövde gå och lägga mig tidigt efter en lång dag. Vi spelade ett parti yatzy, kollade på Tomten är far till alla barnen och åt snickerskaka efter julklappsutdelningen.
Vi fick så himla mycket fint i julklapp, både jag och Johan. Så tack för det, tomten!
Hur har er julhelg varit? Jag hoppas på bra såklart, men julen är ju speciell både för dem som gillar och ogillar den. Hoppas att helgen vart snäll mot er i vilket fall, oavsett om ni firat eller inte. Och glöm inte, nu är den över och vi kan blicka mot ett fint nyår. Sen gör vi det kommande året till ett riktigt hejdundrande år. Det blir väl bra, tycker ni inte?
10 kommentarer

Jag enligt mina vänner – mina bra och dåliga sidor, det bästa minnet och vad 2017 gärna får bjuda på

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Hej och välkommen till del tjugotvå av decemberutmaningen! För ett litet tag sen fick ni ju läsa 10 egenskaper jag gillar med mig själv (och 10 jag inte är superförtjust i), men nu är det dags att kika på hur jag är enligt mina vänner. Jag har delat utmaningen på två personer → Charlotte och Johan. Tänker att det kan vara kul att se både hur jag är från en väns och en pojkväns perspektiv.
(Johan är ju trots allt min alla bästa vän, så jag fuskar in honom i listan!)
Hej Charlotte! Börja med att berätta lite om dig själv, vem är du?
Jag heter Charlotte, är 27 år gammal och jobbar tillsammans med dig. Jag har en dotter på snart 3 år och bor tillsammans med min familj i Oskarshamn.
Hur lärde vi känna varandra?
Vi lärde känna varandra genom jobbet. När jag började på företaget var du bara en person som man sprang på titt som tätt och vi jobbade då på olika avdelningar. Efter ca. 3 månader så förändrades både dina och mina arbetsuppgifter och vi blev snabbt ett team. Vi bollade ideér med varandra, hjälpte varandra och efter det så blev vi partners in crime både på jobbet och privat och på den vägen är det.
Okej, ärligt nu! Vad var ditt första intryck av mig?
Mitt första intryck av dig var att du var/är otroligt begåvad. Den kunskapen och de värderingar du sitter på är en stor inspirationskälla för mig i livet.
Om du skulle beskriva mig med tre ord, vilka hade det vart?
▸ Omtänksam, har aldrig träffat en människa som tänker så mycket på andra. På hur ord, handlingar, ja allt kan påverka en annan person. Hur du ser på alla människor och deras värde, hur du lyssnar, förstår och tar dig tid.
▸ Driftig, du är en person som man ibland får hålla tillbaka eller pausa en sekund för att du inte ska vara överallt eller ha 1000 bollar i luften. Man får ibland be dig att gå hem, stänga av datorn eller bara sluta tänka.
▸ Äkta, det behövs inte någon vidare förklaring här tror jag.
Vad skulle du säga är mina bästa samt sämsta sidor?
Dina bästa sidor:
▸ Du är en av de roligaste människorna jag vet.
▸ Du är envis och ger aldrig upp.
▸ Du är så fantastik fin både på insidan och utsidan.
Dina sämre sidor:
▸ Du har svårt för att göra spontana saker (fast det börjar bli lite bättre ;) du har ju inte så mycket val när du umgås med mig!)
▸ Du vågar inte riktigt säga ifrån för att du är rädd för hur personen ska ta det
▸ Att du och Johan inte bor tillsammans med mig, Mattias och Olivia så vi kunde umgås 24/7, hahaha.
Vilket är ditt bästa minne av något vi gjort ihop?
Alla minnen är mina bästa minnen, men något som jag knappt minns men som är väldigt roligt är när vi sitter på stenarna utanför Strand Hotell och håller på att skratta ihjäl oss, hahaha. Eller när vi dansar sönder både bord, stolar och scen på Terrassen, eller när vi bara hänger och skrattar åt sjuka saker som bara berättas i tomma rum.
Och till sist, vad ska vi hitta på för roligt under 2017?
Roligt och roligt, men något som är viktigt för mig under 2017 är att jag vill få dig att komma tillbaka till en ”normal” vardag igen. Jag kommer alltid finnas där och stötta dig när livet känns orättvist eller tufft. När som helst, var som helst, hur som helst. Sen har vi såklart din födelsedagspresent från förra året som vi ska göra och det är att ha en hel dag ihop på varsin cykel. Där några av punkterna är: frukost vid havet, minigolf och middag inne i stan. Kan bara sluta i total lycka.
Hej Johan! Kan du beskriva dig själv lite först, vem är du?
Jag heter Johan, är från Öland men född i Västerås och är såklart också pojkvän till dig!
det här inlägget om dig berättade jag om hur vi träffades och blev ett par. Hur skulle du beskriva situationen då vi lärde känna varandra?
Efter att vi träffats första gången (på riktigt) på den där festen började vi hänga hemma hos mig ganska omgående. Vi badade badkar, kollade på dokumentärer och lagade vegetariska middagar ihop. Redan från början kändes allt väldigt naturligt och det var liksom inga svårigheter med oss. Vi höll ju oss hemliga för jobbet till en början och det var både skönt att slippa kommentarer men också jobbigt att hela tiden behöva tänka på det → men det är ändå kul att vi nu kan dela jobbet och styrka varandra yrkesmässigt.
Vad var ditt första intryck av mig?
Du var rätt tyst och tillbakadragen första gången vi sågs på jobbet, men så här i efterhand vet jag ju att du hade Otto hemma och därför sprang hem till honom på lunchen istället för att äta lunch med resten av oss på kontoret. När vi sågs första gången utanför jobbet gjorde du drinkar med saft till oss på en fest, det var konstigt.
(Johan har alltså gått kockskola där bartenderutbildning ingick – och där stod jag och blandade drinkar med fulsprit och saft.. :)) hehe)
Vad skulle du säga är en av mina bästa egenskaper?
Du är väldigt envis och principfast → det är bra att du inte vänder kappan efter vinden utan står fast vid saker och ting. Man blir en stabil individ som principfast och du ändrar inte din åsikt bara för att någon annan tycker si eller så.
Vad irriterar du dig på lite extra hos mig då?
När din envishet och dina principer stoppar dig från att testa nya saker och utmana dig själv. Du vill ju exempelvis inte åka skidor och blir nervös av att göra nya saker, och det kan vara trist att du begränsar dig så.
Om du skulle beskriva mig med tre ord, vilka skulle det vara?
Rolig, söt och diskussionsglad.
Vilket är ditt finaste minne av något vi gjort ihop?
Vår resa till Indien! Där vågade du exempelvis bada trots att havet kan vara väldigt strömt och farligt. Du åkte också iväg på festival en kväll med Maja och Sara och det känns allmänt som du var mer modig där än här hemma. Det är också fint att se värdet i helt vanliga saker som hände där, typ som när vi handlade handdukar och gick på marknad ihop.
Och till sist, vad vill du hitta på tillsammans under 2017?
Det roligaste vore att kanske flytta någonstans. Vi har ju pratat om Skåne innan så att vi kan fortsätta jobba kvar på vår arbetsplats (som också har kontor i Malmö) men byta stad, så det hade vart roligt! Sen vill jag också resa mer med dig, först och främst kanske visa dig mer av Sverige men också åka till Prag eller Paris.
Är det något du vill avsluta med?
Jag älskar dig. Hepåde!
Hur fina är inte dessa två? Blir helt knäsvag av detta <3 Och igår överraskade Charlotte, Mattias och Olivia oss med en minijulafton här hemma eftersom vi inte kommer ses mer över jul. De hade lagat vegetariskt julbord, hade med sig julklappar (vi fick ca. världens bästa julklapp! ledtråd: sådant äts på pinne och tillverkas på nöjesfält) och sen spelade vi sällskapsspel till sent på kvällen.
Nu ska jag förbereda inför en julafton både hemma och på Öland, så vi hörs lite längre fram i julfirandet. Glöm nu inte att ha en fin julafton, lördag och helg → oavsett om ni firar jul eller inte <3 Och det viktigaste av allt, ta hand om varandra!
12 kommentarer

En ny vardag, med en utmattning i bagaget

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Vill ni veta något kul? Hoppas, för här kommer det:
Ledtråd
Idag åker jag till Stockholm igen! Jag och Johan (med familj) ska hälsa på Johans storebror i helgen, eftersom han under fredagen har sin disputation för sin doktorsexamen i biologisk och biomedicinsk fysik. Kommer bli så flådigt! (Och jag som alltid sagt att ”Stockholm blir aldrig min stad” har börjat längta tillbaka dit efter varje resa. Vem är jag ens??)
Men innan jag packar min väska och beger mig mot huvudstaden tänker jag ge er en liten lägesrapport om min nya vardag. Att gå från tvåhundra knyck till ingenting en augustidag var svårt, att ta sig tillbaka till en vanlig vardag efter en sådan krasch är värre. För även om min vardag nu varken är vad den var eller vad den ska vara är jag äntligen på rätt väg, och det känns så himla bra – trots att jag har en utmattning i bagaget.
Efter att jag i augusti blev sjukskriven för utmattningssyndrom började en process inom mig för att acceptera situationen jag hamnat i, att försöka förstå hur det kunde bli såhär och vad som låg till grund för det. Att landa i tanken av att ha gått in i väggen tog lång tid, men när det steget väl var passerat kickade den lösningsorienterade delen av mig igång, och jag har sedan dess haft fullt fokus på att återta den vardagen jag gått miste om.
För mig innebar detta att alla dåliga vanor och mönster var tvungna att brytas, suddas ut och skrivas över av nya. Att identifiera vad jag gjort fel var enkelt: jag vägrade acceptera det faktum att min pappa har Alzheimers, och jag stängde därför av hela mitt känsloregister och lade all vaken tid på något som fick mig att slippa känna (att jobba, gräva ner mig i projekt och vara helt uppslukad av arbetsuppgifter). Eftersom mönstret av att jobba för mycket redan var brutet i och med min sjukskrivning fanns det bara en sak kvar att göra, att våga känna efter. Det tog tid, men till slut skrev jag texten Alzheimers, jag hatar dig av hela mitt hjärta och efter det släppte en stor sten från mitt bröst.
När de två största byggstenarna i mitt tidigare mönster av dåliga vanor var krossade gick jag in mer på detaljnivå, och jag har nu utformat en vardag som jag tror och hoppas kommer vara hållbar framöver. Jag kan såklart aldrig veta om det kommer fungera, hur gärna jag än skulle vilja bläddra längst bak och tjuvkika på facit så finns det ju inget sådant för livet. Men jag tänker att jag kommer börja här, testa mig fram och finjustera det som behöver förändras med tiden så blir det nog bra till slut.
Jag tänker såhär:
▸ jag är en känsloperson och jag måste våga känna, jag går nog under annars
▸ jag kommer plocka bort alla energitjuvar ur mitt liv och bara omringa mig av stöttande, peppande och positiva människor
▸ jag ska prioritera mer kvalitétstid med min pappa, eftersom tiden just nu kommer betyda allt sen
▸ jag kommer låta processen att bli helt återställd från utmattningen ta tid, jag kan inte fortsätta springa fram hela tiden
▸ jag har tillsammans med mina chefer utformat förutsättningar som kommer vara guld värt framöver (mer om mitt jobb en annan gång!)
▸ jag måste tillåta mig att sakta ner när det blir mycket, vila när jag behöver och säga nej mer än vad jag tidigare gjort
▸ jag kommer såklart fortsätta hänga med er här så mycket jag kan, eftersom detta gör mig genuint lycklig
Min vardag nu är varken vad den var eller vad den ska vara, men jag är äntligen på rätt väg. Och trots att jag har en utmattning i bagaget ska jag lägga beslag på den där vardagen som jag gått miste om.
Och jag börjar med det nu.
16 kommentarer

En 65-årig födelsedag

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Jag har tidigare berättat för er att min pappa alltid vart min akilleshäl, och nyligen publicerade jag den jobbigaste texten jag någonsin skrivit (Alzheimers, jag hatar dig av hela mitt hjärta). Ett sådant tillfälle av akilleshäl jag minns från min barndom är när jag för en herrans massa år sedan fyllde år. På kvällen började jag gråta för att tanken av att jag blev äldre innebar att pappa också blev det (och vi vet ju alla att en inte lever för alltid) slog mig. Den kvällen gick jag upp och satte mig på köksbänken och tittade på när min pappa diskade kaffekoppar och assietter med tårtrester från mitt kalas.
För en och en halv vecka sedan fyllde pappa själv 65 år, och mina föräldrar ordnade en liten fest hos dem lagom till födelsedagen. Jag hoppade i en finklänning och tog Johan i armkrok.
När Johan och jag anlände stod maten uppdukad på köksön, sådan lyx! Vi fick en liten glöggmugg i handen och sedan snittar och minipizzor på en tallrik.
Mamma hade trixat ihop något som jag var så tveksam till först, men som jag sen åt flera stycken av: dadlar fyllda med ädelost. Låter så knäppt, men var verkligen hur gott som helst! Har ni testat? Jag måste äta det snart igen.
Av mig och Johan fick pappa en bok om Besväret i Oskarshamn, ett pittoreskt område i centrum med kullerstensgator och små stugor på vildvuxna tomter. Besväret är en del av Oskarshamn som pappa kommer ihåg väl från sin barndom, så vi tänkte att han framöver kan sitta och bläddra lite i boken och minnas de åren eftersom minnen som skapas nu blir svårare för honom att komma ihåg.
Och det var en bra present, han blev så himla glad.
Johan var ju med under kvällen såklart ↑
Min mamma hade glitterklänning, kvällen till ära.
Till middag serverades tre sorters paj, nom nom.
Och som vanligt åt en ju alldeles för mycket när det finns fler saker att smaka på :)) Men det slutade ju inte med tre olika pajer, till efterrätt hade mamma bakat en saffranskladdkaka som var så himla god. Hade vi inte tagit taxi hem sen hade jag bergis kunnat rulla hem :))
Finaste mamma.
Och finaste, finaste pappa <3 Ett stort grattis på din födelsedag!
18 kommentarer

Välkommen hem till mig!

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Har ni sett att Emmas Vintage har startat en decemberutmaning med 31 utmaningar att ta sig an under årets sista månad? För mig blir det svårt att hålla hela månaden, men jag tänker att det vore kul att dela ett par utmaningar med er under de närmsta veckorna. Vill ni vara med på det? Hoppas! Och är det någon av utmaningarna ni speciellt vill att jag gör? Säg till så jag vet!
Dagens utmaning är ”Här bor jag!” och detta är också något som efterfrågats här i lilla bloggy tidigare, så jag tänkte att denna utmaning blir perfekt att starta med. Så, välkommen hem till mig!
För nästan exakt ett år sedan flyttade Johan och jag till vår första lägenhet ihop, en trea på 80 kvadratmeter i Oskarshamn. Det här huset ligger ungefär två minuter från centrum och vårt jobb, vilket gjorde läget till ett stort plus vid flytten.
Huset har ingång från två håll, en port vid vägen utanför och en via vår innergård. Det är lite blandad ålder bland de boende i huset, allt ifrån gamla som får matleveranser om dagarna till småbarnsfamiljer med bebisar. Och vi trivs så himla bra! Det är ett lugnt och skönt område trots att det ligger så nära centrum.
När vi var på visning och bestämde oss för att ta lägenheten stod den redan tom eftersom den tidigare hyresgästen redan flyttat ut. Tyvärr var skicket på lägenheten rätt dåligt och vi fick färg till väggarna i samtliga rum mot att vi gjorde jobbet själva. I ett par veckor var vi här på kvällarna efter jobbet och rollade, tvättade penslar och la ut golvpapp.
Jobbigt, men så mysigt att göra ihop inför vår första gemensamma flytt.
Köket är stort som attans och har både hel kyl och frys, mycket bänkytor och vi får dessutom plats med ett köksbord för fyra. Köksbordet i teak med tillhörande stolar köpte vi till lägenheten för en femhundralapp hos en trevlig prick på Öland.
Vår kryddhylla i köket ser ut lite såhär ↑ och här kan ni se och läsa mer om när jag erkänner en sak om vår tallrikssamling..
Från köket kommer en ut i en sned och lång hall där vardagsrummet ligger åt ena hållet med fönster mot innergården. Mellan dubbeldörrhålet till vardagsrummet och köket ligger också en liten klädkammare där vi förvarar jackor och skor.
Vårt vardagsrum är en stor rektangel där en kommer in på ena kortsidan och fönstret mot innergården är på motsatt kortsida. Längs långsidorna har vi ställt vår soffa och sedan placerat ut våra fyra fåtöljer/stolar lite mer centralt. Vi har nämligen ingen TV hemma hos oss, så vardagsrummet har aldrig behövs inredas med den i centrum. Himla skönt!
I en stor resväska har jag bäddat ner ett täcke så att Otto kan använda den som sin säng <3
Tyvärr har vi fortfarande, ett år efter inflytt, ännu inte fått upp speciellt mycket på väggarna i lägenheten. I sovrummet har vi ett par tavlor, men annars är väggarna tomma. Vi har en liten hög med tavlor staplade i ett hörn, men processen att få upp dem på betongväggar är så jobbig :( Borde verkligen bara göra och inte känna efter så mycket angående det!
I hallen sparade vi hatthyllan som satt när vi flyttade in, en vit RIO som säkert hängt med många år i den här läggan. Och kan vi nu bara ta en liten snabb diskussion om Johans moonboots där uppe?? Jag säger: ”fulaste skorna som existerar”, han säger: ”skitsnygga!”. Jag förstår liksom att de var praktiska när han bodde i Åre och det var metervis med snö… men i Småland.. Nä :(
Längst bort i lägenheten har vi vårt sovrum, och på vägen dit ligger egentligen också badrummet och vårt kontor.
Det här är den enda möbeln vi var tvungen att köpa ny till lägenheten när vi flyttade in, vår säng ↑ Vi hade båda himla mycket fina möbler och prylar från våra tidigare ettor, och de få sakerna som saknades (ex. köksbordet och en skänk till vardagsrummet) köpte vi på loppis. Minns att jag tyckte det var så skönt att slippa det där med tusen kartonger från IKEA.
Nu är jag lite nyfiken på om det är några fler av Emmas utmaningar som ni skulle vilja att jag gör? Hojta till i en kommentar så blir jag himla glad! Det bästa med den här lilla platsen är ju att vi kan utforma den till något fint tillsammans. Tycker ni inte?
22 kommentarer

Ett hej från sjukstugan

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Såhär pigg och glad ↑ är jag definitivt inte idag, för vet ni vad? I veckan gick jag och blev sjuk, men sådär jobbigt sjuk så att febern inte riktigt bryter ut utan ligger och irriterar precis på gränsen hela tiden. Och som alltid när jag blir sjuk: det sätter sig i halsen direkt och sen hostar jag tills rösten nästan försvinner :))
Men jag har inte legat helt handlingsförlamad för det! Jag har haft grymma möten på mitt jobb (och imorgon börjar jag 25% efter sjukskrivningen) och sen sytt på sew along-blusen på kvällarna. Ni kommer få se lite mer av allt i veckan som kommer, det lovar jag.
Tills dess, ha det fint och håll er friska!
16 kommentarer

Första advent och årets första julbord

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Men hallå, hur knäppt är det inte att vi redan går in i december? Jag känner för varje månadsavslut att jag knappt hunnit med någonting! Är det ett ålderstecken, att helt plötsligt tycka att tiden går så himla fort? Nästa år är jag ju trots allt halvvägs till femtio..
Men mer om december senare, nu hoppar vi ett par dagar tillbaka i tiden!
Hej hej! I söndags stod jag finklädd på busshållsplatsen för att åka på årets första julbord, på första advent och allt.
Med mig hade jag min bästa person <3
Efter en timmes buss hämtades vi upp av Johans pappa och åkte till den här rosa byggnaden ↑
Fem hungriga mitt i första advents tunna snöflingor.
Det var så himla kallt ute, men vi var lite tidiga till julbordet. Så pass att porten var låst när vi plingade på dörren.
Men såhär: Väntan ute i kylan var värt, för inne var det såhär fint ↑
I ett rum, något form av konferensrum som såg ut som ett bibliotek, fanns en fantastiskt fin tapet och en maffig tavla – och en glad Johan.
Titta bara! Kan en bara inte få ha det såhär hemma? Bo i ett gammalt slott (eller okej: torp, det går också bra) med slitna trägolv, takutsmyckningar och kakelugnar. Tack på förhand, jultomten!
Efter att vi hängt av oss jackorna och kikat in de närmsta vråerna av det rosa huset fick vi glögg och sen familjeminglade vi lite i väntan på vårt bord. Här är Anna och Rami, Johans syster och hennes kille ↑ Det är förresten Anna som jag åkte till Spanien med tidigare i höstas!
Johan och pappa Gunnar.
Sen fick vi slå oss ner till bords i en fin sal, men tyvärr har jag sen noll bilder på själva maten. Och det finns en bra anledning till det: julbordet här var inte riktigt utformat för vegetarisk kost. Vanligtvis brukar det ju finnas ett par olika sallader och grönsakshittepåer att gotta sig i som vego, men här blev vegotallriken mest kokt potatis, ägg och rödbetssallad. Lite trist, men jag blev mätt och gillade julbordet överlag himla mycket ändå!
Och att få spendera första advent med den här fina och hans familj var fint som attans.
18 kommentarer