Det är så avlägset nu, att vi bara för ett par månader sedan anlände till Öland vid samma tid på fredagskvällen som nu, men att det då var becksvart ute. Att fredagen automatiskt gick bort för en var så trött vid nitton. Nu har jag varje gång känslan av att en vunnit tid på lotto, att fredagen liksom blivit extra. Jäkla ynnest ändå.

Den här fredagen passade jag på att fotografera lite kläder när vi kommit över till Öland, det var ju fortfarande så ljust ute. Det ska vi titta på lite imorgon, tänkte jag. Den här bilden ↑ är ändå min favorit. Älskade lilla Otto, med alldeles för lång päls och sitt charmiga underbett.

Marias trädgård blommar som bara den nu. Minns ni Jag landade i ett hav av vallmo i full blom förra veckan? Vallmon på stationen var överblommad den här helgen, men vallmon i Marias trädgård har precis börjat slå ut.

Som att få njuta dubbelt upp.

Att få spendera dagarna, helgerna, livet med honom <3

Det märks verkligen att sommaren är här nu, på riktigt. Att varje enskild stig, varje liten äng och alla en möter skiner av sommarens varma närvaro. Som att det blir lättare att dra på smilbanden så här års, lättare att omfamnas av det som värmer bröstkorgen.

Efter över tvåhundra dagar av mörker är det ändå rimligt, att ljuset och värmen känns i varenda cell i våra kroppar.