En 65-årig födelsedag

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Jag har tidigare berättat för er att min pappa alltid vart min akilleshäl, och nyligen publicerade jag den jobbigaste texten jag någonsin skrivit (Alzheimers, jag hatar dig av hela mitt hjärta). Ett sådant tillfälle av akilleshäl jag minns från min barndom är när jag för en herrans massa år sedan fyllde år. På kvällen började jag gråta för att tanken av att jag blev äldre innebar att pappa också blev det (och vi vet ju alla att en inte lever för alltid) slog mig. Den kvällen gick jag upp och satte mig på köksbänken och tittade på när min pappa diskade kaffekoppar och assietter med tårtrester från mitt kalas.
För en och en halv vecka sedan fyllde pappa själv 65 år, och mina föräldrar ordnade en liten fest hos dem lagom till födelsedagen. Jag hoppade i en finklänning och tog Johan i armkrok.
När Johan och jag anlände stod maten uppdukad på köksön, sådan lyx! Vi fick en liten glöggmugg i handen och sedan snittar och minipizzor på en tallrik.
Mamma hade trixat ihop något som jag var så tveksam till först, men som jag sen åt flera stycken av: dadlar fyllda med ädelost. Låter så knäppt, men var verkligen hur gott som helst! Har ni testat? Jag måste äta det snart igen.
Av mig och Johan fick pappa en bok om Besväret i Oskarshamn, ett pittoreskt område i centrum med kullerstensgator och små stugor på vildvuxna tomter. Besväret är en del av Oskarshamn som pappa kommer ihåg väl från sin barndom, så vi tänkte att han framöver kan sitta och bläddra lite i boken och minnas de åren eftersom minnen som skapas nu blir svårare för honom att komma ihåg.
Och det var en bra present, han blev så himla glad.
Johan var ju med under kvällen såklart ↑
Min mamma hade glitterklänning, kvällen till ära.
Till middag serverades tre sorters paj, nom nom.
Och som vanligt åt en ju alldeles för mycket när det finns fler saker att smaka på :)) Men det slutade ju inte med tre olika pajer, till efterrätt hade mamma bakat en saffranskladdkaka som var så himla god. Hade vi inte tagit taxi hem sen hade jag bergis kunnat rulla hem :))
Finaste mamma.
Och finaste, finaste pappa <3 Ett stort grattis på din födelsedag!
18 kommentarer

Välkommen hem till mig!

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Har ni sett att Emmas Vintage har startat en decemberutmaning med 31 utmaningar att ta sig an under årets sista månad? För mig blir det svårt att hålla hela månaden, men jag tänker att det vore kul att dela ett par utmaningar med er under de närmsta veckorna. Vill ni vara med på det? Hoppas! Och är det någon av utmaningarna ni speciellt vill att jag gör? Säg till så jag vet!
Dagens utmaning är ”Här bor jag!” och detta är också något som efterfrågats här i lilla bloggy tidigare, så jag tänkte att denna utmaning blir perfekt att starta med. Så, välkommen hem till mig!
För nästan exakt ett år sedan flyttade Johan och jag till vår första lägenhet ihop, en trea på 80 kvadratmeter i Oskarshamn. Det här huset ligger ungefär två minuter från centrum och vårt jobb, vilket gjorde läget till ett stort plus vid flytten.
Huset har ingång från två håll, en port vid vägen utanför och en via vår innergård. Det är lite blandad ålder bland de boende i huset, allt ifrån gamla som får matleveranser om dagarna till småbarnsfamiljer med bebisar. Och vi trivs så himla bra! Det är ett lugnt och skönt område trots att det ligger så nära centrum.
När vi var på visning och bestämde oss för att ta lägenheten stod den redan tom eftersom den tidigare hyresgästen redan flyttat ut. Tyvärr var skicket på lägenheten rätt dåligt och vi fick färg till väggarna i samtliga rum mot att vi gjorde jobbet själva. I ett par veckor var vi här på kvällarna efter jobbet och rollade, tvättade penslar och la ut golvpapp.
Jobbigt, men så mysigt att göra ihop inför vår första gemensamma flytt.
Köket är stort som attans och har både hel kyl och frys, mycket bänkytor och vi får dessutom plats med ett köksbord för fyra. Köksbordet i teak med tillhörande stolar köpte vi till lägenheten för en femhundralapp hos en trevlig prick på Öland.
Vår kryddhylla i köket ser ut lite såhär ↑ och här kan ni se och läsa mer om när jag erkänner en sak om vår tallrikssamling..
Från köket kommer en ut i en sned och lång hall där vardagsrummet ligger åt ena hållet med fönster mot innergården. Mellan dubbeldörrhålet till vardagsrummet och köket ligger också en liten klädkammare där vi förvarar jackor och skor.
Vårt vardagsrum är en stor rektangel där en kommer in på ena kortsidan och fönstret mot innergården är på motsatt kortsida. Längs långsidorna har vi ställt vår soffa och sedan placerat ut våra fyra fåtöljer/stolar lite mer centralt. Vi har nämligen ingen TV hemma hos oss, så vardagsrummet har aldrig behövs inredas med den i centrum. Himla skönt!
I en stor resväska har jag bäddat ner ett täcke så att Otto kan använda den som sin säng <3
Tyvärr har vi fortfarande, ett år efter inflytt, ännu inte fått upp speciellt mycket på väggarna i lägenheten. I sovrummet har vi ett par tavlor, men annars är väggarna tomma. Vi har en liten hög med tavlor staplade i ett hörn, men processen att få upp dem på betongväggar är så jobbig :( Borde verkligen bara göra och inte känna efter så mycket angående det!
I hallen sparade vi hatthyllan som satt när vi flyttade in, en vit RIO som säkert hängt med många år i den här läggan. Och kan vi nu bara ta en liten snabb diskussion om Johans moonboots där uppe?? Jag säger: ”fulaste skorna som existerar”, han säger: ”skitsnygga!”. Jag förstår liksom att de var praktiska när han bodde i Åre och det var metervis med snö… men i Småland.. Nä :(
Längst bort i lägenheten har vi vårt sovrum, och på vägen dit ligger egentligen också badrummet och vårt kontor.
Det här är den enda möbeln vi var tvungen att köpa ny till lägenheten när vi flyttade in, vår säng ↑ Vi hade båda himla mycket fina möbler och prylar från våra tidigare ettor, och de få sakerna som saknades (ex. köksbordet och en skänk till vardagsrummet) köpte vi på loppis. Minns att jag tyckte det var så skönt att slippa det där med tusen kartonger från IKEA.
Nu är jag lite nyfiken på om det är några fler av Emmas utmaningar som ni skulle vilja att jag gör? Hojta till i en kommentar så blir jag himla glad! Det bästa med den här lilla platsen är ju att vi kan utforma den till något fint tillsammans. Tycker ni inte?
22 kommentarer

Ett hej från sjukstugan

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Såhär pigg och glad ↑ är jag definitivt inte idag, för vet ni vad? I veckan gick jag och blev sjuk, men sådär jobbigt sjuk så att febern inte riktigt bryter ut utan ligger och irriterar precis på gränsen hela tiden. Och som alltid när jag blir sjuk: det sätter sig i halsen direkt och sen hostar jag tills rösten nästan försvinner :))
Men jag har inte legat helt handlingsförlamad för det! Jag har haft grymma möten på mitt jobb (och imorgon börjar jag 25% efter sjukskrivningen) och sen sytt på sew along-blusen på kvällarna. Ni kommer få se lite mer av allt i veckan som kommer, det lovar jag.
Tills dess, ha det fint och håll er friska!
16 kommentarer

Första advent och årets första julbord

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Men hallå, hur knäppt är det inte att vi redan går in i december? Jag känner för varje månadsavslut att jag knappt hunnit med någonting! Är det ett ålderstecken, att helt plötsligt tycka att tiden går så himla fort? Nästa år är jag ju trots allt halvvägs till femtio..
Men mer om december senare, nu hoppar vi ett par dagar tillbaka i tiden!
Hej hej! I söndags stod jag finklädd på busshållsplatsen för att åka på årets första julbord, på första advent och allt.
Med mig hade jag min bästa person <3
Efter en timmes buss hämtades vi upp av Johans pappa och åkte till den här rosa byggnaden ↑
Fem hungriga mitt i första advents tunna snöflingor.
Det var så himla kallt ute, men vi var lite tidiga till julbordet. Så pass att porten var låst när vi plingade på dörren.
Men såhär: Väntan ute i kylan var värt, för inne var det såhär fint ↑
I ett rum, något form av konferensrum som såg ut som ett bibliotek, fanns en fantastiskt fin tapet och en maffig tavla – och en glad Johan.
Titta bara! Kan en bara inte få ha det såhär hemma? Bo i ett gammalt slott (eller okej: torp, det går också bra) med slitna trägolv, takutsmyckningar och kakelugnar. Tack på förhand, jultomten!
Efter att vi hängt av oss jackorna och kikat in de närmsta vråerna av det rosa huset fick vi glögg och sen familjeminglade vi lite i väntan på vårt bord. Här är Anna och Rami, Johans syster och hennes kille ↑ Det är förresten Anna som jag åkte till Spanien med tidigare i höstas!
Johan och pappa Gunnar.
Sen fick vi slå oss ner till bords i en fin sal, men tyvärr har jag sen noll bilder på själva maten. Och det finns en bra anledning till det: julbordet här var inte riktigt utformat för vegetarisk kost. Vanligtvis brukar det ju finnas ett par olika sallader och grönsakshittepåer att gotta sig i som vego, men här blev vegotallriken mest kokt potatis, ägg och rödbetssallad. Lite trist, men jag blev mätt och gillade julbordet överlag himla mycket ändå!
Och att få spendera första advent med den här fina och hans familj var fint som attans.
18 kommentarer

Pyjamasparty på en tisdag

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Det här har hänt i veckan:
▸ jag har haft huvudvärk prick varje dag och därför sovit himla mycket varvat med att titta på The Fall
▸ vart på jobbet och rensat klart min mail och börjat öppnat upp systemen igen
▸ haft en helkväll med två av mina bästa personer ↓
Hej och välkommen till vårt pyjamasparty! Eller ”pyjamasdisco” om Olivia får välja. När tisdagens arbete led mot sitt slut packade Charlotte och jag ihop oss och plockade upp den här roliga lilla personen på förskolan. Vi sprang lite i korridorerna (det får en på eftermiddagskvisten!) och åkte sen för att äta mat och handla till kvällen.
<3
Vi hoppade i varsin pyjamas direkt när vi kom innanför dörren, precis så som det ska vara på myskvällar. Sen åt vi vispad grädde, hallon, jordgubbar och nutella. Så himla gott i kombination? Aldrig ätit innan, men detta var definitivt inte sista gången!
Sen gjorde vi det obligatoriska under pyjamasparty: ansiktsmask. Först en blåaktig peel off-mask och sen djävulens påfund ovan. (Anledning till djävulens påfund: en blev jättelen efteråt, men gissningsvis inte för att den rensade så mycket porer utan för att alla ansiktsfjun rycktes bort med masken..)
Sen hängde vi rätt mycket såhär ↑ Blev glada för att Claudia åkte ur PH, chockade över hur de medverkande i Extreme Couponing orkar och fnissiga av att Olivia somnade sittandes.
På onsdagsmorgonen vaknade vi upp alla tre och ville 1, inte lämna våra pyjamasar och 2, gärna vara lediga. Men det går ju inte mitt i veckan, så vi åkte till föris och lämnade O innan vi åkte till kontoret för att jobba. Lyxen i att vara bästa vän med sin kollega!
När jag kom hem från jobbet vilade jag en liten stund innan jag plockade fram planteringssaxen och min elefantöra.
Det var ju nämligen hög tid att skicka sticklingar till er som mailat mig <3 Hoppas nu att alla paket kom fram som de skulle och att sticklingarna överlevde resan. Ni som fått era paket får gärna skriva en liten kommentar eller maila mig så jag vet att allt gått som det ska. Jag håller tummarna!
16 kommentarer

Såhär firade vi Ottos födelsedag

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Okej, här kommer ett inlägg som är hälften knäppt och hälften gulligt. Om ni vet med er att ni i regel inte gillar husdjur eller hur hundägare pratar om sina livskamrater så kommer det här inlägget nog inte bli er favorit genom tiderna, hehe. Men om ni däremot gillar ovan nämnda, ja då kommer nog det här vara något som faller er i smaken!

Det har nämligen blivit dags att kika på hur Ottos födelsedag såg ut i tretton bilder.
Ja må han leva, ja må han leva! I torsdags fyllde Otto 4 år och vi firade genom att gosa lite extra på morgonen. Jag tänker att det någon gång måste ta slut, att goset i honom liksom mättats? Jag hoppas såklart inte, och det verkar ju inte direkt så på honom heller. Men hur är det ens möjligt att någon såhär liten kan vara så himla kärleksfull och fin?
Vi passade också på att ta lite födelsedagsbilder, tänker att det är himla viktigt när en fyller år. Såhär såg han alltså ut som nyvaken på sin födelsedag. Med trötta ögon tittar han ut genom fönstret, kanske spanar på grannen eller kollar vad det är för väder. Vad vet jag.
Vid 10-tiden gick vi på morgonpromenad och sörjde att snön nu (nästan) är helt borta. Vi önskar oss båda mycket snö i julklapp, tack!
Vi har alltid fått välja mat på våra födelsedagar hemma, liksom önskat ens favoriträtt eller så. Det är ju därför sen gammalt att en ska äta extra gott på sin födelsedag. För Otto betyder det en skål med blötmat.
Alltid efter att han ätit blötmat blir han superbusig och springer runt i hela lägenheten och slänger sina gosedjur till höger och vänster. Ja, ni ser ju mattan där bakom.. Hur som! Jag hörde en smäll efter ett tag, som metall som föll i golvet. Jag kommer ut och ser detta – Otto har hittat min stickning och försökt dra iväg med den till sovrummet. Går ju dock inte att vara arg på denna nos :’)
Under eftermiddagen gjorde vi detta: dukade fram till fika eftersom min familj kom på besök!
Otto hade finfluga dagen till ära.

Och han blev såklart väldigt glad över att få sina bästa personer på besök!

Oscar hade valt ut ett nytt gosedjur till Otto, en apa med långa ben och armar och ett huvud med pipleksak i. Otto tog den och sprang till sängen direkt, ett bra tecken! Nu förstår han om en frågar ”Vart är apan?” och springer därför och hämtar den <3
Och det var den födelsedagen! Jag kan knappt förstå att han är fyra numera, och att jag då också haft honom snart lika länge. Det är ju helt galet! Han var bara åtta veckor när jag fick hem honom, och då rymdes han typ i en hand. Lilla hjärtat.
Jag fick förresten en del frågor om honom tidigare, vad han är för ras och lite om hur jag löste första tiden med honom hemma och sådär. Så jag tänkte att om ni har fler frågor och funderingar kan vi kanske ta ett separat frågeinlägg som helt enkelt är hundrelaterat? Ställ i sådana fall era hund- och Ottofrågor här nedan, så sammanställer jag det sen, om ni nu undrar något dvs!
13 kommentarer

Hipp, hipp, hurra för Otto ida’

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Idag fyller mitt lilla hjärta fyra år och det ska ju firas, såklart! Hur hans födelsedag blir och kommer att se ut får vi ta och kika på en annan gång, för nu ska vi nämligen åka på en tidsresa ihop. Från november 2016 tillbaka till en kall januarikväll år 2013, då Otto och jag träffades för första gången.

2016
Igår gav jag Otto en ny frisyr och han hatar klippning lika mycket nu som för fyra år sedan. Så jag kör belöningsmetoden, en tass mot en godis och så vidare. När han är klar får han ett tuggben att springa och gömma någonstans i lägenheten. Eller äta upp på under en minut, om han nu vill det.
Ni känner ju mest Otto som den tröttaste hunden i världshistorien (vilket han också är, i och för sig), men nu ska ni få veta lite mer om den här lilla som gömmer sig där bland täcken och kuddar.
Som HATAR att bada och duscha, men som såklart måste göra det ändå emellanåt. Numera mest bara efter klippning och dåligt väder, förr mer för att han tryckte ner sitt huvud i kiss när vi gick promenader.
2015
Han har sedan liten haft diverse gosedjur att leka med, bland annat den här kaninen som han tuggat av öronsnibben på. Annars leker han också gärna med Bamsen, även om Bamsen numera är för gammal för att orka med ordentligt.
Men bästa kompisar det är dem trots allt!
2014
Otto och jag har genom åren bott i fyra olika lägenheter tillsammans. En av dem alldeles för liten, en annan tillsammans med en katt (och min lillebror), i den tredje själva för första gången och idag på åttio kvadratmeter ihop med Johan. Ottos favorit är helt klart den sista, vår nuvarande. Han har en avlång hall och stora ytor att springa och kasta omkring sina gosedjur på. Och dessutom många rum att gömma sina tuggben i. Det gillar han.
2013
Även om han idag är fyra år gammal blir jag fortfarande stannad av människor på promenader som åh:ar och förutsätter att han är valp när de frågar hur gammal han är. När jag säger att han är fyra år tror dem aldrig att det stämmer och ”rättar” mig med månader. Han är ju trots allt superliten i kroppen, väger hälften av vad han ska och har fortfarande den där tunna och fluffiga pälsen som vanligtvis växer bort med valptiden, så jag förstår dem.
Under sommaren 2013 såg han dock ut såhär ↑ Liten och fluffig men med mycket mörkare päls än vad han har nu. Någonstans under hösten/vintern 2013 började han få den heltäckande grå pälsen, men fortfarande när han får sår eller ärr (t.ex. vid fästingbett) växer det ut mörkt hår där istället för det grå. Därför har han en svart liten prick i luggen idag.
Han har alltid vart en nyfiken filur som samtidigt vart väldigt försiktig och lite rädd. Han har sedan valptiden velat hälsa på alla fyr- och tvåbenta men hatat motorcyklar och personer som haltar eller bär solglasögon.
Han älskar dock att pussas.
I mina registreringspapper om Otto har veterinären skrivit ”brun/svart” i rutan om pälsfärg, eftersom det var exakt så han såg ut när han var valp. Den här bilden tog jag på honom i februari 2013, då var han alltså tre månader gammal.
Hans vita tassar såg prick ut som om han hade strumpor på sig <3
Om jag gick iväg på ett ärende eller för att jobba letade han upp något som tillhörde mig och släpade till sin säng, sen la han sig på det och sov tills jag kom hem igen. Han har alltid haft en grej för strumpor och underkläder och knyckte dessa snabbare än blixten om en ställde påsar med nytvättat i lägenheten. Det har alltså hänt både en och två gånger att jag hittat honom med en trosa runt magen. Än idag tar han strumpor om han hittar, men inte för att tugga på (det har han aldrig gjort med något han inte fått, bortsett från änden på skosnören) utan bara för att kasta omkring och leka med.
2013, januari
Jag hämtade hem honom en kall vinterkväll i januari 2013. Han och tre syskon skuttade ut från tvättstugan i uppfödarnas hus och sprang sen runt mina fötter och bråkade med varandra. När Otto kom upp i min famn blev han helt lugn och mitt hjärta slog minst dubbla slag.
Han hade aldrig vart utomhus när jag kom dit, utan det första han såg av världen var den inlindad i ett tjockt snötäcke. Och kanske är det därför han fortfarande älskar vintern så mycket.
De första nätterna hemma sov jag på en madrass på golvet för att vara nära honom om han behövde mig. Efter första natten vaknade jag upp med honom på min kudde, och än idag är det så han gärna somnar. Med sitt huvud mot mitt.
Tänk, sådan tur att jag träffade honom just då, den där vinterkvällen för snart fyra år sedan. Mitt lilla hjärta.
Ett stort grattis på födelsedagen, Otto <3
26 kommentarer

Tre från veckan: fallande snöflingor, ”jag ska bara” och en kärna som blev ett träd

Fredag igen, vilken grej! Här kommer tre saker från de senaste dagarna som jag funderat lite extra på.
 
 
Får nyhetsnotis på måndagen den sista oktober om ”kraftigt snöfall”, hinner bli överlycklig innan jag läser ”Dalarna”. Tisdagen den andra november vaknar jag upp och suckar för att det ser ut som det regnar igen. Väldigt stora droppar, som mer är vita och seglar fram. SNÖ!! Godkänd novemberbörjan!
 
 
 
Har insett att de dagar som efter lunchtid blir till citronsura skitdagar oftast också är de dagarna jag inte tar min vila. Måste därför vara stenhård med en timmes vila vid 13-tiden från och med nu, eftersom tjugo minuter inte räcker och jag uppenbarligen inte klarar mig helt utan. Inget mer ”jag ska bara”, MVH Alfons Åberg.
 
 
 
Efter vår Stockholms-vistelse (läs mer här och här) var det första vi gjorde att kolla till alla växter i lägenheten. Och titta här, en av våra avokados har älskat FF-helgen och växt på sig flera centimeter + bildat små blad! Hur fint? Jag smälter.
 
 
Nu ska jag vakna till liv och sen entra den här fredagen ordentligt. Kommer sitta en stund vid symaskinen eftersom Otto behöver en kostym till lördagens halloweenfest (<3) men sen också laga en vegansk lasagne med mamma. Min storebror med flickvän kommer på besök från Malmö senare idag och det vaknas då middag hos mamma och pappa. Fin grej!
 
Har ni några fredagsplaner? Gla’ freda’ på er iallafall!
26 kommentarer

Jag behöver erkänna en sak

När Johan och jag flyttade ihop till vår trea var det inga som helst problem att få det fint med möbler och prylar från två hushåll. Men vi stötte på ett problem i köket: porslinet. Vi hade nämligen båda ett intresse för porslin och handlade gärna fina serier på loppis. Det resulterade i att vi hade noll IKEA-porslin som vi kunde göra oss av med, men istället en himla massa loppisfynd ur retroserier att fylla våra köksskåp med.
 
Hos oss finns därför mängder av gammalt porslin från bland annat Rörstrand och Gustavsberg, vissa designade av självaste Stig Lindberg och Marianne Westman. Mycket går i 60-talsklang och majoriteten är i toppskick. Det är alltså oerhört svårt för oss (mest för mig) att sortera ut och skänka/sälja – eftersom allt är fint!
 
Så jag erkänner: jag är en porslinssamlare av rang.
 
 
Men jag tänker inte så mycket på det, tills det att jag köper något nytt, nu senaste dessa två serier. Till vänster fyra assietter från Rörstrands serie Elisabeth (som vi sedan innan har kaffekoppar med fat i, designade av Marianne Westman) och till höger fyra tallrikar och två assietter ur Gefles serie Terra. Alltså tio nya enheter porslin som skulle in i våra redan fulla köksskåp..
 
 
 
Så det fanns inte så mycket till val. Jag rullade upp ärmarna och började plocka ner allt porslin i tallriksväg som våra skåp svalt. Tänkte att en sortering och omorganisering var på sin plats.
 
 
 
Vågade först knappt ens titta på hur mycket det var, men insåg att jag ändå borde räkna. Vet ni hur många tallrikar (vanliga, djupa och assietter) vi har?
 
113 styck.. Och vi är två personer i detta hushåll, inte 22 trebarnsfamiljer eller tio fotbollslag. He he.. he..
 
 
 
Vi har till och med fått göra en egen kategori och hög för tallrikar i mindre modell. Ni vet, mindre än vanliga tallrikar men större än assietter.
 
 
 
Jag började med tallrikarna och bestämde mig för att spara två av varje serie framme i köksskåpen.
 
 

 
Det blev 17 styck tallrikar från Rörstrand, Gustavsberg och Upsala Ekeby/Gefle.
 
 
 
Och sen gick jag över till de djupa tallrikarna. Gjorde samma sak här: sparade två av varje serie för köksskåpen.
 
 
 
Kvar blev det 9 djupa tallrikar från Gustavsberg och Rörstrand. De omärkta mörkbruna är kanske våra mest använda. Någon av er som vet vad det skulle kunna vara för tillverkare/serie? 
 
 
 
Och här har vi den lilla samlingen av mindre tallrikar, som varken platsar med vanliga tallrikar eller assietter. Perfekt när en bara ska äta liten lunch eller en stor frukost. 
 
 
 
Här tummade jag lite på regeln ”två av varje serie” eftersom denna modell av tallrik ändå får plats i en hög. Så 12 styck tallrikar i modell mindre från Rörstrand och Upsala Ekeby/Gefle.
 
 
 
 Sen har vi kategorin som fått oss att införa köpstopp på porslin flera gånger: assietter.
 
 
 
Och även här tummade jag lite på regeln ”två av varje serie” eftersom jag ÄLSKAR både Stavangers Brunette (fyra styck, längst ner till höger) och Rörstrands gula utan seriemärkning (åtta styck, högst upp i mitten). Assietterna sorterade jag dock upp i två högar i köksskåpet, totalen på 32 assietter får ju inte plats i en hög.
 
 
 
Och när jag var klar med sortering såg det ut såhär, 70 tallrikar i fem prydliga staplar och 43 tallrikar som fått flytta in i en skänk i vårt vardagsrum. Till höger blev ett helt skåp ledigt för annat porslin: mest skålar och kaffekoppar.
 
Jag förstår att detta för någon som inte gillar porslin kan tyckas helt sinnessjukt, och det är det troligtvis också men whatevaaah :)) För att på något sätt rättfärdiga detta (till och med för mig själv) kommer här fyra punkter om varför det är härligt att ha mycket porslin:
▸ det sägs att vi äter med ögonen, och vad är då bättre än att servera på fint porslin? och att dessutom kunna variera mellan varje måltid?
▸ det finns alltid en tallrik som passar måltiden, både i färg och form (finns det något tråkigare än en trist måltid i trist porslin?)
▸ en kan duka upp till sjukt stora middagar (eller strunta i att diska efter maten) och ändå ha porslin så att det räcker och blir över
▸ men mest av allt gillar jag nog bara att kunna välja efter dagshumör!
 
Sådär, nu när jag bjudit in er till mitt porslinsskåp är jag nyfiken på vad ni har för något som hjärtat klappar lite extra för. Samlar ni på något speciellt? Är det något ni alltid ”råkar” köpa eller något ni bara inte kan lämna kvar om ni hittar? Och finns det kanske någon som också gillar porslin? Hit me med era bästa samlarprylar!
49 kommentarer

Fyra dagars tystnad

God dagens, mina vänner! Det har ju vart knäpptyst här ett par dagar nu och ni är fina som redan efter någon dag undrat om allt är ok.
 
Jag är ok, jag mår bra. Faktiskt bättre än jag gjort på länge. Men det är lite svårt att förklara vad som händer emellanåt, ungefär som att kroppen lägger av trots att hjärnan är pigg. Förstår ni känslan? Att en liksom vill ge sig ut, träffa folk och hitta på saker, men kroppen bara går i strejk och liksom stänger av. Jag har därför fotograferat ungefär noll på en vecka, skrivit nästan inga rader alls på lika länge. Och jag måste nog vänja mig vid att det ibland bara blir så. Efter att kroppen behövt ett par sådana dagar mår jag ju bättre, och där är jag nu.
 
Hej hej från ett provrum! Berättade ju för er här att jag gjorde fransar och belönade mig med en ny tröja förra veckan. Träffade också Charlotte både på lunch, fika och lördagshäng. Vi fangirlade ihjäl på PH-Hampus (hahaha alltså <3), åt tacos och fick ett litet uppträdande av Olivia med Lotta på Liseberg-sången.
 
Och i fredags lagade Johan och jag burgare med sötpotatispommes och drack ett glas vin eller två. Bra grej!
 
  
Men vet ni? Imorgon packar jag en väska och sätter mig på en buss till Stockholm. Jag och Johan ska vara där i fem dagar och jag tänker att jag vill göra lite sånt här: hänga på fik och dricka te, gå på second hand, våga åka tunnelbana själv, fira Majas 30-årsdag och äta palak paneer.
 
Men som den småstadsbo jag är behöver jag lite Stockholms-tips: Vilka är era bästa platser? Vart är fint att fotografera? Vilka fik bör jag inte missa? Och vilka loppisar/second hand är ett måste? Har som sagt fem dagar på mig, så tipsa!
 
+ fick en kommentar av en läsare som har problem med att kommentera när en läser via bloglovin’ i mobilen, är det fler av er som inte kan kommentera då? Kan ni i sådana fall testa att gå in via inställningar i er Bloglovin’-app och testa att ändra ”Webbläsaren använder läsläget”? Vet inte om det gör någon skillnad, men jag fick stänga av funktionen för att den strulade för mig när jag läste bloggar. Och hojta jättegärna till om det funkar eller ej funkar att kommentera för er, jag lyckas nämligen inte själv framkalla problemet. Tack!
14 kommentarer