Jag tar det långa bussvarvet till universitetet för att hinna lyssna på nästan ett helt poddavsnitt på vägen. Orkar sällan hålla koncentrationen hela föreläsningen men jag nöjer mig med att ens ta mig dit. Antecknar så mycket jag orkar och tar sedan bussen tillbaka.

”Du är i kris” säger terapeuter och läkare och nickar förstående. ”Du reagerar fullt normalt, det är en process att ta sig igenom en kris”. Jag tänker att jag inte vill vara i någon jävla kris. Ändå är det skönt att höra att jag inte håller på att bli dum i huvudet, att det är så här det blir när något vidrigt händer. ”Det är som när någon är med i en olycka, det är inget man kan förutse. Du visste inte, du kunde inte förbereda dig”.

Det är som att han dött. Fast han lever.

Fick höra att man lätt blir frusen när man bär på sorg. Jag har ingen aning om det faktiskt stämmer, men när jag är extra ledsen duschar jag varmt och länge. Lägger en ansiktsmask, syrar och återfuktar.

Som att vara extra snäll mot hyn när det är tungt att andas.

Jag är okej nu. Det har gått 64 dagar och jag är okej. Jag tänker på livet som blir från och med nu, hur jag ska inreda min lägenhet och hur jag vill leva mina dagar. Flytten i månadsskiftet kommer garanterat bli ett bakslag och så jävla tungt, men det blir också början på något nytt. På mitt eget liv.

När det hände bestämde jag mig för att få tre månader att sörja och vara skitledsen. Den nionde april är mitt datum, då börjar jag om. Accepterar, går vidare.

Det här breakupet tar verkligen priset. Svåraste, hårdaste och det värsta jag varit med om. Det är så oerhört utmattande att vara hjärtekrossad. Tungt så in i helv att vara den som blev lämnad när en själv gett bort hela sitt hjärta till personen som valde att gå.

Nu har det gått 42 dagar och den här tiden har minst sagt varit en bergochdalbana. Den typen där en vill skratta och kräkas om vartannat. Ett par saker har jag ändå kommit till insikt med och reflekterat över under de här 42 dagarna av känslococktail.

▸ Ställ alltid dig själv i bostadskö. Jag går miste om 2 år i kötid för att vi stått registrerade på honom (med mig som enbart medsökande istället för på eget konto). Den niten gör jag aldrig om.

▸ Den tidiga vårsolen är som det lenaste plåstret på ett trasigt hjärta.

▸ Det är så många dimensioner i ett breakup, så många känslor som ska kännas. Och det är okej. Jag är fortfarande både ledsen, arg och besviken i vågor. Ibland allt på samma gång, men det får vara så. För den här skiten är röv.

▸ Gör inte en partner till ditt liv, det blir så jobbigt om hen försvinner. Äg din egen tillvaro och låt din partner vara *en extra fin krydda i livet* istället. Ge alltid helhjärtat, men tappa inte dig själv.

▸ Och gör inte din partner till din enda vän. Det blir så ensamt om hen försvinner.

▸ Jag kan hålla huvudet högt. Jag älskade fullt ut, gav allt. Det är fortfarande helt omöjligt att ta på att det inte räckte, att jag inte räckte. Men jag kan lämna det här med huvudet högt.

Jag gjorde allt och älskade så mycket.

Det har blivit februari nu. För mig betyder det att tiden går. Att det inte längre är pissmånaden då han lämnade mig. Att jag överlevt trots att den här typen av hjärtekross känns helt omöjlig att genomlida. Den när sorgen blandar sig med både svek och hopplöshet. Men det har blivit februari nu och den här veckan är det en månad sedan hela min tillvaro kastades omkull på en millisekund. Det har varit en av mina värsta månader någonsin, men nu är det februari och jag har överlevt.

Vilken grej ändå.

Och ni, fy sjutton vad ni är fina. Tack för omtanken, hoppet och kärleken ni skickar. I den här situationen gör det allt.

Fortfarande går mina dagar ut på att vara, att bara klara av. Kanske kommer det komma ett inlägg då och då om något annat än ett trasigt hjärta. Vi får se. Jag ser att ni är ett par stycken som skriver att ni önskar fler blogginlägg. Jag hör er och jag önskar samma. Vill bara säga det, så att ni vet att jag läser och ser och känner likadant. Jag ska försöka kicka liv i den här bloggen igen, så snart den värsta känslostormen lagt sig.

Idag skriver och skickar jag in ansökan om ett lägenhetsbyte. En etta på 35 kvm, nybyggnation i vindsvåning i befintligt hus i mitt kvarter. Om ett par veckor vet vi om bytet godkänns eller inte. Jag hoppas för allt i världen att det går igenom. Att jag kan få lite flyt i det här. Om allt går som önskat flyttar jag första april. Jag har möblerat de där 35 kvadratmetrarna i huvudet så många gånger nu.

Ni kan väl hålla tummarna för att bytet går igenom?

Jag vet inte alls om det är rimligt att dra igång en veckolista så här efter tusen år av tystnad och med en bröstkorg som fortfarande darrar efter lajf. Vem vet. Jag tänker att vi testar i alla fall. För nu har jag haft suget hela helgen men ändå haft svårt för att få igång skrivandet. Kanske kan en veckolista både starta veckan och rutinerna igen?

Vecka 46 i sex punkter:

▸ Mina planer:
Idag går jag upp tidigt som attans för ett ärende på stan. Imorgon presenterar min projektgrupp vårt arbete och den här veckan börjar höstens två sista kurser. Informationsdesign idag och Webbtjänster imorgon. Jag har bokat in mig på ett nytt gruppass till i eftermiddag och tänker yoga mig igenom den här PMS-veckan. De tre senaste helgerna har jag och Johan varit bortresta eller haft besök, så den här helgen har vi bokat in exakt noll saker. Ser fram emot att bara hänga i soffan, kolla på film och äta burgare med dubbel ost.

▸ Önskningar:
Att jag kan sova ordentligt om nätterna. Att resultatet av en skittenta ändå kommer tillbaka godkänt.

▸ Något som gör mig glad:
Nya kurser. Ommöblering i vardagsrummet. Sköna träningskläder. Pasta.

▸ Oroar mig över:
Ottos återbesök hos veterinären på torsdag. För två månader sedan upptäckte vi urinvägsinfektion och nu ska vi kolla hur det står till med kristallerna som kroppen verkade bilda. Ni kan väl hålla tummarna för att allt går bra?

▸ Ett tips från mig till dig som studerar:
Idag kommer jag lägga ett brev på lådan, närmre bestämt ett tjockt kuvert till Unionen med kvitton till mitt studiestöd. Som medlem i Unionen får en nämligen tillbaka pengar för den kurslitteratur utbildningen en läser har, och det gör att jag inom en vecka eller två kommer få tillbaka höstens 3000 kr som jag köpt böcker för. Rätt najs ju? Det gör att jag kan köpa min kurslitteratur utan att ha CSN-ångest inför varje kursstart. Unionen har lite olika regler för gamla och nya medlemmar, men jag tipsar alla som redan studerar eller planerar att göra det att kika in studiestödet Unionen erbjuder. Vassego för trevligt spartips till studentlivet.

▸ En önskemiddag:
Pasta med kantarellsås.

▸ Två klimatfrågor till er:
Med den här pangsommaren som var anlände också en stor skopa klimatångest hos mig. Jag har funderat så himla mycket på mitt avtryck sedan dess, vad jag gör och vad jag kan göra bättre. Nu har jag två frågor till er: Tänker du mycket på klimatet och ditt avtryck? Vad gör du för att minska din klimatpåverkan, både i stort och smått?

Herrå!