Allt om flytten till Malmö och vad jag känner för den nu

För tre månader sedan tog jag på mig min största ryggsäck och drog en resväska efter mig genom Oskarshamn för att flytta till Malmö. Jag satte mig på en buss, sen ett tåg och efter ett par timmar var jag framme i min nya stad. Och gissa vad! Jag har inte ångrat mig en sekund sedan dess, trots att det var så himla läskigt.

Det var första gången i mitt liv, på 25 år, som jag gjorde något så stort. Jag har flyttat flera gånger inom Oskarshamn, men aldrig mer än ett par kvarter. Nu, efter tre månader, tänker jag att vi kan prata lite om det här med att flytta från sin hemstad.

Om att flytta från familj, vänner och tryggheten. Mot något helt annat.

1600

För mig och Johan handlade det mycket om att bara göra ett miljöombyte och att få se och uppleva något nytt. Johan hade egentligen ingen anknytning till Oskarshamn (han flyttade dit för sitt arbete) medan jag bott där hela mitt liv och inte sett något annat. Att flytta kom därför snabbt upp på tal i vårt gemensamma liv, och vid årsskiftet 2016/2017 gjorde vi verklighet av alla samtal och förhoppningar.

Vår flytt handlade egentligen väldigt lite om Oskarshamn i sig (även om staden faktiskt börjat skava lite i mig), men desto mer om vad Malmö kunde erbjuda. Närheten till allt. Alla alternativ. I Oskarshamn hade jag noll möjligheter att vidareutbilda mig, jag arbetade med ett jobb jag gillade men där klimatet tog mig in i väggen och det hände sällan något nytt eller spännande i livet. Malmö gav mig alla de alternativ jag saknat, och mer därtill. Och det för mig var värt flytten på trettiofem mil, även om familj och vänner är kvar i den lilla kuststaden i Småland. För på fredag kommer mamma och pappa och hälsar på, två helger i december har vi besök av Johans syskon och över jul åker vi hem till både Oskarshamn och Öland.

Oskarshamn är en superfin stad, men jag hade helt enkelt växt ur kostymen.

1577

Så om jag ångrat mig? Inte en enda gång. Att flytta till Malmö och allt vad det inneburit har ändå varit något utav det bästa jag gjort. Det har varit jobbigt, läskigt och inte alltid superkul (vår flytt var en total katastrof). Men ändå så värt allt.

Det är skitläskigt att planera och genomföra en stor flytt och det är ledsamt att inte ha alla sina favoritpersoner i sin geografiska närhet, men samtidigt är det så värt att få bredda sitt synfält, uppleva nya saker och faktiskt leva sitt liv snarare än bara ta sig igenom det. Och ens favoritpersoner är ju inte mer än ett samtal bort, eller max ett par timmar med tåg.

Jag tänker att det är viktigt att komma ihåg att en flytt inte innebär att relationer är över, de förändras bara litegrann. Som att Charlotte och jag dricker vin över telefon och pratar i över en timme, eller att mamma och pappa kommer och hälsar på så att jag kan visa dem sjöfartsmuseet, promenera längs kanalen och laga middag ihop. Personerna försvinner inte, det tar kanske bara lite längre tid mellan gångerna ni ses. Och när ni väl gör det tar en vara på tiden.

Därför bytte jag kostymen som skavde, och råkade förälska mig i Malmö på köpet.

23 kommentarer

06:30: idag flyttar jag till Malmö!

IDAG HÄNDER DET. Jag flyttar till Malmö! Om en timme?? Jag smäller av.

Det känns så märkligt det här, hela grejen. Att jag packat en resväska? Att jag sätter mig på buss + tåg utan Johan? Att jag ska bo i en ny stad, till att börja med själv? Att jag ska börja plugga???

1478

Men för att det inte ska bli alldeles för rörigt för er tänker jag att vi kan prata lite om flytten. Vad som händer och hur det sker.

Så här! Johan och jag har fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Malmö, 80 kvadratmeter och granne med kanalens nordostliga hörn, men inflytt i lägenheten sker inte förrän i slutet av september. Jag måste dock flytta redan nu eftersom högskolan drar igång på måndag, så jag kommer bo hos min storebror de första veckorna. Därför har jag packat både min resväska och smygstartat i lägenheten, och därför åker jag redan idag medan Johan stannar i Oskarshamn.

Det känns både SÅ roligt och så nedrans tungt. Att behöva starta själv och så där. Att vinka av Otto igår, som kommer bo hos mina föräldrar tills jag landat/vi fått lägenheten, var hemskt. Hemskt. Men jag vet ju att det går bra, att allt kommer bli kul och att jag är tillbaka i Oskarshamn för att packa och hälsa på redan inom några veckor. Jag vet det, men ändå känns det tungt.

Men att alla känslor är ett virrvarr i min bröstkorg var jag beredd på, jag visste att en flytt inte skulle bli smärtfri. Jag vet också att de värsta och ledsnaste känslorna lägger sig efter ett tag, men det kommer säkert finnas stunder då jag kommer ångra det här. Och såklart älska det.

1479

Om en stund möter jag upp min storebror som reser med mig ner, sen går bussen 07:30 för oss. Vid lunch är vi framme!

Hejdå Oskarshamn!

13 kommentarer

Jag har bott alla mina 25 år i Oskarshamn, men om tre månader lämnar jag det här för Malmö

Sommaren jag föddes var den varmaste sedan 1700-talet, om en ska lita på DNs sammanfattning av vädret från 1992. Mina föräldrar och min storebror bodde då i ett gemytligt litet lägenhetsområde, med rödmålade förråd på gården där knallgula solrosor växte sig stora i sommarvärmen. När jag var ett och ett halvt år flyttade vi till den vita villan precis vid gatans vändplats, där cykelvägen mot stranden tog vid. Där bodde jag till mitt sista år i gymnasiet. Då packade jag ihop mina saker och flyttade in hos min tonårskärlek som fått en liten etta av sina föräldrar, trettio kvadrat på fjärde våningen. Efter det har jag flyttat fem gånger till, alla gånger inte längre än ett par kvarter.

Jag har bott alla mina 25 år i Oskarshamn, i den lilla hamnstaden vid Smålands östkust, men om tre månader lämnar jag det här för Malmö.

1437

Jag är hälften glad och häften livrädd.

De här kullerstenarna är dem enda jag vandrat på i en stad jag kallat min. Det är här jag lärt mig cykla, blivit kär och tagit studenten. Det är här jag fått smaka på livet, på lycka och på sorg. Det här är inte det enda jag sett under mina 25 år, men det här är det enda som varit mitt.

Men nu skaver det här i kanterna.

1439

Oskarshamn känns inte på samma sätt i mig som det gjorde för tre år sedan. Jag vill mer än det här. Jag vill promenera på nya kullerstensgator, upptäcka nya fik med fantastiska kanelbullar och träffa människor jag aldrig sett tidigare. Jag vill ha alternativ till restaurangbesök och butiker att handla kläder i, jag vill ha alternativ för karriär och utbildning. Jag vill ha en framtid med mer i perspektiv. Jag vill kunna göra ett val, inte bara ha ett att välja på och nöja mig med det.

Oskarshamn är en sådan fin stad att bo och leva i. Verkligen. Jag har älskat det här i 25 år, men idag behöver jag mer än det här för att vara tillfreds. Oskarshamn räcker inte längre, och jag kan inte nöja mig med att det inte riktigt når ända fram.

1440

Jag har bott alla mina 25 år i Oskarshamn, i den lilla hamnstaden vid Smålands östkust, men om tre månader lämnar jag det här för Malmö. Tillsammans med Johan och Otto.

Jag är hälften glad och hälften livrädd, men jag måste göra det här.

25 kommentarer