13 hemligheter – saker ni inte visste om mig

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Ett skepp kommer lastat med del tretton ur Emmas decemberutmaning: 13 hemligheter om mig, förhoppningsvis då också 13 saker ni inte visste om mig sedan tidigare. Plocka fram snacks och sätt er bekvämt, för nu blir vi oerhört ärliga!
▸ jag duschar alltid väldigt varmt, även på sommaren, eftersom jag hatar att frysa
▸ jag har vart med i två bilolyckor (dock inte där jag själv kört)
▸ ↑ eftersom jag helt enkelt inte har något körkort
▸ jag har aldrig bott i någon annan stad än i Oskarshamn
▸ jag kan böja ner mina tummar helt mot handleden, samt böja enbart fingerspetsen på alla fingrar
▸ jag kan ligga i timmar och titta på Dr. Pimple Popper bara för att jag gillar att se huden ”städas”, typ tomrummet som blir efter en cysta eller blackhead (hahaha alltså, sorry alla <3)
▸ när jag gick i gymnasiet blev jag diagnoserad med IBS
▸ jag ser hälften så bra på mitt vänstra öga som på mitt högra
▸ jag är usel på matlagning och avskyr att inte ha ett recept att kunna följa slaviskt
▸ jag har tidigare arbetat inom barnomsorg, stöpt ljus i fabrik och scannat livsmedel i mataffär → och sen hamnade jag på kontor
▸ jag har aldrig kysst en kille som sen inte blivit min partner
▸ jag har tidigare bloggat för Östra Småland
▸ när jag var liten hade jag en guldhamster som jag döpte til Pulver, vet dock än idag inte vart jag fick namnet ifrån eller ens varför jag döpte henne till det..
Är det något av det här som fick er att helt tappa hakan? Jag vill annars tro att jag nog inte har så mycket *hemlisar* om mig, att jag liksom är rätt öppen med vem jag är och hur jag är. Det var nämligen ganska svårt att komma på saker till den här listan. Kanske är min besatthet av Dr. Pimple Popper det värsta, eller att jag kan göra såhär med alla fingrar, he he..
Har ni gjort er egen version av dages utmatning? Vore roligt att få läsa er, eller iallafall få en hemlis om er levererad i en kommentar nedan! Sitter ni inne på något riktigt roligt/knäppt/spännande om er som jag inte vet? Berätta!
23 kommentarer

Vecka 49: en disputation i Stockholm och en himla massa SKAM

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Började jobba 25% och åkte till Stockholm, annars hade jag inte planerat speciellt mycket faktiskt.
och som inte var planerat:
Besökte en liten kyrka i Västerås och var med när Johans kusinbarn döptes. En liten Themla som somnade mitt under dopet <3 Spikade också upp en tavla i vårt kontor och började sy på ytterligare ett projekt.
och något nytt jag gjorde:
Gick på mitt livs första disputation! Johans bror Martin hade sin disputation i fredags, och efter en lång diskussion om fysiken i röntgenbild blev han Dr. Sjölin. Disputationen hölls på akademisk engelska mellan två snillen i fysik, så himla intressant att se och lyssna på även om en bara förstod en liten bråkdel av allt som sas. Som en helt ny värld!
Ett tips från veckan:
SKAM. Alltså, herregud. Jag har blivit tipsad om serien så många gånger under hösten och alltid tänkt att jag borde ge den en chans, sen har det ändå inte blivit av. När Johan åkte till Malmö i veckan låg jag i sängen och sträcksåg andra och tredje säsongen och GRÄT till hur fin den är. Jag vet hur lat en kan va när en får tips levererat såhär emellanåt, men ni som inte kikat in SKAM borde verkligen ge den en chans omedelbart! Ett stort plus är att SVT har hela första säsongen med svensk text (även om det norska talet inte är speciellt svårt att förstå, jag klarade mig fint med bara norsk text för andra och tredje säsongen). Se, se, se!
Veckans upptäckt:
Nu kan jag äntligen plocka upp böcker och läsa lite igen. Jag har haft Stanna och Allt som blir kvar på en byrå i kontoret hemma hela hösten, men eftersom min utmattning inte riktigt fungerat med fokus, koncentration och minne har jag inte velat läsa dem eftersom båda författarna bygger sitt språk väldigt mycket på känsla. Och nu tror jag äntligen att jag kan läsa igen, och samtidigt känna vartenda ord på riktigt. Fint som attans!
Godaste maten jag lagade:
I veckan har jag ätit pasta med svamp- och grönsakssås två gånger, himlans gott. Gillar överlag pasta väldigt mycket.
Veckans musik/film/serie:
Utöver att veckan i princip bara bestått av SKAM har Johan och jag också kollat på Naken på SVT, en knäpp serie om fyra personer som blir lämnade ensamma och nakna i sina lägenheter. I projektet får de sedan plocka ut en grej varje dag under en månads tid, som ett experiment för att se hur bra eller dåligt en klarar sig utan alla sina ”nödvändiga” prylar. Har ni sett? Johan tycker att jag bör testa 30 dagar utan min telefon, jag säger nej tack :))
Veckans självis:
Veckans känsla:
En smula orolig i kombination med en stor dos glädje. Jag blir alltid så orolig i själen när jag kollar på serier med kärlekstrubbel, det är precis som om det vore jag som står där med tårar på kinderna och ett brustet hjärta. Samtidigt blir jag så himla glad av allt runt om mig just nu, och att situationen är som den är. Jag har haft ett par riktiga skitmånader, och jag är så jäkla glad över att de är över.
En klädsel från veckan:
Favorit just nu är helt klart strumpbyxor med a-linjekjol och valfri topp. Just här ↑ både skrynklig kjol och tröja, men vad gör väl det om hundra år, tänker jag!
Veckans gif:
Kan vi bara ta och prata en minut om hångelscenerna i SKAM? Allvarligt talat! Hur har de ens lyckats så bra? Har typ aldrig, varken innan eller efter mina egna tonår, sett något som speglat tonårskärlek så exakt. Det där lite luddiga, blöta och intensiva.
Veckans betyg:
4/5 – veckorna med en skön känsla i kroppen fortsätter, och jag börjar tänka att det nog är såhär det ska vara egentligen. Att ribban ska ligga på nivån som den gjort exempelvis denna vecka, så att det finns lagom med utrymme både upp och ner. Att jag gått så många månader med ett skav i kroppen innan.. vill inte ens tänka på det. Hur som, toppen att det går åt rätt håll!
Hur har er vecka 49 varit? Vad har hänt, och vad har känts lite extra hos er? Vore så roligt om ni ville berätta, precis som vanligt! Tycker det är så fint när det blir mer än en envägskommunikation här inne <3
Jag har dessutom en fråga till er angående dessa sammanfattningarna! Gillar ni veckorna med kamerabilder eller mobilbilder bäst, eller kanske kombinationen? Såklart är kvalitén alltid bättre med kamerabilder, men jag är rädd för att bilderna då upprepas flera gånger och att det blir trist. Med mobilbilder får ni ju komma in lite mer på detaljnivå i vardagen, men då tummar vi ju lite på kvalitén. Vad gillar ni bäst? Berätta för mig så blir jag glad!
10 kommentarer

10 egenskaper jag gillar med mig själv (och 10 jag inte är superförtjust i)

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

För ett par dagar sedan välkomnade jag er hem till mig i tio bilder och en gif, och det var ju min första decemberutmaning att dela med er. Utmaningen som det här inlägget kommer handla om var egentligen nummer tre i serien, men eftersom jag missade att göra den i tid hoppar vi på den nu.
Här är 10 egenskaper jag gillar med mig själv – och 10 jag inte är superförtjust i!
► 10 egenskaper jag gillar med mig själv
Kärleksfull: jag har alltid prioriterat kvalité framför kvantitet när det gäller relationer, och de som kommer mig nära får också mycket tillbaka. Det handlar ju för sjutton om ens finaste personer, klart en ska visa det också!
Envis: envishet har alltid vart en drivkraft hos mig och är det något jag vill ger jag inte upp i första taget
Engagerad: mitt engagemang hör ihop lite med min envishet, eftersom dessa två i kombination gör att jag alltid går in med inställningen allt eller inget och detta resulterar alltid i att jag gör det jag tar mig an helhjärtat
Kreativ: jag kan göra mycket av lite och har ett allmänt gott öga för estetik
▸ Lösningsfokuserad: är det något som inte riktigt står rätt till? Ge mig en liten stund, så är vi på väg mot en lösning!
Ärlig: är det något jag värdesätter högt är det ärlighet, och att vara ärlig och kärleksfull är något utav det viktigaste jag vet i relationer
Känsloperson av rang: att känna allt på samma gång kan ibland vara en börda, men att känna mycket innebär ju också att en får njuta av det fina i livet lite extra mycket
Rättvis: min pappa har uppfostrat mig med min farfars rättvisa och jag blir totalt skogstokig av orättvisor
Orädd för diskussion och konflikt: jag har aldrig problem med att stå upp för mig själv och det jag tror på, och om någon beter sig elakt eller orättvist är jag inte rädd för att ta en diskussion eller hamna i en konflikt. Jag vet inte hur många trångsynta surgubbar jag diskuterat invandring och feminism med i mina dagar..
En smula knäpp: inget är väl roligare än när en ses som rätt uppstyrd och lite pryd av människor en inte känner, som bara inte vet om att så fort en hamnar med sina vänner så går en bananas?
► och 10 jag inte är superförtjust i
Inte speciellt spontan: jag är en sådan som vill planera noga och tänka över allt både en och två gånger, det har såklart också sina fördelar men det gör att jag inte riktigt gillar spontanitet och har svårt att hantera sådana situationer
Emellanåt ändå impulsiv: då och då kan jag få för mig saker som jag vill göra, och då är det det enda som snurrar i min skalle tills jag antingen gör det eller lägger det helt på hyllan
▸ Ältar: är det något som skaver i mig kan jag älta det i hundra år
Rädd: jag är rädd för allt (skojar inte ens) och detta gör att jag alltid går på helspänn och är misstänksam mot alla jag möter :))
Vill helst inte prova nya saker: jag ogillar starkt att prova helt nya saker som jag inte har kunskap om sedan tidigare, så jag brukar alltid läsa på om ämnet/situationen om det är något nytt jag ska göra. Det har gett mig bra många timmar på youtube.. :)) men är också anledningen till att jag än idag aldrig stått på ett par skidor
Gottegris: jag ÄLSKAR allt med socker och har noll självdisciplin till att äta nyttigt
Hetsig: jag är rätt hetsig som person, liksom drivande och påstridig i saker som jag känner är viktigt för mig
En riktig grinolle: jag har lika lätt till tårar som jag har till skratt (obs, skrattar mycket!) vilket gör mig till världens jobbigaste att kolla på film eller ha djupa samtal med. Jag gråter helt enkelt lätt, och mycket
Ställer höga krav på mig själv: mitt engagemang och problemlösningsfokus är så sjukt drivande i mitt arbete och i fritidsprojekt, men samtidigt ställer jag oerhört höga krav på mig själv och min prestation
Dålig på att ta komplimanger: det är inte så att jag inte kan tacka, det är bara så att jag värderar min egna känsla högre än smicker om det är så att jag själv inte riktigt håller med. Har jag en skitdålig hårdag eller gjort kasst ifrån mig i ett projekt kommer jag ha svårt att känna fina komplimanger i hjärtat
Det är märkligt det här, hur svårt det kan vara att både komma på 10 bra saker med en själv och 10 som en inte gillar lika mycket. Jag fick till och med ringa till Johan för att rådfråga honom?? Så knäppt. Men nu är jag nyfiken på era egenskaper! Vilka är era bästa egenskaper, och vilka är ni inte lika förtjusta i? Delar vi kanske någon? Berätta gärna, det tycker jag är så kul!
75 kommentarer

En ny vardag, med en utmattning i bagaget

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Vill ni veta något kul? Hoppas, för här kommer det:
Ledtråd
Idag åker jag till Stockholm igen! Jag och Johan (med familj) ska hälsa på Johans storebror i helgen, eftersom han under fredagen har sin disputation för sin doktorsexamen i biologisk och biomedicinsk fysik. Kommer bli så flådigt! (Och jag som alltid sagt att ”Stockholm blir aldrig min stad” har börjat längta tillbaka dit efter varje resa. Vem är jag ens??)
Men innan jag packar min väska och beger mig mot huvudstaden tänker jag ge er en liten lägesrapport om min nya vardag. Att gå från tvåhundra knyck till ingenting en augustidag var svårt, att ta sig tillbaka till en vanlig vardag efter en sådan krasch är värre. För även om min vardag nu varken är vad den var eller vad den ska vara är jag äntligen på rätt väg, och det känns så himla bra – trots att jag har en utmattning i bagaget.
Efter att jag i augusti blev sjukskriven för utmattningssyndrom började en process inom mig för att acceptera situationen jag hamnat i, att försöka förstå hur det kunde bli såhär och vad som låg till grund för det. Att landa i tanken av att ha gått in i väggen tog lång tid, men när det steget väl var passerat kickade den lösningsorienterade delen av mig igång, och jag har sedan dess haft fullt fokus på att återta den vardagen jag gått miste om.
För mig innebar detta att alla dåliga vanor och mönster var tvungna att brytas, suddas ut och skrivas över av nya. Att identifiera vad jag gjort fel var enkelt: jag vägrade acceptera det faktum att min pappa har Alzheimers, och jag stängde därför av hela mitt känsloregister och lade all vaken tid på något som fick mig att slippa känna (att jobba, gräva ner mig i projekt och vara helt uppslukad av arbetsuppgifter). Eftersom mönstret av att jobba för mycket redan var brutet i och med min sjukskrivning fanns det bara en sak kvar att göra, att våga känna efter. Det tog tid, men till slut skrev jag texten Alzheimers, jag hatar dig av hela mitt hjärta och efter det släppte en stor sten från mitt bröst.
När de två största byggstenarna i mitt tidigare mönster av dåliga vanor var krossade gick jag in mer på detaljnivå, och jag har nu utformat en vardag som jag tror och hoppas kommer vara hållbar framöver. Jag kan såklart aldrig veta om det kommer fungera, hur gärna jag än skulle vilja bläddra längst bak och tjuvkika på facit så finns det ju inget sådant för livet. Men jag tänker att jag kommer börja här, testa mig fram och finjustera det som behöver förändras med tiden så blir det nog bra till slut.
Jag tänker såhär:
▸ jag är en känsloperson och jag måste våga känna, jag går nog under annars
▸ jag kommer plocka bort alla energitjuvar ur mitt liv och bara omringa mig av stöttande, peppande och positiva människor
▸ jag ska prioritera mer kvalitétstid med min pappa, eftersom tiden just nu kommer betyda allt sen
▸ jag kommer låta processen att bli helt återställd från utmattningen ta tid, jag kan inte fortsätta springa fram hela tiden
▸ jag har tillsammans med mina chefer utformat förutsättningar som kommer vara guld värt framöver (mer om mitt jobb en annan gång!)
▸ jag måste tillåta mig att sakta ner när det blir mycket, vila när jag behöver och säga nej mer än vad jag tidigare gjort
▸ jag kommer såklart fortsätta hänga med er här så mycket jag kan, eftersom detta gör mig genuint lycklig
Min vardag nu är varken vad den var eller vad den ska vara, men jag är äntligen på rätt väg. Och trots att jag har en utmattning i bagaget ska jag lägga beslag på den där vardagen som jag gått miste om.
Och jag börjar med det nu.
16 kommentarer

En 65-årig födelsedag

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Jag har tidigare berättat för er att min pappa alltid vart min akilleshäl, och nyligen publicerade jag den jobbigaste texten jag någonsin skrivit (Alzheimers, jag hatar dig av hela mitt hjärta). Ett sådant tillfälle av akilleshäl jag minns från min barndom är när jag för en herrans massa år sedan fyllde år. På kvällen började jag gråta för att tanken av att jag blev äldre innebar att pappa också blev det (och vi vet ju alla att en inte lever för alltid) slog mig. Den kvällen gick jag upp och satte mig på köksbänken och tittade på när min pappa diskade kaffekoppar och assietter med tårtrester från mitt kalas.
För en och en halv vecka sedan fyllde pappa själv 65 år, och mina föräldrar ordnade en liten fest hos dem lagom till födelsedagen. Jag hoppade i en finklänning och tog Johan i armkrok.
När Johan och jag anlände stod maten uppdukad på köksön, sådan lyx! Vi fick en liten glöggmugg i handen och sedan snittar och minipizzor på en tallrik.
Mamma hade trixat ihop något som jag var så tveksam till först, men som jag sen åt flera stycken av: dadlar fyllda med ädelost. Låter så knäppt, men var verkligen hur gott som helst! Har ni testat? Jag måste äta det snart igen.
Av mig och Johan fick pappa en bok om Besväret i Oskarshamn, ett pittoreskt område i centrum med kullerstensgator och små stugor på vildvuxna tomter. Besväret är en del av Oskarshamn som pappa kommer ihåg väl från sin barndom, så vi tänkte att han framöver kan sitta och bläddra lite i boken och minnas de åren eftersom minnen som skapas nu blir svårare för honom att komma ihåg.
Och det var en bra present, han blev så himla glad.
Johan var ju med under kvällen såklart ↑
Min mamma hade glitterklänning, kvällen till ära.
Till middag serverades tre sorters paj, nom nom.
Och som vanligt åt en ju alldeles för mycket när det finns fler saker att smaka på :)) Men det slutade ju inte med tre olika pajer, till efterrätt hade mamma bakat en saffranskladdkaka som var så himla god. Hade vi inte tagit taxi hem sen hade jag bergis kunnat rulla hem :))
Finaste mamma.
Och finaste, finaste pappa <3 Ett stort grattis på din födelsedag!
18 kommentarer

Välkommen hem till mig!

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Har ni sett att Emmas Vintage har startat en decemberutmaning med 31 utmaningar att ta sig an under årets sista månad? För mig blir det svårt att hålla hela månaden, men jag tänker att det vore kul att dela ett par utmaningar med er under de närmsta veckorna. Vill ni vara med på det? Hoppas! Och är det någon av utmaningarna ni speciellt vill att jag gör? Säg till så jag vet!
Dagens utmaning är ”Här bor jag!” och detta är också något som efterfrågats här i lilla bloggy tidigare, så jag tänkte att denna utmaning blir perfekt att starta med. Så, välkommen hem till mig!
För nästan exakt ett år sedan flyttade Johan och jag till vår första lägenhet ihop, en trea på 80 kvadratmeter i Oskarshamn. Det här huset ligger ungefär två minuter från centrum och vårt jobb, vilket gjorde läget till ett stort plus vid flytten.
Huset har ingång från två håll, en port vid vägen utanför och en via vår innergård. Det är lite blandad ålder bland de boende i huset, allt ifrån gamla som får matleveranser om dagarna till småbarnsfamiljer med bebisar. Och vi trivs så himla bra! Det är ett lugnt och skönt område trots att det ligger så nära centrum.
När vi var på visning och bestämde oss för att ta lägenheten stod den redan tom eftersom den tidigare hyresgästen redan flyttat ut. Tyvärr var skicket på lägenheten rätt dåligt och vi fick färg till väggarna i samtliga rum mot att vi gjorde jobbet själva. I ett par veckor var vi här på kvällarna efter jobbet och rollade, tvättade penslar och la ut golvpapp.
Jobbigt, men så mysigt att göra ihop inför vår första gemensamma flytt.
Köket är stort som attans och har både hel kyl och frys, mycket bänkytor och vi får dessutom plats med ett köksbord för fyra. Köksbordet i teak med tillhörande stolar köpte vi till lägenheten för en femhundralapp hos en trevlig prick på Öland.
Vår kryddhylla i köket ser ut lite såhär ↑ och här kan ni se och läsa mer om när jag erkänner en sak om vår tallrikssamling..
Från köket kommer en ut i en sned och lång hall där vardagsrummet ligger åt ena hållet med fönster mot innergården. Mellan dubbeldörrhålet till vardagsrummet och köket ligger också en liten klädkammare där vi förvarar jackor och skor.
Vårt vardagsrum är en stor rektangel där en kommer in på ena kortsidan och fönstret mot innergården är på motsatt kortsida. Längs långsidorna har vi ställt vår soffa och sedan placerat ut våra fyra fåtöljer/stolar lite mer centralt. Vi har nämligen ingen TV hemma hos oss, så vardagsrummet har aldrig behövs inredas med den i centrum. Himla skönt!
I en stor resväska har jag bäddat ner ett täcke så att Otto kan använda den som sin säng <3
Tyvärr har vi fortfarande, ett år efter inflytt, ännu inte fått upp speciellt mycket på väggarna i lägenheten. I sovrummet har vi ett par tavlor, men annars är väggarna tomma. Vi har en liten hög med tavlor staplade i ett hörn, men processen att få upp dem på betongväggar är så jobbig :( Borde verkligen bara göra och inte känna efter så mycket angående det!
I hallen sparade vi hatthyllan som satt när vi flyttade in, en vit RIO som säkert hängt med många år i den här läggan. Och kan vi nu bara ta en liten snabb diskussion om Johans moonboots där uppe?? Jag säger: ”fulaste skorna som existerar”, han säger: ”skitsnygga!”. Jag förstår liksom att de var praktiska när han bodde i Åre och det var metervis med snö… men i Småland.. Nä :(
Längst bort i lägenheten har vi vårt sovrum, och på vägen dit ligger egentligen också badrummet och vårt kontor.
Det här är den enda möbeln vi var tvungen att köpa ny till lägenheten när vi flyttade in, vår säng ↑ Vi hade båda himla mycket fina möbler och prylar från våra tidigare ettor, och de få sakerna som saknades (ex. köksbordet och en skänk till vardagsrummet) köpte vi på loppis. Minns att jag tyckte det var så skönt att slippa det där med tusen kartonger från IKEA.
Nu är jag lite nyfiken på om det är några fler av Emmas utmaningar som ni skulle vilja att jag gör? Hojta till i en kommentar så blir jag himla glad! Det bästa med den här lilla platsen är ju att vi kan utforma den till något fint tillsammans. Tycker ni inte?
22 kommentarer

Vecka 48: minusgrader i min kropp

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

▸ jag har ätit pasta med grönsaker i sängen och tittat på åtta avsnitt av Wahlgrens värld
▸ insett att jag och Bianca är samma person i humöret och att Pernilla och min mamma säger exakt samma saker om detta.. wooops…. :))
▸ frusit så mycket att jag legat under täcke med underställ, Johans tjocktröja och sen tofflor på fötterna – men ändå tyckt att det är kallt
▸ och såklart också då haft feber till och från, en snorig näsa och en hals som sen nästan tappade rösten
▸ om kvällarna har jag sytt lite på blusen till sew alongen
▸ också funderat på om jag skulle ta och sy en klänning, nu när jag ändå har symaskinen framme och dessutom köpt en ny klänning som skulle vara det perfekta mönstret på modell
▸ har också gjort allt klart inför att börja jobba 25% idag, och det känns så himla bra. Har haft intressanta och peppande möten med mina chefer och har framöver ett intressant projekt att börja arbeta med. Och på tal om jobb, jag fick en fråga för ett par dagar sedan om vad jag egentligen jobbar med. Är ni fler som är nyfikna på det? Inser ju att jag nog vart lite otydlig kring det eftersom jag mest nämnt jobbet i förbifarten när vi pratat sjukskrivning och utmattning
▸ i fredags var jag på julfest med mitt jobb, med allt det innebär: julbord, drinkar och härliga kollegor utanför ens jobbroller
▸ i början av veckan såg gatorna här ut såhär ↑ men den 1 december (torsdag) började det snöa igen <3
▸ det har vart så kallt att luften känts i lungorna och att andetagen blivit till rökmoln utanför läpparna
▸ i lördags var jag barnvakt åt mitt bästa kiddo i ett par timmar medans hennes föräldrar var på bio, vi la pussel på golvet och hon fuskade när vi spelade Bamse-lotto <3
▸ men gissa hur många bilder jag fotograferat (med kamera, ej telefon) den här veckan? nästan inga
▸ Johan och jag har däremot lagat väldigt god mat, bland annat nudlar med grönsakswok och gurksallad ↑
▸ och julbordet som vi fick till fredagens julfest var himla bra! Det fanns flera vegetariska alternativ och en kunde äta sig mätt på annat än kokt potatis och rödbetssallad. Heja, heja!
▸ även den här veckan har vart så himla bra, men nu börjar jag bli orolig. Är det såhär det ska kännas, är det här egentligen normalkurvan? För i sådana fall har jag legat bra mycket under väldigt länge. Och om inte, kan det ändå få fortsätta såhär? Jag trivs ju så bra just nu!
▸ för trots att jag vart sjuk hamnar den här veckan på 4/5, vilket ändå är ett rätt bra slutbetyg!
Vad har hänt och känts hos er under veckan? Det är så fint när ni delar med er av er vardag och sådant som känts lite extra hos er!
14 kommentarer

Ett hej från sjukstugan

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Såhär pigg och glad ↑ är jag definitivt inte idag, för vet ni vad? I veckan gick jag och blev sjuk, men sådär jobbigt sjuk så att febern inte riktigt bryter ut utan ligger och irriterar precis på gränsen hela tiden. Och som alltid när jag blir sjuk: det sätter sig i halsen direkt och sen hostar jag tills rösten nästan försvinner :))
Men jag har inte legat helt handlingsförlamad för det! Jag har haft grymma möten på mitt jobb (och imorgon börjar jag 25% efter sjukskrivningen) och sen sytt på sew along-blusen på kvällarna. Ni kommer få se lite mer av allt i veckan som kommer, det lovar jag.
Tills dess, ha det fint och håll er friska!
16 kommentarer

Första advent och årets första julbord

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Men hallå, hur knäppt är det inte att vi redan går in i december? Jag känner för varje månadsavslut att jag knappt hunnit med någonting! Är det ett ålderstecken, att helt plötsligt tycka att tiden går så himla fort? Nästa år är jag ju trots allt halvvägs till femtio..
Men mer om december senare, nu hoppar vi ett par dagar tillbaka i tiden!
Hej hej! I söndags stod jag finklädd på busshållsplatsen för att åka på årets första julbord, på första advent och allt.
Med mig hade jag min bästa person <3
Efter en timmes buss hämtades vi upp av Johans pappa och åkte till den här rosa byggnaden ↑
Fem hungriga mitt i första advents tunna snöflingor.
Det var så himla kallt ute, men vi var lite tidiga till julbordet. Så pass att porten var låst när vi plingade på dörren.
Men såhär: Väntan ute i kylan var värt, för inne var det såhär fint ↑
I ett rum, något form av konferensrum som såg ut som ett bibliotek, fanns en fantastiskt fin tapet och en maffig tavla – och en glad Johan.
Titta bara! Kan en bara inte få ha det såhär hemma? Bo i ett gammalt slott (eller okej: torp, det går också bra) med slitna trägolv, takutsmyckningar och kakelugnar. Tack på förhand, jultomten!
Efter att vi hängt av oss jackorna och kikat in de närmsta vråerna av det rosa huset fick vi glögg och sen familjeminglade vi lite i väntan på vårt bord. Här är Anna och Rami, Johans syster och hennes kille ↑ Det är förresten Anna som jag åkte till Spanien med tidigare i höstas!
Johan och pappa Gunnar.
Sen fick vi slå oss ner till bords i en fin sal, men tyvärr har jag sen noll bilder på själva maten. Och det finns en bra anledning till det: julbordet här var inte riktigt utformat för vegetarisk kost. Vanligtvis brukar det ju finnas ett par olika sallader och grönsakshittepåer att gotta sig i som vego, men här blev vegotallriken mest kokt potatis, ägg och rödbetssallad. Lite trist, men jag blev mätt och gillade julbordet överlag himla mycket ändå!
Och att få spendera första advent med den här fina och hans familj var fint som attans.
18 kommentarer

Så ser mina ekollon och avokadokärnor ut nu

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

För ett par veckor sedan tog jag den här och den här bilden på avokadon och våra ekollon som ni sett till och från i växtkategorin. Jag tänkte att det kunde vara kul att följa upp hur avokadon och ekollonen växt på sig, men bara efter ett par dagar hade de växt ännu mer och bilderna var liksom inte riktigt helt sanningsenliga längre. (Alternativt: jag var för seg med att visa bilderna..)
Så igår tog jag fram kameran igen och förevigade våra små skapelser på nytt. Passade också på att köpa med mig en murgröna hem på förmiddagen och dela upp den i ett par provrör på köksbordet. Tillsammans med salt och torkade citronskivor. Jag har ju nämnt tidigare att jag aldrig lyckats hålla en murgröna vid liv, men såhär måste det väl gå? Jag hoppas!
Till en början hade vi fyra avokadokärnor i vårt köksfönster. De blev sen tre, och nu i veckan två. Jag har helt enkelt bara sparat de allra bästa exemplaren, och här har vi vårt aboslut bästa ↑ Den andra som fått stanna på fönsterbrädan planterade jag i jord för ett par veckor sen, och den kämpar nu vidare med rötterna i mörker.
Den här avokadon är så stor och ståtlig att jag var tvungen att byta ut det lilla dricksglaset mot glasburk modell jättestor (tidigare innehållandes 1 kg surkål). Kolla det här rotsystemet alltså! Och bladen, de är gigantiska. Det känns verkligen som de växer varje gång en vänder ryggen till, bokstavligt talat.
Och här har vi lite av vad som står i glas i vårt köksfönster just nu. En avokado och fyra små ekar.

Ekollonen som jag plockade tidigare i höstas har det verkligen vart olika kämparglöd på. Jag plockade en stor näve men sparade bara de sex med bäst svans (= störst rot) till slut. Nu är det endast en av dem som inte skjutit ett skott, och två av de andra har redan tydliga ekblad. Så nedrans fint!

Jag vet att fler av er också satte både avokado och ekollon i vatten tidigare i höstas. Hur har det gått för er? Har ni haft samma spridda skur på kämparglöd, eller har ni numera en ekskog i ert hem? Berätta gärna, det vore dessutom kul med en länk till era avokados och ekollon om ni själva bloggat/instagrammat dem!
28 kommentarer