Allt om bloggen: hur jag jobbar och planerar, ser på statistik och tänker på personligt och privat

Hej och välkommen till ett frågeinlägg i ren och skär blogganda! Idag ska vi bita tag i lite det här med hur jag driver den här bloggen, hur jag planerar inlägg och hur jag ser på det här med att dela med mig av personligt och privat. Allt om bloggen och mitt liv med den, helt enkelt!

1240

▸ Jag tycker de skulle vara spännande att höra om hur du fick en stor blogg så snabbt, hur du jobbar med bloggen och hur du tänker om det du delar med dig av här (personligt vs privat).

Roligt och spännande att det här intresserar!

Jag började blogga runt 2007/2008 och drev till en början bloggen mest för att samla mina fotografier i ett gediget arkiv. År 2006 köpte jag min kamera och 2008 började jag gymnasiet, året efter valde jag medieinriktning i mitt program och då fick jag fotografisk bild och medieproduktion i min utbildning. I den vevan började jag bygga upp bloggen med materialet jag skapade både innan, under och efter skolan. På den tiden var fotobloggar också stort och på frammarsch och jag var då tidig och blev ”rätt i tiden” i det jag gjorde. Även om engangemang och intresse såklart också spelar stor roll ser jag det idag som rätt mycket flyt för att jag var intresserad av det nya och tog tag i det som flög förbi. Bloggbranschen då var ju rykande färsk!

Sedan dess har bloggen bara rullat på, mer eller mindre, och sedan utvecklats med tiden och med mig. Då drev jag den mer eller mindre som en renodlad fotoblogg, senare med mycket politiska inslag och idag mer som en vardagsblogg som tillåter allt i livet. Både det goda och onda. För mig har det här varit något utav det viktigaste → att låta bloggen utvecklas med mig, att den formas efter hur jag lever och att jag alltid utgår från att bloggen ska vara en ärlig spegling av hur mitt liv är, känns och ser ut.

Det här blir såklart alltid en balansgång, att vara ärlig utan att utelämna alldeles för mycket av en själv. Jag försöker vara så personlig jag kan för att ni ska lära känna mig, men vissa saker utelämnas såklart om det blir alldeles för privat. För mig har psykisk ohälsa, utmattning och sjukskrivning varit sådana saker som jag velat dela med mig av för att upplysa och hjälpa andra, och för mig har det då varit värt att för en stund vara helt genomskinlig inför er.

Om jag ska ge ett recept på lycka så är mitt att låta bloggen följa med mig i livet och att alltid spegla verkligheten, även med det som inte är felfritt och fint.

1313

▸ Jag skulle tycka det var kul med ett inlägg om hur du planerar dina blogginlägg.

Bloggen är inte mitt jobb utan jag driver det här helt och hållet som ett fritidsintresse, jag har alltså inget eget företag för mitt bloggande utan fakturerar med faktureringstjänster om jag ska få lön för exempelvis samarbeten med företag. Att bloggen drivs som ett fritidsintresse gör ju att det skapas material när jag kan och har möjlighet. Ibland finns inte tiden eller orken (allra särskilt nu mitt i min utmattning) och då får bloggen bli liggande ett par dagar eller så. Av samma anledning försöker jag alltid planera noga och ligga steget före för att säkra upp för de dagar eller perioder då jag kanske knappt kommer ur sängen.

1367

Jag planerar genom Google docs och calendar. I dokumenten samlar jag sådant jag skulle vilja göra eller skriva om och sådant som jag har material till men bara ska skriva ihop. Här har jag också särskilda dokument för lite längre texter och era frågor som samlas upp bland kommentarer. Det här materialet använder jag sen i kalendern.

Här är ett utdrag från en vecka i maj ↑ Veckan innan hade jag förberett i stort sett alla inlägg eftersom vi den här veckan skulle till Göteborg på fredagen. Blogginlägg markerar jag i ljusgrönt för att veta när de kommer publiceras, jobb är gråmarkerat och sådant jag ska göra till bloggen är markerat i rött. Skulle jag ha ett läkarbesök eller något annat viktigt markerar jag dem i intensivt rött. Allt har alltså olika färger för att jag ska kunna se tydligt och snabbt, det gillar jag.

980

För mig är planering och struktur en stor del av det här med administrerandet av bloggen. Eftersom jag just nu också har speciellt svårt med att sortera tankar och planera är det extra viktigt för mig att skriva listor och påminnas genom kalendernoteringar. Av den här anledningen tidsinställer jag också det som ska publiceras så att jag säkert vet att materialet kommer ut, oavsett hur dagsformen i mitt mående är. För mig är det också en extra trygghet i att alltid ligga steget före. Har jag inte ork nog att fotografera X till inlägg Y kan jag göra det imorgon, eller dagen efter det. Kalendernoteringarna med sådant som ska göras är sällan måsten, utan mer förhållningspunkter för att kunna ligga lite före i planeringen.

Jag blir alltid så ställd när jag får frågor om bloggen, en blir så statistikmedveten men sifferblind med tiden när en sysslar med det här. För mig är det här bara en plats för ett kompisgäng att hänga på, men sätter jag siffrorna i relation till ett högstadium eller antal elever i en gymnasieskola blir det svindlade. Jag tänker ju på det här som en träff med sitt kompisgäng, som ett samtal över en middag eller en recap av något som hänt när en inte setts på ett tag. För mig är det liksom bara du och jag och några till när jag tänker på bloggen, och det har nog också gjort att jag alltid kunnat vara ödmjuk inför bloggen och personlig med er.

Jag är så oerhört glad att ni väljer att hänga här med mig och som tack vill jag ju fortsätta skapa och visa content här. Även om bloggen bytt både portaler och skepnader under alla dessa år är det ju ändå alltid jag som skapat ovanpå mina intressen och min vardag, och det är så jäkla roligt att ni vill hänga med på det.

Tusen tack för att du är med och bygger det här stället med mig, det gör mig så glad!

13 kommentarer

Det är dags att snacka IBS!

Okej kompisar, nu är det dags att snacka IBS!

Sedan jag nämnde för er att jag fått en nytt skov av IBS var det fler av er som ville att vi skulle prata mer om det. Idag är det dags! Jag tänker mig att jag svarar på en fråga och beskriver min historia, så avslutar vi med mina knep och tips för hur jag underlättar vardagen. Framförallt får ni supertipset som nu gör att jag kan äta i princip vad som helst! Blir det bra tror ni? Ställ alla tänkbara frågor i kommentarerna nedan och lämna gärna dina bästa tips, så hjälps vi åt att hjälpa varandra.

För er som helt enkelt inte är intresserade av det här inlägget, till er vill jag bara säga: det är helt okej att hoppa över! Vi hörs och syns snart igen, då utan snack om mat och mag- och tarmproblem.

1221

▸ Så du har ibs? Vad gör du åt det? Jag fick diagnosen för ca 2 mån sedan och har kört Fodmap i fyra veckor. Igår åt jag en näve godis – idag magknip… :(

Jajemen! Jag sökte för mina besvär när jag var tonåring, då det började bli outhärdligt för mig att ens vara i skolan. Jag fick direkt ett intyg för specialkost till skolmatsalen och sedan dispans för lektionstimmar. Vissa dagar gick hur bra som helst. Andra slutade med att jag tog promenader i korridorerna och sedan fick plugga hemma på kvällarna för att magen inte fungerade ordentligt. På den tiden fanns det nämligen ingen medicin eller lösning på IBS, min läkare sa något i stil med det här får jag egentligen inte säga, men många blir hjälpta av LCHF och skickade sedan hem mig med kostintyget.

Det blev dock snabbt tydligt för mig att mitt allra störta problem med min IBS var stressen. Stressen som från början gissningsvis skapade IBSen, men sedan också stressen för att IBSen hela tiden var närvarande i mitt liv. För mig blev det en ond cirkel som bara gick runt och runt.

Vågar jag äta frukost nu när jag ska gå till skolan om trettio minuter? Åh nej, tänk om magen börjar kurra högt nu? Hör andra? Ska jag chansa på en brödbit till soppan? Finns det någon toalett i närheten? Finns det någon toalett i närheten NU MED EN GÅNG?

1279

1267

Så, vad gjorde jag åt det?

Det allra första jag gjorde för min IBS var att lägga om kosten helt och hållet och sedan addera motion. Jag avskyr träning men märkte att både jag och magen blev lugnare av promenader och bra mat. Det i sig gjorde ju också att en hel del oro och stress släppte. Att lägga om kosten och vara okej med det tog lång tid för mig, sockerjunkie som jag var och fortfarande är idag.

En tröst för mig har varit att jag i alla fall vet att jag kommer överleva dagen, även om det kan tyckas vara trist att äta en sallad för örtionde dagen i rad. Att slippa magknip och tusen toalettbesök är värt det, hur tråkig den där salladen än känns för stunden. För att orka äta enformigt har jag offrat någon dag här och där till sådant jag egentligen inte kan äta. Jag får ont så in i helv men det gör att jag orkar i längden.

Kanske det viktigaste i min IBS har ändå varit att bara acceptera läget. Jag vet inte säkert varför jag fick det – jag vet idag vad som påverkar och underlättar – men jag har ingen garanti på att jag kommer slippa IBSen längre fram i livet. Att acceptera att magen får styra i perioder har gjort mitt liv lättare att leva. I perioderna då magen är extra känslig ser jag till att planera dagarna väl så jag vet vad och när jag kommer äta. Jag ser dessutom till att försöka varva ner för att inte stressa upp en redan stressad mage.

12

5 saker jag gör för att hålla min IBS i schack:

▸ Jag äter sådant jag vet att min mage klarar. Enkelt förklarat kan en säga att min mage inte riktigt klarar av att bryta ner kolhydrater och av den anledningen äter jag väldigt lite mjöl, potatis, ris, pasta och socker men desto mer grönsaker och ägg.
▸ Jag testar mig fram med nya livsmedel på dagar eller tider då jag ”kan” må dåligt. När jag fick mitt nya skov hade jag dålig koll på vilka livsmedel jag inte klarar av och jag fick då börja om på ruta ett igen, trots att jag haft IBS sedan tonåren. Jag visste att socker, kolhydrater, lök och kolsyra var bland det värsta, men sedan fick jag börja prova mig fram med allt annat när jag hade möjlighet att bara vara hemma.
▸ Jag har en black list på sådant jag vet att jag inte kan äta. På den här listan finns utöver kolhydrater och socker även apelsin, laktos och allt som är gasbildande. Gör en sådan lista för att hålla koll på vad du inte kan äta! Och varför inte passa på och göra en lista på allt du testat och vet att du faktiskt kan äta, det underlättar ju också.
▸ Skriv dagbok över hur du mår och vad som händer i livet. Det kan då vara lättare att se vad som triggar din IBS så att du kan börja fasa ut detta ur ditt liv. Det kan ju både vara livsmedel som du inte klarar av att äta eller situationer i livet som gör dig extra stressad. Försök hitta problempunkterna och rätta till dem så gott det går.

Här kommer kanske det bästa tipset av dem alla:

 Imodium Plus (med Dimeticon). Okej, det här är ett bonustips som i grunden inte är mitt. När jag nämnde min IBS för er fick jag ett tips i kommentarerna och det har utan överdrift förändrat min vardag totalt. Jag gick direkt till apoteket (rådfrågade personalen där som gav OK) och köpte mig en ask Imodium Plus. Numera gör jag så här: jag tar en halv tablett varje morgon och slipper sedan både magknip, uppblåsthet och akuta toalettbesök. Tips, tips!

 

Även om IBSen är svår och jobbig att förhålla sig till i känsliga perioder hjälper ovan punkter mig att hantera situationen. Att acceptera har varit det mest lugnande för mig, men att också få kontroll över vad som påverkar och underlättar gör IBSen lättare att leva med.

Något som också är viktigt att komma ihåg: IBS kommer i skov. Har du en dålig period nu väntar en bra runt hörnet!

Har du några bra tips du vill dela med dig av? Eller kanske någon fråga att ställa? Passa på nu, så samlar vi allt IBS-relaterat bland kommentarerna i det här inlägget. Tack!

15 kommentarer

Allt om våra kastanjeträd

Är ni med på ännu ett växtinlägg, den här gången med lite mer fokus på kastanjerna? Hoppas, för här kommer ett! Kastanjerna som odlats på vår fönsterbräda har verkligen fångat intresse och det är ändå helt rimligt, de är väldigt fina. Jag tänker att vi går igenom allt från början så ska jag försöka svara på så mycket som möjligt under tiden. Nu sätter vi igång!

1002

▸ Jag är JÄTTENYFIKEN på hur du odlat kastanjerna?

Då ska vi se! Det hela började med att jag hittade dessa ↑ på gården på Öland. Jag hade letat som en galning här hemma, böjt mig ner och vänt på kastanjer under promenader och gått och sparkat i marken under kastanjeträd utan att hitta några med rot. Så åkte vi över till Öland och hela gården är full av dem. Vanligtvis brukar kastanjerna krattas bort från grusuppfarten och gräsmattan men den här gången hann jag före ¯\_(ツ)_/¯

FullSizeRender-25

FullSizeRender-34

Det jag gjorde med kastanjerna sen var att sätta dem i små vattenglas likt ovan. Vattnet ska inte nudda själva kastanjen men hålla roten blöt konstant. Titta till ofta och fyll på vatten noga. Vanligtvis har kastanjerna kvar sitt bruna skal i det här steget, den här rackarn råkade bara tappa sitt under resan hem från Öland.

Kastanjens rot kommer bli större samt slå ut små sidorötter. Efter ett tag kommer ett skott leta sig ut från samma plats som roten. Skottet letar sig upp av sig själv, men det kan vara bra att hålla koll på att glaset inte är för litet och stoppar den.

1090

Nästa vända vi var på Öland hade kastanjerna som blivit liggande vid vägkanten redan rotat sig i marken och börjat slå ut. Jag plockade ett knippe av dessa också. Här är dem alla på spa innan hemfärd ↑

1102

Jag planterade kastanjerna, från båda omgångarna, i mindre krukor när skotten kommit upp ett par centimeter från själva kastanjen. Något som var väldigt häftigt att se var att kastanjen direkt slår ut ett nytt bladpar om det befintliga (första paret) blir skadat eller brunt. Jag har två kastanjeplantor nu där första bladparet stannat i storlek och istället fått sällskap av ett nytt friskt.

1204

Nu kikar vi på plantorna efter de hamnat i kruka! Här är de tre starkaste jag sparade från första omgången, första bilden i det här inlägget. Jag selekterade bort dem med skadade rötter efter resan hem och de som inte växt på sig lika starkt i vattenglas som andra. Kvar var dessa tre ↑ som idag pryder fönsterbrädan i köket.

1205

Och dem här bjässarna ↑ är de jag plockade vid vägkanten som redan hade rotat sig i jord, bild nummer fyra i detta inlägg.

Enkelt förklarat kan en väl säga så här: det är riktigt trevligt att odla kastanjer i vattenglas eller små glasvaser, det är fint att titta på och ha framme under tiden kastanjen växer på sig, men när dessa planteras i kruka går tillväxten mer långsamt. Tittar vi istället på de kastanjer som redan rotat sig ordentligt i jord innan de plockades så kan dem det där med att ta upp näring från jorden. De växer så det knakar direkt!

Min teori på skillnaden mellan plantorna är att rötterna som levt i vatten måste anpassa sig från vatten till jord vid plantering, och att det steget kan ta tid. Det är dock bara en gissning. Det är ändå helt klart så att kastanjerna som levt i jord både innan och efter min plantering växt på sig bäst.

1206

Och kanske det finaste av allt ↑ En av kastanjerna har redan börjat skjuta sitt andra, friska, bladpar!

Är det några av er som testat att odla kastanj? Eller som kanske kommer försöka till nästa säsong? Kom också gärna med tips om ni sitter inne på kloka erfarenheter gällande just kastanjeodling! Jag tänker att det vore fint att hålla dessa vid liv så pass att en kan plantera ett träd ute på gården senare. Vore inte det fint?

15 kommentarer

Om surdeg, prickar på naglarna, Stanna och vad jag sökt för studier till hösten

Nu var det ett tag sedan jag samlade ihop era frågor och svarade på dem i ett samlingsinlägg. Vi kör på ett idag, tycker jag! Och som vanligt är det bara att ni hojtar till om det finns fler frågetecken att räta ut, oke’? Nu så!

Har du fler saker du samlar på än porslin? (efter det här inlägget om allt vårt porslin)
Egentligen inte! Det finns nog inget jag har idag som jag tänker att jag fortfarande samlar på, men det finns definitivt saker i mina ägor som flyttat in i en samlarperiod. Där har vi bland annat plåtburkar för te och nagellack.

1195

Eller någonting oväntat du gillar att fota?
Som det ser ut idag fotograferar jag mest livet i sin enkelhet, men en gång i tiden var mitt spår mer natur. Jag var tonåring, bodde hemma hos mina föräldrar och hade en superfin trädgård som min pappa pysslade med varje solskensdag. Det var blommor och fjärilar och växter och trädknoppar. En gång blev jag också intervjuad av en tidning i trädgården, om just mitt intresse för fotografering och bloggen som jag drev då. Kanske inte jätteoväntat med natur på den här frågan i och för sig, idag har jag nog mer bara bytt ut trädgårdsblommor och fjärilar mot snittbuketter och sticklingar på fönsterbrädorna!

1189

Vad använde ni mer än ärtor och nässlor? (efter det här inlägget om nässelsoppa)
Vi använda bara nässlor, gröna ärtor, vatten och grädde sedan kryddade av med salt och peppar! Blev så himla gott.

Är det liknande spenatsoppa?
Jag har bara ätit spenatsoppa ett fåtal gånger och minns inte direkt smaken kontra nässlorna, men kan tänka mig att nässlor och spenat ändå är rätt lika med särskilda egenheter. ”Nässelsoppa har mer smak” säger Johan, så jag slingrar mig med ett ”både ja och nej” på den här frågan! Om nässelsoppa är värt att prova? Definitivt!

Hur gör du riset till pokebowlen?
Vi har gjort precis som det står på förpackningen till sushiris! Det vill säga: koka det sköljda (viktigt!) riset och sedan blanda med risvinäger, socker och salt. Det här receptet går nog bra att utgå ifrån!

Har missat detta helt och hållet – vad är det du jobbar med?
Jag har skrivit ett separat inlägg om vad jag egentligen jobbar med som finns att läsa HÄR. Där finns det dessutom en hel drös kommentarer från er med vad ni jobbar med, tips tips!

980

Vad söker du förresten? Är supernyfiken på sånt, det är ju en hel djungel av allt möjligt kul.
Visst är det en djungel! Jag har sökt lite av varje inom IT och data till hösten, men främst informationsarkitekt och interaktionsdesign. Tror det kan vara kul! Jag söker mest i år för att ha ett alternativ till framtiden, allt känns så luddigt och osäkert i och med min utmattning. Kanske kommer jag inte vara frisk nog att plugga 100%, kanske kommer jag trivas superbra på jobbet och vilja fortsätta där eller så kommer jag vara skittaggad på att lära mig nya saker på universitetet – jag vet inte. Men nu har jag i alla fall sökt och sen får vi se vad det blir av mig i juli/augusti och framåt!

Förresten! Är det någon av er som pluggat informationsarkitekt/interaktionsdesign? Berätta gärna vad ni tycker i sådana fall, det hade varit intressant. Och gärna allmänt om vad ni tycker och tänker om livet på uni!

1179

Jag skulle också vilja läsa Stanna men jag har inte fått tag på den någonstans… Kanske den nu skulle finnas på Adlibris eller något?
Stanna av Flora Wiström finns absolut på Adlibris, klicka bara HÄR så kommer en till både inbunden, e-bok och förhoppningsvis snart även pocket!

och hallå surdegarna! vill veta allt! det är inte sån ”vandringsdeg” eller? utan ni har gjort allt från scratch? låter så spännande!
Surdegarna ja.. Vi börjar från början! Degarna jag gjorde var inga vandringsdegar utan jag rörde ihop en surdegsgrund själv, tanken är sedan att en ska mata degen en gång i veckan för att hålla den levande. Gissa vem som glömde detta? Jag. Så jag fick helt enkelt hiva surdegsgrunderna och siktar nu på att göra ett nytt försök inom kort. Om jag lyckas den här gången kan vi ta ett helt surdegsinlägg senare!

1016

Men vad fint du lyckats med prickarna på naglarna! Försökt göra så men det smetar bara ut, hur gör du?
Åh, tack! Jag var livrädd för att förstöra basen (använder baslack + grundfärg innan pricken målas) så jag letade upp en pensel och doppade penselskaftet i nagellacket och duttade sedan på nageln. Det var inte alls så svårt som jag trodde! Det gäller nog bara att hitta något som har storleken en vill ha på sin prick, sen ba köra.

15 kommentarer

Hur söker en hjälp för utmattning?

För ett tag sedan fick jag ett mail av en läsare som hade en väldigt viktig fråga om utmattningssyndrom som jag vill dela med er, nämligen hur en ska göra för att söka hjälp och bli tagen på allvar. Det här går nog egentligen att applicera på fler problemområden, exempelvis ångestproblematik och depressioner, men oavsett hur en söker hjälp är det allra viktigaste att en faktiskt gör det.

Som vanligt vill jag att ni har i åtanke att det här är mina tankar och erfarenheter utifrån mitt eget perspektiv och min utmattning, något som kan tyckas och kännas helt annorlunda i någon annans situation.
857

▸ Mitt problem nu är att jag inte vågar söka hjälp. Att blotta sig och riskera att inte bli tagen på allvar. Vad säger man när man ringer till VC och vill ha hjälp för det här?

Den där rädslan av att inte bli tagen på allvar, att ens problem ska avfärdas som nonsens, är så jäkla skrämmande. Jag förstår den till hundra procent, det var nämligen exakt så jag kände innan jag fick hjälp. Jag gick till och med ett halvår med beskedet att det kunde vara utmattning innan jag tog upp utredningen på allvar, och då var jag redan så långt in i kaklet att det enda som gick att göra för att rädda situationen var att stänga av allt från och med den dagen. Inget jobb, inga måsten.

Just det är anledningen till att jag idag tycker att det här är så himla viktigt att prata om.

Först vill jag bara få det här sagt: Du har rätt till hjälp. Alltid. Det spelar ingen roll om en skulle få prata med en puckad sköterska i telefon eller träffa en oförstående läkare på din vårdcentral, du har rätt att få hjälp och om du inte får det på första försöket får du försöka igen. Det är inte meningen att vi ska gå runt och må dåligt i oss dag efter dag, månad efter månad. Ibland kan en ha otur och då måste en resa sig och försöka på nytt. Glöm aldrig det, att det inte är meningen att en ska må dåligt livet ut.

1028

Så, vad gör en? Hur söker en hjälp? Vad säger en till sköterskan i telefon, till läkaren på sin vårdcentral?

Du säger precis det du känner.

Börja från början, förklara hur allt var innan och hur det blivit med tiden. Berätta om känslorna du har i bröstkorgen, tankarna som snurrar i huvudet och vad som fysiskt känns i kroppen. Berätta hur dina dagar ser ut, hur du själv känner att du tacklar vardagliga problem och vad du tycker att svårigheterna är och låt sedan läkaren göra sin bedömning. Om läkaren själv inte föreslår provtagning tycker jag att du kan ge det som ett förslag, att ta prover på allt som går för att utesluta exempelvis järnbrist eller sköldkörtelrubbningar.

Jag tror så här: det svåra här är inte vad du säger utan att du vågar. Vad du känner vet du bättre än någon annan, men att våga berätta det för en främmande människa i vit rock är en helt annan femma. För mig fungerade det väldigt mycket att tänka: ”vad har jag för val?”. Jag hade nämligen två alternativ → antingen berättar jag som det är trots att jag är livrädd eller så fortsätter jag gå i den här skiten och gissningsvis dör på kuppen. Tänker en så finns det till slut bara ett alternativ som är rimligt, speciellt med tanke på att det på sistone kommit forskning som visar att utmattning ger mätbara hjärnskador.

Så säg bara precis vad du känner, vad som värker i bröstkorgen. Du har så mycket att vinna på att våga och bli frisk.
<3

17 kommentarer

Om porslin, ricinolja och sticklingar från elefantöra + ett tack

895

När jag startade ellenlindberg.se gjorde jag detta med ärlighet som en av grundpelarna. Jag ville visa en ärlig bild av hur ångest är, hur det känns att vara utmattad och hur livet är under tiden och blir efteråt. Och herregud alltså, er respons efter inlägg som det här och det här är helt magisk. Tusen, tusen tack! Ni gör mig verkligen glad.

Eftersom jag den senaste veckan gjort noll saker värda att fotografera har jag heller nästan inget realtidcontent att visa er. Inga roliga grejer jag gjort, inga middagar jag ätit eller prylar jag pysslat med. Det blir lätt så när jag snubblar på vardagen, det blir ingenting av allt till slut. Men det är som det är, och det är okej. Istället har jag samlat ihop ytterligare ett par frågor ni ställt på senaste. Här kommer därför lite om porslin, växter och min nya kvällsrutin för ögonfransarna!

 

876

Vill så himla gärna ha mon amie serien, hört att den är rätt dyr dock va?
Mon amie finns som både original- och nyproduktion och priserna kan variera lite beroende på. Många butiker kör 25% eller nedsatta priser på utvalda serier på Rörstrand-porslin och då kan en köpa nyproduktion till lite bättre priser! Annars har jag köpt gamla delar både på Tradera och loppis, sockerskål för ca. 300 kr och kaffefaten för 25 kr/styck. Jag skulle säga så här: nyproduktion finns i många nätshoppar till helt okej priser, däremot kan originalserien kosta mer. Så spelar det ingen roll för en om det är original- eller nyproduktion finns serien på exempelvis Royal Design!

Men du, måste fråga, vilket objektiv har du till din kamera? Så fina bilder! :)
Tack så mycket! Jag fotograferar med ett 50mm f/1.4 och är supernöjd med det, vinterns djupa mörker blev lite lättare att ta sig igenom med det på kameran. Tips!

525

186

Har tagit sticklingar från mitt elefantöra och vill plantera dem. Men nu till frågan: ska det sitta i vatten först och få rötter, eller kan man plantera sticklingen direkt?
Jag sätter alltid mina sticklingar från elefantöra direkt i jord och det har fungerat fint för alla sticklingar jag tagit! Jag kan tänka mig att väldigt små sticklingar kan trivas i vatten till en början (för att få lite rötter), men annars tror jag mer att det är en smaksak. Det kan vara fint att se rotsystemet i ett klart glas, men de tar sig nog lika bra i både vatten som jord.

Här har jag för övrigt skrivit en guide med steg för steg när du ska ta stickling från elefantöra!

006

Jag funderar lite på hur du sedan efter att ha gått ut med honom även under natten har vant honom vid att inte gå ut på natten? Vår äldre hund fick gå ut på natten då hon var valp och därför gör hon det fortfarande också. Mina föräldrar har iofs inhängnad gård så det är bara att släppa ut henne och så kommer hon in då hon är klar. Men i alla fall? Slutade du bara gå med honom på natten eller vill han inte ut?
För oss fungerade det att ”fasa ut” de nattliga promenaderna i takt med att Otto lärde sig att hålla sig. Som valp kissar de ju så fort de behöver, men när han började få kläm på att hålla sig och inte kissa ner min famn på vägen ut började vi också träna på att inte vara ute så ofta på natten. Jag tror i och för sig att jag haft en hel del tur när det gäller Otto → den tröttaste hunden hamnade hos den tröttaste människan, så när hans nattliga promenader mer handlade om att jag fick väcka honom för att gå ut började vi skjuta på dem istället. Mitt enda tips är egentligen att rasta ordentligt som sista promenad, och gärna att denna får vara så sent det bara går. Förhoppningsvis går natten bra då!

613

Jag tycker det lät jättespännande med ”en ny rutin för dina ögonfransar”! Vad innebär det? Jag gör inget med mina alls så det är därför jag låter så nyfiken och fascinerad!
Jag nämnde detta lite kort här, men jag har alltså pausat min ögonfransförlängning för att ge mina fransar en ärlig chans för återhämtning. Att förlängning sliter på fransarna blir ju tyvärr en ond cirkel, de är fula så en gör förlängning – men förlängningen gör dem fula osv.

Det jag gör nu istället är att helt enkelt stå ut med mina superkorta, helt spikraka och ljusa under dagarna och varje kväll ta en droppe ricinolja och massera in på fransraden. Jag tar ricinolja både på själva fransraden och längderna på fransarna och förhoppningen med detta är att det senare ska gå längre mellan lossningscykeln (så att fransarna hinner växa längre) och att de också ska bli starkare. Jag har bara gjort detta ett par veckor än, men vill ni kan jag uppdatera er senare om hur det fungerat. Säg till i sådana fall!

20 kommentarer

Hur löser en vardagen med hund och att jobba kontorstider?

007

▸ Hej! Jag skulle vilja veta mer om hur du löser att ha en hund i vardagen. Om du jobbar länge sammanhängande etc. De flesta jag känner som har hund är par som jobbar skift så att någon alltid är hemma. Jag är student nu så är flexibel i några år till men efter det kommer både jag och min sambo med största sannolikhet jobba kontorstider, och så kommer det ju vara större delen av livet. KAN man ens lösa det på ett bra sätt? Har alltid drömt om att ha en egen hund men känns inte som att det kommer passa någon gång innan pensionen :'( Hur har detta funkat för dig och hur tänker du på det i framtiden liksom?

▸ Hur var det när han var valp och du jobbade/gick i skolan? Hur gjorde du? Är sååå sugen på att skaffa hund igen, men vet inte om det är genomförbart riktigt :/

006

→ Valptiden

Att skaffa hund, i synnerhet en valp, är så himla tidskrävande till en början. De första veckorna handlar så himla mycket om att bara finnas där, visa vad som är okej och inte men framförallt få valpen att känna sig trygg. Var beredd på att kunna ge allt den första perioden, exempelvis genom att ta ut eller pricka in hundleveransen med din semester så att ni får ett par veckor på er att landa i en vardag som fungerar för er.

Jag hade alarm på var fjärde timme dag som natt de första veckorna för att ta Otto i famnen och springa tre våningar ner och låta honom kissa på gården. Han var nämligen tränad av uppfödaren att gå på tidning, så för att vänja av honom vid det och skapa ny rutin var jag tvungen att lägga mycket tid till en början. Han vilade rätt mycket som valp (gärna på eller nära mig) men mellan sovstunderna varvade vi träning på nödvändiga saker med lek.

010

→ De första åren

En behöver vara beredd på att någon typ av hundvakt eller hunddagis kommer att behövas när en skaffar hund, om en nu inte går skift mot sin partner eller dylikt. Men en hundvakt eller ett hunddagis är ju inte värre än barnomsorg för sitt barn, så var inte rädd för att ta hjälp om det behövs.

När jag skaffade Otto bodde jag med mitt ex och våra scheman gick helt om varandra vilket gjorde att Otto alltid hade någon hemma hos sig. Han var tränad att klara av att vara hemma ett par timmar själv, men visste jag att dagen skulle bli kämpig ställde mina föräldrar alltid upp som hundvakt.

Mina föräldrar har sedan vart räddningen för mig när livet krockat med den vardagliga planeringen. I perioder (både längre och kortare) har Otto bott hos dem, något som alltid fungerat för oss. Såklart är det trist att jag inte alltid kunnat ha honom på heltid, men jag har alltid tagit beslut efter vad som är bäst för honom. I lägen när jag bott dåligt eller jobbat alldeles för mycket har det vart bättre för honom att bo med mina föräldrar och deras hund istället för att bo trångt med mig och behöva vara ensam alldeles för många timmar.

577

→ Framtiden

Självklart är det viktigt att ha en långsiktig plan, en tanke om hur vardagen ska gå ihop. Tyvärr är det ju så att livet händer, situationer förändras och planer går i kras. Och då är det viktigt att ha en plan i reserv. Kika därför alltid runt på lite alternativ. Finns det någon som rastar hundar där du bor? Eller som kanske är hundvakt under dagarna? Har du något hunddagis i närheten av ditt hem eller ditt jobb?

För oss kommer den närmsta framtiden bli ungefär som nu. Jag jobbar nu 50% och Otto är därför själv ett par timmar under förmiddagen och det fungerar bra för oss. Om ett tag, när jag förhoppningsvis jobbar heltid igen, kommer jag fortsätta lösa dagarna med hundvakt eller ha Otto på hunddagis medan jag jobbar. Jag vill inte att han är ensam längre än 4-5 h/dagen, men då krävs det ju att någon annan kan se över honom ett par timmar medan jag är på jobbet. Och som sagt, att ha sin hund på hunddagis eller hos en hundvakt är ju inte speciellt olikt barnomsorgen vi använder för våra barn.

273

Att ha hund är något utav det absolut bästa med min vardag. Att få vakna upp med Otto på min kudde, få visa honom livet och lära honom nya saker. Men att ha hund är inte helt enkelt alla gånger. Mitt bästa tips om en går i hundtankar är därför att verkligen fundera över sin situation både en och två gånger innan en bestämmer sig och att kika över alternativen som finns om en kommer jobba kontorstider.

Med det inte sagt att det bara är par som jobbar skift som kan ha hund → det går alldeles utmärkt att kombinera hund och kontorstider, se bara till att hitta en lösning som fungerar för både dig och din hund, då blir det allra bäst!

8 kommentarer

Om en klänning och att odla citron och avokado under vinterhalvåret

Nu har jag legat på latsidan alldeles för länge gällande svar på era frågor! Jag började spara frågor från gamla inlägg i ett dokument, sen kom det så mycket annat emellan att jag aldrig hann svara er innan flytten hit. Så nu får det vara dags!

Har ni något på hjärtat eller undrar något speciellt går det som vanligt finfint att kommentera eller maila mig på info.lindbergellen@gmail.com. Lite beroende på vad frågan gäller så svarar jag antingen direkt på kommentaren/mailet, alternativt plockar frågan till ett sådant här inlägg ↓ Bara så ni vet, om ett svar på er fråga skulle dröja eller så!

162

166

▸ Vad heter den otroligt vackra växten bredvid elefantörat? <3
Växten till vänster har vi klurat ut är en fjädersparris, väldigt fin och fluffig! 

638

▸ Jag måste fråga, din klänning, var kommer den ifrån? Den ser helt fantastiskt fin ut!
Klänningen här kommer från H&M men är köpt för kanske.. två år sedan eller något sådant. Tror därför inte att den finns kvar i sortimentet längre, däremot har H&M mycket andra fina klänningar i liknande modeller för nästan inga pengar alls. Tips, tips till er som handlar på budget eller bara vill ha perfekt kort, bra modell till en billig prislapp.

618

▸ Så vackert och ÄLSKAR provrören! var har du hittat dem??
▸ Var har du fått tag i vaserna?
Jag och Johan hittade detta set i en hobbybutik i Stockholm när vi var där i höstas, men minns tyvärr inte mer än att butiken låg på Söder :( Det var dock en helt vanlig hobbybutik som hade allt från träkulor och färg till glitter och provrör. Alltså allt en kan tänka sig att en hobbybutik har, och mer därtill!

777

▸ Så himla fina! Hos vilken optiker fick du tag på dessa? är nämligen på jakt efter nya glasögon själv :)
▸ Wow, snygg person i snygga brillor! Jag förstår att du är nöjd. Jag är lite halvt om halvt på jakt efter nya brillor, så undrar som de andra: var kommer de här ifrån?
Så himla roligt att ni gillar mina nya glasögon så mycket! Jag hittade dem på Speacsavers och dem ingår i deras Ultra Light-kollektion (de väger alltså i princip ingenting). Jag vet inte riktigt hur Speacsavers är i jämförelse med andra optiker (vi har bara dem och Synsam i Oskarshamn) men jag har haft glasögon därifrån sen gymnasiet och har alltid vart nöjd med både kvalitén, priset och hjälpen där.

622

421

Blev så taggad på att odla avokados då alla andra gjorde det men mina kärnor har inte spruckit :( kanske det är lättare på våren då det är ljusare?
Har flera citroner hemma så blev taggad att testa nu. de är ju så fina! men kanske lite sent att börja nu när det är kolsvart ute eller?
Jag tror definitivt att det är lättare att få kärnor och frön att gro på vårkanten, men det är däremot ingen omöjlighet under vinterhalvåret! Det är ju lite mörkare ute + kallare vid fönster, så tänk på att kanske ställa krukan i ett ljusare fönster med element eller så. Och skulle det misslyckas är det ju inte hela världen, tänker jag! Om bara några få månader är ju vårsolen här igen, och då kan vi pilla ut nya citronkärnor att så.

Ett av våra träd klarade exempelvis inte av vintern (det minsta vi hade, som stått i liten kruka på vårt kontor) och därför kommer jag så fler citroner om någon månad eller två. Däremot har jag rotat ytterligare en avokadokärna, och detta mitt under decembers mörkaste dagar. Så avokado, det går definitivt året runt!

 


Min flytt av bloggen hit från lindbergellen.com väckte ett par frågor och funderingar hos några av er, så tanken är att inom kort svara på lite blogg-relaterade frågor, sådant kring flytten och hur jag resonerade och tänkte för att genomföra den. Sitter du inne på någon fundering (kanske inför att själv flytta till eget), passa på att ställa dina frågor nu så fångar jag upp dessa till det blogg-relaterade frågeinlägget senare!

14 kommentarer

Vad jobbar jag med? Och vad jobbar ni med?

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Är ni med på att vi nu knäpper skjortknapparna och rättar till kragen? Idag är det nämligen jobb som står på agendan! Jag har fått lite funderingar från er angående vad jag arbetar med, och jag insåg till slut att jag bara nämnt mitt jobb i förbifarten. Det kanske kan vara dags att berätta lite mer om vad jag gör på kontoret!

→ Hej, roligt med listor! Vad jobbar du med?

→ kan du inte berätta mer om ditt jobb? har ingen aning om vad du pysslar med!

Jag arbetar sedan snart tre år tillbaka på ett av nordens största byggvaruhus på nätet, en e-handel för byggvaror och tillbehör till hemmet, kort och gott!

Min resa på företaget började egentligen för lite dryga fyra år sedan, då jag fick en praktikplats på den snabbt växande e-handeln och sedan satt jag i fyra veckor och skrev produkttexter och redigerade bilder till hemsidans artiklar. När min praktik tog slut hade företaget inga möjligheter att anställa, men ett år efter det blev jag uppringd och erbjuden en tidsbegränsad anställning över deras högsäsong. Den tjänsten blev dock kortvarig. Redan efter ett par veckor blev jag inkallad till min chef som istället erbjöd mig en fast heltidstjänst, och det tackade jag såklart glatt ja till.

Jag har under mina år gjort lite av varje på företaget, men har till slut landat i affärsutveckling och förbättringsprojekt. En kan nog enkelt förklara det som att jag arbetar med problem och brister i våra system och arbetsprocesser, där min huvudsakliga arbetsuppgift är att lösa problem som uppstått och att förebygga så problem inte ska ske framöver. En del av mitt arbete sker i projektform med kontinuerliga uppföljningar och skarpa deadlines medan en annan del av arbetet är väldigt spontant och emellanåt akut → mycket spännande kan hända om ett affärssystem får hicka, hehe!

Som ni säkert förstår kan jag inte gå in mer i detalj på vad jag gör eftersom jag då hade öppnat porten rakt in i vårt affärssystem, men generellt sett kan en nog säga att jag arbetar med att utveckla system och förbättra arbetsprocesser för att det dagliga arbetet ska bli så korrekt och användarvänligt som möjligt för företagets personal.

Det finns ett par anledningar till att jag älskar mitt jobb, det första helt klart eftersom jag även på arbetstid får vara kreativ och lösa problem → något som i grunden ligger mig varmt om hjärtat. Jag har också alltid vart en sådan som velat förstå hur saker och ting fungerar, inte bara att saker händer när en trycker på knapp X utan vad som sker bakom kulisserna. Hur pratar koden? Hur ser logiken ut? Går det att lägga till alternativ Y? Allt det här får jag möjlighet att syssla med i mitt arbete idag, och jag har aldrig förut arbetat med något som är så intressant och utvecklande.

Nu har ni fått svar på frågan om vad jag jobbar med, så nu tänkte jag vända tillbaka frågan till er! Vad jobbar ni med? Och varför jobbar ni med det ni gör? Vore så intressant att få höra hur ni hamnat där ni är och vad som får er att vilja göra det ni gör!

42 kommentarer

Utmattningssyndrom: Vad ska en göra som anhörig?

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

För ett par veckor sen trillade det in en intressant fråga gällande utmattningssyndrom som jag tänkte att vi kunde kika lite närmre på nu. För utmattning berör långt fler än bara den utmattade, hela omgivningen kommer också se och känna av en förändrad situation. Och jag tycker frågan i sig är så viktigt – vad kan och ska en egentligen göra som anhörig?
Men innan vi börjar vill jag att ni ska ha i åtanke att jag pratar utifrån hur min utmattning känns, vad som fungerat och inte fungerat för mig. Allt är relativt, och något jag uppskattat kanske känns helt fel för någon annan.
”Vad tycker du man ska/kan göra som anhörig? Tycker det är svårt och vet inte hur man kan hjälpa till.”
För mig finns det tre stora grundpelare i att som anhörig tackla en utmattning:
Ha förståelse – utmattningssyndrom känns inte alltid på samma sätt
Som jag nämner ovan, utmattning kan se ut och kännas så olika från person till person. Lyssna på vad den utmattade säger, hur den känner och upplever sin utmattning och försök ha förståelse för att situationen är som den är. Det går liksom inte alltid att ”bara ta sig samman” eller ”rycka upp sig” med en utmattning.
Du kanske inte förstår eller kan relatera till känslan av att inte komma upp ur sängen på morgonen, men känslan kan existera i andra trots att du inte känner igen den. Det är så viktigt att ha förståelse och inte vifta bort den utmattades känslor som nonsens bara för att en inte personligen kan relatera.
Visa och berätta för den utmattade att du finns där om det behövs – men träng dig inte på
För mig har det vart jätteviktigt att ha anhöriga som jag vet har förståelse för min situation och ställer upp när jag än behöver dem, men det har vart minst lika viktigt att dessa förstått att jag inte kan planera upp hela dagar eller massa roliga grejer att göra i veckorna. Att en kan gå i en butik ena dagen eller äta en lunch på restaurang betyder inte att en klarar av det imorgon eller om en vecka – allt går inte bara för det är roligt eller har fungerat tidigare.
Bli inte ledsen eller arg om planer ändras eller ställs in – ibland blir det bara så
Även om en bara planerat in en lunch eller en promenad kommer det finnas dagar då det är kämpigt nog att ta sig ur sängen. Det är alltså inte alltid så att en kan hålla fast i sina planer, och det måste vara okej. Okej att känna att en kan säga nej och ställa in, och okej att få ett sådant besked som anhörig. Såklart är det tråkigt när roliga planer ställs in, men eftersom utmattning handlar väldigt mycket om dagsform måste en vara medveten om att det kan hända – och det måste få vara okej.
Utmattningssyndrom har för mig vart en himla berg- och dalbana där Johan fick en automatisk biljett. Det är inte lätt att vara anhörig, men Johan har alltid stöttat mig och vart min tröstande famn att krypa upp i när jag behövt. Han har hjälpt mig styra upp mina dagar när jag själv inte kunnat (bland annat genom att ge mig mindre ”uppdrag”, exempelvis handla en pepparkvarn eller byta en glödlampa) men aldrig tvingat mig att hålla igång eller uttryckt att jag vart tråkig om jag vart tvungen att gå och lägga mig klockan sex en fredagskväll.
Och det tror jag är så himla viktigt: att den utmattade får pepp och stöd men inte känner sig instängd eller tvingad till saker.
För det är ju faktiskt så att det inte går att vifta med ett trollspö och vips så är alla problem borta. Det tar tid att läka, att återhämta sig och lära sig hantera stress igen. Det kommer vara jobbigt för alla det berör och det måste få ta tid.
Och speciellt: det måste få vara okej.
35 kommentarer