Vår variant av veckomatsedeln + fyra testmiddagar

Igår berättade jag för er att jag och Johan har testat ett nytt sätt för oss att bestämma middag på och det väckte lite nyfikenhet. Varje kväll vid 17-tiden står vi nämligen och tittar med tom blick på varandra och frågar ”vad ska vi äta idag?”. Det är ju så himla trist att alltid vara trött och hungrig när en ska välja middag och det slutar oftast med att vi äter något snabbt och tråkigt eller att jag handlar en massa onödigt i mataffären..
 
För lite sen började vi därför prata om att försöka göra ett matschema, men jag gillar inte riktigt tanken på att redan från veckostart ha spikat fem recept. Jag vill ändå ha valet, inte vara ”tvungen” att äta något speciellt bara för att vi för en vecka sen bestämt det.
 
 
Vi gjorde därför en liten editering i vår veckomatsedel och har istället utformat den med fem kategorier/teman för middagarna. På så sätt har vi begränsat oss lite, men ändå har valmöjligheter och fortfarande kan gå på vad vi är sugna på just för dagen.
 
Förra veckan var vår testvecka och det gick över förväntan (bortsett från att fredagen föll bort). Vi fick ihop fyra goda rätter som jag nu tänkte att vi skulle kika lite närmre på. Inser dock nu att mina skitdagar förra veckan också speglat av sig i mindre roliga matfoton, men det får vi leva med den här gången så lovar jag er att leverera bättre nästa gång vi dyker in i en riktig matvecka. Ok? Ok!
 
 
Måndag är vår risdag, och till middagen hade vi både ris och morotsstroganoff i kylen. Måndagen fick alltså bli rester för oss, vilket passade fint eftersom vi också hade slut på tomma matlådor. Älskar för övrigt morotsstroganoff. Har ni testat? Hojta till om ni vill ha recept!
 
 
Tisdag = sallad, men här dissade vi vanlig grönsallad för thaisallad. Det är nämligen det Johans vän och kollega Henke alltid föreslagit när vi bett om middagshjälp, så i tisdags slängde vi ihop allt gott och åt med pinnar. För lyckad thaisallad är tipset koriander, mycket koriander.
 
 
Veganonsdagen blev en svamprisotto gjord på kantareller. Vi struntade i ost för att hålla oss till dagens tema, men tyckte helt ärligt inte att det gjorde så mycket. Jag älskar ju ost, men jag älskar kantareller också. Plus gillar att äta veganskt så gott det går.
 
 
Och torsdagen är min bästa matdag på hela veckan, soppa! Vi hade ett helt gäng jordärtskockor från Ölands skördefest så vi gjorde helt enkelt en soppa på dessa. I veckan ska jag försöka göra en omgång till, och då också knåpa ihop Johans recept på soppan till er. För har ni inte testat denna fantastiska soppa måste ni snarast!
 
För oss har middagarna den senaste veckan vart a piece of cake på grund av ovan veckomatsedel! Det blir liksom lite lättare (och roligare) att gräva i receptdjungeln när en har ett tema att gå på, och det gillar jag. Ser också så himla mycket fram emot fredagen denna vecka! Johan pratade om att han var sugen på att testa att göra något med sötpotatis, det har vi nämligen aldrig använt i vårt kök tidigare.
 
Har ni några bra tips på vad som blir gott med sötpotatis? Eller har ni något annat gott men lite ovanligt som vi kan ge oss på till fredagsmiddag? Vego är ett måste, men annars är det rätt mycket fritt fram!
33 kommentarer

3,7 kilo envis kärlek

Så var det söndag igen hörni! Och idag ska jag göra prick ingenting, precis som agendan för hela helgen.
 
Jag har haft ett litet orosmoln i mitt bröst hela veckan, så jag tänkte att fredagen banne mig skulle göras till en fin dag. Otto och jag tog därför sovmorgon (vanligtvis har vi ett lugnt alarm vid nio bara för att dygnet inte ska vändas totalt) och slog upp våra ögon först framåt lunch.
 
Men han var inte särskilt pigg på att göra något alls. Så liten och så envis.
 
Jag hoppade iallafall i lite kläder, virade halsduken ett par varv runt hövvet och snörade på mig kängor. Satte dock ej på mig sotarmössa med keps ovanpå, lovar.
 
Sen fick jag hämta tröttmössan i sängen eftersom han fortfarande inte ville göra något av dagen. Det såg iskallt ut i de dansande trädtopparna utanför köksfönstret så även Otto fick jacka på sig.
 
Och sen gick vi.
 
Och så gick vi lite till.
 
Tills Otto kom på att han nog inte visat sin vinterjacka för er, så det ville han bestämt göra. Brun manchester med rutigt foder och en liten krage, inköpt förra säsongen och en klar favorit under både kyliga höstpromenader och kalla vinterkvällar.
 
Tänk att han snart fyller fyra, mitt lilla hjärta.
 
Vi gick i mitten av en färgglad allé och hamnade vid en tjusig herrgård.
 
Men där blev vi trötta och vände hemåt. I en tunnel på vägen hem hade någon klottrat klokt, bästa sorten av basic street art.
 
Och sen gjorde vi detta en stund ↑ 
 
Är det någon som får humöret att lätta och mig att dra på smilbanden är det just denna lilla filur. På promenad får jag ofta frågan om han är valp från leende tanter och farbröder vi möter, och jag förstår dem: han väger in på 3,7 kilo och är mindre i kroppen än många katter. Men han fyller snart fyra och ser ut som en liten gubbe mest hela tiden (psst, klicka för bonusbild på den lilla surgöbben, iklädd matchande accessoarer till jackan).
 
Sådär ja, nu ska vi återgå till dagens agenda. Hej hej!
15 kommentarer

De senaste guldkornen som flyttat hem till oss

Min bästa sysselsättning de vardagar kroppen orkar är att titta förbi mina favoritloppisar. Dels för att jag inte riktigt orkar gå till dem under helger när alla andra är lediga och också tänker samma, utan jag nu kan gå mitt på dagen, mitt i veckan, och därmed inte behöva stå i stora folkmassor eller bredvid efter jobbet-stressade människor. Och såklart är det ju också något av det bästa jag vet. Rota i lådor och vända på porslin. Hitta guldkornen bland allt bråte.
 
Tänkte därför att vi kunde slå en kik på vad som senast fått flytta hem till oss!
Vet inte riktigt vart jag ska börja och vad jag ska säga om det här bordet, titta bara! Liten träskiva med benställning i String-typ och med tidningshylla. För nästan inga pengar alls. Så den åkte in mellan Ottos säng (resväskan som skymtas till höger) och vårt tidningsställ. På sig fick den även ett av våra citronträd (odlade från start, med kärna från en citron vi använt i maten) och en av mina tidigare presenter till Johan: en liten stjärtmes i trä.
 
Har även snubblat över en liten ljusstake i glas, perfekt eftersom jag för en vecka sen besökte Liljeholmens stearinbutik och fyllde på vårt ljusförråd inför höstkvällarna som nalkas. Psst, köp kanalljus för att slippa spilld stearin!
 
Kan inte riktigt avgöra vad detta är egentligen men de stod på hylla med dricks- och champagneglas. Jag kommer dock inte servera shots i dessa utan..
 
flytta över mina ekollon hit. Minns ni att jag la ett gäng ekollon i ett glas vatten sist vi pratade plantering? Prick alla har nu öppnat sig och börjat gro en liten svans! Tänker att dessa glas/vaser blir perfekta, iallafall för ett litet tag.
 
Bortsett från kryddburkarna är mycket av det vi har i vår kryddhylla från loppis, men det som senast fått flytta upp där är de fyra vita porslinsburkarna med gul topp. Märkta kryddnejlika, curry, kanel och ingefära. ”Indien!” skrek Johan när jag visade dem, dessa kryddor användes nämligen flitigt under våra två februariveckor där.
 
Och vi har blivit med taxar! Inte i normalstorlek och med blöt tunga dock, utan två i metall som en lutar smörkniven mot. Kunde bara inte lämna dessa, så söta. Vi har sedan innan en liten fisk i glas för samma ändamål, bra grej. Tycker alla frukostar blir lite extra goda om en dukar upp så att även ögat gillar läget, och så kommer det definitivt bli med dessa taxar i mina ägor.
 
Jag har en känsla av att många av er också gärna handlar på loppis eller second hand. Har ni snubblat över något speciellt bra eller fint den senaste tiden? Berätta gärna! Just det jag gillar med loppis är att så oväntade saker kan dyka upp precis var som helst. Att en kan gå hundra gånger till ett ställe utan att hitta minsta pryl, och en trist tisdag står det något där och tindrar.
 
Och jag ska avslöja en grej: Ens smultronställen på loppiskartan kan ju ibland vara lika hemligstämplade som ens bästa svampställen i skogen, men jag kommer inom kort avslöja min absoluta favorit. Vart den ligger, vad en kan hitta och hur en ska tänka för att göra kap. Bra va? Jag hoppas ni kommer gilla det.
24 kommentarer

”Vi behöver prata” och jag vill säga tack

Vet ni vad! För ett par dagar sen firade bloggen en månad, och idag (som 33 dagar gammal) vill jag prata lite mer er. Om bloggar, bloggande och om klimatet i bloggosfären – och hur mycket detta förändrats över åren, och hur glad jag är för det.
 
För även om lindbergellen.com bara funnits för er i en månad har jag bloggat sedan sommaren 2008. Mellan varven har jag tagit lite längre pauser, när livet kommit emellan så att säga. Och hela den här grejen med bloggar har utvecklats så himla mycket under tiden.
 
Det är jag evigt tacksam för, och jag ska berätta varför.
 
När jag startade min första ”riktiga” blogg 2008 var det allmänt ett rätt hårt klimat i bloggosfären. Det var sylvassa armbågar som slog sig fram från alla håll och kanter och konkurrensen var stenhård. Bloggandet var i spikrak uppåtkurva och samhället började förstå att det låg stora pengar i denna abstrakta hobby, vilket såklart gjorde armbågarna ännu vassare och konkurrensen ännu hårdare. Alla ville ha en bit av kakan, så att säga.
 
För ungefär ett år sedan återkom jag till bloggandet efter en lång paus, och jag såg direkt att så mycket hänt sedan sist jag kikade in i den här världen. Överallt i mina favoritbloggar länkades det till andra bloggkollegor, det tipsades till höger och vänster om både fantastiska bloggar och inlägg skrivna av andra än bloggskribenten själv. Det creddades hit och dit och överallt stöttade bloggare varandra – och jag blev så himla glad. Det var just precis det här jag hade saknat när jag var sexton, peppet mellan varandra. Att hjälpas åt, stötta varandra i motgångar och lyfta varandra när vi gjort bra grejer.
 
Idag får jag känslan att vi alla arbetar tillsammans med våra bloggar. Vi driver dem såklart själva, men vi hjälps ändå åt. Vi lyfter varandra med glädje istället för att känna rädsla för att ge sina siffror till en konkurrent, och vi driver på så sätt bloggosfären vidare. Vi är idag med och skapar klimatet vi vill vara i, istället för att låta oss formas av ett klimat skapat av konkurrens och pengar.
 
Förstår ni hur bra vi är, som tar ansvar och styr skeppet själva?
 
Och framförallt: vi talar om för varandra att vi gillar det vi ser. Jag minns att Flora för ett par år sedan efterfrågade något typ av livstecken från sina läsare, eftersom kommentarerna på hennes inlägg stannat av. Idag får hon livstecken och peppande ord på alla sina inlägg, och även om hon bara är ett exempel av alla bloggar där ute tycker jag hon är ett talande sådant. Vi har blivit mycket bättre på att tala om för varandra att vi gillar det vi ser. Vill vi att våra favoriter i bloggvärlden ska fortsätt kan det vara värt att anstränga sig med ett par peppande ord då och då! Det kostar oss inget mer än ett par minuter i tid, men ger personen på andra sidan skärmen så mycket glädje.
 
Och jag vill säga en sista sak till er: TACK.
 
När jag för en månad sen startade upp lindbergellen.com hade jag som vision att detta skulle vara en plats där jag kunde få utlopp för kreativiteten som blivit bortglömd i mig, men jag fick så mycket mer på köpet. Jag fick också alla er. Och jag vill säga TUSEN TACK för att ni vill följa med mig här. Tack för att ni klickar er in, läser det jag skriver och tittar på det jag visar, ger mig respons och feedback och involverar er i allt från utmattning till planteringsdagar. Att ni också delar med er av era erfrenheter och historier bland kommentarerna gör mig så glad. Ni är helt fantastiska, glöm inte det.
 
Och jag blir så himla glad över att det hela tiden trillar in nya ansikten hit, TACK. För er som ännu inte följer mig på facebook finns bloggens sida här. På Bloglovin’ hittar ni mig här och för den nyfikne finns jag på Instagram här.
 
Ikväll ska jag svira om till min finaste outfit och äta fyrarätters. Jag ska träffa vänner och mitt bästa kiddo, och sen dricka ett glas vin eller två. Hoppas ni får en riktigt fin lördagskväll, det ska jag ha. Vi hörs!
39 kommentarer

Jag har något jag måste berätta

Jag nämnde ju tidigare att jag har en hemlis som jag skulle avslöja för er inom kort, och nu mina vänner är det dags!
 
Som synes i den lilla bilden ovan: jag har banne mig köpt en ny kamera! 
 
Under förra veckan kom jag till insikt: min Canon 400D håller inte längre måttet. Och det är inte konstigt egentligen, jag köpte den under hösten 2006 vilket gör att den vart min följeslagare i tio (jag upprepar, tio!!) år. Vi har fotograferat till både blogg och tidning, bröllop och dop, och också besökt tre länder tillsammans. Jag var 14 år och gladast i världen, men det händer mycket i teknikens värld på tio år.
Här är den, min 10-åriga gamle vän. Som en liten heffaklump med batterigrepp! Ps, har inte gått crazy och färgat mitt hår igen (även om det hade kunnat hända) utan bilden är ett par år gammal. Men visst är både färg och längd så himlans fint här?
 
Så i fredags ringde jag till mitt närmsta Media Markt och bad dem kolla lagersaldo på kameran jag spanat in. Det fanns en endaste kvar i lager, så jag reserverade den snabbt som attans och åkte sen förbi butiken på vägen till Öland och skördefesten. Kände mig som en blöt pöl pga nervositet hela bilresan.
 
Jag hade spanat på en Canon 80D, efter tips från Elin aka Nevnarien och hennes nya kameraköp. Väl i butiken ställde jag frågor till personalen på fotoavdelningen likt den jobbigaste typen av förhör (hehe), och kom senare fram till att en annan modell i Canon-serien nog skulle passa mig bättre. Jag fick tumma lite på min budget, men är såhär i efterhand väldigt glad för att jag gjorde det.
 
Så det blev en Canon 7D Mark II som fick följa med mig hem!! Det skiljde som sagt lite i pris mellan 80D och 7D, men jag valde helt enkelt bort årets modell med bra videofunktion för en kamera i PRO-kategorin med oerhörd styrka och snabbhet i stillbildsfoto.
 
Det är ändå med viss sorg som jag plockar upp min 400D på hylla mellan bra böcker och mina finaste prylar. Tio år, helt galet. Samtidigt tror jag att 7D kommer vara till stor fördel i dagens fotograferande. Att ha ISO-steg som faktiskt fungerar att fotografera med och en kamera som inte gäspar mellan exponeringarna. Jag kommer med andra ord kunna fotografera tryggare och med betydligt bättre kvalité än tidigare. Ser så mycket fram emot det!
 
Att möta hösten känns genast så mycket lättare.
29 kommentarer

bloggundersökning: tyck till och säg ditt!

Hej peeps!
Nu kanske ni tror att jag ligger med datorn på magen i ett varmt Spanien, team internet som en är, men icke! I ett varmt Spanien är jag, men troligtvis ligger jag i solen eller klappar glada hundar just precis nu. Detta inlägg är nämligen förinställt, och nu behöver jag er hjälp!
 
Under tiden jag är borta kommer en liten undersökning ligga uppe här, och jag skulle bli hemskt glad om ni ville ta er en minut eller två och svara på den. Frågorna går ut på att jag vill veta lite mer om vad ni gillar, och inte gillar, med bloggen. Genom att svara på fem frågor kan ni alltså hjälpa till att forma och finslipa formatet och inläggen på bloggen framöver, bra va? Om inbäddningen nedan inte fungerar hittar ni undersökningen HÄR.
 
 
Tusen, tusen tack på förhand!!
 
Vi hörs igen om ett par dagar, då ska jag visa er hur Spanien såg ut, smakade och kändes. Hejrå!
4 kommentarer

veckans bästa dag, lördag

Det är något speciellt med helg, oavsett om jag arbetar i veckorna eller nu som sjukskriven. Även att jag alla andra dagar också kan sova hur länge jag vill, bara kan och ska ägna mig åt sådant jag gillar och blir lugn av så är det ändå en speciell känsla att vakna en lördagsmorgon. Jag antar att det till stor del handlar om någon omedvetet vana att liksom älska helg, men jag tror även att min hjärna ännu inte riktigt tagit in att jag måste vara hemma ett tag för att kunna jobba sen och därför fortfarande tycker att helgen är de bästa dagarna pga ”lediga”.
 
Något som faktiskt är bättre med lördag och söndag kontra vardagar är att jag inte vaknar upp själv, utan att även J är hemma med mig. Vi kan ligga och halvsova till lunch om vi vill, och sen äta lång frukost framför någon serie eller så. En lördag rätt så nyligen dukade vi upp till frulle i vardagsrummet och såg ett avsnitt av Sommaren med Ernst.
 
På tal om Sommaren med Ernst, har ni sett? Jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte. Jag gillar den typen av program i kategorin lätt att titta på-tv, jag tycker det är roligt när herr Kirchsteiger sticker iväg med sina liknelser och förklaringar om hur vackert något är men han ger mig emellanåt också ett oerhört obehag i hela kroppen. Liksom, finns han på riktigt? Är det en karaktär, eller beskriver han allt i sitt liv som ”färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst”? Jag kan verkligen inte förstå, kan ni?
 
Samma eftermiddag som ovan frukost ägnade jag mig också åt att plantera om ett stort gäng växter här hemma. Allt från aloe vera-djungel till sticklingar av elefantöra. Men det kikar vi på en annan gång!
8 kommentarer

den bästa sortens äpple

En morgon knackade det försiktigt på min dörr och mina morgontrötta ögon skymtade ett bud med min leverans i dörröppningen. Ett par dagar tidigare hade jag nämligen klickat hem något väldigt spännnde.. (håll i hatten!)
 
Den bästa sortens äpple! Jag må vara en fantast av frukt och bär, men denna fina variant av äpple får mig lite extra glad. Äntligen en egen dator att skriva på, redigera blder i och lyssna på musik från. 
 
Anledningen till att valet föll på en Macbook är enkelt: jag trivs bäst med Mac, trots att de kostar skjortan. När jag för en himla massa år sedan gick i gymnasiet köpte jag mig en iMac för sparpengar när min ärvda PC aldrig mer startade. I år fyller iMacen typ sju år och fungerar fortfarande perf efter denna trogna tid (men är lite väl klumpig och stor att dra med sig på resor och runt i lägenheten.. vi har nämligen ingen tv, hehe). Ett tag hade jag en bärbar PC som substitut för att jag bodde dåligt och inte kunde ha min iMac hemma – den började strula redan efter ett halvår. Det räcker alltså med att jag tittar på en PC så kraschar något i den, for real. Jag är en IT-teknikers mardröm :)) 
 
Jag tror att denna skönhet och jag kommer trivas bra ihop. Vi har redan tittat på lite serier, förberett ett par inlägg och skrivit ett par texter om utmattning tillsammans. En riktigt bra kompis alltså, förhoppningsvis en långvarig sådan.
13 kommentarer

Hej!

Hallå där!
Jag heter, som ni kanske redan listat ut, Ellen och det här kommer framöver vara min kreativa lilla oas där tankar och känslor kan florera fritt i text och bild. Här kommer jag med andra ord samla lite av varje, något jag brukar beskriva som att jag fotograferar och skriver känslor. Ni har tidigare hittat mig på lindbergellen.se, men nu är det alltså .com som gäller framöver!
 
Jag bor på åttio kvadratmeter tillsammans med J och hunden Otto, i en liten kuststad i Småland. Jag älskar att gå på loppis och dras per automatik till fint retroporslin och plåtburkar. Jag gillar hallon och vattenmelon, feminism och medmänsklighet. Hemma hos oss lagar vi vegomat (inte alltid veganskt, men alltid vegitariskt) och pratar om livet. Just nu tillbringar jag en hel del tid att sova, vila och försöka återfå en sund syn på vardagen eftersom jag nyligen fick ”Utmattningssyndrom” skrivet på ett brev från Landstinget. Mellan varven av fotografier, vegorecept och tips för att sätta sticklingar av elefantöra kommer vi kanske emellanåt också beröra tillståndet ”gå in i väggen” och känslan när ens förälder får diagnosen alzheimers.
 
Vi får helt enkelt se vad det blir av detta. Förhoppningsvis en fin och härlig plats att hänga på, i värsta fall ett litet arkiv från en trist vardag. Jag tänker mig iallafall att kravlöst och ärligt får vara pelarna för detta. Häng med vetja!
Psst! Har du några frågor eller funderingar går det jättebra att ställa dessa i kommentarsfältet nedan, eller maila mig på info.lindbergellen@gmail.com så svarar jag så fort jag kan. För att följa mig via Bloglovin’ kan ni klicka här eller på plustecknet högst upp i menyn.
Ha det fint!
11 kommentarer