Dagbok i en evighetslång tystnad

Jag har Google Kalender uppe som första flik i webbläsaren. Alltid. Färglägger föreläsningar i eukalyptus och avsätter pluggtimmar i salvia. Personligt i flamingo, viktigt i tomat. Varje morgon ser jag över dagens agenda, trots att det också är det sista jag gör innan jag lägger mig.

”Var tar dina inlägg vägen?” glider in bland notiserna på skärmen. ”Det var längesedan du skrev något nu” som öppningsfras på samtalet. Vill direkt säga att jag är här, men gör det inte. Tänker att det får bli en annan gång.

Nu.

3294

Var inte oroliga för att något hänt. Det är bara livet. Som händer alltså.

Jag springer på föreläsningar och köper chokladbollar i cafeterian. Lyckas paxa en soffa på sexan och bläddrar bland sidor i kursböcker. Att byta sex veckors sommarlov mot termin tre kräver omställning. Nya rutiner som jag fortfarande formar och spikar en efter en. Om tre veckor har jag terminens första tenta, innan den både en tur till Stockholm och hem till Oskarshamn.

Och jag mår bra. Väldigt bra.

Lovar att skriva snart igen. Puss.

Inga kommentarer

Jag skulle dra ner på tempot och sedan gick det tio dagar

3316

Jag sover sämre nu. Vaknar minst en gång om natten och undrar vart jag är. Är varm och klibbig på kroppen men kan andas ut, jag är hemma.

Det är nog stresspåslag och oro som gör att jag drömmer att Otto springer bort i skogen eller jagas av krokodiler. Det är nog skolstart och höstens början och Ottos alla veterinärbesök som gör att jag tänker en extra gång på om jag släckte taklampan och stängde av spisen innan jag gick hemifrån. Om jag verkligen drog ut sladden till plattången eller kanske lämnade dörren olåst.

Jag skrev om att dra ner tempot och sedan försvann tio dagar. I mig hände aldrig vecka 39.

3319

Det är söndag och jag vaknar alldeles för tidigt och kan inte somna om. Morgonsolen sipprar inte in genom persiennerna än och när jag går ut på promenad en timme senare sover Malmö fortfarande utanför min dörr. Alldeles för tidigt, alltså.

Jag rör ihop en granola som rostas i ugnen medan jag äter frukost i soffan.

3320

3321

Vi gjorde hummus i lördags. Promenerade hem med loppisfynd i påsar och en baguette under armen. ”Jag känner mig så fransk så!” sa han och log. Baguetten och hummus blev vår sena lunch den dagen. Hummusen blir pålägg på mina rostmackor den här tidiga söndagsmorgonen.

Och en smoothie på mango, hallon och banan.

Icke att förglömma.

3322

När en hel vecka passerat utan att fastna är en extra god frukost mitt bästa knep för att hitta tillbaka. För att vakna upp ur den där evighetslånga dvalan jag hamnar i mellan PMS-cykler och stresspåslag.

En sked smoothie och ett stycke pervasive information architecture. En tugga rostmacka och en sida kurslitteratur till. Om igen och om igen.

3323

Jag viker tvätt, somnar på soffan, fotograferar till kamerabatteriet tar slut. Ser bara ett avsnitt till och tänker att jag tar tag i den här dagen om en stund.

Ibland blir det så,

och det är okej.

5 kommentarer

Tisdagsdagbok, 11 september

Det är fredag. Jag cyklar till universitetet för att diskutera informationsarkitektur med tre klasskamrater. När jag cyklar hem blir tröjan prickig av duggregnet. Johan och jag äter tacos till middag och diskuterar vinster i välfärden innan jag somnar på soffan.

Det är lördag. Jag har ont i halsen och en klump i magen. En dag kvar.

Det är söndag när jag vaknar med gråten i halsen. Med känslan av att hur det än går så går det åt helvete. Jag får inget vettigt gjort på hela dagen. Skriver och suddar ut, börjar om och raderar igen. Valvakan är på i bakgrunden hela dagen. Vi följer röstresultatet från första till sista distriktet. I ett val där alla är vinnare är också alla förlorare.

3293

Det är måndag och jag känner mig tom. Som att luften helt gått ur mig. Jag har feber och täppt näsa men jag känner mig mest ur balans i bröstkorgen. När jag får frågan om hur jag mår svarar jag ”skit”, i dubbel bemärkelse. En vän skriver att hon blivit kallad ” jävla invandrare” under sin arbetsdag, att personen ”lagt sin röst på SD för att jag ska ut ur landet”. Jag känner mig om möjligt ännu mer tom.

Idag är det tisdag och jag vaknar tidigt, trots att jag tänkt ta sovmorgon. Det ska regna hela dagen och det är dags att gå vidare. Att resa sig, räta på ryggen och fortsätta. Det värker i hela min kropp av tanken att uppemot 18% av befolkningen röstat MOT jämlikhet, mot människors lika värde och rättigheter. Men jag blir också längre av tanken att över 80% röstat annorlunda. Vi är fortfarande i stor majoritet.

När det känns tungt, kom ihåg att allt kommer att bli bra.

8 kommentarer

Sensommardagbok, 31 augusti

3248

Jag lämnar Otto hos veterinären för sitt tandläkarbesök, håller upp hissdörren till grannen på våning 4. Nickar tack till kassörskan i mataffären och sicksackar mellan människorna som väntar på 3:ans buss vid Drottningtorget. När vi promenerar hem vinglar han till, stannar när han känner regnet träffa pälsen. Han somnar i min famn och sedan myser vi hela kvällen. Att sövas är jobbigt och han har nog inte riktigt förstått vad som hänt.

Jag är inne på sjunde säsongen av Bones och äter kakor till middag. Beställer kurslitteratur och missar Kajfesten.

Jag går på kullerstensgator jag kallar mina. Borta kändes hemma så snabbt. ”Det kommer komma stunder då du vill hem” fick jag höra när jag flyttade hit, men inte en enda gång har jag känt så. Inte en enda gång har jag gråtit över beslutet att flytta, inte en enda gång har jag sagt ”nu skiter jag i det här” och packat min väska.

Malmö kändes direkt som min stad och när jag går där på kullerstensgatorna jag kallar mina känner jag det i hela kroppen.

Det är här jag ska vara.

4 kommentarer

Sommardagbok, 18 augusti

2972

2973

2974

Regnet har smattrat mot fönsterblecket och gjort min gula jeansjacka blötprickig på ärmarna.

Jag har packat upp min resväska och bytt tyg på våra matsalsstolar. Möblerat om bland både inredning och växter. Känt mig otillräcklig och fel. Sovit både alldeles för lite och ibland alldeles för mycket. Hört Thåström sjunga fan, fan, fan och dansat till Timbuktus rytmer på torget. Ätit langos två gånger, churros lika många.

För första gången på över en månad har jag öppnat lådan med långbyxor. Burit något annat än tofflor eller träningsskor på fötterna, tagit med en jacka i väskan. Som över en natt förändrades vädret i vår del av vårt avlånga land. De trettio graderna som knappt gick att sola i blev tjugo-någonting.

Sedan föll regnet på oss över Stortorget.

Det skrivs om höstkänslor, om längtan efter stora stickade koftor och tända ljus och hela min kropp skriker nej. Varenda cell i mig sätter sig på tvären. ”Det är för sjutton sensommar” skriker jag inombords. Även om jag behöver klä mig i jeans och ta med regnjackan ut så är det fortfarande sensommar.

Jag packar en ny resväska med necessärer och kläder. Tåget avgår sju minuter sent från perrongen. Farbrorn på sätet bredvid lyssnar på Ekot i sin telefon och somnar när vi passerat Lund. Jag smyglyssnar när tågvärden skäller ut tre resenärer med ogiltiga kort. ”Jag skulle kunna debitera er 1000 kronor i straffavgift, men jag är snäll som låter er köpa biljett nu. Okej?”

Pluggar i mina hörlurar och åker mot en sista sommarvecka på Öland.

4 kommentarer

Sommardagbok, 11 augusti

Jag vaknar av regnet som smattrar mot det öppna fönstret vid huvudgaveln. Det är tidig morgon och jag känner doften av sommarregn när jag blundar. Som jag längtat, som så många längtat. När jag vaknar igen går jag upp till en packad resväska.

I nästan tre veckor har resväskan legat öppen på golvet, i villan på Öland. Jag har plockat ur shorts och sandaler och varit noga med att rulla ihop kläderna från dagen innan. Hängt badkläder på tork och slängt solkrämskladdiga skjortor i en tvätthög på golvet. Precis som under varje semester har jag använd kanske 30% av det jag tagit med mig. Alla badkläder, knappt inga tröjor och garanterat inga långbyxor.

Regnet smattrade på fönstret vid huvudgaveln och när jag vaknade var det dags att stänga resväskan och åka hem igen.

3072

Malmö är varmt och klibbigt när vi stiger av tåget. ”Det är ändå lite kallare här” säger han. Vinden är kallare. ”Jag förstår vad Sara och Niklas menade med att det luktar utomlands här, det gör det ju” säger jag när vi klivit in i trapphuset. Har aldrig tänkt på det förut, men med Ölands-luften i lungorna märker jag skillnaden.

Malmö är som utomlands.

Fast ändå hemma.

Inga kommentarer

Sommardagbok, 26 juli

3054

Jag vaknar i ett ljust rum med alldeles för många grader för att jag ska somna om. Det surrar en fluga över mitt ansikte. Jag viftar. Klockan är inte ens sju men jag lirkar på mig en skjorta och går upp. Håret hänger i en tofs som tappat formen. Halsen kliar av hostan som aldrig ger med sig.

Det är redan 23° varmt när jag lagar frukost. Kokar bovetet och plockar fram hallon ur frysen.

Hallonbuskarna runt husknuten har torkat ut sedan länge. Värmen och torkan tog dem. Det blir den första av fem somrar där frukosthallonen inte kommer direkt från buskarna runt husknuten. Den första av fem somrar där gräset inte är grönt under fötterna.

Vid nio åker vi till stranden. Badar i havet på östra sidan av ön, på en strand som blivit vårt smultronställe. Låter morgonsolen torka håret.

Kroppen är varmare än någonsin.

2 kommentarer