Hej på er.

Igår satt jag och förberedde en presentation som ska hållas idag eller på torsdag, om ett projekt över informationsarkitekturen i Bolias applikation. Det blev för många timmar, för mycket text och ändå prestationsångest innan läggdags. Det här med presentationer är verkligen inte min grej. Till alla mina gamla lärare som sagt ”det kommer gå över” om nervositeten inför att tala inför folk: ni ljög.

För att kompensera lite tänker jag att vi istället kan kika på två himla bra dagar från mitt i maj.

Den här morgonen skickade jag Otto med Johan så att jag skulle kunna hålla mig hemma under dagen. Jag hade nämligen ett par uppgifter att programmera, ett arbete att skriva och ett läkarbesök att gå på.

Tog plats vid köksbordet och planerade dagen. Skrev på mitt arbete, tänkte ”nu skiter jag i det här” och skickade in med jättegod marginal till deadline. Orken för små skrivuppgifter när terminen börjar ta slut och det är två projekt som behöver bli klara: 0.

Hej hej små sticklingar.

Vid 11 gick jag till min nya vårdcentral i Malmö för första gången. Har liksom dragit mig lite för det eftersom de inte har mina journaler och sådär. Träffade en gullig läkare som bad mig berätta. Så jag berättade. Om augusti för två år sedan, om min utmattning och om min ångest. ”Hur mår du nu?” frågade hon och la huvudet på sned.

Inte dömande, inte kritiskt eller hårt. Bara med så mycket medmänsklighet och omtanke.

När jag kom hem var jag helt slutkörd. Åt en piggelin och somnade på soffan.

När jag vaknade ett par timmar senare kom Johan hem med två kompisar. Vi beställde pizza från den italienska restaurangen runt hörnet och satte oss i kvällssolen på vår innergård.

Tips från coachen: Biancaneve på La Trattoria är den godaste pizzan jag ätit. Pizza med mozzarella <3

Helt plötsligt tog dagen slut och sedan var det morgon igen.

Jag satte mig på vardagsrumsgolvet, hämtade en sax och gav Otto en somrigare frisyr än innan.

Sedan packade vi ihop en picknickkorg och promenerade över kanalen. Längs norra kanalen finns nämligen en härlig plats där vi brukar hänga i solen. Dit gick vi även den här gången.

Som tack för att Otto var duktig (men astjurig) när jag klippte honom tidigare på morgonen fick han ett tuggben att leka med. Det var ett bi som ville ha benet också, men då var han snabb som attans på att ta benet och springa åt andra hållet.

Och så var de två soliga dagarna i mitten av maj slut.