Veckosammanfattning vecka: 39

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Skördefest på Öland! Alltså, jag älskar Öland. Johan är uppvuxen där (bland annat, de har även bort i Sydafrika och i Ghana!?!?!) och hans mamma bor kvar i ett gult hus med hallonbuskar runt knuten. Den här helgen gick vi på loppisar, klämde på pumpor och köpte te.

och som inte var planerat:
Blev sjuk :(( Fick feber under måndagen (vaknade för övrigt måndag morgon och fick torka kräks i två rum pga magsjuk hund :)) kult) och har sen vart dålig hela veckan. Feber, halsont, hosta och sådär. Hatar det.

och något nytt jag gjorde:
Detta är en hemlis än så länge, men jag lovar er att visa snart. Ledtråd: jag har bytt ut något som jag nu i höst haft i prick tio år..

Ett tips från veckan:
Brygg en kopp te, ta en stor tesked honung (jag har för tillfället med citronsmak) och pilla i två-fyra halstabletter. Lent och skönt för en trasig hals.

Veckans upptäckt:
Jag rensar inte min tehylla tillräckligt ofta: hittade i veckan te med utgångsdatum 2013.. Gissningsvis håller te mycket längre än vad datumet på förpackningen säger, men när datumet passerats med tre år vågar jag inte chansa.

Godaste maten jag lagade:
Soppa med tomat och röda linser. Ska göra om den någon dag tänkte jag, så ni kan få recept och bättre bilder.

Veckans musik/film/serie:
Paradise Lost: the child murders at Robin Hood Hills. Har ni sett Making a Murderer på Netflix? Om inte, se den! Och har ni sett den bör ni också kika på Paradise Lost som går i samma tema, fast kan ses på HBO. Med urkasst polisarbete och tvivelaktiga bevis döms tre tonåringar för de brutala morden av tre 8-åriga pojkar under tidigt 90-tal. Gripande, hemsk och totalt jävla vansinnig dokumentärserie i tre längre delar.

Veckans självis:
Påklädd och klar för första gången på hela sjukveckan :)) Tänkte: gul scorf på skördefest!

Veckans känsla:
Febrigt.

En klädsel från veckan:
Detta mycket intressanta smygfoto från skördefesten får representera veckans klädsel (pga enda gången jag hade ordentliga kläder på mig..): kängor, jeans, vinterjacka (!!) och den gula scorfen.

Veckans gif:

Otto får äran att ta gif-platsen efter vår sjukvecka <3 mitt lilla hjärta

Veckans betyg:

2/5, blir lätt så när en är sjuk hela veckan. Hur är det ens möjligt, förresten? Att liksom inleda måndag morgon med halsont, mot kvällen få feber som håller i sig ett par dagar, när febern börjar släppa så börjar hostan osv. Hoppas såklart på en bättre vecka för 40, men framförallt en frisk sådan! 


Jag är som vanligt nyfiken på hur er vecka 39 var. Hände något roligt? Var du med om något fint, eller kanske sorgligt? Befann du dig också på skördefesten? Berätta gärna, så förändrar vi lite utav denna envägskommunikation. Och tills vi hörs nästa gång, håll er friska!
20 kommentarer

sjutton frågor om Johan, min bästa person

Innan vi hoppar direkt in i dagens inlägg vill jag passa på att säga TACK till er. Efter mitt inlägg om utmattningssyndrom och ångest har ni vart så himla många som har skrivit och tackat mig för att jag väljer att prata om det, lika många som delat med sig av sin historia. Tusen, tusen tack!! <3
 
Nu tänkte jag att ni ska få lära känna Johan lite bättre, min bästa person. (Listan nedan är norpad från Sandra.) 

Hur länge har ni varit ihop?
I ganska exakt två år, men känns som så himla mycket längre.

Hur träffades ni?
Allra första gången vi träffades var på vårt jobb, vi arbetar nämligen på samma företag och kontor. Vi sa hej, hej och skakade hand. Sen sågs vi såklart i korridoren på kontoret typ varje dag, men träffades första gången på riktigt under en festival en varm kväll i juli.

Vem var mest på?
Jag säger Johan, Johan säger mig. Jag antar att vi kanske var lika på varandra ändå!

Skedde några komplikationer?
Ja alltså, vi arbetar ju som nämnt ovan på samma arbetsplats och jag skulle säga att det i sig alltid är lite komplicerat. Vi var väldigt noga med att inte outa för världen att vi sågs till en början, eftersom vi inte ville blanda in vårt jobb mer än nödvändigt i vår relation. Och det var nog väldigt bra gjort, det blev inga större komplikationer!

Kan en få se något tidigt sms eller så?

Detta är våra allra första meddelande till varandra. Vi träffades som sagt ute på en liten festival en kväll och var som fastklistrade på varandra, och eftersom jag visste att Johan inte var från stan och heller inte hade någon att hänga med på dag två bjöd jag med honom till mina vänner. Trodde mest det skulle ses som en fin gest, men han sa ja och hängde på!
 

Redan måndag efter den helgen åkte Johan iväg för jobb i annan stad, så vi höll kontakten över Facebook när vi liksom inte kunde ses. Inför den kommande helgen skulle han från Malmö till Öland och frågade om jag ville följa med till ön, det ville jag såklart. Problemet var bara att han frågade sent och jag funderade verkligen in i det sista. Jag hade en kvart på mig att åka från mina föräldrar hem till mig, packa en väska och sen ta mig till bussstationen. Jag hann!
 
Och här får ni se lite av vårt smygande, hehe! Till en början gick vi liksom hem på varsitt håll och sedan kom den ena till den andra. Lite senare fick jag en egen nyckel till Johans lägenhet och då kunde vi gå hem till honom båda två men slapp vänta på att han kom dit först.

Hur skedde dejtandet?
Vårt “dejtande” var mest att vi smög hem till varandra efter jobbet. En av oss handlade och den andra förberedde inför middag, sen åt vi mat och såg en dokumentär eller pratade om världen. Vi var aldrig riktigt på en dejt, eftersom vi var en sån hemlis ett par månader. Vi var dock väldigt mycket på Öland på helgerna, där kunde vi ju vara ifred utan att träffa massa folk från jobbet eller så.

Hur blev ni ihop?
Vi bara blev det. Alltså, vi hängde ihop rätt mycket ganska direkt efter den där varma kvällen i juli. Vårt smygande fram och tillbaka till varandra övergick i att vi handlade till middagen tillsammans, tog en kvällspromenad ihop eller gick hem tillsammans efter jobbet. Till slut insåg vi nog bara att vi faktiskt pratade om varandra som pojkvän och flickvän.

Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?
Den tar jag på mig, men jag minns faktiskt inte hur det skedde.. :(( haha alltså, medalj till mig!

Bor ni ihop?
Yes, det gör vi! För nästan prick ett år sedan flyttade vi till en trea på åttio kvadratmeter. Innan dess bodde vi i varsin etta på andrahandskontrakt, ett kort tag innan flytten till vår trea bodde vi båda i min etta. Sådan lyx att ha tre rum att hänga i nu.

Vad är hens bästa sidor?
Johan är så himla lugn, alltid. Alltså, verkligen alltid. Det spelar ingen roll hur stressad jag är eller hur mycket jag panikgråter, Johan är alltid lugn och det känns skönt för mig. Jag blir så himla orolig inombords av människor som är stirriga när jag är i obalans, det händer aldrig med Johan. Tillsammans med hans lugn är han också en väldigt trygg människa, och den klokaste jag träffat.

Och sämsta?
Johan tror att kylskåpsdörren, köksskåp och garderober stängs per automatik och dessa står därför öppna emellanåt. Den där “automatiken” är de facto jag :))

Vad bråkar ni om?
Under våra två år tillsammans har vi faktiskt inte haft ett enda bråk. Aldrig slängt igen en dörr eller skrikit på varandra, aldrig blivit så arga att det blivit bråk. Jag har rätt hett temperament och noll tålamod, men jag tror att Johans lugn räddar situationerna så att fröet aldrig gror. Såklart blir vi oense och dödsirriterade på varandra ibland, men vi löser det alltid genom att prata och diskutera problemet. Det urartar liksom aldrig till bråk, och det tackar jag faktiskt Johan för.

Vad gör ni när ingen annan ser?
Allt sånt där som en gör med sin bästa person.

Vad ger ni för komplimanger?
Vi är båda väldigt dåliga på komplimanger, sad but true. Jag älskar när Johan sätter sitt hår i en högre toffs på huvudet och när han säger kloka saker. Försöker säga det till honom så ofta jag kan, men kan verkligen bli så himla mycket bättre på det.

Vilken är din favoritbild på honom?

Tagen under vår första tripp till Stockholm, under sensommaren tjugohundrafjorton. Älskar denna bild fortfarande.

Och på er båda?

Midsommar tjugohundrafemton.

Något du vill avsluta med?
Jag vill bli gammal med dig, Johan.

22 kommentarer

Varningsklockorna jag borde lyssnat på och känslan av att inte våga känna

Ni var en himla massa som ville veta mer om utmattningssyndrom i min undersökning, så jag tänker att det kan vara bra att vi berör ämnet. Jag har själv svårt att förstå situationen jag hamnat i, men jag tänker då också att det säkert är svårt för andra att förstå. Jag vill dessutom prata om det för att göra andra uppmärksamma på signaler och tecken på när det börjar gå åt skogen.
 
Jag kan vara exemplet på när det gått för långt så att ni slipper vandra samma stig, så att säga.
 
Jag tänker att vi börjar kika på de fysiska symptomen min kropp hade och hur det kändes att inte känna medan varningsklockorna ringde på alla tänkbara frekvenser. Så fortsätter vi senare med den utlösande faktorn, och vad som egentligen gjort att jag inte velat känna efter.

 

Jag började misstänka att något var fel i mig under tidigt 2016. Jag var obotligt trött och det spelade längre ingen roll hur mycket, lite, länge eller kort jag sov. Jag blev aldrig utvilad. Jag fick besök av huvudvärk flera gånger i veckan, hade konstig värk i kroppen som kom och gick och feber/förkylning ungefär varje månad. I februari var jag två veckor på semester i Indien och under vistelsen där träffade jag en ayurveda-läkare som sa åt mig att uppsöka sjukvård hemma i Sverige, eftersom det inte är normalt att ha feber en gång varje/varannan månad. Sagt och gjort, “ta prover på allt, så mycket det bara går”. Jag visste att det stod mellan fysiskt brist (ex, brist på järn) eller psykiskt fel (ex, utmattning) men hoppades såklart på det förstnämnda. Provresultatet kom tillbaka positivt i den bemärkelsen att det inte var något fel med min kropp fysiskt, negativt i den bemärkelsen att det då handlade om något helt annat.

 

Istället för att fortsätta utredningen om vad som var fel gjorde jag vad som kändes lättast för stunden: ignorera och låtsas som inget hänt. Jag minns att jag tänkte att det nog ändå inte gjorde något, eftersom jag om ett par månader skulle ha sommarsemester och då hade “all tid i världen” att vila. Alla tidigare tecken och symptom (alltid trött, ofta huvudvärk och ständigt febrig eller förkyld) fortsatte såklart under kommande månader, men de fick sällskap av bland annat yrsel, stickingar och domningar i benen och armarna, koncentrationssvårigheter och ett oerhört dåligt minne. Jag hade svårt att få ihop mina dagar med planering och struktur, något som tidigare verkligen vart min styrka. Till slut var det svårt att ens hålla fokus när jag läste mail, och när jag väl tagit mig igenom längre texter hade jag glömt vad som stod längre upp.
 
Men jag fortsatte mitt liv i tvåhundra knyck utan att blinka. Det blev april, maj, juni och jag bet ihop tills käkarna värkte.
 
Jag skapade mig omedvetet två knep för att hålla mig ständigt sysselsatt. Det första var att sova, mycket. Jag sov alltid så att jag knappt hade marginal till jobbet (definitivt ingen frukost eller “skön stund” på morgonen) och när jag kom hem från jobbet höll jag igång till det att jag “fick” gå och lägga mig. Klockslaget för det var någonstans runt sju på kvällen. Om Johan jobbade länge en kväll eller var på träning la jag mig alltid och sov en stund, för att låta honom väcka mig till middagen. 
 
Knep nummer två var att arbeta, konstant. För ungefär prick ett år sedan förändrades mina arbetsuppgifter och det senaste året har jag ägnat många av mina arbetstimmar åt förbättringsarbete och affärsutveckling. Jag har ovanpå detta vart team leader för två grupper samt allmän support av allt från kundservicefrågor till felmeddelande i vårt affärssystem. Och jag älskar mitt jobb. Det är utvecklande, spännande och intressant varje dag. Jag möter problem som behöver lösas och jag får vara kreativ och klura på smidiga funktioner för att förenkla arbetet för vår personal. Jag växer i mitt arbete och jag växer som människa. Mitt problem var bara att arbetet tillät mig att jobba många fler timmar än åtta om dagen eftersom det alltid fanns något att göra – och att jag mer än gärna jobbade all vaken tid jag hade.

 

Och det är svårt att beskriva känslan av att inte känna. När en liksom inte vågar känna efter inombords (gissningsvis för att en innerst inne vet att något är fel) och därför helt enkelt slutar med det. Likgiltighet. Bottenlös tomhet och total uppgivenhet. Jag slutade bry mig, det var liksom lättast att inte känna alls när valet var ångest. För så fort jag öppnade upp lite, lite på det stängda locket började hjärtat slå dubbla slag och jag kunde inte komma bort från känslan av att hjärtat skulle slå sig ut ur bröstkorgen, krossa vartenda revben på vägen om det krävdes.
 
Så jag förseglade locket, låste och kastade nyckeln.

 
Tänk vilket fantastiskt varningssystem vi har i kroppen. Som fungerar och arbetar helt per automatik, och det enda vi egentligen behöver göra är att lyssna på signalerna. Varningsklockorna som ringer när kroppen börjar säga ifrån och ge upp borde ju ringa på alla tänkbara frekvenser. Såhär i efterhand kan jag ju konstatera att det var oerhört korkat gjort att inte fortsätta min utredning efter provresultaten, att inte lyssna på varningarna min kropp gav mig. Men det är lätt att vara efterklok.
 
Mitt första, och allra viktigaste, tips till er som tycker er ana varningsklockor hos er själva eller någon i er närhet: ta det på allvar.
 
Det blir så himla mycket lättare om en löser upp knutarna direkt istället för att slå dubbelknut på dubbelknut.
38 kommentarer

Sammanfattning vecka: 38

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Hade inga planer till denna vecka, himla konstig känsla. Jag älskar allt planera och strukturera upp mina dagar, men det är även en av de sakerna jag har absolut svårast med nu. Jag får helt enkelt inte ihop mina dagar ordentligt. Jag försöker planera upp dag för dag, och det ser exempelvis ut såhär:

och som inte var planerat:
Efter Spanien låg jag i sängen typ tre dagar och bara sov. Inte för att resan var jobbig eller svår att ta sig igenom, men nya intryck är inte alltid bara kul och spännande som utmattad. I lördags åkte jag i alla fall till Charlotte en stund. Pratade om livet över en ostbricka och kramades med denna lilla filur, hennes Olivia.

och något nytt jag gjorde:
Fotograferade ett foto i timmen från min lördag som ni ska få se senare. Det är nytt för denna lille blögg i alla fall!

Ett tips från veckan:
Ångestpodden! Jag har länge läst och hört om denna podd men inte riktigt tagit mig tid att själv lyssna, tills i torsdags. Att höra någon prata om ångest, om prick de känslorna som jag själv känner, är lugnande när en är mitt i berg- och dalbanan. Podden är även väldigt lärorik för er som lever med eller känner någon som har ångest. Lyssna, lyssna!

Veckans upptäckt:
Använd aldrig billig ost när ni gör pizza, det blir allt annat än gott.. :(

Godaste maten jag lagade:
Vi lagade pizza för gång nummer två denna vecka (till lördagsmiddag denna gång), det blev till skillnad mot fredagens väldigt gott! Jag hade svamp, paprika, lök och oliver på min, + mozarella.

Veckans musik/film/serie:
Dokumentären First Contact: Lost Tribe of the Amazon, en intressant doku om en isolerad stam i Amazonas som helt plötsligt sökte kontakt med människor, något som både är spännande och oroväckande. Se den! Jag kikade via Netflix.

Veckans självis:
Har inte tagit en enda självis denna vecka?? Tänker direkt på detta. Måste åtgärdas direkt, så här får ni en purfärsk som då är en dag sen egentligen. Helt okontrollerbart hår för övrigt.

Veckans känsla:
Är så glad över att Spanien var så fint, sitter lite fast i den tanken än. (Del ett och två av Spanien finns att läsa om och se här och här för den som missat.) Annars rätt konstig känsla i kroppen: jag har fått tänka om i min process att bearbeta pappas sjukdom eftersom jag får ångest av att få ångest, vilket jag får varje gång jag försöker tänka på eller prata om alzheimers. Fått ”hemläxa” för att lära mig hantera ångestkänslorna men hatar fortfarande när det känns som bröstkorgen ska implodera eller hjärtat slå sig ut genom revbenen.

En klädsel från veckan:
Jeans + tröja från mamma med jacka och halsduk. Och tofflor, tänker maxa september så länge vi har värme. Och ni kan vara lugna, mitt hår är inte flötigt utan nyduschat och blött :))

Veckans gif:

Honey Boo Boo får stå för veckans peppande ord.

Veckans betyg:
Vecka 38 landar in på 4/5. Det har på många sätt vart en jäkla skitvecka, med ångest och flertalet timmar med vila. Men den har också vart rätt så fin emellanåt, som när jag fick krama Otto igen efter en vecka utomlands.

 
Sådär peeps, det var min vecka 38 det! Hur var er vecka? Jag hoppas på bra, men berätta gärna.
 
Den här veckan kommer jag bjuda er på lite smått och gott från mina utkast. Ni var en hel del som i undersökningen svarade att ni ville veta mer om utmattningssyndrom och min sjukskrivning. Jag har förberett fyra delar i en serie om utmattning, så jag tänker att vi kan kika på del ett någon dag snart. Men jag vill passa på att fråga er en sak först: är det något speciellt ni vill veta? Det blir lätt att en bara drar iväg när en pratar om ångest, sjukskrivning och att gå in i väggen. Är det något specifikt ni undrar över eller vill ha svar på, som jag kan ta med i dessa delar? Det går såklart bra att ställa frågor under tidens gång, men har ni några funderingar redan nu är de välkomna fram i kommentarerna eller till info.lindbergellen@gmail.com så har jag något att förhålla mig till i del ett.
Vi hörs!
15 kommentarer

Spanien, del två: hundgården, min favoritmyra och en hjärtskärande sanning

Hörrni, det är dags att kika på del två av min resa till Spanien! Men innan vi hoppar direkt in i hundgården vill jag passa på att nämna att det numera finns en Facebook-sida för denna lille blögg, ni hittar den HÄR. Kika gärna in där och gilla sidan, så får ni upp alla nya inlägg + annat roligt bloggrelaterat i ert flöde. På så sätt missar ni förhoppningsvis inga inlägg eller så. Det hade dessutom gjort mig superglad!
 
Se så, nu kör vi vidare med Spanien, del två!
 
TISDAG
Vår resa till Spanien var en liten kombination av chillax-semester (till största del) och volontärarbete (Anna drog det stora lasset här), vissa morgnar åkte vi därför till en hundgård en bit bort för att mysa och promenera lite med hundarna där. Morgonljuset och dimman, så himla fint bland bergen. 
 
Den här morgonen gick jag och Maria (Johans mamma) en liten promenad själva runt gården, innan hundarna kopplades och följde med ut.
 
Den här hundgården (alltså inte den vi bodde på, utan ”2:an” som ligger en bit bort) ligger inne på en avokadogård. SOS Animals hyr alltså marken av en avokadoodlare, så hur drömmiga är inte dessa promenader? Avokados prick överallt, citroner över huvudet och meloner och pumpor längs promenadvägen. Och ja, jag både provsmakade vindruvor och tog med mig ett par avokados hem.. hehe!
 
Morgonpasset i hundgården går ut på följande: hundarna får mat, promenad och sen en himla massa gos. Det sistnämnda är min favorit.
 
Det är verkligen något speciellt med dessa hundar, så himla fina inombords. Och jag erkänner: det är svårt att vara här utan att vilja ta med sig minst en hem. Titta bara! Känner ni någon som tagit en hund från exempelvis Spanien förresten? Kanske till och med från SOS Animals? Berätta gärna, tycker det är en sån himla fin grej!
 
Piper var väldigt intresserad av min kamera, bönade och bad om ett par selfies.. hehe! Så ivrig att linsen blev lite kladdig av en viss tunga.
 
Och detta, min absoluta favorit: Myra! Ett riktigt charmtroll och queen av chillax.
 
Myra har en charmfaktor som slår i taket direkt! Hon saknar ett par tänder i munnen vilket gör att hennes tunga hänger ut lite på sidan. Hon är brunorange som fler av de andra hundarna (många är någon variant och korsning av podenco), men Myra har till skillnad från de andra mer kroppen av en tax. Anna gissar på att hon är podenco maneto, men det är alltid svårt att veta när det gäller gatuhundar. Hur som, hon är sockersöt! Och det bästa av allt: hon flög med oss till Sverige och bor nu hos ett fint par i Stockholm.
 
Det här är Olly, den enda stora hunden på 2:an. Han gick mest runt och höll koll på de andra, gårdens lilla polis ungefär. Men låt er inte luras av hans storlek, han var en riktig mysbjörn han också.
 
Även att det är så himla fint att sitta med hundar runt sig och bara mysa hela, hela tiden är det så hjärtskärande att veta att majoriteten av dem blivit lämnade eller övergivna på ett eller annat sätt. Vissa hittas i plastpåsar med dubbelknut, andra hittas fastknutna vid grindarna på morgonen för att de gamla ägarna tröttnat eller inte längre har möjlighet att ge dem ett hem. En del hittas såklart springandes på gatorna, andra räddas från hem eller gårdar där varken mat eller vatten är en garanti. Men trots att flera av hundarna verkligen har anledning att tvivla på, och ibland även avsky, människor är de så himla kärleksfulla och fina.
 
Nog för denna gång! I nästa del fortsätter vi på tisdagens äventyr, först ännu mer hundar och sen ska jag visa er vårt första dopp. Och inte vilket badställe som helst, utan kring ett vattenfall. Blir inte mycket drömmigare än så. Vårt fina äventyr vid vattenfallet slutade dock med polis inblandat.. men som sagt, mer om det nästa gång! (hoppas ni njuter av cliffhangern :)) hehe!) Tills dess, ha de’!
 

Är ni nyfikna på SOS Animals eller hundarna och deras kompisar finns mer info på SOS hemsida, klicka då HÄR, eller på deras Facebook-sida HÄR. Har ni några frågor eller funderingar kring resan, hur det går till som volontär eller hur en bokar en hund är det som vanligt bara att hojta till i kommentarerna eller maila mig på info.lindbergellen@gmail.com så tar jag hjälp av Anna för att ge er bästa möjliga svar. 
 

Vill du läsa mer om resan till Spanien? Här finns de tidigare delarna:
 
21 kommentarer

Spanien, del ett: resan till Stockholm, flyget till Spanien och första intrycken av ett nytt land

Heeeej allesammans! Vill först bara tacka så himla mycket för allt under tiden jag vart på semester, ni är fantastiska. Tusen tack för responsen både här, här och här!! Så fint att komma tillbaka till er.
 
Jag har haft en jättefin vecka i Spanien. Jag åkte dit med ungefär noll förväntningar och tankar, min plan var ju mest bara att få en chans att koppla av till hundra procent och bara vara. Och det var definitivt lättare att släppa allt för ett par dagar där borta. Jag tänker mig att jag visar er resan i kronologisk ordning (så gott det går) och förklarar allt där emellan. Det blir dock uppdelat på ett par inlägg, så jag tycker vi kastar oss direkt in i del ett: resan till Stockholm, flygningen till Spanien och första dagen där!
 
Sent, sent på lördagskvällen packade jag min resväska och tog den sedan med mig till bussen klockan tio på söndagsmorgonen. Jag bor ju lite off när en ska resa med flyg, så jag satt först nästan fem timmar på en buss till Stockholm. Jag fördrev tiden med American Horror Story, och kan vi nu bara ta ett par minuter och ta in hur fint cirkustältet är nedan. (Hatälskad serie förövrigt. Har ni sett? Jag är snart klar med fjärde säsongen, men tycker inte riktigt att tredje och fjärde håller samma nivå som första och andra.)
 
Och detta: varje, varje, varje gång jag åker buss till Stockholm börjar jag göra mig redo för ankomst när en börjar se lite byggnader och känner att en nog är framme. Varje, varje, varje gång har jag dock så himla fel. Sitter sen typ en halvtimme och svettas i jacka och glor ut genom rutan eftersom byggnader inte innebär att en är framme i större städer :)) 
 
När min buss väl parkerat och jag hittat min resväska mötte jag upp mitt resesällskap, Johans syster Anna. Anna har tidigare både besökt och bott ett år på hundgården i Spanien som vi skulle besöka, så mina dåliga nerver kände sig ändå i säkert sällskap efter att jag mött upp henne på stationen. Vi fördrev lite tid på NK och åt sedan vegotaco!
 
När vi mättat våra magar mötte vi upp Malin och gick till ett mysigt fik på söder. Malin peppade oss massor inför resan, även hon har nämligen koppling till hundgården. Dessa två träffades där nere för en herrans massa år sen och har hållit ihop sedan dess. Väldigt fint!
 
På vägen hem från fiket stannade vi och dreglade lite över utsikten, himlens färg och hur fruktansvärt fint livet är ibland.
 
MÅNDAG
Klockan ringde på en helt omänsklig tid på måndagsmorgonen, vårt flyg gick nämligen redan vid 06. Kändes mest som jag gick med halvöppna ögon genom hela Arlanda, luktade på dyra parfymer och smörjde in händerna i blomsterlotion i taxfreen medan jag sov. Typ. Men strax innan sex gick vi iallafall på planet och sen bar det av!
 
Resan tar bara fyra timmar lite drygt, och jag sysselsatt mig med lite av varje. Sov en del, lyssnade lite på relax-playlists jag lagt offline dagen innan och försökte även läsa lite i en ny bok jag köpte på NK. Jag vet allt det här, med finkonstiga meningsuppbyggnader och kapitelbeskrivningar som går som pilar genom hjärtat. I vilket höstterminen startar, och lungcancern äter liv till förmån för död.
 
Runt klockan halv tio på morgonen började vi närma oss vår destination, Malaga! Jag åkte som sagt med noll förväntningar eller tankar om Spanien och blev direkt så himla fascinerad över hur bergigt landet är. Redan från flygplanet syntes de vita små bergsbyarna i dalarna, böndernas odlingar gjorde dessutom fina mönster på marken när en såg dem lite ovanifrån. Både fint och skönt för ögonen.
 
På flygplatsen hyrde vi en bil och snurrade sedan några varv på vägarna innan vi kom fram till Coin, vår lilla by och hundgård. Vi kom fram till gården ungefär precis när siestan börjat för alla volontärer, så vi kikade mest runt och hälsade på hundarna en gång innan vi själva la oss och sov ett par timmar. På kvällen åkte vi iväg och åt pizza. Mycket bra förstadag!
 
Jag var så stolt över mig själv när vi landade i Spanien och till slut kom till gården och la oss för att vila. Bara att åka någonstans med buss är tillräckligt för att jag ska känna mig stressad, få ångest och ogilla läget. Jag behöver dessutom fortfarande vila under dagarna för att orka med, och det är inte alltid oproblematiskt att hitta en lucka till det när en är iväg hemifrån. Men det känns som att detta dygn, från att vakna ensam i lägenheten till att somna i Spanien, gick väldigt bra med tanke på omständigheterna.
 
Jag somnade gott på kvällen och vaknade sedan på tisdagsmorgonen för ett pass med hundarna, men det kikar vi på en annan gång!

 
Nu är jag nyfiken på vad ni gjort under min vecka i Spanien! Jag tänker att vi hoppar över veckosammanfattning för 37 eftersom ni ändå kommer få se prick allt i spanien-inläggen, men jag är därför nyfiken på hur er förgående vecka var. Hände något roligt? Åt ni något ovanligt gott eller längtade ni efter något spännande?
13 kommentarer

bloggundersökning: tyck till och säg ditt!

Hej peeps!
Nu kanske ni tror att jag ligger med datorn på magen i ett varmt Spanien, team internet som en är, men icke! I ett varmt Spanien är jag, men troligtvis ligger jag i solen eller klappar glada hundar just precis nu. Detta inlägg är nämligen förinställt, och nu behöver jag er hjälp!
 
Under tiden jag är borta kommer en liten undersökning ligga uppe här, och jag skulle bli hemskt glad om ni ville ta er en minut eller två och svara på den. Frågorna går ut på att jag vill veta lite mer om vad ni gillar, och inte gillar, med bloggen. Genom att svara på fem frågor kan ni alltså hjälpa till att forma och finslipa formatet och inläggen på bloggen framöver, bra va? Om inbäddningen nedan inte fungerar hittar ni undersökningen HÄR.
 
 
Tusen, tusen tack på förhand!!
 
Vi hörs igen om ett par dagar, då ska jag visa er hur Spanien såg ut, smakade och kändes. Hejrå!
4 kommentarer

sammanfattning vecka: 36

Det här med listor är lite utav min grej, och när jag såg fina Sara (tips!) sammanfatta sina veckor tänkte jag direkt att det är en kanonidé. Jag knycker med andra ord listan (men har gjort lite ändringar) och här får ni alltså en sammanfattning av min vecka 36!

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Vilade väldigt, väldigt mycket denna vecka: alltid planerat numera. Satt även på en buss till Stockholm. Drog också igång lilla blögga igen, planerat sen någon vecka tillbaka men sattes i verket först nu. Heja, heja!

och som inte var planerat:
“Råkade” shoppa lite tidigare i veckan. Mer bestämt ett par jeans (köper aldrig jeans!?), finbyxor, tröja + halsduk. Allt bara för att jag ville ut och kika läget efter flera dagar innanför samma väggar.. men aja, är förberedd för hösten iallafall! Försökte även mig på att packa en resväska utan att skriva en lista först, gick sådär.. Sen så! (Tur dock att jag inte gick prick efter nedan lista, då hade jag glömt mitt pass..)

och något nytt jag gjorde:
Detta var svåraste punkten. Alltså, tror inte jag gör så mycket nytt i mitt liv? Packade en väska inför ett par dagar i Spanien, det är helt nytt för mig. Aldrig besökt Spanien, kan faktiskt räkna mina utlandssemestrar på en hand.. (I februari var jag dock två veckor i Indien, tänkte att vi skulle kika på det någon gång. Skulle ni vilja se det?)

Ett tips från veckan:
Våga ta tag i de saker som du borde göra men skjutit på länge pga gör för ont.

Veckans upptäckt:
Det är skönt att tvätta. Doften av nytvättat är så lugnande.

Godaste maten jag ätit:
Så ledsen nu att jag typ inte minns längre bak än någon dag på sådana här punkter :( Det jag minns är typ fiskgratäng på tofu och svampsoppa på burk.. haha. Tror dock att det var denna vecka J lagade morotsstroganoff, det var en fullpoängare!

Veckans musik/film/serie:
Cirka alla chill-spellistor på Spotify. Typ den här och den här. Har ni tips på andra listor i samma anda får ni jättegärna länka dem här nedan, enda kravet är att det ska vara lugnt och skönt och inte för jobbigt för hjärnan att lyssna på.

Veckans självis:

Veckans känsla:
Alla veckor är berg- och dalbanor numera. Denna vecka har mest gått i gråskala och känts rätt avtrubbad, om jag ska vara ärlig. Något fint var iallafall välkomnandet här efter detta inlägg, ni är så himlans fina.

En klädsel från veckan:
Svarta byxor och randig skjorta, de få timmarna jag klätt mig i ordentliga kläder istället för pyjamas eller myskläder..

 
Veckans gif:

(Honey Boo boo, haha alltså vilken stjärna <3) 

Veckans betyg:
36:an får 2/5 i betyg av mig, mest pga att den vart rätt jobbig att ta sig igenom. Bättre lycka nästa vecka! Den spenderar jag dessutom i betydligt varmare klimat och förhoppningsvis med ett lättare sinne. Jag kommer hänga lite på en gård för hundar som räddats från ett tragiskt liv, bättra på brännan och kanske lära mig dricka öl. Mest ska jag dock chillaxa, bara vara och göra ingenting. Ser så mycket fram emot det.
 
Vi hörs när jag är tillbaka på svensk mark igen. Tills dess får ni gärna berätta något fint i en kommentar nedan, så har jag ett par rader från er att komma tillbaka till om ett par dagar. Typ hur er föregående vecka var, något speciellt ni längtar efter eller vad hjärtat säger just nu. Och glöm inte: ha det bra!
 
26 kommentarer

planteringslördag: avokado, aloe vera & elefantöra

När jag visade er en lördagsfrukost igår nämnde jag också att jag samma eftermiddag planterade om en himlans massa växter här hemma. Jag hade nämligen skjutit på detta vecka efter vecka så nu var jag tvungen att göra något åt saken. Vi tittar på hur det såg ut, vetja!
Först samlade jag alla växter som behövde lite extra kärlek på vårt köksbord, mest för att få en överblick av vad som behövde göras men också för att kunna räkna krukor till alla nya sticklingar som skulle planteras. Här ser ni den lilla djungeln av växtvärk.
I våras köpte jag två Elefantöra och bara ett par veckor senare hade plantorna fått sticklingar, och ett par veckor efter det ytterligare ett par nya sticklingar. De två nedan är från andra omgången, och de har vart lite ledsna i sina små krukor den senaste tiden. Planen var nya krukor till dem, och nya sticklingar i minikrukorna.
Avokadokärnorna nedan satte vi när värmen började komma men sommaren ännu inte var här. Vi tog första bästa glas att sätta dem i, men samma dag som det vankades omplantering hittade jag ett stycke nya glas att odla kärnorna i. Den lilla pelagonen till höger fick J från sin mamma när vi skulle åka från Öland efter fyra veckors semester där, den skulle äntligen få en ordentlig kruka att växa i.
Elefantöra, sån himla rolig växt både till namnet och formen. Och den får som nämnt ovan nya sticklingar på nolltid! Bästa med en planta, tycker jag. Dessa två skulle alltså ner i nya krukor för att lämna plats åt nya sticklingar.

En av våra plantor hade verkligen levt life under vår semester på Öland, när vi kom hem kunde vi nämligen räkna upp till sju sticklingar i en kruka. Helt bananas. Jag kikade ut de två största och följde roten en bit mot stammen innan jag klippte av.
De nya sticklingarna kommer bergis trivas i dessa små krukor. Krukorna fyndade jag förresten på Lagerhaus för någon obetydlig peng tidigare i år, himlans bra storlek för miniplantor.
Sen till Js lilla pelagon. Den har stått i sin lilla plastkruka på ett kaffefat i tre veckor och mådde såhär när jag tog upp den: :(( Den fick en ordentlig kruka och den ledsna blomman nöp jag bort för att ge plats åt nya fina blommor.
Jag vet inte ens vad jag ska säga om dessa aloe vera-plantor.. hehe.. Känner mest: Inte mitt fel! De var så stora att bladen fick persiennen i fönstret att helt stanna upp när vi skulle dra upp eller dra ner. Plantorna var liksom dubbelt så stora som fönsterbrädan. Jag bestämde mig därför för att rensa lite i krukan och bara spara den största och starkaste planan, resterande små la jag åt sidan. Två åkte ner i mindre krukor, resten gav jag bort till vänner och kollegor. (Det såg ut såhär under tiden för den som är nyfiken!)
Sist, men inte minst! Våra älskade avokadokärnor. Med dessa gjorde jag ju dock inget mer än att flytta över dem i nya glas. Genomskinliga sådana köpta på loppis för en femma. Nu ser en tydligt rotsystemet, så nedrans fint. Vill ni ha två tips när det gäller att odla avokado så är mitt: tålamod och tid!
Och här har vi sedan hela lilla samlingen igen! Lite mer välskött och gladare än innan.
Det var det hela, för denna gång! Jag längtar dock redan till nya elefantöresticklingar, dela upp vår monstera i minst tre nya krukor och att ge våra citronträd lite kärlek nu när vi plockat in dem från balkongen. Om ett par veckor är det banne mig dags igen. Vill ni hänga med då? Tänker mig att vi då också kan dela tips för odling, hade vart fint. Har ni några funderingar redan nu, på något från detta inlägg ni vill att vi kikar närmre på? Skriv till mig i sådana fall (kommentera nedan eller maila på info.lindbergellen@gmail.com), så reder vi ut frågetecknen till nästa planteringsdag!
94 kommentarer

veckans bästa dag, lördag

Det är något speciellt med helg, oavsett om jag arbetar i veckorna eller nu som sjukskriven. Även att jag alla andra dagar också kan sova hur länge jag vill, bara kan och ska ägna mig åt sådant jag gillar och blir lugn av så är det ändå en speciell känsla att vakna en lördagsmorgon. Jag antar att det till stor del handlar om någon omedvetet vana att liksom älska helg, men jag tror även att min hjärna ännu inte riktigt tagit in att jag måste vara hemma ett tag för att kunna jobba sen och därför fortfarande tycker att helgen är de bästa dagarna pga ”lediga”.
 
Något som faktiskt är bättre med lördag och söndag kontra vardagar är att jag inte vaknar upp själv, utan att även J är hemma med mig. Vi kan ligga och halvsova till lunch om vi vill, och sen äta lång frukost framför någon serie eller så. En lördag rätt så nyligen dukade vi upp till frulle i vardagsrummet och såg ett avsnitt av Sommaren med Ernst.
 
På tal om Sommaren med Ernst, har ni sett? Jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte. Jag gillar den typen av program i kategorin lätt att titta på-tv, jag tycker det är roligt när herr Kirchsteiger sticker iväg med sina liknelser och förklaringar om hur vackert något är men han ger mig emellanåt också ett oerhört obehag i hela kroppen. Liksom, finns han på riktigt? Är det en karaktär, eller beskriver han allt i sitt liv som ”färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst”? Jag kan verkligen inte förstå, kan ni?
 
Samma eftermiddag som ovan frukost ägnade jag mig också åt att plantera om ett stort gäng växter här hemma. Allt från aloe vera-djungel till sticklingar av elefantöra. Men det kikar vi på en annan gång!
8 kommentarer