Bokklubbsläsning! Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria

Nu har jag haft första träffen med min bokklubb! Vilken grej. Eftersom Skåne gick ut med striktare restriktioner tidigare i veckan höll vi bokklubbens träff digitalt. Fem personer i ett zoom-rum och det var sååå himeeela mysigt!

0207

Den senaste månaden har bokklubben läst Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria. Till att börja med, så här beskrivs boken:

Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.

I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.

Som bokklubbens första bokval var det här en så intressant bok! Samtliga fem som samlades för att diskutera boken landade på ett betyg runt 2,5-3,5 på en 5-gradig skala, alltså inte den bästa boken vi någonsin läst – men absolut heller inte den sämsta. Jag ska berätta varför!

0208

Boken om Lisa och Lilly grundar sig i berättelsen om statyn Systrarna som finns på Mosebacke torg i Stockholm. Jag har själv inte sett statyn eller hört berättelsen tidigare, och det gjorde boken ännu skörare att läsa. I september 1911 hittas två flickors kroppar i Hammarby sjö, kropparna är ihopknutna av flickornas hattslöjor och deras väskor är fyllda med sten. Boken om Lisa och Lilly handlar om deras förbjudna kärlek i ett, för kvinnor, strikt och fängslande samhälle under 1900-talets början.

Historien är magisk. Två unga flickor som blir upp över öronen förälskade i varandra, men levandes i en tid som försvårar deras dragning till varandra. Fler gånger under boken fick jag en varm känsla genom kroppen, sådan igenkänning till ens egna tonårskärlek och hur himla starkt allt kändes då. Som när man bara råkar vara på platser som man vet att ens kärlek nog befinner sig på, man bara väntar på ett ojdå, är du här och hjärtat dunkar konstant i tvåhundra knyck. Att historien slutar med att deras kroppar hittas sammanbundna är rakt igenom sorgligt, att kärlek känns så förbjuden att det är utvägen på tillvaron. Historien tog verkligen tag i mig på alla plan, men det var också något som skavde.

När reflektionerna i bokklubben luftades slog det mig; det som skavde har nog med berättelsen att göra, sammanflätningen av den faktiska historien och delen fiktion för berättelsen. Inte för att berättelsen är dålig, utan för att vissa delar som är väldigt intressanta får väldigt lite utrymme. Jag hade velat ha mer berättelse! Djupare tankegångar, bredare känsloregister, mer av allt. Hur kändes det och vad tänkte de när de märkte att hela kroppen pirrade av varandras närhet? Med tanke på att allt är en känslostorm i tonåren, att sexualitet är en komplex känslobomb just då. Och hur tusan det var att känna kärlek till en annan flicka då, när samkönad kärlek inte var det minsta accepterat? Boken lämnade mig med att vilja ha mer! Det kändes som att vissa tankar och känslor utelämnades helt och det gjorde att jag bara kunde ta till mig boken när jag var på ett väldigt specifikt humör. Många gånger fick jag stänga av ljudboken och göra annat för att situationen kändes fel, det är jag inte riktigt van vid.

Lisa och Lilly var en väldigt fin bok, men också en ganska jobbig bok att läsa (eller i mitt fall: lyssna på). En viktig berättelse, men kanske också ett berättande som har sina svackor? Ni som läst den, var tyckte ni?

●●●

Den kommande månaden läser bokklubben Dina Händer var fulla av liv. Ser så mycket fram emot det! Inte bara för att boken verkar bra och att den är på väg hem till mig just nu, utan också för att en ny bok innebär en ny bokklubbsträff om en månad!

2 kommentarer

2 kommentarer

  1. hej ellen! vad roligt att du har en blogg och att du skriver så fint! jag tyckte också första bokklubbsträffen va så himla mysig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.