Om Otto och hur hans dagar på hunddagis ser ut

God morgon och välkommen till ett helt inlägg om min bästa kompis i världen!

Den lilla, lurviga som emellanåt syns på bild. Min Otto. Han är en trött liten krabat som gärna sover på min kudde, älskar sina gosedjur men avskyr tidiga morgonpromenader. I november fyllde han 5 år, och strax innan det började han på hunddagis.

På det temat fortsätter vi idag ↓

1609

1608

› Men alltså, seriöst, ett inlägg om Otto på hunddagis (vilket låter lite som en barnbok?) skulle vara såå mysigt. Har alltid undrat hur hunddagis funkar.

Haha åh, jag vet inte vart jag ska börja det här på grund av SÅ gulligt.

Men okej, så här! När vi bodde i Oskarshamn hängde Otto hos mina föräldrar och deras hund Bamsen när jag jobbade länge, och under tiden jag var sjukskriven (ungefär ett år) var han med mig konstant. När vi sedan flyttade till Malmö blev det en knäpp omställning för Otto, att gå från att hänga med mig överallt till att behöva vara ensam hemma ett par timmar om dagen. Han blev rätt ängslig, orolig och stressad av att vara själv i den nya lägenheten. Och på det totalrenoverades lägenheten ovanför vår i samma veva, så vissa dagar när han var hemma själv hade snickarna ovanför bankat och haft sig. Dåligt recept för en redan ängslig hund.

Så jag ringde upp ett hunddagis jag varit i kontakt med innan och fick en plats åt Otto nästan på direkten. Han placerades in i en grupp baserat på storleken av de raser han är (Shih Tzu och Lhasa Apso) och sedan fick vi tre testdagar bokade veckan efter.

1493

Testdagarna har hunddagiset för att se hur hunden fungerar med de andra hundarna i gruppen och för att känna så att allt är okej. Otto passade tyvärr inte i gruppen han fått eftersom han var så mycket mindre än de andra hundarna. Hunddagiset grupperar alltid efter storlek så att hundarna ska kunna leka bra ihop och så där, och Otto är ungefär hälften så stor som hans raser egentligen brukar vara. Testdag 2 fick han därför hänga med chihuahuor och andra minihundar istället, och då trivdes han så mycket bättre. Och sedan dess har han haft en plats på hunddagiset!

En typsik dag för honom ser ut ungefär så här:

09:00 Jag lämnar Otto innan 9 varje morgon, då har vi promenerat till hunddagiset så att han är rastad och klar för dagen
09:00-12:00 Mellan 9 och 12 är hundarna i sina grupper ute i hundgårdarna där de aktiveras, leker och kelar
12:00-13:00 Klockan 12 är det vilotimme (slår vad om att detta är Ottos favvo på hela dagen)
13:00-15:00 Efter vilan går hundarna ut i rastgårdarna igen. När Otto ska in efter att ha varit ute brukar han försöka få stanna i entrén med all personal, han smiter under bord och försöker bli osynlig för att få vara kvar och gosa.. hehe!
15:00-18:00 Och efter min sista föreläsning (oftast kl. 15) går jag förbi dagiset och hämtar honom, så promenerar vi hem igen

273

Sedan han började på dagis har han blivit en mycket lugnare och mer harmonisk hund. Han skäller inte längre ut alla hundar vi möter på promenad, utan vill antingen bara fram och hälsa eller struntar i dem helt. Speciellt om jag har lite gott godis med mig i fickan. Och han älskar personalen på hunddagiset! Ibland när vi kommer hem doftar han annan parfym. Det tar jag som ett bra betyg och kvitto på att han trivs och fått göra det han gillar bäst under dagarna – att gosa mycket.

Att ha Otto på hunddagis under dagarna nu är alltså den bästa lösningen för oss. Han slipper vara hemma själv de timmarna jag är i skolan (även om det oftast bara är 2-4 h/dag) och han får istället hänga med andra kompisar de timmarna. Samtidigt slipper jag stressa och oroa mig för hur han har det. Hunddagiset är tryggt och trevligt och det gör det lättare för oss allihop.

När jag hämtar honom brukar jag dessutom fråga hur dagen har gått, bara för att hålla mig uppdaterad om hur han mår där, hur det går och om det skulle hänt något jag borde veta om eller så. Oftast berättar de bara gulliga saker, som att Otto under sina första dagar hittat en kompis, en hona som vanligtvis inte gillar andra hundar men som förälskat sig i Otto. Hehe.

1862

Och alltså, jag ska vara helt ärlig. Jag BÖLAR fortfarande inombords av tanken på att han går på dagis. Gulligaste någonsin. Igår när jag hämtade honom fick jag höra att han tidigare på dagen vägrat gå in i sin box och istället ville in till sina grannar. När jag kom för att hämta satt han därför med två andra gulliga och viftade på svansen i en helt annan box än sin egen. SÖTASTE.

Livets bästa kompis!

16 kommentarer

En fråga om hur mitt förhållande förändrats efter flytten till Malmö

Jag fick en himla intressant fråga på inlägget Allt om flytten till Malmö och vad jag känner för den nu, och den tänker jag att vi kan prata lite om. I inlägget nämnde jag att relationer inte behöver vara över för att en flyttar, utan att de snarare bara förändras litegrann när en inte längre är i varandras geografiska närhet.

På temat kommer följande fråga ↓

1439

⟩ Hej! Gud vad skönt att det känns rätt! Bara en fråga, hur har det förändrat (negativt/positivt) erat förhållande? eller är det samma?

Den här frågan! Ju mer jag klurar på detta, ju djupare blir svaret. Frågan är enorm, och egentligen bör nog svaret vara detsamma. För mig är det dock rätt enkelt: jag älskar Johan, och trots att den här flytten var påfrestande för oss båda (Johan slet något enormt med flyttlasset i Oskarshamn, och jag målade 80 kvm tak och vägg i vår nya lägenhet samtidigt som jag pusslade ihop en ny vardag i Malmö) behövde vi den.

Varken Johan eller jag trivdes i Oskarshamn till slut, och det gjorde att hela vår vardag skavde. Inte att vi gled ifrån varandra, men små irritationsmoment i vardagen togs med hem och sedan blev det miljön för oss båda. Johan och jag hade det aldrig dåligt, men så här i efterhand var det nog bra att vi gjorde en förändring av vår vardag för att hitta tillbaka till oss igen. Jag hade länge både varit utmattad och sjukskriven för det, och under den tiden fick Johan ta ett enormt lass för att hjälpa mig att bli frisk och samtidigt pussla ihop vårt gemensamma liv när jag knappt var närvarande.

Efter det kapitlet av vårt liv behövde vi påbörja nästa någon annanstans.

1444

Så jag skulle definitivt säga att den här flytten var bra för vår relation, bra för oss som personer och bra för oss som par. Malmö ger oss det vi saknade i Oskarshamn, och det gör att vi kan växa både som individer och i vår relation. I en ny stad, i en ny lägenhet och i en ny vardag var det inte längre möjligt för oss att ta saker och ting för givet, att bara gå runt i ett ekorrhjul och fortsätta livet för att det är lättast så. Vår flytt har fått oss att tänka och reflektera över så mycket mer om oss, hur vi vill att framtiden ska se ut och vad vi vill göra då. Och det har gjort oss starkare. Trots att vår flytt åt upp oss båda inifrån, på varsitt håll, var den ändå så värd det. För vårt oss.

Så svaret är nog att vårt förhållande har förändrats en del, men bara till det bättre.

4 kommentarer

Hur vi fick lägenhet i Malmö + 5 tips för att hitta boende

Kanske det största frågetecknet i vår flytt till Malmö har varit boende. Först för oss själva, vart sjutton vill vi bo och hur tar vi oss lättast in på bostadsmarknaden? Men sedan också från andra runtomkring oss. Hur fick vi vår lägenhet? Äger vi den, eller hyr vi i första- eller andrahand? Hur lång tid tog det att få ett kontrakt? Och så vidare, och så vidare. Frågorna är många, och kanske är det inte så konstigt när bostadsmarknaden ser ut som den gör. Till och med i lilla Oskarshamn är det brist på bostäder.

Jag tänkte därför att vi kan gå igenom lite om lägenheten och vägen till vårt kontrakt. Till sist delar jag också med mig av mina bästa tips för att hitta ett boende. Kanske mest tänkt för Malmö (eftersom det är den enda platsen jag nyttjat dessa på, så jag vet att de fungerar), men jag gissar på att de går att applicera även i andra städer.

1649

När vi i årsskiftet 2016/2017 bestämde oss för att 2017 skulle bli året med Malmö-flytt tog jag direkt tag i det här med boende, eftersom allt en hör är att det kan ta evigheter att få en lägenhet. Jag började med att skriva in oss hos alla stora hyresvärdar, dessa brukar finnas listade på respektive stads hemsida. De stora hyresvärdarna har oftast något typ av kösystem, många gånger baserat på tid sedan registreringen, och det kan där ta tid innan en har tillräckligt med tid/poäng för att få en lägenhet.

Under tiden vi stod i kön och samlade registreringstid började jag kolla upp och höra av mig till mindre hyresvärdar utan kösystem. Eftersom dessa hyresvärdar inte ger sina lägenheter till den med längst kötid handlar det väldigt mycket om att bara ringa i prick rätt tid och uppfylla de krav de har + vara lite extra trevlig mot Lotta i telefonväxeln. Oftast är det någon typ av inkomstnivå som är kravet, exempelvis att ens inkomst måste vara dubbelt eller tre gånger så mycket som hyran.

Här handlar det alltså väldigt mycket om att bara råka ringa när det finns en ledig lägenhet eller att klicka med personen som ansvarar för uthyrningen. Kan tyckas orättvist, men det är så det går till.

1568

Så, hur gick det för oss i sökandet då? Efter ett halvår i kö hos de stora hyresvärdarna hade vi nått köplatser som hade kunnat ge oss fina lägenheter i bra områden. Vi blev också erbjudna lägenheter genom vår Blocket-annons och efter att jag hört av mig till mindre hyresvärdar. Det var alltså inte omöjligt med bostad, trots att bostadsmarknaden är tuff.

Vårt kontrakt kom dock på annat håll! En julidag pratade jag med en kollega till mig och Johan som sagt upp sin lägenhet i Malmö en månad tidigare. Jag skrev snabbt ett mail till hyresvärden och ringde två dagar senare för att följa upp kontakten, då skrattade hon i luren eftersom hon precis satt och skulle skriva ett svar på mitt mail. Lägenheten var inte uthyrd än, och vi behövde bara få en godkänd kreditupplysning innan kontraktet var vårt. På ett par dagar godkändes vi, fick kontraktet hemskickat och återsände det med våra signaturer.

Vi hade tur. Så jäkla mycket tur. Jag råkade ringa i precis rätt tid för lägenheten och allt gick så snabbt efter det. Min gissning är att de inte börjat leta ny hyresgäst för att det nalkades semestertider, och att de tänkt ta tag i det efter semesterveckorna. Då var det ändå minst en månad kvar på uppsägningstiden och de skulle ha gott om tid att hitta en ny hyresgäst. Och veckan innan semesterstart ringde jag. Som sagt, en himla massa tur.

Kontraktet vi fick är ett förstahandskontrakt på en trea på 82 kvm. På en trevlig adress i Malmö centrum, granne med östra kanalen och Drottningtorget.

1579

För mig och Johan handlade det alltså mycket om tur. Tur att råka ringa i precis rätt tid, tur att den tidigare hyresgästen kunde intyga att vi var två skötsamma personer. Det handlar såklart även om privilegier. Vi har båda supersvenska namn och bra inkomster, och hur mycket det än skaver så är det två saker som kan räknas som plus i processen. Det om något är ett orättvist system.

Det viktigaste jag vill ha sagt med det här inlägget är egentligen att det är möjligt att ta sig in på bostadsmarknaden, hur tung den än låter i folkmun. Det ÄR möjligt. Ibland får en kanske inte en lägenhet för exakt den hyran en hade önskat, eller exakt på den adressen eller i det området en gillar, men en får tak över huvudet. Och när en väl fått ett kontrakt kan det vara lättare att byta sig därifrån. Kontrakt mot kontrakt.

Men framför allt: det är ingen omöjlighet att hitta boende i Malmö. Det går!

 


5 tips för att hitta lägenhet i Malmö

▫︎ Låt alla veta att du söker boende! Vi fick som sagt tipset om våran lägenhet av en kollega som precis sagt upp sitt kontrakt, och många gånger är det på den vägen en hittar sitt boende. Släpp ut tentakler och leta överallt!

▫︎ Lägg ut en annons på Blocket. Vi fick flera svar på vår annons. En del bra, en del dåliga. Fler av våra kollegor från Oskarshamn har fått boende i Malmö på det sättet, så det är absolut värt försöket.

▫︎ Skriv in dig hos alla större hyresvärdar med kösystem. Det pratas i folkmun som att det är helt omöjligt att få lägenhet via stora hyresvärdar med kösystem, men Johan och jag hade efter ett halvår tillräckligt med tid/poäng för att få superfina lägenheter i bra områden. Det går!

▫︎ Men medan kötiden och poängen tickar ringer du runt och skickar intresseanmälan till alla mindre hyresvärdar, de som inte har sina lediga lägenheter ute på sin hemsida och därmed heller inte kösystem! Dessa tar in intresseanmälan och matchar sedan ihop personer med lediga objekt, så med lite tur ringer en prick i rätt tid för att få en pärla att bo i.

▫︎ Betala aldrig mer än du kan och vill. Vi blev erbjudna lägenheter med hyra på 11.000-13.000 kr/mån, och även fast vi skulle haft råd valde vi bort dessa. Det finns lägenheter som är fina och betydligt billigare än så!

13 kommentarer

Allt om att plugga till Informationsarkitekt

Det är flera av er som undrat och frågat vad tusan det är jag pluggar, nu när jag börjat på högskola och så där. Idag tänkte jag att vi går igenom det, lite som sist när vi pratade jobb. Minns ni Vad jobbar jag med? Och vad jobbar ni med?? Jag tänker att det här får bli lite i samma stuk!

Så, vad är det egentligen jag pluggar? Vilka kurser läser jag, och vad blir en efter examen? Hur känns det att helt plötsligt vara i den akademiska världen? Och hur går det att plugga mitt i en utmattning?

1575

Hej hej från skoltoaletten i Niagara :))

Kort och gott: Jag studerar informationsarkitektur, och kommer bli informationsarkitekt efter 3 år på Malmö Högskola (som blir universitet 2018!).

Informationsarkitekt är en titel som kan kännas lite främmande, men som har ett betydligt klarare innehåll än så. Som informationsarkitekt jobbar en med informationsflöden, lite enklare förklarat som för att göra information lättillgängligt och användarvänligt. En jobbar med att strukturera, analysera och göra information förståelig och lättåtkomligt för oss som användare, så att vi enkelt ska kunna navigera i applikationer och kunna ta del av och hitta information på en webbsida.

Eftersom en informationsarkitekt behöver kunna flera olika delar i flödet av applikationer och webbsidor är utbildningen bred i kursutbudet. Vi läser allt från programmering och systemutveckling till interaktionsdesign, informationsdesign och informationssäkerhet. Det är inte helt ovanligt att det ute i arbetslivet idag fortfarande är ett stort glapp mellan utvecklarna (som programmerar) och användarna (som använder systemet, webbsidan eller applikationen), och det är där en informationsarkitekt kan komma in och strukturera upp arbetet och agera brygga mellan dessa två. Prata med programmeraren på dennes språk, och sätta sig in och förstå användaren på andra sidan. Att dessa två inte förstår varandra är ett stort problem ute på företag idag.

Utbildningen ligger rätt nära det jag tidigare jobbat med, och det gör det ännu roligare för mig. Jag förstår hur det jag läser faktiskt går till och ser ut ute i arbetslivet, vilka problem som finns och hur en nu löser dessa på bästa sätt. Och jag stormtrivs! Den här utbildningen är prick det jag vill jobba med.

Just nu läser vi programmering i Python och interaktionsdesign parallellt, och till vårterminen väntar databasteknik, informationsarkitektur och systemutveckling. Vi har precis tentat av webbutveckling och datavetenskap, och det är så himla skönt att ha kommit halvvägs på första terminen. En liten milstolpe att bocka av.

1597

Men hur fungerar det egentligen att plugga mitt i en utmattning? Så där, får jag väl motvilligt erkänna. Det går, till och med superbra vissa dagar, men det är inte alla dagar som det är så lätt.

Jag har tidigare berättat lite om att min utmattning slog ut min förmåga att strukturera och planera för saker jag ska göra, något som vanligtvis ligger mig varmt om hjärtat och något jag varit riktigt bra på. Utbildningen har få föreläsningar och labbar förlagda på schema (kanske 1 pass på 2h/dag i snitt), och därför desto mer som förväntas göras som självstudier. Den biten är svår för mig än, att planera upp tiden och strukturera allt arbete, eftersom det bara blir gröt i mitt huvud. Jag har en kalender (i fysisk form MVH pensionären) där varje kurs och andra aktivitet har varsin färg för att det ska bli överskådligt och enkelt, och det underlättar såklart lite.

Största skillnaden nu mot när jag kom tillbaka till jobb efter min sjukskrivning är att jag inte behöver sova på dagarna. Jag klarar mig en hel dag med bara nattsömnen, och det har jag längtat efter. Så även om det emellanåt är lite rörigt i mitt huvud kan jag fokusera på skolarbeten och kurslitteratur och klara deadlines.

Och jag är så himla glad över att jag valde att börja studera. Att jag tog chansen, och vågade. Det är helt klart jobbigt vissa dagar, men jag ångrar mig inte ens för en sekund. Att få studera något en intresserar sig för och vill arbeta med, det är en av de bästa känslorna! Lyckan när en klarar en tenta, gemenskapen med ens klasskamrater, misären i tentaperioder som sedan ändå känns okej. Ja, det är fasen värt mycket!

Jag hoppas att några frågetecken klarnat efter det här. Och skulle det vara något som är oklart är det ju såklart bara att fråga, så försöker jag svara så gott jag kan. Är ni mer nyfikna på utbildningen kan ni läsa med om programmet på Malmö Högskolas site.

 

Nu är jag nyfiken på vad ni studerar, har studerat eller vill studera! Vad har du med dig i bagaget, vad kämpar du med just nu, eller vad drömmer du om att bli? Berätta gärna, det hade varit så fint att få ta del av!

50 kommentarer

Om resan till Indien, kattungarna, hur jag fixar mina ögonbryn och vart ordet skorf egentligen kommer ifrån

◇ Så himla häftigt med Indien! Skulle vilja åka dit och yoga och äta himmelsk mat men media har gjort ett bra jobb i att skrämma mig. Kände du dig trygg när du var där som blond västerländsk tjej?
Åh ja, Indien har inte alltid så bra rykte i folkmun. Tyvärr är det vissa delar av Indien som är värre än andra – där vi var hade vi det väldigt bra. Det är inte jättemycket turister i Kochi och vår vita hud fick emellanåt mycket blickar och uppmärksamhet, men mer än så var det aldrig. Vi bodde dessutom med kvinnor som reste helt själva genom Indien, så jag är rätt säker på att det bara är skräckhistorierna som når oss. Tyvärr! För Indien är verkligen en fin upplevelse.

Jag skulle säga så här: det är alltid bra att vara på sin vakt, Indien är trots allt väldigt olikt Sverige. Jag upplevde aldrig att jag behövde vara rädd, men vi befann oss också på en rätt isolerad del och rörde oss ofta i grupp. Men Indien är verkligen en upplevelse och jag hade gärna åkt tillbaka!

Här kan du läsa mer om vår resa: Resan till Indien, del ett.

◇ Vem har gjort din bloggdesign förresten? Om det inte är du, alltså? Så fin!
Tack! Det är Johan som hjälpt mig med designen till bloggen. Jag har bestämt hur det ska se ut, han har gjort det faktiska jobbet.

1265

◇ Den där snygga bikinin som ligger på handduken, var kommer den ifrån?
Bikinin är köpt på Lindex, dock från förra årets kollektion.

◇ Är förresten nyfiken på den där sololjan: är det NAJS? tänker att det är gött att bli *brun* men samtidigt hör man ju massa om att spf under 20 är ca meningslöst, vet inte vad man ska tro?!?
Hehe! Alltså, egentligen är det ju sjukt dumt att inte använda spf och så där, men det ÄR najs med sololja! Jag älskar att sola så. Jag har dessutom blivit mycket bättre på att *ta hand om brännan* sedan jag började sola med olja, eftersom det krävs lite peeling och lotion för att hålla huden len och fin. Det är något jag struntade helt i förut, och då istället brände mig konstant + flagnade överallt. Så jag skulle definitivt säga att det är najs, men en ska också veta att det kan vara farligt och att en absolut inte alltid ska sola med olja.

1516

1519

◇ hjääääääääälp vad fina. vad är det för ras?
◇ SERIÖST det gulligaste jag sett. Undrar som Daniella, vad är det för ras? Ska skriva detta på toppen av min 25-årsönskelista, så himla fina<333
Haha åh <3 Katterna är Brittisk korthår! De är superfina i pälsen, har stort huvud och gigantiska tassar.

◇ Undrar också hur du pratat m folk omkring dig om det här m utmattning och psykisk ohälsa? Är ju så många som ba ”det handlar bara om att ha rätt inställning” och jag håller på att bli tokig.
Det kan vara supersvårt att prata med folk om utmattning, just för att den generella inställningen är att ”rycka upp sig” löser alla utmattningsproblem. Till en början försökte jag förklara, till slut slutade jag bara prata om utmattningen med dem som inte ville förstå eller ändå tyckte sig veta bäst. Det tog mer energi än det gav mig tillbaka och därför var det inte värt det för mig. Jag orkade inte.

Så jag skulle säga så här: en får välja bort de personer som inte ger en något vettigt tillbaka. Det är okej. Det kan vara svårt och trist, men det är inte värt att ha personer runt sig som tycker att en får skylla sig själv för att en inte *tänker positivt* eller *försöker klara hela dagar*. Plocka bort samtalen med dem, och prata istället med de som förstår.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det går bra att maila mig om en skulle behöva ventilera, ställa frågor eller behöva råd gällande utmattning. Det är så viktigt att vi pratar om problemen, och ibland är det inte så lätt med människor i ens omgivning som aldrig varit med om liknande. <3

1552

◇ Tänkte mest säga att dina ögonbryn är helt fantastiska, vill du kanske berätta hur du gör för att få dem så fina? :)
◇ om du skulle känna dig tom på bloggidéer/-inlägg nån gång så kommer här ett förslauge: hur du får sådana till sådana där goalsbryn!!
Men oj, tack!! Kan definitivt försöka få ner i bild/video hur jag fixar mina ögonbryn. Ska bara klura på en bra lösning, så återkommer jag med detta!

◇ de där byxorna på bilden med Otto, var kommer de ifrån? 
Byxorna är ett par pyjamasbyxor som jag köpt från Kappahl till min mamma i julklapp. Och som jag lånar varje gång jag är där på besök :))

1475

◇ Gillar din skjorta, var är den köpt?
Hela outfiten från den dagen har fått ett eget inlägg, Min bästa vardagsoufit och knepet för att stå ut en dag till mellan hårtvättarna.

◇ Ok helt OT men din näsring, snurrar den sig?
Den kan göra, men den sitter faktiskt oftast som den ska. Hästskor kan ju ha en tendens att snurra upp och sitta snett, och sne kan min definitivt vara men den håller sig ändå någorlunda på plats.

◇ Har aldrig sett/hört nån använda ordet skorf för scarf innan! Måste vara dialektalt i Oskarshamn?
Haha, ni har varit fler som reagerat över att jag använder ordet skorf <3 Det är inte dialektalt från Oskarshamn/Småland, utan kommer från Penny Schulman som delar med sig av stiltips på Twitter.

 

Det är så fint när ni är nyfikna och ställer frågor, det gillar jag! Som vanligt är det bara att hojta till i en kommentar eller skicka mig ett mail, så svarar jag antingen direkt eller i ett samlat inlägg, lite beroende på fråga. Tack för er nyfikenhet och ert engagemang, det gör mig så glad!

2 kommentarer

Allt om bloggen: hur jag jobbar och planerar, ser på statistik och tänker på personligt och privat

Hej och välkommen till ett frågeinlägg i ren och skär blogganda! Idag ska vi bita tag i lite det här med hur jag driver den här bloggen, hur jag planerar inlägg och hur jag ser på det här med att dela med mig av personligt och privat. Allt om bloggen och mitt liv med den, helt enkelt!

1240

▸ Jag tycker de skulle vara spännande att höra om hur du fick en stor blogg så snabbt, hur du jobbar med bloggen och hur du tänker om det du delar med dig av här (personligt vs privat).

Roligt och spännande att det här intresserar!

Jag började blogga runt 2007/2008 och drev till en början bloggen mest för att samla mina fotografier i ett gediget arkiv. År 2006 köpte jag min kamera och 2008 började jag gymnasiet, året efter valde jag medieinriktning i mitt program och då fick jag fotografisk bild och medieproduktion i min utbildning. I den vevan började jag bygga upp bloggen med materialet jag skapade både innan, under och efter skolan. På den tiden var fotobloggar också stort och på frammarsch och jag var då tidig och blev ”rätt i tiden” i det jag gjorde. Även om engangemang och intresse såklart också spelar stor roll ser jag det idag som rätt mycket flyt för att jag var intresserad av det nya och tog tag i det som flög förbi. Bloggbranschen då var ju rykande färsk!

Sedan dess har bloggen bara rullat på, mer eller mindre, och sedan utvecklats med tiden och med mig. Då drev jag den mer eller mindre som en renodlad fotoblogg, senare med mycket politiska inslag och idag mer som en vardagsblogg som tillåter allt i livet. Både det goda och onda. För mig har det här varit något utav det viktigaste → att låta bloggen utvecklas med mig, att den formas efter hur jag lever och att jag alltid utgår från att bloggen ska vara en ärlig spegling av hur mitt liv är, känns och ser ut.

Det här blir såklart alltid en balansgång, att vara ärlig utan att utelämna alldeles för mycket av en själv. Jag försöker vara så personlig jag kan för att ni ska lära känna mig, men vissa saker utelämnas såklart om det blir alldeles för privat. För mig har psykisk ohälsa, utmattning och sjukskrivning varit sådana saker som jag velat dela med mig av för att upplysa och hjälpa andra, och för mig har det då varit värt att för en stund vara helt genomskinlig inför er.

Om jag ska ge ett recept på lycka så är mitt att låta bloggen följa med mig i livet och att alltid spegla verkligheten, även med det som inte är felfritt och fint.

1313

▸ Jag skulle tycka det var kul med ett inlägg om hur du planerar dina blogginlägg.

Bloggen är inte mitt jobb utan jag driver det här helt och hållet som ett fritidsintresse, jag har alltså inget eget företag för mitt bloggande utan fakturerar med faktureringstjänster om jag ska få lön för exempelvis samarbeten med företag. Att bloggen drivs som ett fritidsintresse gör ju att det skapas material när jag kan och har möjlighet. Ibland finns inte tiden eller orken (allra särskilt nu mitt i min utmattning) och då får bloggen bli liggande ett par dagar eller så. Av samma anledning försöker jag alltid planera noga och ligga steget före för att säkra upp för de dagar eller perioder då jag kanske knappt kommer ur sängen.

1367

Jag planerar genom Google docs och calendar. I dokumenten samlar jag sådant jag skulle vilja göra eller skriva om och sådant som jag har material till men bara ska skriva ihop. Här har jag också särskilda dokument för lite längre texter och era frågor som samlas upp bland kommentarer. Det här materialet använder jag sen i kalendern.

Här är ett utdrag från en vecka i maj ↑ Veckan innan hade jag förberett i stort sett alla inlägg eftersom vi den här veckan skulle till Göteborg på fredagen. Blogginlägg markerar jag i ljusgrönt för att veta när de kommer publiceras, jobb är gråmarkerat och sådant jag ska göra till bloggen är markerat i rött. Skulle jag ha ett läkarbesök eller något annat viktigt markerar jag dem i intensivt rött. Allt har alltså olika färger för att jag ska kunna se tydligt och snabbt, det gillar jag.

980

För mig är planering och struktur en stor del av det här med administrerandet av bloggen. Eftersom jag just nu också har speciellt svårt med att sortera tankar och planera är det extra viktigt för mig att skriva listor och påminnas genom kalendernoteringar. Av den här anledningen tidsinställer jag också det som ska publiceras så att jag säkert vet att materialet kommer ut, oavsett hur dagsformen i mitt mående är. För mig är det också en extra trygghet i att alltid ligga steget före. Har jag inte ork nog att fotografera X till inlägg Y kan jag göra det imorgon, eller dagen efter det. Kalendernoteringarna med sådant som ska göras är sällan måsten, utan mer förhållningspunkter för att kunna ligga lite före i planeringen.

Jag blir alltid så ställd när jag får frågor om bloggen, en blir så statistikmedveten men sifferblind med tiden när en sysslar med det här. För mig är det här bara en plats för ett kompisgäng att hänga på, men sätter jag siffrorna i relation till ett högstadium eller antal elever i en gymnasieskola blir det svindlade. Jag tänker ju på det här som en träff med sitt kompisgäng, som ett samtal över en middag eller en recap av något som hänt när en inte setts på ett tag. För mig är det liksom bara du och jag och några till när jag tänker på bloggen, och det har nog också gjort att jag alltid kunnat vara ödmjuk inför bloggen och personlig med er.

Jag är så oerhört glad att ni väljer att hänga här med mig och som tack vill jag ju fortsätta skapa och visa content här. Även om bloggen bytt både portaler och skepnader under alla dessa år är det ju ändå alltid jag som skapat ovanpå mina intressen och min vardag, och det är så jäkla roligt att ni vill hänga med på det.

Tusen tack för att du är med och bygger det här stället med mig, det gör mig så glad!

13 kommentarer

Det är dags att snacka IBS!

Okej kompisar, nu är det dags att snacka IBS!

Sedan jag nämnde för er att jag fått en nytt skov av IBS var det fler av er som ville att vi skulle prata mer om det. Idag är det dags! Jag tänker mig att jag svarar på en fråga och beskriver min historia, så avslutar vi med mina knep och tips för hur jag underlättar vardagen. Framförallt får ni supertipset som nu gör att jag kan äta i princip vad som helst! Blir det bra tror ni? Ställ alla tänkbara frågor i kommentarerna nedan och lämna gärna dina bästa tips, så hjälps vi åt att hjälpa varandra.

För er som helt enkelt inte är intresserade av det här inlägget, till er vill jag bara säga: det är helt okej att hoppa över! Vi hörs och syns snart igen, då utan snack om mat och mag- och tarmproblem.

1221

▸ Så du har ibs? Vad gör du åt det? Jag fick diagnosen för ca 2 mån sedan och har kört Fodmap i fyra veckor. Igår åt jag en näve godis – idag magknip… :(

Jajemen! Jag sökte för mina besvär när jag var tonåring, då det började bli outhärdligt för mig att ens vara i skolan. Jag fick direkt ett intyg för specialkost till skolmatsalen och sedan dispans för lektionstimmar. Vissa dagar gick hur bra som helst. Andra slutade med att jag tog promenader i korridorerna och sedan fick plugga hemma på kvällarna för att magen inte fungerade ordentligt. På den tiden fanns det nämligen ingen medicin eller lösning på IBS, min läkare sa något i stil med det här får jag egentligen inte säga, men många blir hjälpta av LCHF och skickade sedan hem mig med kostintyget.

Det blev dock snabbt tydligt för mig att mitt allra störta problem med min IBS var stressen. Stressen som från början gissningsvis skapade IBSen, men sedan också stressen för att IBSen hela tiden var närvarande i mitt liv. För mig blev det en ond cirkel som bara gick runt och runt.

Vågar jag äta frukost nu när jag ska gå till skolan om trettio minuter? Åh nej, tänk om magen börjar kurra högt nu? Hör andra? Ska jag chansa på en brödbit till soppan? Finns det någon toalett i närheten? Finns det någon toalett i närheten NU MED EN GÅNG?

1279

1267

Så, vad gjorde jag åt det?

Det allra första jag gjorde för min IBS var att lägga om kosten helt och hållet och sedan addera motion. Jag avskyr träning men märkte att både jag och magen blev lugnare av promenader och bra mat. Det i sig gjorde ju också att en hel del oro och stress släppte. Att lägga om kosten och vara okej med det tog lång tid för mig, sockerjunkie som jag var och fortfarande är idag.

En tröst för mig har varit att jag i alla fall vet att jag kommer överleva dagen, även om det kan tyckas vara trist att äta en sallad för örtionde dagen i rad. Att slippa magknip och tusen toalettbesök är värt det, hur tråkig den där salladen än känns för stunden. För att orka äta enformigt har jag offrat någon dag här och där till sådant jag egentligen inte kan äta. Jag får ont så in i helv men det gör att jag orkar i längden.

Kanske det viktigaste i min IBS har ändå varit att bara acceptera läget. Jag vet inte säkert varför jag fick det – jag vet idag vad som påverkar och underlättar – men jag har ingen garanti på att jag kommer slippa IBSen längre fram i livet. Att acceptera att magen får styra i perioder har gjort mitt liv lättare att leva. I perioderna då magen är extra känslig ser jag till att planera dagarna väl så jag vet vad och när jag kommer äta. Jag ser dessutom till att försöka varva ner för att inte stressa upp en redan stressad mage.

12

5 saker jag gör för att hålla min IBS i schack:

▸ Jag äter sådant jag vet att min mage klarar. Enkelt förklarat kan en säga att min mage inte riktigt klarar av att bryta ner kolhydrater och av den anledningen äter jag väldigt lite mjöl, potatis, ris, pasta och socker men desto mer grönsaker och ägg.
▸ Jag testar mig fram med nya livsmedel på dagar eller tider då jag ”kan” må dåligt. När jag fick mitt nya skov hade jag dålig koll på vilka livsmedel jag inte klarar av och jag fick då börja om på ruta ett igen, trots att jag haft IBS sedan tonåren. Jag visste att socker, kolhydrater, lök och kolsyra var bland det värsta, men sedan fick jag börja prova mig fram med allt annat när jag hade möjlighet att bara vara hemma.
▸ Jag har en black list på sådant jag vet att jag inte kan äta. På den här listan finns utöver kolhydrater och socker även apelsin, laktos och allt som är gasbildande. Gör en sådan lista för att hålla koll på vad du inte kan äta! Och varför inte passa på och göra en lista på allt du testat och vet att du faktiskt kan äta, det underlättar ju också.
▸ Skriv dagbok över hur du mår och vad som händer i livet. Det kan då vara lättare att se vad som triggar din IBS så att du kan börja fasa ut detta ur ditt liv. Det kan ju både vara livsmedel som du inte klarar av att äta eller situationer i livet som gör dig extra stressad. Försök hitta problempunkterna och rätta till dem så gott det går.

Här kommer kanske det bästa tipset av dem alla:

 Imodium Plus (med Dimeticon). Okej, det här är ett bonustips som i grunden inte är mitt. När jag nämnde min IBS för er fick jag ett tips i kommentarerna och det har utan överdrift förändrat min vardag totalt. Jag gick direkt till apoteket (rådfrågade personalen där som gav OK) och köpte mig en ask Imodium Plus. Numera gör jag så här: jag tar en halv tablett varje morgon och slipper sedan både magknip, uppblåsthet och akuta toalettbesök. Tips, tips!

 

Även om IBSen är svår och jobbig att förhålla sig till i känsliga perioder hjälper ovan punkter mig att hantera situationen. Att acceptera har varit det mest lugnande för mig, men att också få kontroll över vad som påverkar och underlättar gör IBSen lättare att leva med.

Något som också är viktigt att komma ihåg: IBS kommer i skov. Har du en dålig period nu väntar en bra runt hörnet!

Har du några bra tips du vill dela med dig av? Eller kanske någon fråga att ställa? Passa på nu, så samlar vi allt IBS-relaterat bland kommentarerna i det här inlägget. Tack!

15 kommentarer

Allt om våra kastanjeträd

Är ni med på ännu ett växtinlägg, den här gången med lite mer fokus på kastanjerna? Hoppas, för här kommer ett! Kastanjerna som odlats på vår fönsterbräda har verkligen fångat intresse och det är ändå helt rimligt, de är väldigt fina. Jag tänker att vi går igenom allt från början så ska jag försöka svara på så mycket som möjligt under tiden. Nu sätter vi igång!

1002

▸ Jag är JÄTTENYFIKEN på hur du odlat kastanjerna?

Då ska vi se! Det hela började med att jag hittade dessa ↑ på gården på Öland. Jag hade letat som en galning här hemma, böjt mig ner och vänt på kastanjer under promenader och gått och sparkat i marken under kastanjeträd utan att hitta några med rot. Så åkte vi över till Öland och hela gården är full av dem. Vanligtvis brukar kastanjerna krattas bort från grusuppfarten och gräsmattan men den här gången hann jag före ¯\_(ツ)_/¯

FullSizeRender-25

FullSizeRender-34

Det jag gjorde med kastanjerna sen var att sätta dem i små vattenglas likt ovan. Vattnet ska inte nudda själva kastanjen men hålla roten blöt konstant. Titta till ofta och fyll på vatten noga. Vanligtvis har kastanjerna kvar sitt bruna skal i det här steget, den här rackarn råkade bara tappa sitt under resan hem från Öland.

Kastanjens rot kommer bli större samt slå ut små sidorötter. Efter ett tag kommer ett skott leta sig ut från samma plats som roten. Skottet letar sig upp av sig själv, men det kan vara bra att hålla koll på att glaset inte är för litet och stoppar den.

1090

Nästa vända vi var på Öland hade kastanjerna som blivit liggande vid vägkanten redan rotat sig i marken och börjat slå ut. Jag plockade ett knippe av dessa också. Här är dem alla på spa innan hemfärd ↑

1102

Jag planterade kastanjerna, från båda omgångarna, i mindre krukor när skotten kommit upp ett par centimeter från själva kastanjen. Något som var väldigt häftigt att se var att kastanjen direkt slår ut ett nytt bladpar om det befintliga (första paret) blir skadat eller brunt. Jag har två kastanjeplantor nu där första bladparet stannat i storlek och istället fått sällskap av ett nytt friskt.

1204

Nu kikar vi på plantorna efter de hamnat i kruka! Här är de tre starkaste jag sparade från första omgången, första bilden i det här inlägget. Jag selekterade bort dem med skadade rötter efter resan hem och de som inte växt på sig lika starkt i vattenglas som andra. Kvar var dessa tre ↑ som idag pryder fönsterbrädan i köket.

1205

Och dem här bjässarna ↑ är de jag plockade vid vägkanten som redan hade rotat sig i jord, bild nummer fyra i detta inlägg.

Enkelt förklarat kan en väl säga så här: det är riktigt trevligt att odla kastanjer i vattenglas eller små glasvaser, det är fint att titta på och ha framme under tiden kastanjen växer på sig, men när dessa planteras i kruka går tillväxten mer långsamt. Tittar vi istället på de kastanjer som redan rotat sig ordentligt i jord innan de plockades så kan dem det där med att ta upp näring från jorden. De växer så det knakar direkt!

Min teori på skillnaden mellan plantorna är att rötterna som levt i vatten måste anpassa sig från vatten till jord vid plantering, och att det steget kan ta tid. Det är dock bara en gissning. Det är ändå helt klart så att kastanjerna som levt i jord både innan och efter min plantering växt på sig bäst.

1206

Och kanske det finaste av allt ↑ En av kastanjerna har redan börjat skjuta sitt andra, friska, bladpar!

Är det några av er som testat att odla kastanj? Eller som kanske kommer försöka till nästa säsong? Kom också gärna med tips om ni sitter inne på kloka erfarenheter gällande just kastanjeodling! Jag tänker att det vore fint att hålla dessa vid liv så pass att en kan plantera ett träd ute på gården senare. Vore inte det fint?

15 kommentarer

Om surdeg, prickar på naglarna, Stanna och vad jag sökt för studier till hösten

Nu var det ett tag sedan jag samlade ihop era frågor och svarade på dem i ett samlingsinlägg. Vi kör på ett idag, tycker jag! Och som vanligt är det bara att ni hojtar till om det finns fler frågetecken att räta ut, oke’? Nu så!

Har du fler saker du samlar på än porslin? (efter det här inlägget om allt vårt porslin)
Egentligen inte! Det finns nog inget jag har idag som jag tänker att jag fortfarande samlar på, men det finns definitivt saker i mina ägor som flyttat in i en samlarperiod. Där har vi bland annat plåtburkar för te och nagellack.

1195

Eller någonting oväntat du gillar att fota?
Som det ser ut idag fotograferar jag mest livet i sin enkelhet, men en gång i tiden var mitt spår mer natur. Jag var tonåring, bodde hemma hos mina föräldrar och hade en superfin trädgård som min pappa pysslade med varje solskensdag. Det var blommor och fjärilar och växter och trädknoppar. En gång blev jag också intervjuad av en tidning i trädgården, om just mitt intresse för fotografering och bloggen som jag drev då. Kanske inte jätteoväntat med natur på den här frågan i och för sig, idag har jag nog mer bara bytt ut trädgårdsblommor och fjärilar mot snittbuketter och sticklingar på fönsterbrädorna!

1189

Vad använde ni mer än ärtor och nässlor? (efter det här inlägget om nässelsoppa)
Vi använda bara nässlor, gröna ärtor, vatten och grädde sedan kryddade av med salt och peppar! Blev så himla gott.

Är det liknande spenatsoppa?
Jag har bara ätit spenatsoppa ett fåtal gånger och minns inte direkt smaken kontra nässlorna, men kan tänka mig att nässlor och spenat ändå är rätt lika med särskilda egenheter. ”Nässelsoppa har mer smak” säger Johan, så jag slingrar mig med ett ”både ja och nej” på den här frågan! Om nässelsoppa är värt att prova? Definitivt!

Hur gör du riset till pokebowlen?
Vi har gjort precis som det står på förpackningen till sushiris! Det vill säga: koka det sköljda (viktigt!) riset och sedan blanda med risvinäger, socker och salt. Det här receptet går nog bra att utgå ifrån!

Har missat detta helt och hållet – vad är det du jobbar med?
Jag har skrivit ett separat inlägg om vad jag egentligen jobbar med som finns att läsa HÄR. Där finns det dessutom en hel drös kommentarer från er med vad ni jobbar med, tips tips!

980

Vad söker du förresten? Är supernyfiken på sånt, det är ju en hel djungel av allt möjligt kul.
Visst är det en djungel! Jag har sökt lite av varje inom IT och data till hösten, men främst informationsarkitekt och interaktionsdesign. Tror det kan vara kul! Jag söker mest i år för att ha ett alternativ till framtiden, allt känns så luddigt och osäkert i och med min utmattning. Kanske kommer jag inte vara frisk nog att plugga 100%, kanske kommer jag trivas superbra på jobbet och vilja fortsätta där eller så kommer jag vara skittaggad på att lära mig nya saker på universitetet – jag vet inte. Men nu har jag i alla fall sökt och sen får vi se vad det blir av mig i juli/augusti och framåt!

Förresten! Är det någon av er som pluggat informationsarkitekt/interaktionsdesign? Berätta gärna vad ni tycker i sådana fall, det hade varit intressant. Och gärna allmänt om vad ni tycker och tänker om livet på uni!

1179

Jag skulle också vilja läsa Stanna men jag har inte fått tag på den någonstans… Kanske den nu skulle finnas på Adlibris eller något?
Stanna av Flora Wiström finns absolut på Adlibris, klicka bara HÄR så kommer en till både inbunden, e-bok och förhoppningsvis snart även pocket!

och hallå surdegarna! vill veta allt! det är inte sån ”vandringsdeg” eller? utan ni har gjort allt från scratch? låter så spännande!
Surdegarna ja.. Vi börjar från början! Degarna jag gjorde var inga vandringsdegar utan jag rörde ihop en surdegsgrund själv, tanken är sedan att en ska mata degen en gång i veckan för att hålla den levande. Gissa vem som glömde detta? Jag. Så jag fick helt enkelt hiva surdegsgrunderna och siktar nu på att göra ett nytt försök inom kort. Om jag lyckas den här gången kan vi ta ett helt surdegsinlägg senare!

1016

Men vad fint du lyckats med prickarna på naglarna! Försökt göra så men det smetar bara ut, hur gör du?
Åh, tack! Jag var livrädd för att förstöra basen (använder baslack + grundfärg innan pricken målas) så jag letade upp en pensel och doppade penselskaftet i nagellacket och duttade sedan på nageln. Det var inte alls så svårt som jag trodde! Det gäller nog bara att hitta något som har storleken en vill ha på sin prick, sen ba köra.

15 kommentarer

Hur söker en hjälp för utmattning?

För ett tag sedan fick jag ett mail av en läsare som hade en väldigt viktig fråga om utmattningssyndrom som jag vill dela med er, nämligen hur en ska göra för att söka hjälp och bli tagen på allvar. Det här går nog egentligen att applicera på fler problemområden, exempelvis ångestproblematik och depressioner, men oavsett hur en söker hjälp är det allra viktigaste att en faktiskt gör det.

Som vanligt vill jag att ni har i åtanke att det här är mina tankar och erfarenheter utifrån mitt eget perspektiv och min utmattning, något som kan tyckas och kännas helt annorlunda i någon annans situation.
857

▸ Mitt problem nu är att jag inte vågar söka hjälp. Att blotta sig och riskera att inte bli tagen på allvar. Vad säger man när man ringer till VC och vill ha hjälp för det här?

Den där rädslan av att inte bli tagen på allvar, att ens problem ska avfärdas som nonsens, är så jäkla skrämmande. Jag förstår den till hundra procent, det var nämligen exakt så jag kände innan jag fick hjälp. Jag gick till och med ett halvår med beskedet att det kunde vara utmattning innan jag tog upp utredningen på allvar, och då var jag redan så långt in i kaklet att det enda som gick att göra för att rädda situationen var att stänga av allt från och med den dagen. Inget jobb, inga måsten.

Just det är anledningen till att jag idag tycker att det här är så himla viktigt att prata om.

Först vill jag bara få det här sagt: Du har rätt till hjälp. Alltid. Det spelar ingen roll om en skulle få prata med en puckad sköterska i telefon eller träffa en oförstående läkare på din vårdcentral, du har rätt att få hjälp och om du inte får det på första försöket får du försöka igen. Det är inte meningen att vi ska gå runt och må dåligt i oss dag efter dag, månad efter månad. Ibland kan en ha otur och då måste en resa sig och försöka på nytt. Glöm aldrig det, att det inte är meningen att en ska må dåligt livet ut.

1028

Så, vad gör en? Hur söker en hjälp? Vad säger en till sköterskan i telefon, till läkaren på sin vårdcentral?

Du säger precis det du känner.

Börja från början, förklara hur allt var innan och hur det blivit med tiden. Berätta om känslorna du har i bröstkorgen, tankarna som snurrar i huvudet och vad som fysiskt känns i kroppen. Berätta hur dina dagar ser ut, hur du själv känner att du tacklar vardagliga problem och vad du tycker att svårigheterna är och låt sedan läkaren göra sin bedömning. Om läkaren själv inte föreslår provtagning tycker jag att du kan ge det som ett förslag, att ta prover på allt som går för att utesluta exempelvis järnbrist eller sköldkörtelrubbningar.

Jag tror så här: det svåra här är inte vad du säger utan att du vågar. Vad du känner vet du bättre än någon annan, men att våga berätta det för en främmande människa i vit rock är en helt annan femma. För mig fungerade det väldigt mycket att tänka: ”vad har jag för val?”. Jag hade nämligen två alternativ → antingen berättar jag som det är trots att jag är livrädd eller så fortsätter jag gå i den här skiten och gissningsvis dör på kuppen. Tänker en så finns det till slut bara ett alternativ som är rimligt, speciellt med tanke på att det på sistone kommit forskning som visar att utmattning ger mätbara hjärnskador.

Så säg bara precis vad du känner, vad som värker i bröstkorgen. Du har så mycket att vinna på att våga och bli frisk.
<3

17 kommentarer