Ett foto i timmen: en lånad kappa och en tacokväll

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Hej på er! Idag har jag tvättid bokat mellan 07-15 så jag tänker att vi kikar på min gårdag medan jag doserar tvättmedel och sorterar strumpor i källaren. Ok? Ok! Det här var alltså min tisdag:

08:00
Vår väckarklocka började ringa någon gång strax efter sju, men Otto och jag låg som vanligt kvar och gosade en stund innan vi gick upp. Tröttmössan, mitt lilla hjärta som fyller fyra imorgon.
09:00
Frukost! På senaste har jag vart så himla dålig på frukost, så den här morgonen lyxade jag till det med en smoothie på bananer som höll på att bli dåliga. Fyra små bananer, soyamjölk, vaniljpulver och två nävar hallon. Gott + fin färg.
10:00
Min mamma knackade på dörren och vi tog en promenad med Otto.
Men hallå vädret, vad håller du på med? Jag vill ha snötäckta kullerstenar och vita trädtoppar, inte regn som slår i ansiktet. Fixa omedelbums, tack!
11:00
Mamma och jag hade pratat om att gå en sväng på stan för att kolla i lite butiker och äta mat. Och såhär såg jag ut för dagen! Svarta jeans, kappa jag ”lånat” av mamma (hehe! ens bästa kläder är ju ändå andras?) och gubbskor på fötterna.
12:00
Vid lunch var vi först in på sushirestaurangen och kunde välja bord fritt. Vi tog fönsterplats och frossade sen i buffén. Min favorit är ändå sjögrässallad. Har ni testat? Om inte måste ni! Ser lite läskigt ut, men så himla gott!
13:00
Eftermiddagste.
14:00
Den här blöta i hissen är jag, tro det eller ej :)) Efter koppen te gick jag ut för ett ärende. Det var sånt där fint regn, ni vet? Som liksom knappt känns men som gör en blöt ända in på underkläderna. Inte min favorit.
15:00
Tog en eftermiddagsvila och passade sen på att leta reda på burken med mitt favoritgodis.
Johan visste nämligen en godisbutik i Stockholm med lite gammeldags stuk som han trodde kunde ha mitt favoritgodis (salmiakhjärtan med stjärntecken på), så när vi var där i somras frågade jag om en kunde köpa en hel burk istället för i lösvikt… hehe.. 120 bitar åkte med mig hem, perfekt att dosera ut något hjärta i veckan och det kommer ändå räcka typ för evigt.
17:00
Strax efter fem började jag göra mig redo för kvällen. Jag klädde mig i strumpbyxor och rådjurskjol ihop med en mossgrön stickad tröja i modell kort.
18:00
Jag, Johan och Otto blev upphämtade av min lillebror med flickvän för att åka till tacokväll hos mina föräldrar. Här är mina bröder, stora och lilla ↑
+ bjussar här på livets tacohack: använd gummiband runt din taco så viker den inte upp sig om du släpper den på tallriken. Vassego!
19:00
Mätta som attans slog vi oss ner i vardagsrummet och gosade lite med hundarna. Bamsen ville hänga med Oscar och Otto satte sig i Johans knä. Otto har förresten fått en liten jultröja av mina föräldrar! Tänker att han får ha den på julafton, sötaste någonsin.
20:00
Obligatoriskt på våra familjeträffar: sällskapsspel! Den här kvällen en omgång Med andra ord. Har ni spelat? Så kul! Tänker mig att en påse med nya ord skulle passa bra till familjen på julafton.
21:00
Vid nio är vi hemma igen, mätta och glada. Jag sätter mig och kikar över bloggen och svarar på lite mail. Vid tiotiden har jag pyjamas på och går och lägger mig, och sen var den här dagen slut.
Många av mina dagar är ju rätt lika varandra nu och bygger allesammans på rutiner och någorlunda fasta tider. Att saker ska ske någon gång under dagen gör mig superstressad så jag planerar alltid upp med ett klockslag för att kunna strukturera i huvudet. Just planering och struktur är det som tagit mest stryk sedan jag fick utmattningssyndrom, så jag löser det med att försöka ha så få lösa trådar som möjligt. Vet inte om det är bra i längden, men än så länge funkar det fint.
Nu ska jag fortsätta vika handdukar och leta matchande strumpor. Tacohej!
28 kommentarer

Om det här med att ha gröna fingrar + en giveaway

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både text, bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Varje gång jag plockat fram planteringsjorden och ett par tomma krukor och visat er mina växter har det trillat in ett par kommentarer om detta med att ha gröna fingrar. Oftast i stil med önskar att jag hade lika gröna fingrar som du har! och jag tänkte att vi ska prata lite om det idag. Det här med att ha gröna fingrar, att inte ha det och att öva sig till det.

För faktum är: kaktusar har dött i mina ägor, jag glömmer att vattna hela tiden och jag har aldrig lyckats med murgröna.
Jag har alltid vart den där som dödat all växtlighet i min närhet. Glömt att vattna i något som för blommor känts som hundra år och tillslut blev det visst bara torra blad kvar. Men jag har också alltid tyckt att växter är fina, men helt enkelt vart dålig på att sköta dem.
Och så kan det ju va!
Men sen började jag och Johan odla lite kryddor i mitt kök för två år sen. Vi satte basilika, chili och koriander i små konservburkar och de växte sig ståtliga efter ett par veckor. Någonstans där insåg jag att det faktiskt kan vara rätt kul med växter och plantering, speciellt att så med frön.
Det är ju ändå något fint med det här att se ingenting bli till någonting!
Så det här med att ha gröna fingrar, det är inget som jag bara vaknat upp med en morgon. Det är något som växer sig fram, som går att öva upp och som en blir bättre på ju mer en håller på med det – precis som så mycket annat!
För att göra det lite lättare att komma igång kommer här ett par tips:
Gå till din blomsterhandel och köp ett par fina växter, gärna något lättskött men framför allt något du verkligen gillar!
Kanske den mest färgglada blomma du kan hitta, eller en växt med gigantiska blad (eller varför inte de minsta du sett!). Köp två-tre som du gillar, och här snackar vi ingen IKEA-palm eller ICA-ros bara för att det var det som fanns, utan välj ut med omsorg!
Plantera från frön/kärnor eller plantera om en växt till större kruka.
På så sätt ser du ingenting bli till någonting, eller någonting växa sig allt större! Mitt mäktigaste moment är helt klart när våra citronkärnor blev till träd, när monsteran blev dubbelt så stor i en större kruka och hur avokadokärnan delade på sig och började växa efter flera veckors stiltje. Att se att det händer något är peppande för intresset!
▸ Ställ ett alarm i telefonen, så glömmer du inte att vattna.
Ungefär en gång varje/varannan kväll eller så. En påminnelse är alltid bra, eftersom det annars är lätt att glömma vattningen.
Men viktigast av allt: våga öva!
Gröna fingrar är ingenting som bara är, utan en måste aktivt kämpa för att få dem att skifta mot grönt och sen hålla sig så. Och på vägen kommer säkert något dö, men också något annat växa sig stort. Så våga testa!
Men jag vet hur svårt det kan vara, när allt bara tycks dö så fort en vänder ryggen till. Och ibland kan den där växten som en spanat på vara så himlans dyr att en är tvungen att lämna kvar den i blomsterhandeln för att den ändå kanske dör på ens fönsterbräda.
Jag tänker såhär: Om det finns några av er där ute som skulle vilja bli bättre på det här med plantering och växter så har jag en hel drös med sticklingar från min elefantöra ↑ som jag kan skicka till ett par av er tillsammans med lite simpla instruktioner. Eller om någon av er bara vill ha en elefantöra men helt enkelt inte snubblat över någon i blomsterhandeln än, eller har en som vägrar ge sticklingar. Ja, vad som!
Maila i sådana fall mig på info.lindbergellen@gmail.com så ska jag ta ett par sticklingar och förbereda för avfärd. Min moderplanta ynglar ju av sig snabbare än vad jag hinner med, så jag kan säkert skicka en sex-sju-åtta sticklingar denna gång. Märk gärna mailet ”Elefantöra” så att jag hittar er, och det hade vart roligt att läsa en rad eller två om vilka ni är.
Hoppas att mina misslyckanden med kaktus och murgröna tillsammans med sticklings-giveawayen kan peppa några av er att faktiskt våga pyssla med plantering och växter.
Och tills nästa gång vi hörs: glöm inte vattna!

EDIT: Så fina ni är! Nu är sticklingarna slut för denna gång, men det kommer säkert fler tillfällen för er som ser detta nu. Det går såklart bra att fortsätta maila info.lindbergellen@gmail.com ändå, så har jag er i åtanke nästa gång det kommer sticklingar!

14 kommentarer

Vecka 45: ett nytt objektiv och tacksamhet

Det här är ett inlägg som är importerat hit från mitt gamla arkiv och därför kan både bilder, kommentarer och länkar ha hoppat fel i flytten. Om du skulle upptäcka något fel i inläggen får du gärna meddela mig, så ska jag ordna det så snart jag kan!

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Publicerade texten om Alzheimers och vad som händer med min pappa, gick ner med mina sommarkläder i källaren och klurade lite på vilken typ av blus jag ska göra till sew alongen. Fotograferade till ett nytt inlägg om vår veckomatsedel och har förberett inlägg om bland annat våra citronträd och den mystiska halloweenkvällen.
och som inte var planerat:
Hämtade ut mitt nya objektiv i fredags (som egentligen skulle ha kommit idag, yes!), köpte en svart kjol och spelade en fyra timmars lång omgång Monopol hos Charlotte och Mattias.
och något nytt jag gjorde:
Skådade fågel i Johans tubkikare, hade underställ + kläder och frös ändå för första gången denna vinter.
Ett tips från veckan:
Det är dags att göra världen till en bra plats att leva i, allra helst efter att en person som Trump blivit president. Att han snart sitter på den mäktigaste positionen vi har gör mig livrädd, men vi får inte glömma att han ensam inte kan göra speciellt mycket. Nu måste vi prata med varandra och visa att det är kärlek, rättvisa och medmänskliga värderingar som i slutet segrar.
Veckans upptäckt:
Sällskapsspel är kul, jag älskar verkligen snön och blir så kreativt inspirerad av att hänga i bloggvärlden.
Godaste maten jag lagade:
↑ hehe! Har faktiskt ätit gott nästan hela veckan, men i måndags slängde jag ihop en omgång chokladbollar eftersom måndagar är som måndagar är. Det var mycket gott!
Veckans musik/film/serie:

Vill slå ett slag för Maria Langs böcker som gjorts till fantastiska filmer (finns på Netflix). Tuva Novotny spelar Puck, en ung kvinna som studerar litteratur och som i första filmen råkar hamna mitt i en midsommartragedi. I sex filmer hjälper hon sen kriminalkommissarien Christer Wijk att lösa mordgåtor. Och finast av allt: filmerna utspelar sig kring 50-talet, så kläderna, inredning och miljöerna är fantastiska att vila ögonen på. Har ni sett?

Veckans självis:
Veckans känsla:
Sån oerhört tacksamhet efter mitt inlägg om Alzheimers. Ni var hur många som helst som läste och kände. Och när jag skriver om sjukdomen och min pappa är ni fler än vanligt som hör av er i meddelanden och i mail, och det tycker jag är fint. Att ni känner orden jag skriver och är sådär fina som bara ni kan. TACK.
Vill ni komma i kontakt med mig gör ni det lättast genom meddelande på bloggens Facebook-sida eller genom att maila mig på info.lindbergellen@gmail.com.
En klädsel från veckan:
Skulle ni gilla om jag blev bättre på att fotografera vad jag har på mig om dagarna? Anledningen till att jag så sällan gör det är mycket på grund av att jag fortfarande är sjukskriven = har pyjamas på mig majoriteten av dygnets timmar. Men om prick en vecka börjar jag jobba igen, så om ni skulle gilla att se vad jag har på mig eller vad jag tänker kring kläder så får ni gärna säga det i en kommentar. Okej? Bra!
Veckans gif:
Det är alldeles för längesen jag såg Amelie from Montmartre, måste ses genast!
Veckans betyg:
Den här veckan har vart en himla känslostorm och landar till slut in på 3/5. En helt okej vecka ändå.

Hur var er vecka 45, och vad hoppas ni på under sju dagar framåt? Under dagarna som kommer skulle jag vilja:

▸ fortsätta promenera på snötäckta gator
▸ göra klart mitt mönster till blusen jag ska sy
▸ finna lugn i planeringen inför jobbstarten på måndag
▸ äta goda frukostar
▸ vara glad
22 kommentarer

Sew along – dags att sy en blus

Jag har en kul grej att berätta för er!
 
Men först vill jag tacka för er respons på gårdagens inlägg om alzheimers och vad som händer med min pappa. Den texten är det svåraste jag någonsin skrivit och jag är evigt tacksam för att ni läst. För att ni skänker en tanke, lite kärlek och bara är sådär fina. Tack!
Inlägget finns här om någon missat men vill läsa.
 

 

Men nu till det inlägget ska handla om idag: Det är nämligen så att Fredrika och Josefine dragit igång sin Sew along för säsongen, och denna gång kommer de sy varsin blus och blogga om processen varje måndag. Från idéer till färdiga blusar!
 
Och detta är såklart kul i sig, men jag har också fått äran att vara en av deras inspirationsbloggar. Hur fint?
 
För sex år sedan sydde jag den här klänningen ↑ av en gardin jag hittat på loppis.
 
Jag kommer med andra ord också sy en blus under de närmsta veckorna, med lite pepp och inspiration från de två genierna bakom detta projekt. Och jag tänker att ni får hänga med i processen, om ni skulle vilja det? Och för guds skull, var med själva också! Ett tips är att följa deras gemensamma Instagram och gå med i gruppen Fredrikapåvindens sypepp.
 

1 och 23 och 4
 
Jag tänker mig att min blus kommer bli som en liten bakelse. Gärna i ett mönstrat tyg, helt klart med krage och/eller fin rygg, och i en modell som både kommer passa min kropp och kunna hänga med länge i min garderob. Angående krage/rygg tänker jag mig något i stil med bilderna som jag pinnat ovan. Förstår mig dock inte riktigt på Pintesest än, så ha tålamod! Ni hittar mig här iallafall: lindbergellen.
 

 
När det gäller att hitta och välja tyg föredrar jag alltid loppis, så sen jag blev tillfrågad om att vara en del av projektet har jag vart på tygjakt överallt. Nu står jag med en liten skara tyger i mina ägor och ska snart börja mäta och välja. Vilken av ovan gillar ni mest? En annan bra grej är också att Sew alongen i år är i samarbete med Tygverket och med koden → FredrikaochJosefine ← får ni 10% på varukorgen. Bra va? In och kika, de har himla mycket fint!
 
Så, hur känner ni inför detta – vill ni följa med i processen och se min blus från idé till det faktiska plagget? Hojta till i en kommentar eller tryck på gilla-knappen så jag vet vad ni tycker, okej?
26 kommentarer

Alzheimers, jag hatar dig av hela mitt hjärta

Hej alzheimers, det är dags att vi pratar lite, du och jag.
Du vet nog inte vem jag är, men jag ska berätta för dig: jag känner dig och jag hatar dig av hela mitt hjärta.
 
För ett år sedan fick jag och min familj beskedet att du satt ditt järngrepp i min pappa. Ingen vet egentligen när du fick fatt på honom eftersom en vanligtvis är sjuk flera år innan det går så långt att en diagnos ställs. Min pappa var med största sannolikhet inte ens sextio år när du klamrade dig fast i honom, kanske inte ens femtiofem. Och enligt statistiken du lämnat efter dig har jag på min höjd tio år kvar med min pappa.
 
Men lite utav grejen med dig är att dessa tio år inte kommer vara som vilka år som helst. Jag ska förklara varför.
 
 
Du dödar min pappas nervceller i hjärnan. Du äter upp honom inifrån, och du började runt hans minnesbank. När du sätter dig på det sättet i någons hjärna bryter du sakta men säkert ner minnesförmågan, och även om en fortfarande kommer ihåg sin barndom kan det vara svårt att minnas sin frukost eller vad det är för veckodag. Du börjar bryta ner de mest färska minnena, som vad telefonsamtalet nyss handlade om – eller att samtalet ens ägt rum.
 
Och vet du vad det värsta med dig är? Att vi fortfarande inte vet exakt varför du intar våra kroppar, och att vi heller inte har ett botemedel för att få dig att försvinna när du väl bestämt dig. Det finns absolut ingenting vi kan göra. Min pappa vaknar därför upp varje morgon och undrar vilken veckodag det är. Mitt på dagen dubbellkollar han dosetten för att se så han kom ihåg att ta sin morgonmedicin till frukosten och mot kvällen funderar han över vad han egentligen gjort under dagen.
 
 
Min pappa är fortfarande så pass frisk att han förstår att han är sjuk, och det är ju såklart världen bästa känsla att det fortfarande är min pappa jag pratar med, trots att du alltid är närvarande. Men det syns i hans ögon att du gör ont i honom. Att det skaver när du gör så att han inte minns om han precis frågat mig om vart Johan är, att han blir ledsen när jag svarar att Johan skådar fågel på Öland och han inser att han redan hört svaret flera gånger tidigare idag.
 
Jag märker att han lider av dig, och jag hatar dig för det.
 
 
Jag vet inte vart vi är i livet när den där tioårsgränsen närmar sig. Om min pappa fortfarande bor med min mamma eller om han flyttat ihop med en grupp andra som du också satt i ditt järngrepp. Jag vet inte om han fortfarande kommer älska kroppkakor och att sortera sina klockor medan han tittar på gamla fotografier på vår båt. Jag vet inte ens om han kommer känna igen mitt ansikte när jag knackar på dörren, eller minnas mitt namn när jag stryker honom över kinden och säger att jag älskar honom.
 
Jag vet egentligen ingenting om hur veckorna, månaderna eller åren framöver blir med dig i bakgrunden. Men en sak är jag säker på: min pappa är en envis liten gubbe och han hatar dig lika mycket som jag gör.
 
 
Han kommer alltid vara min pappa, men när du haft honom i ditt järngrepp ett par år till och vi närmar oss den där tioårsgränsen kommer han inte minnas att jag är hälften honom.
 
Och jag hatar dig, av hela mitt hjärta, för det.
71 kommentarer

En fredag låg ett paket på min dörrmatta

Jag är SÅ glad just nu och jag tänkte visa er varför. Är ni med?
 
 
I fredags när jag kom hem från ett möte låg detta på min dörrmatta. Ett brunt, vadderat kuvert med handskriven adress på.
 
 
 
Jag öppnade upp kuvertet och hittade ett fint litet brev från Nastasja, och jag med känslorna utanpå kroppen just nu kände mig mest som en pöl på golvet efter att jag läst om paketets innehåll och hennes hälsning.
 
 
 
Hon hade nämligen tagit en stickling, låtit den slå rot och sen gjort den resklar för att åka från kust till kust. En palettblad som nu rest från västkusten till östkusten och landat på min dörrmatta <3
 
 
 
Kan typ inte hantera hur fin den här är? Jag har sett palettblad lite överallt på nätet och känt ett starkt ha-begär varje gång jag skymtat de färgglada bladen. Och nu har jag en stickling att låta leva life här hemma. Hur fint är inte detta? Åh!
 
Och i och med det här förtjänar såklart Nastasja ett stort TACK! Jag vill också passa på att allmänt tacka för kontakten och relationerna som kommer med internet och bloggar. Fler av oss blir vänner och kollegor i och med detta intresse, och jag är så himla glad för att det är så. Att vi kan dela erfarenheter, historier och tips med varandra. Och många av oss hade gissningsvis inte hittat till varandra om det inte vore för bloggosfärsen. Men helt plötsligt plingar det till i mobilen eller trillar ner ett paket på dörrmattan. Fin grej ändå!
 
Tips! Gå med i gruppen Växtgäris på Facebook (för kvinnor och icke-binära), bästa bästa!
22 kommentarer

Vecka 44: blev ett rådjur, gick på vinterns första snö och kände lättnad

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Satt på en buss fem timmar för att komma hem från Stockholm, plockade fram min symaskin och gick på halloweenfest på lördagskvällen. Träffade Charlotte för en lunch och åt sen fredagsmiddag hos mina föräldrar.
 
 
och som inte var planerat:
Blev ett rådjur till ovan nämnda fest. La en beställning på ett nytt objektiv (!!), köpte tyger på second hand och sorterade porslin. Köpte också en grön kjol och sov till tre på söndagen, bästa.
 
och något nytt jag gjorde:
Gick på vinterns första snö <3 
 
Ett tips från veckan:
Det kan vara bra att sortera sitt porslin innan det hinner bli såhär mycket.. 
 

 
Veckans upptäckt:
Vår avokado hade ju växt hur mycket som helst under vår Stockholms-helg. Så fint! Och helt plötlsigt gick vi in i november?? Undrar fortfarande hur det hände. Det blev ju nyss oktober?
 
Godaste maten jag lagade:
I torsdags lagade Johan gulaschsoppa (vego) och det var så himla gott. Soppdagen är helt klart min favorit. Tänker att vi snart igen kan kika på en veckas måltider med vår veckomatsedel. Är ni sugna på det?
 
Veckans musik/film/serie:
Vi kollar på Westworld här hemma, men eftersom det bara kommer ett avsnitt i veckan (hatar att ligga i fas med serier) har vi börjat titta på Haters back off! där emellan. Gillar båda serierna så himla mycket! Westworld är väldigt konstig men spännande och fin, Haters back off! är knäpp och rolig.
 
Veckans självis:
Mina linser har strulat i veckan, vilket slutade med att jag fick rota fram ett par glasögon att bryta av med. Insåg dock att det nog är dags för en ny synundersökning..
 
Veckans känsla:
Lättnad. Även om jag emellanåt fortfarande kraschar och har svårt för vissa moment och saker i vardagen så är jag på bättringsvägen, och det är så himla skönt. I fredags hade jag möte på mitt jobb för att göra en plan inför att jag i slutet av november börjar jobba lite smått igen och jag gick därifrån med ett stort leende. Jag tror det här blir bra. 
 
En klädsel från veckan:
Som ett litet rådjur. Har hittat tillbaka till strumpbyxor och kjol efter månader av obekväma jeans.
 
Veckans gif:
Dansade segerdans till första snön. 
 
Veckans betyg:
4/5, vilket gör denna vecka till en av de bästa sen veckosammanfattningarna började! Bra ändå. Trots att min helg mest bestått av tårar och mensvärk (trodde allvarligt talat att jag skulle dö av smärta igår) så har den här veckan vart så himla fin. Prick vad jag behövde.
 
Hur har er vecka vart? Jag hoppas på en fin känsla i kroppen och toppbetyg, men ni kan väl berätta? Under tiden ska jag redigera bilderna från lördagsen halloweenfest och sen kläcka lite ideér till kommande samarbeten och projekt.
 
Som sagt, ser så mycket fram emot november!
24 kommentarer

Tre från veckan: fallande snöflingor, ”jag ska bara” och en kärna som blev ett träd

Fredag igen, vilken grej! Här kommer tre saker från de senaste dagarna som jag funderat lite extra på.
 
 
Får nyhetsnotis på måndagen den sista oktober om ”kraftigt snöfall”, hinner bli överlycklig innan jag läser ”Dalarna”. Tisdagen den andra november vaknar jag upp och suckar för att det ser ut som det regnar igen. Väldigt stora droppar, som mer är vita och seglar fram. SNÖ!! Godkänd novemberbörjan!
 
 
 
Har insett att de dagar som efter lunchtid blir till citronsura skitdagar oftast också är de dagarna jag inte tar min vila. Måste därför vara stenhård med en timmes vila vid 13-tiden från och med nu, eftersom tjugo minuter inte räcker och jag uppenbarligen inte klarar mig helt utan. Inget mer ”jag ska bara”, MVH Alfons Åberg.
 
 
 
Efter vår Stockholms-vistelse (läs mer här och här) var det första vi gjorde att kolla till alla växter i lägenheten. Och titta här, en av våra avokados har älskat FF-helgen och växt på sig flera centimeter + bildat små blad! Hur fint? Jag smälter.
 
 
Nu ska jag vakna till liv och sen entra den här fredagen ordentligt. Kommer sitta en stund vid symaskinen eftersom Otto behöver en kostym till lördagens halloweenfest (<3) men sen också laga en vegansk lasagne med mamma. Min storebror med flickvän kommer på besök från Malmö senare idag och det vaknas då middag hos mamma och pappa. Fin grej!
 
Har ni några fredagsplaner? Gla’ freda’ på er iallafall!
26 kommentarer

Jag behöver erkänna en sak

När Johan och jag flyttade ihop till vår trea var det inga som helst problem att få det fint med möbler och prylar från två hushåll. Men vi stötte på ett problem i köket: porslinet. Vi hade nämligen båda ett intresse för porslin och handlade gärna fina serier på loppis. Det resulterade i att vi hade noll IKEA-porslin som vi kunde göra oss av med, men istället en himla massa loppisfynd ur retroserier att fylla våra köksskåp med.
 
Hos oss finns därför mängder av gammalt porslin från bland annat Rörstrand och Gustavsberg, vissa designade av självaste Stig Lindberg och Marianne Westman. Mycket går i 60-talsklang och majoriteten är i toppskick. Det är alltså oerhört svårt för oss (mest för mig) att sortera ut och skänka/sälja – eftersom allt är fint!
 
Så jag erkänner: jag är en porslinssamlare av rang.
 
 
Men jag tänker inte så mycket på det, tills det att jag köper något nytt, nu senaste dessa två serier. Till vänster fyra assietter från Rörstrands serie Elisabeth (som vi sedan innan har kaffekoppar med fat i, designade av Marianne Westman) och till höger fyra tallrikar och två assietter ur Gefles serie Terra. Alltså tio nya enheter porslin som skulle in i våra redan fulla köksskåp..
 
 
 
Så det fanns inte så mycket till val. Jag rullade upp ärmarna och började plocka ner allt porslin i tallriksväg som våra skåp svalt. Tänkte att en sortering och omorganisering var på sin plats.
 
 
 
Vågade först knappt ens titta på hur mycket det var, men insåg att jag ändå borde räkna. Vet ni hur många tallrikar (vanliga, djupa och assietter) vi har?
 
113 styck.. Och vi är två personer i detta hushåll, inte 22 trebarnsfamiljer eller tio fotbollslag. He he.. he..
 
 
 
Vi har till och med fått göra en egen kategori och hög för tallrikar i mindre modell. Ni vet, mindre än vanliga tallrikar men större än assietter.
 
 
 
Jag började med tallrikarna och bestämde mig för att spara två av varje serie framme i köksskåpen.
 
 

 
Det blev 17 styck tallrikar från Rörstrand, Gustavsberg och Upsala Ekeby/Gefle.
 
 
 
Och sen gick jag över till de djupa tallrikarna. Gjorde samma sak här: sparade två av varje serie för köksskåpen.
 
 
 
Kvar blev det 9 djupa tallrikar från Gustavsberg och Rörstrand. De omärkta mörkbruna är kanske våra mest använda. Någon av er som vet vad det skulle kunna vara för tillverkare/serie? 
 
 
 
Och här har vi den lilla samlingen av mindre tallrikar, som varken platsar med vanliga tallrikar eller assietter. Perfekt när en bara ska äta liten lunch eller en stor frukost. 
 
 
 
Här tummade jag lite på regeln ”två av varje serie” eftersom denna modell av tallrik ändå får plats i en hög. Så 12 styck tallrikar i modell mindre från Rörstrand och Upsala Ekeby/Gefle.
 
 
 
 Sen har vi kategorin som fått oss att införa köpstopp på porslin flera gånger: assietter.
 
 
 
Och även här tummade jag lite på regeln ”två av varje serie” eftersom jag ÄLSKAR både Stavangers Brunette (fyra styck, längst ner till höger) och Rörstrands gula utan seriemärkning (åtta styck, högst upp i mitten). Assietterna sorterade jag dock upp i två högar i köksskåpet, totalen på 32 assietter får ju inte plats i en hög.
 
 
 
Och när jag var klar med sortering såg det ut såhär, 70 tallrikar i fem prydliga staplar och 43 tallrikar som fått flytta in i en skänk i vårt vardagsrum. Till höger blev ett helt skåp ledigt för annat porslin: mest skålar och kaffekoppar.
 
Jag förstår att detta för någon som inte gillar porslin kan tyckas helt sinnessjukt, och det är det troligtvis också men whatevaaah :)) För att på något sätt rättfärdiga detta (till och med för mig själv) kommer här fyra punkter om varför det är härligt att ha mycket porslin:
▸ det sägs att vi äter med ögonen, och vad är då bättre än att servera på fint porslin? och att dessutom kunna variera mellan varje måltid?
▸ det finns alltid en tallrik som passar måltiden, både i färg och form (finns det något tråkigare än en trist måltid i trist porslin?)
▸ en kan duka upp till sjukt stora middagar (eller strunta i att diska efter maten) och ändå ha porslin så att det räcker och blir över
▸ men mest av allt gillar jag nog bara att kunna välja efter dagshumör!
 
Sådär, nu när jag bjudit in er till mitt porslinsskåp är jag nyfiken på vad ni har för något som hjärtat klappar lite extra för. Samlar ni på något speciellt? Är det något ni alltid ”råkar” köpa eller något ni bara inte kan lämna kvar om ni hittar? Och finns det kanske någon som också gillar porslin? Hit me med era bästa samlarprylar!
49 kommentarer

Tjugoen om mig: jag köper, jag tycker och jag blir

Åhå, vet ni vad? På bussen hem från Stockholm blev jag sur som en citron av ingen anledning alls, och hela dagen igår hade jag huvudvärk (bakom ögonen?) som vägrade släppa trots tabletter. Fy sjutton så irriterande det är. Idag får det därför bli en lista, enkelt och bra: tjugoen saker om mig och en liten fråga till er. Okej? Okej!
 
 
Jag gör: alltid pasta med väldigt mycket salt i vattnet
Jag kan: inte låta bli att längta lite efter en snöig vinter
Jag köper: alltid onödiga saker i mataffären när jag handlar hungrig
Jag borde: införa köpstopp på porslin igen, kan inte hålla fingrarna i styr på loppis och vips så har jag dragit kortet
Jag måste: boka en tvättid, klippa Otto och packa upp mina väskor
Jag vet: att jag också måste acceptera pappas alzheimers, men det gör så jävla ont
Jag tycker: väldigt mycket om när Johan kliar mig på ryggen eller pillar mig i håret när jag ska sova
 
 
Jag tänker: alldeles för mycket
Jag förbrukar: väldigt mycket balsam när jag duschar
Jag längtar: efter att få kramas med bebis i februari, en vän har nämligen en liten inneboende i sin mage <3
Jag använder: nagellack prick varje dag
Jag blir: alltid lite ängslig när jag tänker på framtiden
Jag äter: absolut inte senap, helst inte curry men hemskt gärna koriander
Jag dricker: tyvärr helst läsk, och alldeles för lite vatten
 
 
Jag struntar: i att titta på tvättlapparna när jag sorterar och tvättar, har hittills gått bra ändå
Jag ska: dricka en kopp te nu, sen ta en lång morgonpromenad med Otto
Jag sparar: till ett 30mm f/1.4
Jag brukar: glömma att vattna våra växter trots att Johan påminner mig
Jag tittar: helst på dokumentärer eller serier, men också en del youtube
Jag läser: alltid era kommentarer, ni är så fina
Jag vill: att det här ska bli en bra dag
 
Nu ska jag försöka strukturera och planera ihop ett litet projekt jag kommer berätta mer om snart. Tiden framöver kommer bli så rolig i lille blögga! Men jag har en fråga till er som jag hoppas att ni vill hjälpa mig med:
▸ Är det något speciellt ni saknar i bloggen, som ni vill att jag skriver mer om eller visar tydligare? Tips mottages gärna, det vore roligt med exempelvis en önskerubrik eller något i den stilen. Sitter ni inne på något sådant? Berätta i sådana fall!
20 kommentarer