Sista dagen i maj.

Spontan känsla: måtte sommaren bli minst lika fin som maj varit.

WOW.

Maj månad har verkligen briljerat i år. Det har varit så många soldagar den här månaden att jag nu helt slutat dubbelkolla dagen i väderleksrapporten. Det är ju ändå bara strålande sol och minst 20° varje dag. Jag har redan dragit på mig en toffelbränna på fötterna, fått fräknar på näsryggen och spår efter tshirts på armarna.

Någonstans efter april blev det ju liksom sommar direkt.

Jag gick in i maj och var så himla trött. Uttömd efter långa kurser i skolan, projektarbete som åt mer av mig än jag hade räknat med. För att varva ner mellan föreläsningar och workshops har jag krokat arm med Johan och gjort utflykter på helgerna. Klättrat på bergsklippor och promenerat på spång i nationalpark.

Ett par gånger har vi packat en picknickkorg och promenerat till parken precis vid kanalen där vi bor.

Den här majsolen har verkligen gjort mig gott.

Det har varit lättare att andas i maj. Trots att jag emellanåt varit så himla stressad, så nedrans trött och ärligt talat rätt uppgiven. Trots allt det som varit tungt har maj ändå varit lättare att andas in.

För med maj kommer sommaren, och sommaren är helt klart min favorittid på hela året.

31 dagar av solsken, både på himlen och i bröstkorgen.