Tre från veckan: fallande snöflingor, ”jag ska bara” och en kärna som blev ett träd

Fredag igen, vilken grej! Här kommer tre saker från de senaste dagarna som jag funderat lite extra på.
 
 
Får nyhetsnotis på måndagen den sista oktober om ”kraftigt snöfall”, hinner bli överlycklig innan jag läser ”Dalarna”. Tisdagen den andra november vaknar jag upp och suckar för att det ser ut som det regnar igen. Väldigt stora droppar, som mer är vita och seglar fram. SNÖ!! Godkänd novemberbörjan!
 
 
 
Har insett att de dagar som efter lunchtid blir till citronsura skitdagar oftast också är de dagarna jag inte tar min vila. Måste därför vara stenhård med en timmes vila vid 13-tiden från och med nu, eftersom tjugo minuter inte räcker och jag uppenbarligen inte klarar mig helt utan. Inget mer ”jag ska bara”, MVH Alfons Åberg.
 
 
 
Efter vår Stockholms-vistelse (läs mer här och här) var det första vi gjorde att kolla till alla växter i lägenheten. Och titta här, en av våra avokados har älskat FF-helgen och växt på sig flera centimeter + bildat små blad! Hur fint? Jag smälter.
 
 
Nu ska jag vakna till liv och sen entra den här fredagen ordentligt. Kommer sitta en stund vid symaskinen eftersom Otto behöver en kostym till lördagens halloweenfest (<3) men sen också laga en vegansk lasagne med mamma. Min storebror med flickvän kommer på besök från Malmö senare idag och det vaknas då middag hos mamma och pappa. Fin grej!
 
Har ni några fredagsplaner? Gla’ freda’ på er iallafall!
26 kommentarer

Jag behöver erkänna en sak

När Johan och jag flyttade ihop till vår trea var det inga som helst problem att få det fint med möbler och prylar från två hushåll. Men vi stötte på ett problem i köket: porslinet. Vi hade nämligen båda ett intresse för porslin och handlade gärna fina serier på loppis. Det resulterade i att vi hade noll IKEA-porslin som vi kunde göra oss av med, men istället en himla massa loppisfynd ur retroserier att fylla våra köksskåp med.
 
Hos oss finns därför mängder av gammalt porslin från bland annat Rörstrand och Gustavsberg, vissa designade av självaste Stig Lindberg och Marianne Westman. Mycket går i 60-talsklang och majoriteten är i toppskick. Det är alltså oerhört svårt för oss (mest för mig) att sortera ut och skänka/sälja – eftersom allt är fint!
 
Så jag erkänner: jag är en porslinssamlare av rang.
 
 
Men jag tänker inte så mycket på det, tills det att jag köper något nytt, nu senaste dessa två serier. Till vänster fyra assietter från Rörstrands serie Elisabeth (som vi sedan innan har kaffekoppar med fat i, designade av Marianne Westman) och till höger fyra tallrikar och två assietter ur Gefles serie Terra. Alltså tio nya enheter porslin som skulle in i våra redan fulla köksskåp..
 
 
 
Så det fanns inte så mycket till val. Jag rullade upp ärmarna och började plocka ner allt porslin i tallriksväg som våra skåp svalt. Tänkte att en sortering och omorganisering var på sin plats.
 
 
 
Vågade först knappt ens titta på hur mycket det var, men insåg att jag ändå borde räkna. Vet ni hur många tallrikar (vanliga, djupa och assietter) vi har?
 
113 styck.. Och vi är två personer i detta hushåll, inte 22 trebarnsfamiljer eller tio fotbollslag. He he.. he..
 
 
 
Vi har till och med fått göra en egen kategori och hög för tallrikar i mindre modell. Ni vet, mindre än vanliga tallrikar men större än assietter.
 
 
 
Jag började med tallrikarna och bestämde mig för att spara två av varje serie framme i köksskåpen.
 
 

 
Det blev 17 styck tallrikar från Rörstrand, Gustavsberg och Upsala Ekeby/Gefle.
 
 
 
Och sen gick jag över till de djupa tallrikarna. Gjorde samma sak här: sparade två av varje serie för köksskåpen.
 
 
 
Kvar blev det 9 djupa tallrikar från Gustavsberg och Rörstrand. De omärkta mörkbruna är kanske våra mest använda. Någon av er som vet vad det skulle kunna vara för tillverkare/serie? 
 
 
 
Och här har vi den lilla samlingen av mindre tallrikar, som varken platsar med vanliga tallrikar eller assietter. Perfekt när en bara ska äta liten lunch eller en stor frukost. 
 
 
 
Här tummade jag lite på regeln ”två av varje serie” eftersom denna modell av tallrik ändå får plats i en hög. Så 12 styck tallrikar i modell mindre från Rörstrand och Upsala Ekeby/Gefle.
 
 
 
 Sen har vi kategorin som fått oss att införa köpstopp på porslin flera gånger: assietter.
 
 
 
Och även här tummade jag lite på regeln ”två av varje serie” eftersom jag ÄLSKAR både Stavangers Brunette (fyra styck, längst ner till höger) och Rörstrands gula utan seriemärkning (åtta styck, högst upp i mitten). Assietterna sorterade jag dock upp i två högar i köksskåpet, totalen på 32 assietter får ju inte plats i en hög.
 
 
 
Och när jag var klar med sortering såg det ut såhär, 70 tallrikar i fem prydliga staplar och 43 tallrikar som fått flytta in i en skänk i vårt vardagsrum. Till höger blev ett helt skåp ledigt för annat porslin: mest skålar och kaffekoppar.
 
Jag förstår att detta för någon som inte gillar porslin kan tyckas helt sinnessjukt, och det är det troligtvis också men whatevaaah :)) För att på något sätt rättfärdiga detta (till och med för mig själv) kommer här fyra punkter om varför det är härligt att ha mycket porslin:
▸ det sägs att vi äter med ögonen, och vad är då bättre än att servera på fint porslin? och att dessutom kunna variera mellan varje måltid?
▸ det finns alltid en tallrik som passar måltiden, både i färg och form (finns det något tråkigare än en trist måltid i trist porslin?)
▸ en kan duka upp till sjukt stora middagar (eller strunta i att diska efter maten) och ändå ha porslin så att det räcker och blir över
▸ men mest av allt gillar jag nog bara att kunna välja efter dagshumör!
 
Sådär, nu när jag bjudit in er till mitt porslinsskåp är jag nyfiken på vad ni har för något som hjärtat klappar lite extra för. Samlar ni på något speciellt? Är det något ni alltid ”råkar” köpa eller något ni bara inte kan lämna kvar om ni hittar? Och finns det kanske någon som också gillar porslin? Hit me med era bästa samlarprylar!
49 kommentarer

Fyra dagars tystnad

God dagens, mina vänner! Det har ju vart knäpptyst här ett par dagar nu och ni är fina som redan efter någon dag undrat om allt är ok.
 
Jag är ok, jag mår bra. Faktiskt bättre än jag gjort på länge. Men det är lite svårt att förklara vad som händer emellanåt, ungefär som att kroppen lägger av trots att hjärnan är pigg. Förstår ni känslan? Att en liksom vill ge sig ut, träffa folk och hitta på saker, men kroppen bara går i strejk och liksom stänger av. Jag har därför fotograferat ungefär noll på en vecka, skrivit nästan inga rader alls på lika länge. Och jag måste nog vänja mig vid att det ibland bara blir så. Efter att kroppen behövt ett par sådana dagar mår jag ju bättre, och där är jag nu.
 
Hej hej från ett provrum! Berättade ju för er här att jag gjorde fransar och belönade mig med en ny tröja förra veckan. Träffade också Charlotte både på lunch, fika och lördagshäng. Vi fangirlade ihjäl på PH-Hampus (hahaha alltså <3), åt tacos och fick ett litet uppträdande av Olivia med Lotta på Liseberg-sången.
 
Och i fredags lagade Johan och jag burgare med sötpotatispommes och drack ett glas vin eller två. Bra grej!
 
  
Men vet ni? Imorgon packar jag en väska och sätter mig på en buss till Stockholm. Jag och Johan ska vara där i fem dagar och jag tänker att jag vill göra lite sånt här: hänga på fik och dricka te, gå på second hand, våga åka tunnelbana själv, fira Majas 30-årsdag och äta palak paneer.
 
Men som den småstadsbo jag är behöver jag lite Stockholms-tips: Vilka är era bästa platser? Vart är fint att fotografera? Vilka fik bör jag inte missa? Och vilka loppisar/second hand är ett måste? Har som sagt fem dagar på mig, så tipsa!
 
+ fick en kommentar av en läsare som har problem med att kommentera när en läser via bloglovin’ i mobilen, är det fler av er som inte kan kommentera då? Kan ni i sådana fall testa att gå in via inställningar i er Bloglovin’-app och testa att ändra ”Webbläsaren använder läsläget”? Vet inte om det gör någon skillnad, men jag fick stänga av funktionen för att den strulade för mig när jag läste bloggar. Och hojta jättegärna till om det funkar eller ej funkar att kommentera för er, jag lyckas nämligen inte själv framkalla problemet. Tack!
14 kommentarer

Tolv sneda pyramider

▸ kommer älska varje torsdag framöver: soppa till middag!
▸ en av punkterna för dagen är att köpa stickor i rätt storlek till garnet som kommer bli min halsduk
▸ har haft en sån himla bra vecka hittills och är glad för det eftersom jag inte hade orkat en dag till som förra veckan
 
 
▸ häromdagen blev min sjukskrivning dock förlängd och jag brottas fortfarande lite med tanken på det
▸ längtar också så mycket till jag kan börja läsa igen eftersom jag har både Stanna och Allt som blir kvar hemma
▸ ska begränsa mina vilostunder till tjugo minuter från och med nu
 
 
▸ har äntligen redigerat klart alla bilder jag tagit den senaste tiden
▸ och insett att jag verkligen vill ha ett 30mm 1:1,4 till min kamera (helst nuuuuuu)
▸ ser också fram emot att vandra ut i skog och mark och smyga på fåglar med Johans nya tubkikare
 

 
▸ klarade av att ligga still 1h och vaknar numera med fransar på plats igen
▸ på vägen hem från salongen kände jag mig bäst i världen som klarat timmen så jag belönade mig med en ny tröja ↑
▸ blivit hemligt inbjuden till halloween-fest där Olivia satt kravet att en måste vara utklädd men inte vara läskig (<3)
 
Vad sysslar ni med idag? Jag tänker att jag och Otto ska försöka genomföra ett foto i timmen dagen till ära, ni verkade ju gilla det sist. Vi har inte alls mycket på dagens agenda, men tänker att det kan vara fint att visa även en sådan dag. Då vi promenerar på kullersten och blöta gräsmattor, brygger te och stickar ett par räta maskor till något avsnitt av en serie.
 
Och gissa vad jag ska äta till middag idag? (Ledtråd: repris på något härifrån) Läääängtar!
36 kommentarer

Vår variant av veckomatsedeln + fyra testmiddagar

Igår berättade jag för er att jag och Johan har testat ett nytt sätt för oss att bestämma middag på och det väckte lite nyfikenhet. Varje kväll vid 17-tiden står vi nämligen och tittar med tom blick på varandra och frågar ”vad ska vi äta idag?”. Det är ju så himla trist att alltid vara trött och hungrig när en ska välja middag och det slutar oftast med att vi äter något snabbt och tråkigt eller att jag handlar en massa onödigt i mataffären..
 
För lite sen började vi därför prata om att försöka göra ett matschema, men jag gillar inte riktigt tanken på att redan från veckostart ha spikat fem recept. Jag vill ändå ha valet, inte vara ”tvungen” att äta något speciellt bara för att vi för en vecka sen bestämt det.
 
 
Vi gjorde därför en liten editering i vår veckomatsedel och har istället utformat den med fem kategorier/teman för middagarna. På så sätt har vi begränsat oss lite, men ändå har valmöjligheter och fortfarande kan gå på vad vi är sugna på just för dagen.
 
Förra veckan var vår testvecka och det gick över förväntan (bortsett från att fredagen föll bort). Vi fick ihop fyra goda rätter som jag nu tänkte att vi skulle kika lite närmre på. Inser dock nu att mina skitdagar förra veckan också speglat av sig i mindre roliga matfoton, men det får vi leva med den här gången så lovar jag er att leverera bättre nästa gång vi dyker in i en riktig matvecka. Ok? Ok!
 
 
Måndag är vår risdag, och till middagen hade vi både ris och morotsstroganoff i kylen. Måndagen fick alltså bli rester för oss, vilket passade fint eftersom vi också hade slut på tomma matlådor. Älskar för övrigt morotsstroganoff. Har ni testat? Hojta till om ni vill ha recept!
 
 
Tisdag = sallad, men här dissade vi vanlig grönsallad för thaisallad. Det är nämligen det Johans vän och kollega Henke alltid föreslagit när vi bett om middagshjälp, så i tisdags slängde vi ihop allt gott och åt med pinnar. För lyckad thaisallad är tipset koriander, mycket koriander.
 
 
Veganonsdagen blev en svamprisotto gjord på kantareller. Vi struntade i ost för att hålla oss till dagens tema, men tyckte helt ärligt inte att det gjorde så mycket. Jag älskar ju ost, men jag älskar kantareller också. Plus gillar att äta veganskt så gott det går.
 
 
Och torsdagen är min bästa matdag på hela veckan, soppa! Vi hade ett helt gäng jordärtskockor från Ölands skördefest så vi gjorde helt enkelt en soppa på dessa. I veckan ska jag försöka göra en omgång till, och då också knåpa ihop Johans recept på soppan till er. För har ni inte testat denna fantastiska soppa måste ni snarast!
 
För oss har middagarna den senaste veckan vart a piece of cake på grund av ovan veckomatsedel! Det blir liksom lite lättare (och roligare) att gräva i receptdjungeln när en har ett tema att gå på, och det gillar jag. Ser också så himla mycket fram emot fredagen denna vecka! Johan pratade om att han var sugen på att testa att göra något med sötpotatis, det har vi nämligen aldrig använt i vårt kök tidigare.
 
Har ni några bra tips på vad som blir gott med sötpotatis? Eller har ni något annat gott men lite ovanligt som vi kan ge oss på till fredagsmiddag? Vego är ett måste, men annars är det rätt mycket fritt fram!
33 kommentarer

3,7 kilo envis kärlek

Så var det söndag igen hörni! Och idag ska jag göra prick ingenting, precis som agendan för hela helgen.
 
Jag har haft ett litet orosmoln i mitt bröst hela veckan, så jag tänkte att fredagen banne mig skulle göras till en fin dag. Otto och jag tog därför sovmorgon (vanligtvis har vi ett lugnt alarm vid nio bara för att dygnet inte ska vändas totalt) och slog upp våra ögon först framåt lunch.
 
Men han var inte särskilt pigg på att göra något alls. Så liten och så envis.
 
Jag hoppade iallafall i lite kläder, virade halsduken ett par varv runt hövvet och snörade på mig kängor. Satte dock ej på mig sotarmössa med keps ovanpå, lovar.
 
Sen fick jag hämta tröttmössan i sängen eftersom han fortfarande inte ville göra något av dagen. Det såg iskallt ut i de dansande trädtopparna utanför köksfönstret så även Otto fick jacka på sig.
 
Och sen gick vi.
 
Och så gick vi lite till.
 
Tills Otto kom på att han nog inte visat sin vinterjacka för er, så det ville han bestämt göra. Brun manchester med rutigt foder och en liten krage, inköpt förra säsongen och en klar favorit under både kyliga höstpromenader och kalla vinterkvällar.
 
Tänk att han snart fyller fyra, mitt lilla hjärta.
 
Vi gick i mitten av en färgglad allé och hamnade vid en tjusig herrgård.
 
Men där blev vi trötta och vände hemåt. I en tunnel på vägen hem hade någon klottrat klokt, bästa sorten av basic street art.
 
Och sen gjorde vi detta en stund ↑ 
 
Är det någon som får humöret att lätta och mig att dra på smilbanden är det just denna lilla filur. På promenad får jag ofta frågan om han är valp från leende tanter och farbröder vi möter, och jag förstår dem: han väger in på 3,7 kilo och är mindre i kroppen än många katter. Men han fyller snart fyra och ser ut som en liten gubbe mest hela tiden (psst, klicka för bonusbild på den lilla surgöbben, iklädd matchande accessoarer till jackan).
 
Sådär ja, nu ska vi återgå till dagens agenda. Hej hej!
15 kommentarer

De senaste guldkornen som flyttat hem till oss

Min bästa sysselsättning de vardagar kroppen orkar är att titta förbi mina favoritloppisar. Dels för att jag inte riktigt orkar gå till dem under helger när alla andra är lediga och också tänker samma, utan jag nu kan gå mitt på dagen, mitt i veckan, och därmed inte behöva stå i stora folkmassor eller bredvid efter jobbet-stressade människor. Och såklart är det ju också något av det bästa jag vet. Rota i lådor och vända på porslin. Hitta guldkornen bland allt bråte.
 
Tänkte därför att vi kunde slå en kik på vad som senast fått flytta hem till oss!
Vet inte riktigt vart jag ska börja och vad jag ska säga om det här bordet, titta bara! Liten träskiva med benställning i String-typ och med tidningshylla. För nästan inga pengar alls. Så den åkte in mellan Ottos säng (resväskan som skymtas till höger) och vårt tidningsställ. På sig fick den även ett av våra citronträd (odlade från start, med kärna från en citron vi använt i maten) och en av mina tidigare presenter till Johan: en liten stjärtmes i trä.
 
Har även snubblat över en liten ljusstake i glas, perfekt eftersom jag för en vecka sen besökte Liljeholmens stearinbutik och fyllde på vårt ljusförråd inför höstkvällarna som nalkas. Psst, köp kanalljus för att slippa spilld stearin!
 
Kan inte riktigt avgöra vad detta är egentligen men de stod på hylla med dricks- och champagneglas. Jag kommer dock inte servera shots i dessa utan..
 
flytta över mina ekollon hit. Minns ni att jag la ett gäng ekollon i ett glas vatten sist vi pratade plantering? Prick alla har nu öppnat sig och börjat gro en liten svans! Tänker att dessa glas/vaser blir perfekta, iallafall för ett litet tag.
 
Bortsett från kryddburkarna är mycket av det vi har i vår kryddhylla från loppis, men det som senast fått flytta upp där är de fyra vita porslinsburkarna med gul topp. Märkta kryddnejlika, curry, kanel och ingefära. ”Indien!” skrek Johan när jag visade dem, dessa kryddor användes nämligen flitigt under våra två februariveckor där.
 
Och vi har blivit med taxar! Inte i normalstorlek och med blöt tunga dock, utan två i metall som en lutar smörkniven mot. Kunde bara inte lämna dessa, så söta. Vi har sedan innan en liten fisk i glas för samma ändamål, bra grej. Tycker alla frukostar blir lite extra goda om en dukar upp så att även ögat gillar läget, och så kommer det definitivt bli med dessa taxar i mina ägor.
 
Jag har en känsla av att många av er också gärna handlar på loppis eller second hand. Har ni snubblat över något speciellt bra eller fint den senaste tiden? Berätta gärna! Just det jag gillar med loppis är att så oväntade saker kan dyka upp precis var som helst. Att en kan gå hundra gånger till ett ställe utan att hitta minsta pryl, och en trist tisdag står det något där och tindrar.
 
Och jag ska avslöja en grej: Ens smultronställen på loppiskartan kan ju ibland vara lika hemligstämplade som ens bästa svampställen i skogen, men jag kommer inom kort avslöja min absoluta favorit. Vart den ligger, vad en kan hitta och hur en ska tänka för att göra kap. Bra va? Jag hoppas ni kommer gilla det.
24 kommentarer

”Vi behöver prata” och jag vill säga tack

Vet ni vad! För ett par dagar sen firade bloggen en månad, och idag (som 33 dagar gammal) vill jag prata lite mer er. Om bloggar, bloggande och om klimatet i bloggosfären – och hur mycket detta förändrats över åren, och hur glad jag är för det.
 
För även om lindbergellen.com bara funnits för er i en månad har jag bloggat sedan sommaren 2008. Mellan varven har jag tagit lite längre pauser, när livet kommit emellan så att säga. Och hela den här grejen med bloggar har utvecklats så himla mycket under tiden.
 
Det är jag evigt tacksam för, och jag ska berätta varför.
 
När jag startade min första ”riktiga” blogg 2008 var det allmänt ett rätt hårt klimat i bloggosfären. Det var sylvassa armbågar som slog sig fram från alla håll och kanter och konkurrensen var stenhård. Bloggandet var i spikrak uppåtkurva och samhället började förstå att det låg stora pengar i denna abstrakta hobby, vilket såklart gjorde armbågarna ännu vassare och konkurrensen ännu hårdare. Alla ville ha en bit av kakan, så att säga.
 
För ungefär ett år sedan återkom jag till bloggandet efter en lång paus, och jag såg direkt att så mycket hänt sedan sist jag kikade in i den här världen. Överallt i mina favoritbloggar länkades det till andra bloggkollegor, det tipsades till höger och vänster om både fantastiska bloggar och inlägg skrivna av andra än bloggskribenten själv. Det creddades hit och dit och överallt stöttade bloggare varandra – och jag blev så himla glad. Det var just precis det här jag hade saknat när jag var sexton, peppet mellan varandra. Att hjälpas åt, stötta varandra i motgångar och lyfta varandra när vi gjort bra grejer.
 
Idag får jag känslan att vi alla arbetar tillsammans med våra bloggar. Vi driver dem såklart själva, men vi hjälps ändå åt. Vi lyfter varandra med glädje istället för att känna rädsla för att ge sina siffror till en konkurrent, och vi driver på så sätt bloggosfären vidare. Vi är idag med och skapar klimatet vi vill vara i, istället för att låta oss formas av ett klimat skapat av konkurrens och pengar.
 
Förstår ni hur bra vi är, som tar ansvar och styr skeppet själva?
 
Och framförallt: vi talar om för varandra att vi gillar det vi ser. Jag minns att Flora för ett par år sedan efterfrågade något typ av livstecken från sina läsare, eftersom kommentarerna på hennes inlägg stannat av. Idag får hon livstecken och peppande ord på alla sina inlägg, och även om hon bara är ett exempel av alla bloggar där ute tycker jag hon är ett talande sådant. Vi har blivit mycket bättre på att tala om för varandra att vi gillar det vi ser. Vill vi att våra favoriter i bloggvärlden ska fortsätt kan det vara värt att anstränga sig med ett par peppande ord då och då! Det kostar oss inget mer än ett par minuter i tid, men ger personen på andra sidan skärmen så mycket glädje.
 
Och jag vill säga en sista sak till er: TACK.
 
När jag för en månad sen startade upp lindbergellen.com hade jag som vision att detta skulle vara en plats där jag kunde få utlopp för kreativiteten som blivit bortglömd i mig, men jag fick så mycket mer på köpet. Jag fick också alla er. Och jag vill säga TUSEN TACK för att ni vill följa med mig här. Tack för att ni klickar er in, läser det jag skriver och tittar på det jag visar, ger mig respons och feedback och involverar er i allt från utmattning till planteringsdagar. Att ni också delar med er av era erfrenheter och historier bland kommentarerna gör mig så glad. Ni är helt fantastiska, glöm inte det.
 
Och jag blir så himla glad över att det hela tiden trillar in nya ansikten hit, TACK. För er som ännu inte följer mig på facebook finns bloggens sida här. På Bloglovin’ hittar ni mig här och för den nyfikne finns jag på Instagram här.
 
Ikväll ska jag svira om till min finaste outfit och äta fyrarätters. Jag ska träffa vänner och mitt bästa kiddo, och sen dricka ett glas vin eller två. Hoppas ni får en riktigt fin lördagskväll, det ska jag ha. Vi hörs!
39 kommentarer

Jag har något jag måste berätta

Jag nämnde ju tidigare att jag har en hemlis som jag skulle avslöja för er inom kort, och nu mina vänner är det dags!
 
Som synes i den lilla bilden ovan: jag har banne mig köpt en ny kamera! 
 
Under förra veckan kom jag till insikt: min Canon 400D håller inte längre måttet. Och det är inte konstigt egentligen, jag köpte den under hösten 2006 vilket gör att den vart min följeslagare i tio (jag upprepar, tio!!) år. Vi har fotograferat till både blogg och tidning, bröllop och dop, och också besökt tre länder tillsammans. Jag var 14 år och gladast i världen, men det händer mycket i teknikens värld på tio år.
Här är den, min 10-åriga gamle vän. Som en liten heffaklump med batterigrepp! Ps, har inte gått crazy och färgat mitt hår igen (även om det hade kunnat hända) utan bilden är ett par år gammal. Men visst är både färg och längd så himlans fint här?
 
Så i fredags ringde jag till mitt närmsta Media Markt och bad dem kolla lagersaldo på kameran jag spanat in. Det fanns en endaste kvar i lager, så jag reserverade den snabbt som attans och åkte sen förbi butiken på vägen till Öland och skördefesten. Kände mig som en blöt pöl pga nervositet hela bilresan.
 
Jag hade spanat på en Canon 80D, efter tips från Elin aka Nevnarien och hennes nya kameraköp. Väl i butiken ställde jag frågor till personalen på fotoavdelningen likt den jobbigaste typen av förhör (hehe), och kom senare fram till att en annan modell i Canon-serien nog skulle passa mig bättre. Jag fick tumma lite på min budget, men är såhär i efterhand väldigt glad för att jag gjorde det.
 
Så det blev en Canon 7D Mark II som fick följa med mig hem!! Det skiljde som sagt lite i pris mellan 80D och 7D, men jag valde helt enkelt bort årets modell med bra videofunktion för en kamera i PRO-kategorin med oerhörd styrka och snabbhet i stillbildsfoto.
 
Det är ändå med viss sorg som jag plockar upp min 400D på hylla mellan bra böcker och mina finaste prylar. Tio år, helt galet. Samtidigt tror jag att 7D kommer vara till stor fördel i dagens fotograferande. Att ha ISO-steg som faktiskt fungerar att fotografera med och en kamera som inte gäspar mellan exponeringarna. Jag kommer med andra ord kunna fotografera tryggare och med betydligt bättre kvalité än tidigare. Ser så mycket fram emot det!
 
Att möta hösten känns genast så mycket lättare.
29 kommentarer

bloggundersökning: tyck till och säg ditt!

Hej peeps!
Nu kanske ni tror att jag ligger med datorn på magen i ett varmt Spanien, team internet som en är, men icke! I ett varmt Spanien är jag, men troligtvis ligger jag i solen eller klappar glada hundar just precis nu. Detta inlägg är nämligen förinställt, och nu behöver jag er hjälp!
 
Under tiden jag är borta kommer en liten undersökning ligga uppe här, och jag skulle bli hemskt glad om ni ville ta er en minut eller två och svara på den. Frågorna går ut på att jag vill veta lite mer om vad ni gillar, och inte gillar, med bloggen. Genom att svara på fem frågor kan ni alltså hjälpa till att forma och finslipa formatet och inläggen på bloggen framöver, bra va? Om inbäddningen nedan inte fungerar hittar ni undersökningen HÄR.
 
 
Tusen, tusen tack på förhand!!
 
Vi hörs igen om ett par dagar, då ska jag visa er hur Spanien såg ut, smakade och kändes. Hejrå!
4 kommentarer