Min första påskdag i Oskarshamn

Hej hej hallå!

I helgen som var packade jag ihop mig och Otto och åkte hem till Oskarshamn över påsk. Första tillfället jag fått för hemresa sedan julledigheten. Nu är det strax över ett halvår sedan jag flyttade från Oskarshamn och det är alltid lika spännande innan jag reser hem. Vad kommer ha hänt sedan sist?

Så här var min första påskdag där hemma ↓

2484

Otto letade rätt på solen och vilade lite medan jag packade. Så himla rimligt.

2485

Så reser jag:
◇ alltid iklädd sköna kläder, den här gången i samma som i det här inlägget
◇ med en ryggsäck modell större, innehållandes necessärer, kläder och dator
◇ och hållandes en tygpåse med det en kan behöva i farten, dvs annan teknik (kamera, laddare osv), plånbok och extratröja

2486

Otto och jag blev upplockade av min kusin utanför porten, sedan väntade fyra timmar i bil. Tur att han alltid varit så duktig på det här med att resa. Han rullar ihop sig till en liten boll och sover hela resan. Vill bli kliad och gosad lite med emellanåt, men tycker liksom aldrig att det är jobbigt att resa.

Så fort vi kom hem till huset i Oskarshamn hittade han sin plats: i soffan med täcke. På fredagseftermiddagen åkte vi hem till Charlotte, Mattias och Olivia. Åt middag, tittade på TV, pratade ikapp.

2487

Och så blev det lördagsmorgon!

2488

Katterna retade Otto prick hela natten mellan fredag och lördag. Satt utanför vår stängda dörr och klöste, försökte komma under dörren och så där. När jag väl släppte in dem väntade de på att Otto skulle gå och lägga sig under mitt täcke, för att sedan kunna sitta och slå på honom med tassen ovanifrån :)))

2489

Om jag är kattmänniska? Nepp. Kommer nog alltid vara lite, lite rädd för de här oberäkneliga pälsbollarna.

2490

Mammas vego-lasagne <3

2491

Bra grej med mammas garderob: det går alltid att hitta najsiga grejer som hon inte längre använder eller vill ha. Som de här byxorna exempelvis! Ett par sköna grårutiga kostymbyxor som hon inte gillat passformen på. En tackar, en tackar ¯\_(ツ)_/¯

 

Det är så knäppt det där, hur det känns som att tiden stått helt still medan jag varit borta. Oskarshamn är sig likt.

På gott och ont.

9 kommentarer

10 grejer jag funderat på sedan jag flyttade till Malmö

Rubriken för det här inlägget talar egentligen helt för sig själv. Från att ha gått på dagis och genom hela grundskolan och gymnasiet med ungefär samma personer till att inte känna en endaste utöver min storebror och hans sambo. Det har varit en spännande, rolig och lite knäpp omställning att flytta från en pyttestad i Småland till staden som platsar in som Sveriges tredje största.

Lite som en smärre kulturkrock att flytta från Oskarshamn till Malmö.

1848

Här är 10 grejer jag funderat på sedan min flytt från Oskarshamn till Malmö ↓

○ När jag hälsar på busschauffören blir hen alltid förvånad och tror att jag behöver hjälp med min biljett. Det är väl ändå knäppt att INTE säg hej? Eller beror det på min icke-skånska? Hemma på min gata i Oskarshamn, där hälsade vi banne mig alltid (plus sa ”en halv” för barnbiljett <3).

○ Vad har jag ens för storlek i kläder på andra kedjor än HM och Lindex???

○ Ingen väntar på grön gubbe vid övergångsställen i Malmö. Den första tiden fick jag paniiiik när jag såg folk gå åt alla håll utan att det börjat blinka grönt för fotgängare. HALLÅ DEN GRÖNA GUBBEN ÄR DÄR AV EN ANLEDNING.

○ Men nu gör jag likadant själv, dvs går över gatan så fort jag ser att bilarna fått rött. Det knäppaste här är kanske att jag anammade detta så snabbt? Från panik till vana på ingen tid alls.

○ Det går 24.000 studenter på Malmö Universitet och det bor 27.000 invånare i Oskarshamns kommun. Jag har alltså börjat på en skola som har nästan lika många studerande elever som invånare i hela kommunen jag är uppväxt i? Wow.

○ En bulle är en bulle, och en fralla är en fralla. Bulle är fika, fralla är frukost. Punkt.

○ Att det regnar och blåser i alla Sveriges städer då och då kan vi nog säkert skriva under på, men att regn och blåst i kombination är standardvädret i Malmö var jag inte beredd på. Alls. ”Välkommen till staden med 10 månader höst” verkar stämma.

○ Att ta dig från punkt A till B i Malmö tar alltid ungefär 15-40 minuter – vart en än ska.

○ Och att promenera från Malmö centrum till Möllan (ca. 40 minuters promenad från vår lägenhet till min storebrors port) är ingenting, trots att samma minuter i Oskarshamn tar dig från skog till skog och därmed genom hela Oskarshamn – en promenad som en aldrig tar framför bil eller buss.

○ Trodde det skulle vara slut på pyjamaspromenader efter flytten till en central lägenhet i Malmö, men icke. Promenaderna i pyjamasbyxor är fortfarande mina favoriter. Trots att jag och Otto nu möter mer än 0 personer klockan 09 en lördagsmorgon eller efter 23 på vardagar.

Och så var det med det!

34 kommentarer

En fråga om hur mitt förhållande förändrats efter flytten till Malmö

Jag fick en himla intressant fråga på inlägget Allt om flytten till Malmö och vad jag känner för den nu, och den tänker jag att vi kan prata lite om. I inlägget nämnde jag att relationer inte behöver vara över för att en flyttar, utan att de snarare bara förändras litegrann när en inte längre är i varandras geografiska närhet.

På temat kommer följande fråga ↓

1439

⟩ Hej! Gud vad skönt att det känns rätt! Bara en fråga, hur har det förändrat (negativt/positivt) erat förhållande? eller är det samma?

Den här frågan! Ju mer jag klurar på detta, ju djupare blir svaret. Frågan är enorm, och egentligen bör nog svaret vara detsamma. För mig är det dock rätt enkelt: jag älskar Johan, och trots att den här flytten var påfrestande för oss båda (Johan slet något enormt med flyttlasset i Oskarshamn, och jag målade 80 kvm tak och vägg i vår nya lägenhet samtidigt som jag pusslade ihop en ny vardag i Malmö) behövde vi den.

Varken Johan eller jag trivdes i Oskarshamn till slut, och det gjorde att hela vår vardag skavde. Inte att vi gled ifrån varandra, men små irritationsmoment i vardagen togs med hem och sedan blev det miljön för oss båda. Johan och jag hade det aldrig dåligt, men så här i efterhand var det nog bra att vi gjorde en förändring av vår vardag för att hitta tillbaka till oss igen. Jag hade länge både varit utmattad och sjukskriven för det, och under den tiden fick Johan ta ett enormt lass för att hjälpa mig att bli frisk och samtidigt pussla ihop vårt gemensamma liv när jag knappt var närvarande.

Efter det kapitlet av vårt liv behövde vi påbörja nästa någon annanstans.

1444

Så jag skulle definitivt säga att den här flytten var bra för vår relation, bra för oss som personer och bra för oss som par. Malmö ger oss det vi saknade i Oskarshamn, och det gör att vi kan växa både som individer och i vår relation. I en ny stad, i en ny lägenhet och i en ny vardag var det inte längre möjligt för oss att ta saker och ting för givet, att bara gå runt i ett ekorrhjul och fortsätta livet för att det är lättast så. Vår flytt har fått oss att tänka och reflektera över så mycket mer om oss, hur vi vill att framtiden ska se ut och vad vi vill göra då. Och det har gjort oss starkare. Trots att vår flytt åt upp oss båda inifrån, på varsitt håll, var den ändå så värd det. För vårt oss.

Så svaret är nog att vårt förhållande har förändrats en del, men bara till det bättre.

4 kommentarer

Allt om flytten till Malmö och vad jag känner för den nu

För tre månader sedan tog jag på mig min största ryggsäck och drog en resväska efter mig genom Oskarshamn för att flytta till Malmö. Jag satte mig på en buss, sen ett tåg och efter ett par timmar var jag framme i min nya stad. Och gissa vad! Jag har inte ångrat mig en sekund sedan dess, trots att det var så himla läskigt.

Det var första gången i mitt liv, på 25 år, som jag gjorde något så stort. Jag har flyttat flera gånger inom Oskarshamn, men aldrig mer än ett par kvarter. Nu, efter tre månader, tänker jag att vi kan prata lite om det här med att flytta från sin hemstad.

Om att flytta från familj, vänner och tryggheten. Mot något helt annat.

1600

För mig och Johan handlade det mycket om att bara göra ett miljöombyte och att få se och uppleva något nytt. Johan hade egentligen ingen anknytning till Oskarshamn (han flyttade dit för sitt arbete) medan jag bott där hela mitt liv och inte sett något annat. Att flytta kom därför snabbt upp på tal i vårt gemensamma liv, och vid årsskiftet 2016/2017 gjorde vi verklighet av alla samtal och förhoppningar.

Vår flytt handlade egentligen väldigt lite om Oskarshamn i sig (även om staden faktiskt börjat skava lite i mig), men desto mer om vad Malmö kunde erbjuda. Närheten till allt. Alla alternativ. I Oskarshamn hade jag noll möjligheter att vidareutbilda mig, jag arbetade med ett jobb jag gillade men där klimatet tog mig in i väggen och det hände sällan något nytt eller spännande i livet. Malmö gav mig alla de alternativ jag saknat, och mer därtill. Och det för mig var värt flytten på trettiofem mil, även om familj och vänner är kvar i den lilla kuststaden i Småland. För på fredag kommer mamma och pappa och hälsar på, två helger i december har vi besök av Johans syskon och över jul åker vi hem till både Oskarshamn och Öland.

Oskarshamn är en superfin stad, men jag hade helt enkelt växt ur kostymen.

1577

Så om jag ångrat mig? Inte en enda gång. Att flytta till Malmö och allt vad det inneburit har ändå varit något utav det bästa jag gjort. Det har varit jobbigt, läskigt och inte alltid superkul (vår flytt var en total katastrof). Men ändå så värt allt.

Det är skitläskigt att planera och genomföra en stor flytt och det är ledsamt att inte ha alla sina favoritpersoner i sin geografiska närhet, men samtidigt är det så värt att få bredda sitt synfält, uppleva nya saker och faktiskt leva sitt liv snarare än bara ta sig igenom det. Och ens favoritpersoner är ju inte mer än ett samtal bort, eller max ett par timmar med tåg.

Jag tänker att det är viktigt att komma ihåg att en flytt inte innebär att relationer är över, de förändras bara litegrann. Som att Charlotte och jag dricker vin över telefon och pratar i över en timme, eller att mamma och pappa kommer och hälsar på så att jag kan visa dem sjöfartsmuseet, promenera längs kanalen och laga middag ihop. Personerna försvinner inte, det tar kanske bara lite längre tid mellan gångerna ni ses. Och när ni väl gör det tar en vara på tiden.

Därför bytte jag kostymen som skavde, och råkade förälska mig i Malmö på köpet.

23 kommentarer