3,7 kilo envis kärlek

Så var det söndag igen hörni! Och idag ska jag göra prick ingenting, precis som agendan för hela helgen.
 
Jag har haft ett litet orosmoln i mitt bröst hela veckan, så jag tänkte att fredagen banne mig skulle göras till en fin dag. Otto och jag tog därför sovmorgon (vanligtvis har vi ett lugnt alarm vid nio bara för att dygnet inte ska vändas totalt) och slog upp våra ögon först framåt lunch.
 
Men han var inte särskilt pigg på att göra något alls. Så liten och så envis.
 
Jag hoppade iallafall i lite kläder, virade halsduken ett par varv runt hövvet och snörade på mig kängor. Satte dock ej på mig sotarmössa med keps ovanpå, lovar.
 
Sen fick jag hämta tröttmössan i sängen eftersom han fortfarande inte ville göra något av dagen. Det såg iskallt ut i de dansande trädtopparna utanför köksfönstret så även Otto fick jacka på sig.
 
Och sen gick vi.
 
Och så gick vi lite till.
 
Tills Otto kom på att han nog inte visat sin vinterjacka för er, så det ville han bestämt göra. Brun manchester med rutigt foder och en liten krage, inköpt förra säsongen och en klar favorit under både kyliga höstpromenader och kalla vinterkvällar.
 
Tänk att han snart fyller fyra, mitt lilla hjärta.
 
Vi gick i mitten av en färgglad allé och hamnade vid en tjusig herrgård.
 
Men där blev vi trötta och vände hemåt. I en tunnel på vägen hem hade någon klottrat klokt, bästa sorten av basic street art.
 
Och sen gjorde vi detta en stund ↑ 
 
Är det någon som får humöret att lätta och mig att dra på smilbanden är det just denna lilla filur. På promenad får jag ofta frågan om han är valp från leende tanter och farbröder vi möter, och jag förstår dem: han väger in på 3,7 kilo och är mindre i kroppen än många katter. Men han fyller snart fyra och ser ut som en liten gubbe mest hela tiden (psst, klicka för bonusbild på den lilla surgöbben, iklädd matchande accessoarer till jackan).
 
Sådär ja, nu ska vi återgå till dagens agenda. Hej hej!
15 kommentarer

September 2016: drömmar, saknad och pepp

För lite sen övergick septembervärmen till oktobervindar och den där värmande augustisolen som hängde sig kvar var plötsligt som bortblåst över en natt. Jag tänker att det är dags att kika lite på hur september faktiskt såg ut, kändes och vad månaden innehöll. Listan hittade och sparade jag ner för ett par veckor sen, men var klantig nog att inte ta källan :( Vet ni vem den ursprungligen kommer från får ni gärna hojta till!
 
Septembers..
finaste:
Så cheesy att det inte är sant, men kommer svara Johan på detta. Det är trots allt han som torkat mina tårar när jag vart ledsen, peppat mig att göra det jag vill och kramat mig när ångesten kommit ifatt. Han är verkligen den finaste, alla gånger.
 
drömmeri:
Drömde mig bort så mycket till ett soligt Spanien innan resan dit, och efteråt har jag varje dag drömt om kyliga höstkvällar. September var ju så himla varmt och kändes inte riktigt som september brukar, men oktober verkar återställt ordningen. 
 
saknad:
Det ”vanliga” livet. Att ha ett alarm på morgonen, klä på sig inför jobbet och hänga med Charlotte hela dagarna på kontoret. Saknar så mycket att jobba, men vet ju såklart också att det bara inte går ibland.
 

 

sorgligaste:
Troligtvis samma som ovanstående, att inte kunna leva det ”vanliga” livet. September gick många dagar i en sluddrig gråskala för mig, och jag har nog fortfarande inte riktigt landat i hela kraschen. Ännu inte riktigt accepterat det faktum att livet inte går att leva i tvåhundra varje dag och samtidigt blunda för det som gör ont.
 
nedrigaste: 
Det som känns absolut värst i och med min utmattning är att mina starkaste sidor och bästa egenskaper trubbats av: jag minns fruktansvärt dåligt och har svårt att planera och strukturera upp mina dagar. För att rädda situationen har jag därför skrivit ett lite mindre schema för varje dag, men punkter som absolut inte är ett måste men bra att förhålla sig till. Blev något inte av gjorde jag ingen stor grej av det, men det var irriterande att inte kunna planera och strukturera som jag är van vid (och älskar!).
 
bästa:
Ni <3 
 
köp: 
På septembers allra sista dag köpte jag ju en ny kamera! En helt fantastisk Canon 7D Mark II som jag är så galet nöjd med. Håller fortfarande på att kika i alla menyer och testa inställningar eftersom den skiljer sig så mycket från min gamla 400D. Ser fram emot att testa videofunktionen sen!
 
Men vill också nämna min dator här, är så nöjd med båda. Och det blev visst en dyr månad..
 
projekt:
Månadens projekt blir nog definitivt planteringsserien som inleddes här på le blog. Inlägget blev så himla uppskattat av er, och jag är så glad för det. För er som missat det finns inlägget att kika på här. Next up är en guide för att ta sticklingar av elefantöra.
 
plagg:
Även om jag garanterat haft pyjamas på mig majoriteten av timmarna under september kommer jag här svara skjorta. De dagarna i början av september som jag ändå bytte min pyjamas mot något vettigt hade jag kontorsskjorta och loafers. 
 
TV-serie: 
American Horror Story. Nu är jag klar med Freak Show, men helt ärligt, gillade den inte så mycket. Tycker om Murder House och Asylum så mycket mer.
 
film:
Vet helt ärligt inte om jag sett någon film i september. Filmer ställer ofta till det för mitt minne + bristande koncentrationsförmåga just nu, så jag väljer helst inte film. 
 
mat: 
Soppa, såklart! Även att september var rätt mycket augustivärme började jag min soppsäsong tidigt. Bästa, bästa! Soppan på bilden var en helt ljuvlig lins- och tomatsoppa.
 
fail: 
Mot slutet av september blev jag sjuk och låg hemma flera dagar med hög feber och en snorig näsa. Otto prickade också in ett par magsjuka dagar samtidigt, så vi låg sjuka ihop. Lilla hjärtat.
 
 
härligaste: 
Utan tvekan dagarna i Spanien. Det var så jäkla skönt att bara få packa en väska och åka bort ett litet tag, lämna allt här hemma och bara andas helt annan luft för en stund. Vi har ju förresten fler delar från Spanien att kika på!
 
måste:
September hade inga måsten. Eller jo, ett: ta det lugnt. Och det försökte jag göra så gott jag kunde. 
 
 
pepp: 
Att jag startade bloggen igen, efter inrådan om att börja göra sådant jag tycker om. Och fotografera, skriva och hänga med er gillar jag ju, mycket. Ett av septembers bästa beslut!

 
Sammanfattningsvis var september en väldigt konstig månad för mig: jag var sjukskriven från start till slut och sov väldigt mycket för att låta kroppen återhämta sig. Men mellan varven av sovmorgon och middagsvila hann jag ju såklart med lite fina grejer också.
 
Och bäst av allt: beslutet att starta upp bloggen igen!
 
Hur var ert september? Var ni de som älskade att augustivärmen höll i sig, eller längtade ni i smyg till kyliga höstkvällar? Och jag är nyfiken: vad var ert bästa (och kanske sämsta) med månaden? Berätta gärna, så blir det fin lördagsläsning för oss allesammans.
17 kommentarer

De senaste guldkornen som flyttat hem till oss

Min bästa sysselsättning de vardagar kroppen orkar är att titta förbi mina favoritloppisar. Dels för att jag inte riktigt orkar gå till dem under helger när alla andra är lediga och också tänker samma, utan jag nu kan gå mitt på dagen, mitt i veckan, och därmed inte behöva stå i stora folkmassor eller bredvid efter jobbet-stressade människor. Och såklart är det ju också något av det bästa jag vet. Rota i lådor och vända på porslin. Hitta guldkornen bland allt bråte.
 
Tänkte därför att vi kunde slå en kik på vad som senast fått flytta hem till oss!
Vet inte riktigt vart jag ska börja och vad jag ska säga om det här bordet, titta bara! Liten träskiva med benställning i String-typ och med tidningshylla. För nästan inga pengar alls. Så den åkte in mellan Ottos säng (resväskan som skymtas till höger) och vårt tidningsställ. På sig fick den även ett av våra citronträd (odlade från start, med kärna från en citron vi använt i maten) och en av mina tidigare presenter till Johan: en liten stjärtmes i trä.
 
Har även snubblat över en liten ljusstake i glas, perfekt eftersom jag för en vecka sen besökte Liljeholmens stearinbutik och fyllde på vårt ljusförråd inför höstkvällarna som nalkas. Psst, köp kanalljus för att slippa spilld stearin!
 
Kan inte riktigt avgöra vad detta är egentligen men de stod på hylla med dricks- och champagneglas. Jag kommer dock inte servera shots i dessa utan..
 
flytta över mina ekollon hit. Minns ni att jag la ett gäng ekollon i ett glas vatten sist vi pratade plantering? Prick alla har nu öppnat sig och börjat gro en liten svans! Tänker att dessa glas/vaser blir perfekta, iallafall för ett litet tag.
 
Bortsett från kryddburkarna är mycket av det vi har i vår kryddhylla från loppis, men det som senast fått flytta upp där är de fyra vita porslinsburkarna med gul topp. Märkta kryddnejlika, curry, kanel och ingefära. ”Indien!” skrek Johan när jag visade dem, dessa kryddor användes nämligen flitigt under våra två februariveckor där.
 
Och vi har blivit med taxar! Inte i normalstorlek och med blöt tunga dock, utan två i metall som en lutar smörkniven mot. Kunde bara inte lämna dessa, så söta. Vi har sedan innan en liten fisk i glas för samma ändamål, bra grej. Tycker alla frukostar blir lite extra goda om en dukar upp så att även ögat gillar läget, och så kommer det definitivt bli med dessa taxar i mina ägor.
 
Jag har en känsla av att många av er också gärna handlar på loppis eller second hand. Har ni snubblat över något speciellt bra eller fint den senaste tiden? Berätta gärna! Just det jag gillar med loppis är att så oväntade saker kan dyka upp precis var som helst. Att en kan gå hundra gånger till ett ställe utan att hitta minsta pryl, och en trist tisdag står det något där och tindrar.
 
Och jag ska avslöja en grej: Ens smultronställen på loppiskartan kan ju ibland vara lika hemligstämplade som ens bästa svampställen i skogen, men jag kommer inom kort avslöja min absoluta favorit. Vart den ligger, vad en kan hitta och hur en ska tänka för att göra kap. Bra va? Jag hoppas ni kommer gilla det.
24 kommentarer

Den efterlängtade semestern, ett hjärta som slog i otakt & en diagnos som fått hela min värld att rasa

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig responsen som kom efter mitt inlägg om utmattningssyndrom och varningsklockorna jag hade men aldrig lyssnade på. Ni är så fina som efter det berättat er historia, delat med er av era erfarenheter och tackat mig för att ämnet lyfts och pratas om. Och jag tänker att vi måste fortsätta, vi måste våga prata mer om det. För allt fler blir sjukskrivna för utmattning, och jag vill nog inte ens veta hur många som lever i det tysta med ångest.
 
Den här delen i serien om utmattningssyndrom och ångest är nummer två, del ett hittar ni här.

 
Efter många månader av mycket jobb, mycket sömn och ständiga varningssignaler som jag ignorerat fick jag äntligen den där fantastiska semestern. Jag rensade min mail, la in en autosignatur och stängde av min dator. Semester. Tre veckor, tre veckor av bara ingenting.
 
Jag visste ju att det var nu jag skulle slappna av, vila och återhämta mig, så att jag kunde komma tillbaka i augusti och vara på topp igen. Jag visste att det var nu jag skulle kolla min jobbmail noll gånger, inte arbeta i huvudet ens det minsta. Det var lättare sagt än gjort. Som jag nämnt tidigare vet jag nu i efterhand att jobbet var en av de sakerna jag gjorde för att slippa deala med livet, jag jobbade därför konstant i huvudet trots att jag var på semester.
 
Jag låg med kletig olja över hela kroppen i gassande sol och tänkte på min översvämmade mailbox, jag satt på grillmiddagar och funderade över vad jag skulle ta mig an när jag kom tillbaka till kontoret och jag planerade hösten under tiden vi hade filmkvällar.
 
Mitt i semestern ringer min mamma och berättar att pappa blivit körd i ambulans från ett sjukhus till ett annat, och att han måste genomföra en operation rätt omgående. Inför operationen försämrades pappas hjärta och vi blev därför ombedda att åka till sjukhuset för att vara nära, för att vara på säkra sidan. Operationen gick bra, pappa blev av med hela tjocktarmen och har nu ett stort ärr över magen.
 
Men han överlevde.
 
Min pappa har alltid vart min svaga punkt, min akilleshäl. Han har länge levt med ett struligt hjärta och en kronisk tarmsjukdom, och det gör ju alltid ont i en när ens förälder är sjuk, men hjärtat och magen var ändå något jag har kunnat acceptera. För ett år sedan fick vi dock resultatet av min pappas demensutvärdering: han har Alzheimers. Och ungefär där stängde jag av, slutade känna efter.
 
För hur tar en sig vidare med vetskapen att ens förälder om ett par månader eller år inte kommer minnas vem en är?
 
 
Och det är inte konstigt egentligen, att återhämtningen är noll om en jobbar konstant i huvudet även på den lediga tiden och sedan går i tusen bitar när det finns risk att ens förälders hjärta inte klarar operationen som måste genomföras. Där kraschade jag. Rakt ner, med ansiktet i asfalten och helt ovetande om hur en reser på sig efter något sådant. Jag var helt slut, kroppsligt och mentalt.

 
Jag har ignorerat de allra flesta av mina varningssignaler. Viftat bort ångesten i bröstkorgen, tagit en huvudvärkstablett och läst samma text tre gånger för att förstå. Men är det något en vet och känner så är det när det är nog, när varken kroppen eller hjärnan orkar mer och därför stänger av. Känslan går inte att komma bort ifrån. Den finns där och den försvinner inte.
 
Som ni säkert förstår handlar inte min utmattning enbart om att jag arbetat för mycket. Det har absolut vart en bidragande faktor till min krasch, men det underliggande problemet (och anledningen till att jag arbetat för mycket) har vart att jag inte klarat av att hantera det faktum att min pappa har alzheimers. Men vad alzheimers innebär i vetenskapliga termer och hur det sen känns när ens förälder har diagnosen är en historia för sig. Vill ni veta mer om det får ni gärna skriva en kommentar eller ett mail (info.lindbergellen@gmail.com) så att jag vet, då kan vi beröra även den delen av mitt känsloregister framöver. Och har ni några frågor går det såklart också bra.

 

Utmattning handlar inte om hur många timmar en arbetar eller hur stressig ens arbetsplats är – utmattning handlar om hur kroppen inte klarar av att återhämta sig mellan varven av allt som livet innebär. Jag tror det är viktigt att vi påminner oss om detta, att utmattning inte ligger i arbetstimmar utan i den konstanta stressnivån i kroppen. Och den stressnivån kan ha skapats av vad som helst.
 
Vad jag vill säga med detta är att en inte behöver vara toppschef eller arbeta 80 h/veckan för att gå in i väggen.
 
Jag är 24 år och älskar mitt arbete, men jag kan inte hantera att min pappas sjukdom kommer göra att han en dag inte vet vem jag är.
Och det gör ont, på riktigt.
40 kommentarer

Ett foto i timmen: sängskriveri, kurragömma och en kropp som ger opp

En lördag i september slog jag upp mina klarblå i lagom tid för att påbörja ”ett foto i timmen”. Jag dokumenterar sällan hela mina dagar eftersom det är rätt mycket ingenting under majoriteten av dem. På helgen försöker jag sysselsätta mig lite bättre, och då har jag ju också Johan vid min sida. Dags att dyka in i en av mina lördagar, timme för timme!
 
09:00
Vaknar och plockar fram datorn, jag var nämligen den enda vakna just då. Ligger såhär närmsta timmen och skriver lite om Johan. Det fick ni ju sen se här. Psst, postern med snäckor bakom datorn har min vän Kajsa gjort. Kika in hennes hemsida här!
 
10:00
Inlägget om Johan är färdigskrivet och jag ligger och drar mig en liten stund till. Försöker väcka Johan som inte alls tycker att det är morgon och dags att gå upp än. Jag ligger kvar ett tag till, bara för att.
 
11:00
Jag går upp och plockar ordning på gårdagens kaos i köket. Vi lagade pizza som blev så himla äcklig att det slutade med att vi istället åt 3Xlök-chips till middag :(( Den lilla gula skålen + det avlånga fatet är nya och köpta på loppis.
 
12:00
När köket är fint plockar jag fram allt gott jag kunde hitta och dukar upp till lördagsfrukost. Ni vet ju, det är mitt bästa.
 
13:00
När frukosten ligger i magen hoppar jag i ett stycke kläder och tar med mig Johan ut på gatan. Min mamma skulle nämligen komma med deras bil så att vi kunde låna den en liten stund. Tack och bock!
på gatan där jag bor ekar alltid i mitt huvud när jag går eller står här
 
14:00
Jag hade nämligen önskemålet att denna dag plocka svamp! Jag såg framför mig hur vi hamnade i ett kantarellhav och kunde plocka hela korgen full och sen laga typ tusen portioner pasta med svampsås. Vi hittade ett (1) blåbär. Ja, bara det.
 
15:00
Och som vanligt när jag gör något: kroppen skriker till och jag måste lägga mig ner och vila en liten stund. Kan vara den tristaste (bra ord) bilden i världshistorien, jag vet. Men roligare än såhär blir det inte när en bara måste stänga av precis allt ett tag.
 
18:00
Vid 17-tiden vaknar jag till liv igen och hoppar bums in i duschen och byter sen från pyjamasskjortan ovan till kläderna nedan. Sorry not sorry för den fashionabla frisyren av blött hår och noll fix. Älskar dock scorfen, från hm för den som undrar. 
Anledningen till att jag bytte pyjamas mot kläder: Skulle hälsa på Charlotte och hennes Olivia, och ge Olivia sakerna nedan. Klistermärken från TGR och kinderägg med krambjörnarna, alltså mina presenter från Spanien.
 
19:00
Leker med denna lilla dam, mest kurragömma på hennes önskan. Här skull en kunna tro att hon räknar för att sen leta efter mig, men icke. Här gömmer hon sig när jag ska leta. En måste ju bara älska barn och kurragömma!
Alltså <3<3 mitt bästa kiddo!!
 
20:00
Charlotte är queen av charkbrickor och plockmat. Aldrig ens tänkt tanken att osttärningar kan ätas som snacks? Och då älskar jag ändå ost mer än typ.. allt i matväg. Och marinerade viklöksklyftor, så himla knäppt men gott.
 
21:00
Vi vinkar hejdå till Charlotte och Olivia strax innan nio och sen åker vi till affären för att köpa grejer till middagen.
 
22:00
Middagen är serverad! Det blev pizza för andra gången denna vecka. Fredagens pizza höll vi ju på att kräkas av båda två, så denna gång bytte vi färdigriven skitost mot fin mozarella. På min pizza hade jag svamp, lök, paprika och oliver. Med ruccola (som jag klipper smått) och vitlökssås vid sidan. Nom nom.
 
Efter middagen kraschade min kropp igen och jag pussade Johan godnatt och avslutade min lördag där. Blir så himla ledsen av att kroppen fortfarande inte klarar en dag, men nedrans fin lördag ändå.
 
Nu hörrni, vill jag höra vad ni tycker om detta koncept. Gillar ni det? Eller är det trist som attans? Jag älskar att följa med på detta sätt i bloggarna jag läser, som om en på riktigt är med under en dag i *livet*. Tycker ni samma? Hur som, gillar ni det så kan vi fortsätta med detta någon gång emellanåt. Berätta gärna vad ni tycker, så jag vet!
36 kommentarer

Vecka 40: eukalyptus, upphävde ett köpstopp och förälskade mig i Mad Men (igen)

Måndag = dags att blicka tillbaka på förra veckan. Och precis som tidigare är punkterna från Sara. Välkommen till min vecka fyrtio!
 
Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Planterade om lite växter, fick Johans mamma + kusin på besök och övernattning och gick på fyrarätters hos Charlotte och Mattias.
 
och som inte var planerat:
Hittade eukalyptus i vår blomsterbutik och körde en ”ja tack” på dem direkt. Sett överallt på nätet men ingenstans i butik, så slog till så fort jag fick chansen. + gjorde en guide för sticklingar av elefantöra till le blog.

 

och något nytt jag gjorde:
Johan och jag har gjort ett litet matshcema för att inte varje kväll ska var en ”jaha, vad ska vi äta idag?”-kamp. Vi har därför spikat en kategori per dag (istället för att spika exakta recept), vilket förhoppningsvis gör det lite lättare framöver. Tänker att jag visar er mot slutet av vecka 41 sen, så får ni se vårt upplägg och varje middag. 
 
Ett tips från veckan:
Det är OK att upphäva sitt köpstopp om en hittar något en måste ha på världens finaste loppis. Visst är det?
Från min Instagram: lindbergellen även där!
 
Veckans upptäckt:
Rött vin behöver inte vara äckligt. Även om cider eller söta drinkar alltid är godare.
 
Godaste maten jag lagade:
När Johans kusin + mamma var här lagade vi quesadillas (ja, fick googla vad det hette: jag säger alltid bröd-gegg-bröd) och det är ca min bästa mat ever. Sen fuskar jag in middagens hos Charlotte här med, även om jag bara skar lite grönsaker.

 
Veckans musik/film/serie: 
Mad Men! De allra flesta har säkert redan sett serien, men jag lyckades fastna mitt i och sedan rann det ut i sanden. Nu tänker jag dock ta upp serien igen, och se om allt från början. Hur fina är inte miljöerna, möblerna och kläderna? Älskar det.
 
Veckans självis:
Från min Instagram: lindbergellen även där!

 

Veckans känsla:
Den här veckan har vart så dubbel för mig: väldigt ledsam eftersom min stress är rotad så djupt inom mig och det var jag inte riktigt beredd på – oerhört härligt med besök + fyrarätters med vänner och mitt bästa kiddo. Upp och ner beskriver nog denna vecka rätt bra.
 
En klädsel från veckan:
Jumpsuit från Beyond Retro med tröja + skärp, och Vans när jag lämnade lägenheten.
 
Veckans gif: 
Dör en smula av hur fin Mad Men är. Och lite tragiskt är det ändå, att exempelvis rökning gör sig så fint på bild :( 
 
Veckans betyg:
Betyget för veckan kommer gå i samma anda som veckans känsla: 2,5/5. Splittar skalan på mitten eftersom veckan vart både 0 och 5. Älskar dock att mina sämsta veckor alltid får fantastiska helger, lite som att livet vill kompensera för allt dravel under vardagarna.

Som vanligt är jag nyfiken på hur er vecka 40 var! Gjorde ni något spontant och nytt? Vad var det godaste ni åt? Och hur kändes er vecka? 
 
Har så mycket fint att visa er framöver att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Vi har ju fortfarande delar från Spanien att kika igenom, men också: en guide för att ta sticklingar av elefantöra, fortsätta prata om utmattningssyndrom, jag har en skördefest att visa er + en söndagspromenad vid ölandskusten. Vi har ju också en septembermånad att blicka tillbaka på, och faktiskt också en hel sommar att gå igenom. Och utöver detta också en lördag med ett foto i timmen, en tacokväll hos mina föräldrar och fyrarättersmiddagen från helgen.
 
Vart vill ni att vi börjar? Klura en liten stund, så hörs vi inom kort!
23 kommentarer

”Vi behöver prata” och jag vill säga tack

Vet ni vad! För ett par dagar sen firade bloggen en månad, och idag (som 33 dagar gammal) vill jag prata lite mer er. Om bloggar, bloggande och om klimatet i bloggosfären – och hur mycket detta förändrats över åren, och hur glad jag är för det.
 
För även om lindbergellen.com bara funnits för er i en månad har jag bloggat sedan sommaren 2008. Mellan varven har jag tagit lite längre pauser, när livet kommit emellan så att säga. Och hela den här grejen med bloggar har utvecklats så himla mycket under tiden.
 
Det är jag evigt tacksam för, och jag ska berätta varför.
 
När jag startade min första ”riktiga” blogg 2008 var det allmänt ett rätt hårt klimat i bloggosfären. Det var sylvassa armbågar som slog sig fram från alla håll och kanter och konkurrensen var stenhård. Bloggandet var i spikrak uppåtkurva och samhället började förstå att det låg stora pengar i denna abstrakta hobby, vilket såklart gjorde armbågarna ännu vassare och konkurrensen ännu hårdare. Alla ville ha en bit av kakan, så att säga.
 
För ungefär ett år sedan återkom jag till bloggandet efter en lång paus, och jag såg direkt att så mycket hänt sedan sist jag kikade in i den här världen. Överallt i mina favoritbloggar länkades det till andra bloggkollegor, det tipsades till höger och vänster om både fantastiska bloggar och inlägg skrivna av andra än bloggskribenten själv. Det creddades hit och dit och överallt stöttade bloggare varandra – och jag blev så himla glad. Det var just precis det här jag hade saknat när jag var sexton, peppet mellan varandra. Att hjälpas åt, stötta varandra i motgångar och lyfta varandra när vi gjort bra grejer.
 
Idag får jag känslan att vi alla arbetar tillsammans med våra bloggar. Vi driver dem såklart själva, men vi hjälps ändå åt. Vi lyfter varandra med glädje istället för att känna rädsla för att ge sina siffror till en konkurrent, och vi driver på så sätt bloggosfären vidare. Vi är idag med och skapar klimatet vi vill vara i, istället för att låta oss formas av ett klimat skapat av konkurrens och pengar.
 
Förstår ni hur bra vi är, som tar ansvar och styr skeppet själva?
 
Och framförallt: vi talar om för varandra att vi gillar det vi ser. Jag minns att Flora för ett par år sedan efterfrågade något typ av livstecken från sina läsare, eftersom kommentarerna på hennes inlägg stannat av. Idag får hon livstecken och peppande ord på alla sina inlägg, och även om hon bara är ett exempel av alla bloggar där ute tycker jag hon är ett talande sådant. Vi har blivit mycket bättre på att tala om för varandra att vi gillar det vi ser. Vill vi att våra favoriter i bloggvärlden ska fortsätt kan det vara värt att anstränga sig med ett par peppande ord då och då! Det kostar oss inget mer än ett par minuter i tid, men ger personen på andra sidan skärmen så mycket glädje.
 
Och jag vill säga en sista sak till er: TACK.
 
När jag för en månad sen startade upp lindbergellen.com hade jag som vision att detta skulle vara en plats där jag kunde få utlopp för kreativiteten som blivit bortglömd i mig, men jag fick så mycket mer på köpet. Jag fick också alla er. Och jag vill säga TUSEN TACK för att ni vill följa med mig här. Tack för att ni klickar er in, läser det jag skriver och tittar på det jag visar, ger mig respons och feedback och involverar er i allt från utmattning till planteringsdagar. Att ni också delar med er av era erfrenheter och historier bland kommentarerna gör mig så glad. Ni är helt fantastiska, glöm inte det.
 
Och jag blir så himla glad över att det hela tiden trillar in nya ansikten hit, TACK. För er som ännu inte följer mig på facebook finns bloggens sida här. På Bloglovin’ hittar ni mig här och för den nyfikne finns jag på Instagram här.
 
Ikväll ska jag svira om till min finaste outfit och äta fyrarätters. Jag ska träffa vänner och mitt bästa kiddo, och sen dricka ett glas vin eller två. Hoppas ni får en riktigt fin lördagskväll, det ska jag ha. Vi hörs!
39 kommentarer

Planteringsdag, mini edition

Fredag, mina vänner! Och vad passar väl då bättre än att fortsätta på planteringsserien? För ungefär en månad sen hade jag planteringsdag här hemma och satte då lite allt möjligt i nya krukor. Inlägget blev himla uppskattat, så jag tänker att vi kör en liten mini edition nu eftersom jag pysslade lite igår igen.
 
 
Till att börja med ska ni få se två nya växter som fått flytta hem till oss! Den högra plantan är lite lik elefantöra, men bladen är mer dropp- eller hjärtformade och stammen annorlunda. Till vänster är en liten miniskog i kruka! Superliten, och väldigt, vädligt tät.
 
Och den har redan, efter ett par dagar, skjutit skott rakt upp. Den verkar gilla läget här hemma!
 
Men nu är det dags att dyka in i planteringen på riktigt! Dessa tre fick jag med mig från Marias trädgård på Öland. Ett litet valnötsträd, en ung lönn och en liten gran. Har ingen aning om de kommer trivas inomhus, men tänker att det är värt ett försök!
 
Denna tillsammans med flera kompisar dök upp i Marias kompost, och ja tack sa jag. Tänker att ett valnötsträd hemma blir perf. Dock har jag inte hittat någon passande kruka än (rotsystemet är redan väldigt långt) och den får därför fortsätta bo i en hög plastkruka tills vidare.

 

Men lönnen och granen skulle få egna krukor. Inte superkul att stå i vattenmelonsglas i hundra år liksom. Jag fyllde varsin kruka med jord, placerade ner rotsystemet och fyllde sen på med mer jord tills det såg bra ut. Busenkelt.
 
Och det gick ju fint! Nu ska vi bara se om de trivs inomhus, som sagt. Lite tveksamt, men vore väldigt fint om de ville leva life med oss.
 
Det här är första gången jag testar att odla ekollon och jag chansade mig mest bara till hur jag skulle få dem att gro. Jag hittade nämligen inga med en liten ”svans”, utan tänkte att ett vattenbad skulle göra dem gott, precis som för avokado. Redan efter ett par dagar har de börjat spricka upp. Hoppas på en liten ekskog här hemma sen! Dessa återkommer vi till senare i höst, tänker jag.
 
Ekollonen ovan plockade jag med mig från Öland efter skördefesten, och kastanjer var meningen att jag skulle tagit från Marias tomt under samma helg. Jag glömde dock helt bort det och åkte hem utan kastanjer :( Har sen letat runt på Ottos och mina promenader efter ett kastanjeträd, men utan lycka. Tills idag! Plockade ena jackfickan full.
 
Har aldrig odlat kastanj förut, men jag tänker att jag gör precis som med ekollonen tills de börjar spricka upp och kan sättas själva. Är detta en dum idé? Tips mottages gärna! Tänker att det säkert sitter minst en erfaren kastanjeodlare där ute i cyberrymden, hehe!
 
Våra avokados som jag visade er sist har lite stannat av i tillväxt på höjden, men skjuter istället ifrån sig ordentliga rötter. Fint det också.
 
<3
 
Och de här två skotten har legat i en vattenbalja tillsammans med en gren Johan plockade från en liten bäck på Öland. Dags att de får egna vaser! Dessa två fick vi av Johans syster Anna i utbyte mot en stickling från vår elefantöra. Jag tror detta är ampellilja, men det är en gissning. Tror också att dessa går att plantera direkt i egna krukor, men jag tänker vänta till de fått lite rötter.
 
Utöver detta tog jag också en ny stickling från vår ena elefantöra. Efter planteringinlägget sist fick jag frågan om jag kunde göra en mer exakt guide för just sticklingar från elefantöra, och såklart ska ni få det! Plantan hade tio sticklingar nu, trots att jag tog två för en månad sen + gav bort en till Anna innan helgen. Haha alltså, har snart inte plats för fler :(( Guiden dyker iallafall upp inom kort!
 
Bilderna i detta inlägg är för övrigt fotograferade med min nya kamera! Det är sådan stor skillnad att titta på raw-filerna att jag inte riktigt förstår hur jag klarat mig innan. Och redigeringen är så mycket lättare + smidigare nu eftersom bilderna inte behöver ”räddas” från kamerans dåliga hantering. Hoppas ni kommer gilla bilderna lika mycket som jag framöver!
 
Och glöm nu inte att ha en fin helg, hej!
26 kommentarer

Jag har något jag måste berätta

Jag nämnde ju tidigare att jag har en hemlis som jag skulle avslöja för er inom kort, och nu mina vänner är det dags!
 
Som synes i den lilla bilden ovan: jag har banne mig köpt en ny kamera! 
 
Under förra veckan kom jag till insikt: min Canon 400D håller inte längre måttet. Och det är inte konstigt egentligen, jag köpte den under hösten 2006 vilket gör att den vart min följeslagare i tio (jag upprepar, tio!!) år. Vi har fotograferat till både blogg och tidning, bröllop och dop, och också besökt tre länder tillsammans. Jag var 14 år och gladast i världen, men det händer mycket i teknikens värld på tio år.
Här är den, min 10-åriga gamle vän. Som en liten heffaklump med batterigrepp! Ps, har inte gått crazy och färgat mitt hår igen (även om det hade kunnat hända) utan bilden är ett par år gammal. Men visst är både färg och längd så himlans fint här?
 
Så i fredags ringde jag till mitt närmsta Media Markt och bad dem kolla lagersaldo på kameran jag spanat in. Det fanns en endaste kvar i lager, så jag reserverade den snabbt som attans och åkte sen förbi butiken på vägen till Öland och skördefesten. Kände mig som en blöt pöl pga nervositet hela bilresan.
 
Jag hade spanat på en Canon 80D, efter tips från Elin aka Nevnarien och hennes nya kameraköp. Väl i butiken ställde jag frågor till personalen på fotoavdelningen likt den jobbigaste typen av förhör (hehe), och kom senare fram till att en annan modell i Canon-serien nog skulle passa mig bättre. Jag fick tumma lite på min budget, men är såhär i efterhand väldigt glad för att jag gjorde det.
 
Så det blev en Canon 7D Mark II som fick följa med mig hem!! Det skiljde som sagt lite i pris mellan 80D och 7D, men jag valde helt enkelt bort årets modell med bra videofunktion för en kamera i PRO-kategorin med oerhörd styrka och snabbhet i stillbildsfoto.
 
Det är ändå med viss sorg som jag plockar upp min 400D på hylla mellan bra böcker och mina finaste prylar. Tio år, helt galet. Samtidigt tror jag att 7D kommer vara till stor fördel i dagens fotograferande. Att ha ISO-steg som faktiskt fungerar att fotografera med och en kamera som inte gäspar mellan exponeringarna. Jag kommer med andra ord kunna fotografera tryggare och med betydligt bättre kvalité än tidigare. Ser så mycket fram emot det!
 
Att möta hösten känns genast så mycket lättare.
29 kommentarer

Veckosammanfattning vecka: 39

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Skördefest på Öland! Alltså, jag älskar Öland. Johan är uppvuxen där (bland annat, de har även bort i Sydafrika och i Ghana!?!?!) och hans mamma bor kvar i ett gult hus med hallonbuskar runt knuten. Den här helgen gick vi på loppisar, klämde på pumpor och köpte te.

och som inte var planerat:
Blev sjuk :(( Fick feber under måndagen (vaknade för övrigt måndag morgon och fick torka kräks i två rum pga magsjuk hund :)) kult) och har sen vart dålig hela veckan. Feber, halsont, hosta och sådär. Hatar det.

och något nytt jag gjorde:
Detta är en hemlis än så länge, men jag lovar er att visa snart. Ledtråd: jag har bytt ut något som jag nu i höst haft i prick tio år..

Ett tips från veckan:
Brygg en kopp te, ta en stor tesked honung (jag har för tillfället med citronsmak) och pilla i två-fyra halstabletter. Lent och skönt för en trasig hals.

Veckans upptäckt:
Jag rensar inte min tehylla tillräckligt ofta: hittade i veckan te med utgångsdatum 2013.. Gissningsvis håller te mycket längre än vad datumet på förpackningen säger, men när datumet passerats med tre år vågar jag inte chansa.

Godaste maten jag lagade:
Soppa med tomat och röda linser. Ska göra om den någon dag tänkte jag, så ni kan få recept och bättre bilder.

Veckans musik/film/serie:
Paradise Lost: the child murders at Robin Hood Hills. Har ni sett Making a Murderer på Netflix? Om inte, se den! Och har ni sett den bör ni också kika på Paradise Lost som går i samma tema, fast kan ses på HBO. Med urkasst polisarbete och tvivelaktiga bevis döms tre tonåringar för de brutala morden av tre 8-åriga pojkar under tidigt 90-tal. Gripande, hemsk och totalt jävla vansinnig dokumentärserie i tre längre delar.

Veckans självis:
Påklädd och klar för första gången på hela sjukveckan :)) Tänkte: gul scorf på skördefest!

Veckans känsla:
Febrigt.

En klädsel från veckan:
Detta mycket intressanta smygfoto från skördefesten får representera veckans klädsel (pga enda gången jag hade ordentliga kläder på mig..): kängor, jeans, vinterjacka (!!) och den gula scorfen.

Veckans gif:

Otto får äran att ta gif-platsen efter vår sjukvecka <3 mitt lilla hjärta

Veckans betyg:

2/5, blir lätt så när en är sjuk hela veckan. Hur är det ens möjligt, förresten? Att liksom inleda måndag morgon med halsont, mot kvällen få feber som håller i sig ett par dagar, när febern börjar släppa så börjar hostan osv. Hoppas såklart på en bättre vecka för 40, men framförallt en frisk sådan! 


Jag är som vanligt nyfiken på hur er vecka 39 var. Hände något roligt? Var du med om något fint, eller kanske sorgligt? Befann du dig också på skördefesten? Berätta gärna, så förändrar vi lite utav denna envägskommunikation. Och tills vi hörs nästa gång, håll er friska!
20 kommentarer