Måndag 07:48

För ett par veckor sedan tog jag fram min kamera ur en byrålåda. Jag la den på köksbordet mitt i lägenheten. Tänkte att jag i lugn och ro skulle vänja mig vid att ha den som kompanjon igen, alltid med mig.

Igår tog jag upp den, batteriet var på sin sista dot och sattes på laddning.

0156

Det är måndag morgon nu. Egentligen var det söndagkväll när jag komponerade det här inlägget, men något skavde när jag skulle publicera. Vet inte vad.

0162

0161

Här på bordet har kameran legat i flera veckor. Nu står istället två datorskärmar där för en ny arbetsvecka. Idag börjar jag mitt första pass hemma, två veckor i mitt bo även på arbetstid. Att jag har Otto gör att jag ändå kommer ut på promenader, utöver det ska jag försöka yoga på lunchen och gå ärenden när arbetsdagen är slut. Försöka bryta av så att arbetstid och fritid får ett ordentligt skifte.

Arbetar du hemma? Har du kanske några bra tips för att klara av det på bästa möjliga sätt?

0159

0158

Jag vaknade 05:00 idag fastän jag varken behövde lämna Otto hos dagmatte eller hinna med träning innan jobbet. Slängde i en tvätt en timme innan min tvättid egentligen börjat. Promenerade med Otto i morgonmörkret.

Så, nu kan dagen börja.

Inga kommentarer

en veckostart som inte skaver

Det här har verkligen varit en knäpp dag, på ett bra sätt. En bra måndag? Ja, det händer inte varje vecka i det här lilla livet i alla fall. Men kanske gjorde min 10-timmassömn i fredags att jag låg steget före, eller alla naps på soffan under lördagen. Jag hade absolut en helg som inte gick i många knop, men den här måndagen har varit en bra kontrast.

Jag var utanför dörren tidigt idag. Halv sex på morgonen. Det blev en vit puffig rök av mina andetag i morgonkylan. Lämnade Otto hos hans dagmatte, promenerade till bussen. Jag glömde min bok hemma så i busskuren stod jag och lyssnade på snarkandet från mannen i reflexjacka som somnat i väntan på sin morgonbuss. Två hållplatser bort är det min tur att gå av. Höstkyligt och mörkt.

0137

Den här veckan testar jag att åka till jobbet i träningskläder för att få ett pass avklarat innan jag ställer mig vid mina datorer. Jag lyssnade på Billgren Wood medan jag gick på löpbandet, stretchade i jobbets nya yogarum till total tystnad.

Sen hade jag en arbetsdag som från start till slut var rolig. Lagom utmanande och klurig, men fortfarande så pass att det hela tiden var peppande och kul. Det är en ynnest med sådana arbetsdagar. Precis innan jag tog på mig jackan för att promenera till bussen ringde min ena chef. ”Nu på onsdag övergår ju din provanställning till tillsvidare, det är inga konstigheter”. Pjuh, jag andades ut. Så här i Covid-tider vågar man ju inte hoppas för mycket på någonting. Men nu har jag alltså gjort mitt första halvår på mitt nya jobb!

0138

På vägen hem funderade jag på om jag skulle poppa en flaska bubbel bara för att få känna smaken av firande. När jag kom innanför dörren blandade jag istället ihop en granola och bakade en äppelpaj. Fortfarande med samma sköna känsla i magen som imorse.

Igår tvättade jag mitt vintertäcke, nu känns hela sängen som ett enda stort och fluffigt moln. Jag ska krypa ner mellan de blekrosa sängkläderna och lyssna på ljudbok innan måndag blir tisdag.

Så, tack för den här dagen i det lilla livet.

1 kommentar

jag har en bokklubb!

Det är sant. Jag har tänkt på det så himla länge, men aldrig riktigt kommit igång och gjort slag i saken. Tills jag såg Floras inlägg om kompisdejt och då kontaktade en tjej i kommentarsfältet. Hon hade i sin tur kontakt med ytterligare en, och mellan oss tre såddes fröet till en bokklubb.

För två veckor sedan sågs vi för första gången. På en bar i kvarteret, sju personer som var peppade på att sätta ramarna för kommande träffar. Vi kommer ses en gång i månaden, den som väljer bok ordnar plats att ses på till träffen. Hemma hos sig, hemma hos någon annan i gruppen eller bokar ett bord ute etc. Sju personer där två var bekanta sedan tidigare, två gått i samma gymnasieklass och en tredje läst spanska ihop med dem under gymnasieåren. En blandning av personer, intressen och bokpreferenser. Gemensamt för oss var kort och gott: man vill ut ur sin comfort zone. Läsa sådant man vanligtvis kanske inte skulle valt först i bokhyllan.

0051

Under de senaste åren har jag inte läst speciellt mycket utöver kurslitteratur. De böcker jag vikt hundöron i är ofta faktabaserade eller psykologiskt utforskande. Ljudböcker har främst varit självbiografier, så sammanfattningsvis har skönlitterärt inte alls varit det jag väljer först. Jag hoppas att det blir ändring på just det nu!

Jag tänker att jag kommer blanda böcker med ljudbok utifrån hur jag mår och vad som känns bäst. Det är alltid en helt annan känsla att ha boken i handen, men jag vill nog kunna lyssna på promenader, när jag viker tvätt eller väntar på bussen. Vi får se, helt enkelt.

Men nu går den av stapeln i alla fall, bokklubben! Första boken ut är Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria. Jag är ungefär hälften igenom och gillar den, men jag behöver vara på rätt humör för att kunna svälja den. Så jag väljer mina stunder.

Idag var kärlekshistorien på i bakgrunden medan jag möblerade om, möblerade tillbaka och åt passionsfruktssorbet hopkrupen i ett soffhörn.

1 kommentar

söndag 15:07

Söndagar är min dag för att städa bort veckan som varit och förbereda för den nya som kommer. Jag bäddar rent i sängen, lagar matlådor, lägger hårinpackning och dammsuger lägenheten. En miljon vuxenpoäng rakt in på tantkontot.

0123

‣ hur jag mått
Jag vettitusan hur jag mått den här veckan. Jag har varit ängslig, trött och skör. Ja, skör är nog en ganska rimlig beskrivning av de senaste dagarna. Jag har haft gråten i halsen varvat med ett stort leende på läpparna, allt i en mix som skiftar fortare än jag hinner med. Jag har grubblat mycket. Till och med avbokat tisdagens yogaklass.

‣ vad jag gjort
I måndags var jag på uppstartsträff med min nya bokklubb! Skriver ett helt inlägg om det snart, så håll till godo. Jag har sprungit intervaller efter jobbet, yogat på kvällarna, promenerat i regn och lagat matlådor inför vecka 41. Köpt jeans för kuponger för inlämnad textil, en gosig skjorta på second hand och tre par nya kängor till malmös höstvinter som pågår nu och sex månader framåt.

‣ vad jag önskar till vecka 41
Inga regniga morgnar. Energifyllda förmiddagar och träningspass efter jobbet. Inspiration till nya matlåderecept. Vila i famnen på min kille. Vinna över honom i yatzy. Igen, hehe. På lördag flyttar en kompis till hus och på söndag har jag tvättid. Då tänker jag tvätta vintertäcket som legat på vänt över sommaren. Och kanske alla kuddar? Känslan av nytvättade kuddar är mmm. Helst av allt bara en fin vecka med honom, en vecka som inte är lika skör.

Medan jag knåpar ihop det sista om bokklubben, kan inte ni fundera på vad ni vill läsa mer om då? Jag har varit borta så länge från internetz att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Kan vi hjälpas åt? Det hade varit så fint med lite hjälp på traven.

Fråga något! Önska något! Berätta något som hänt hos dig!

3 kommentarer

Livet är precis som vanligt men inte alls som det brukar

Det är så mycket jag vill berätta. Men vart börjar man? När man tagit examen, fått jobbet man trånat efter under alla studieår och blivit pangkär? Vi börjar här bara.

0095

Hela våren låg jag i min säng och åt nötkräm, skrev uppsats och läste forskning och papers om etik och teknik. Att skriva C-uppsats var både jobbigt och roligt i en salig blandning, och så svepte Covid-19 över världen och allt blev ännu mer märkligt. Som för alla andra, inget var normalt men livet skulle ändå fortsätta. Jag är så tacksam för att jag fick skriva uppsats med min vän Mirella, hon är guld värd och vi både grät och skrattade oss igenom det där arbetet. Vi blev godkända i första omgången, andades ut och kraschade nog lite. Nu då?

Redan tidigt under 2020 började jag leta jobb inför examen. Ungefär i samma veva som Covid hände fick jag ett nytt jobb, sa upp mig från mitt gamla och började jobba halvtid parallellt med uppsatsskrivandet. Under sommaren var det där jag var, på kontoret i Lund. På eftermiddagarna låg jag på en filt i parken eller i en solstol på stranden. Jag vill berätta allt om det där, att gå från universitetsstudier till så gott som mitt drömjobb. Om livet nu.

0109

Kärleken nämnde jag i han har en perfekt tärningsfyra av födelsemärken på sin arm.
– du? jag älskar dig
– jag älskar dig också

Livet är precis som vanligt men inte alls som det brukar.
Samma som alltid men helt nytt.

1 kommentar

han har en perfekt tärningsfyra av födelsemärken på sin arm

0035

– vill inte lämna din famn på hela veckan
– vill inte att du ska lämna den heller

han undrar om jag gillar överraskningar, utan att känna efter svarar jag ja visst, det blir kul. jag vet inte om jag gillar överraskningar längre, det är fortfarande en sådan sak jag lär mig om mig själv. att bli överraskad, ja det kan väl vara kul? eller, kanske bara läskigt?

under vår första timme ihop åker vi båt på kanalen, skålar i bubbel och skrattar åt livet. först höll vi knappt på att komma iväg från bryggan, sedan ville jag aldrig att båtturen skulle ta slut.

– tänker på dig hela tiden

vi snurrar bland hyllsystemen i mataffären. jag har jordgubbar och en flaska bubbel i väskan, vi kompletterar med ost och oliver. solen skiner sitt starkaste och mitt hjärta gör en volt när jag sträcker mig fram för att kyssa honom. lägger ansiktet mot hans hals, ber honom att stanna tiden.

– du har mig helt

jag ler mitt största leende när han kommer gående. vi köper middag och äter på en filt i parken, men det enda jag egentligen vill är att krypa in i hans famn och stanna där. vi går hem och ser på skräckfilm. typiskt bra genre för att krypa nära, krama om hårt när man håller andan av spänning. den natten sover vi sida vid sida.

– kommer aldrig kunna få nog av dig
– du anar inte hur mycket jag ser fram emot livet med dig

han har en perfekt tärningsfyra av födelsemärken på sin arm. en sned sexa, men en perfekt fyra. mina fingrar vandrar mellan födelsemärkena på hans kropp. ett, två, tre, perfektion.

– nu har jag satt ihop nycklarna till dig med mina

7 kommentarer

Nämen hallå där

För två veckor sedan skrev jag en veckosammanfattning som aldrig publicerades. Söndagen innan det skrev jag ett hej som heller aldrig blev publikt. Det är skitläskigt att komma tillbaka efter att ha varit någon helt annanstans så länge.

Men här är jag, hej!

0022
Måndag morgon. Fick varken styr på min lejonman eller min morgon.

Något planerat jag gjorde förra veckan:
Bara typiskt trista saker som tvättid och plugg inför deadlines :)))

och som inte var planerat:
Tog hem Otto till mig och gosade en extra kväll innan han tågade till Småland. Mer om detta en annan gång.

Något nytt jag gjorde:
Tror det knappt själv, men gör väldigt mycket nytt just nu?? Mediterar, söker jobb inför examen, tillåter mig att må p, kollade över sommarens utbud av kurser. En period av mycket förändringar!

Foto 2020-02-08 10 44 50 (1)
Lilla räkan.

Veckans upptäckt:
Det går att sova hur mycket som helst. Typ.

Godaste maten jag åt:
Körv me brö och mos på morot, broccoli och blomkål. Mmm!

Förra veckans ljud:
Jag är SÅ nervös i detta nu pga Elsa och Cornelia gör barn. Den här veckan får de bebis?? Har självklart följt det hela i podden, så den blir mitt ljudtips för den här gången. VÄRLDENS MYSIGASTE PODD, vassego å lyssna.

Något jag haft på mig:
Oj. Det var nog en trist klädvecka, för jag minns verkligen inte en enda outfit? Säkert stela jeans och någon gosig kofta då.

Foto 2020-02-08 16 39 46
Mitt Malmö.

Förra veckans känsla:
Sug på förändring. På bättre rutiner, mindre negativitet och både oro och spänning inför framtiden.

Vill såklart veta om er vecka och livet nu. Hur mår du? Vad gör du? Vad händer i livet? PUSS.

9 kommentarer

Att bli sin egen bästa kompis

När det var januari och jag blev ensam spenderade jag timme efter timme i Instagrams DMs, skrivandes med någon som kom att bli en nära vän. Hon var med om ganska exakt samma sak som jag gick igenom. Vi blev lämnade av de vi älskade mest efter fem år tillsammans. Vi satt i samma båt, hon och jag. Vi grät ihop, skrattade ihop, sörjde på varsitt håll men ändå tillsammans.

Någonstans mitt i allt det där sa vi: vi måste bli vår egen bästa kompis nu.

0100

Jag insåg aldrig hur uppsnärjd jag var i vi:et. Hur viktigt ett gemensamt liv blivit för mig. Så hur överlever man något som känns omöjligt att genomlida? Man blir sin egen bästa kompis.

För mig har det varit skitsvårt. Det är skitsvårt. Jag har nog aldrig varit min egen bästa kompis. Jag har ofta satt andra människors välmående framför mitt eget och gång på gång tappat bort mig själv bland känslor, tankar och allt som händer i andras liv. När vi:et helt plötsligt inte fanns mer stod jag handlingsförlamad. Det tog månader innan jag slutade inkludera honom i mina middagsplaner, jag tänkte ”kanske halloumistroganoff, det gillar han ju” när jag stod i mataffären och det tog många månader innan jag slutade scanna av min omgivning efter hans nacke på bussen, på torget, bland äpplen och knäckebröd i mataffären.

0099

Att bli sin egen bästa kompis är läskigt. Skitläskigt. Men också skitviktigt. Jag vill aldrig mer vara känslomässigt beroende av någon som jag var av honom. Jag vill bli kär och dela livet med någon igen, men jag vill aldrig mer att någon blir mitt liv. Att jag:et helt och hållet byts ut mot vi:et.

Där står jag nu. Försöker bli min egen bästa kompis.

0097

När sommaren precis hade börjat träffade jag någon som fick mig att återfå lusten till att bada. Jag älskade vattnet som liten. I tonåren tog kroppshatet över. Badlusten tar jag med mig från tiden med honom, även om hans liv aldrig flätades samman med mitt.

Igårkväll cyklade jag ut till djuphavsbadet. Själv. Hoppade i och simmade en stund, sedan satte jag mig på bryggan och läste en bok. Bara jag. För att jag ville det. Jag älskar kusten, klippor och havet som inte har något slut. Och i de stunderna blir jag både stolt och glad. För trots att jag ännu inte är framme är jag på väg.

Och snart, då är jag nog ändå min egen bästa kompis.

9 kommentarer

Jag vill berätta för er

Jag vill berätta för er om våren som var och sommaren som är.

Om hur det gick från tårar på alla tänkbara platser i Malmö till skratt över torg och kullerstensgator. Om tårarna som föll mellan hyllsystemen i mataffären och på så många varv på 3ans busslinje runt Malmö. Jag vill också berätta för er om värmen i mig när jag fick tycka om någon igen. Vara någon nära och att våga släppa någon in på livet igen.

0028

Jag vill berätta för er om alla dalar av fritt fall, om alla lyckorus och om stoltheten i att gå vidare. Att överleva något som kändes omöjligt att genomlida. Om livet som blev efter livet som rasade.

Det har hunnit bli augusti nu och jag plåstrar om mitt hjärta. Plåstrar om mig.

Jag ska berätta för er.

13 kommentarer

Nu är det aslänge sedan den där skiten hände

Klockan är 22:06, lördagkväll. Jag sitter skräddare i soffan. I min soffa, i min lägenhet. Och jag har ett lugn i bröstkorgen, för det här är min plats nu.

För tre månader sedan trodde jag att min bröstkorg skulle göra ont för evigt. Att jag aldrig skulle kunna le på riktigt igen. Nu gör jag det, varje dag. Jag kommer nog skriva mer om det framöver, om att gå vidare efter hjärtekross, men nu vill jag mest bara ge er ett hej och mjukstarta det här igen.

1053

Jag har bott in mig på mina trettiofem kvadratmeter, klarat min tenta trots noll ork eller motivation, köpt nya kläder och bestämt att chips visst är en rimlig middag ibland. Speciellt om man äter i sängen.

Jag tänker att jag ska försöka fotografera min lägenhet och visa er. Bjuda in er till mig, visa hur jag har det. Är det något annat ni gärna vill se eller läsa om framöver? Ni har alltid så kloka och roliga önskemål. Skriv en rad eller två, så knåpar jag ihop något inom kort.

Och ni, nu är det ändå aslänge sedan den där skiten hände. Konstigt och skönt på samma gång.

Jag lever nu.

18 kommentarer
1 2 3 47