Att komma över någon man älskar

Hur går man vidare när ens bästa person väljer att gå? Någon man är sådär otroligt jäkla galet kär i? Någon man delat allt med? Hur kommer man egentligen över någon man älskar?

Jag önskar att jag hade en magisk lösning på den där vidriga situationen man hamnar i ibland. Jag tror att man måste ta sig igenom det på sitt eget sätt varje gång det händer, ingen gång är den andra lik osv. Men! Jag kan i alla fall dela med mig av mina erfarenheter. Det var exakt vad jag ville ha när jag var hjärtekrossad och deprimerad. Jag sparade Sandras guide över att komma över någon och läste den om och om igen. Nu skapar jag min egen gudie om någon av er skulle behöva spara och läsa om och om igen.

Mitt liv vändes upp och ner i början av januari 2019 och det skrev jag om här: 12345

0045

Jag hade ingen som helst aning om hur jag skulle börja den processen, att komma över honom. Jag stod handfallen och hade inga verktyg att hantera situationen. När han gjorde slut satt jag i Malmö med en hösttermin som skulle examineras och min familj 35 mil bort. Det hade precis varit jul och vi hade firat nyår ihop, jag önskade ett fint kommande år men han hade redan en månad innan bestämt sig för att göra slut efter nyårsafton. Det visste inte jag då.

Att börja processen att komma över någon man älskar ser såklart olika ut. I flera månader höll min terapeut mig flytande genom att pedagogiskt förklara hur sorghantering går till, om alla olika känslosteg jag skulle genomgå. När chocken lagt sig kom ilskan, sen den djupa sorgen och till sist acceptansen men jag vet inte om jag någonsin kommer landa i förlåtelse. Men jag är också helt okej med det.

1. Försök att inte få panik för att du känner, för allt du känner.
Det känns så in i helv ibland och det kan vara en vidrig känsla, men försök att inte skuldbelägga dig för att du känner. I sorgprocessen kommer du tvivla och älta och i perioder tänka att du hade kunnat göra annorlunda för att det inte skulle behövt bli så här, så snälla skuldbelägg dig inte för att du är ledsen och arg. Vi lämnar dubbelbestraffning här och nu.

2. Gråt ut och kom igen.
Jag grinade så himla mycket under väldigt lång tid. Jag är ganska säker på att jag nu gråtit under alla dygnets timmar, på typ alla tänkbara platser i Malmö. Jag grät i mataffären, i tvättstugan, på bussen, i soprummet och på alla våningsplan i universitetet. Jag tog fasta på ett av Sandras tips och satte ett datum för mig själv, tre månader fram i tiden. Jag tillät mig att vara precis hur jäkla ledsen som helst under de tre månaderna, sen skulle jag ”ta mig i kragen” och ordna livet.

3. Var inte ensam, ha alltid någon nära eller redo ett telefonsamtal bort.
Flytta hem till din familj eller en vän, sov inte ensam. Min storebror och hans sambo ordnade en säng i deras vardagsrum, där bodde jag i tre månader. Det var nästan alltid någon av dem hemma, jag kunde alltid gråta på någons axel eller bara somna med vetskapen att det fanns någon innanför samma dörr. I samma veva som jag blev hjärtekrossad fick jag kontakt med Angela som gick igenom samma sak på sitt håll. Ett helt annat förhållande i en helt annan stad, men våra historier var ändå väldigt lika och vi var så himla ledsna båda två. Vi smsade konstant, pratade i telefon varje dag. Vid varje ångestpåslag var det henne jag ringde, varje tanke bollade jag med henne, varje sms fick hon läsa först. Hitta dina personer att dela din historia med, det är så mycket lättare att inte känna sig ensam i det.

4. Bli din egen bästa vän.
Något som gjorde det lättare för mig att ta vettiga beslut var att tänka på min situation som om jag skulle hjälpa en kompis. Vad hade jag sagt till min bästa vän om hen varit i min situation? Det blev så mycket lättare att inte ringa honom i panik då, att inte gå med på en ofördelaktig bodelning för att situationen var jobbig. Gör dig själv till din egen bästa kompis och ta råden som du själv skulle gett!

5. Bryt ältandet och ställ frågor utifrån dig.
Jag vet inte hur många vändor jag tänkt om jag bara gjort, eller kunde han inte ha osv. För att inte tala om varför vill han inte längre och hur kan han bara ge upp. Sen insåg jag att jag fortfarande alltid utgick från honom? Jag frågade mig själv varför han inte kände, ville, gjorde men tänkte aldrig två gånger på vad JAG kände eller ville just då. Vill man verkligen leva ihop med någon som sårat en och som inte längre vill vara ihop tillbaka, även om man själv är kär? I den första hjärtekrosspaniken var mitt svar ja, men när jag sen funderade ett par gånger på det ångrade jag mig. Jag vill verkligen inte vara ihop med någon som inte vill vara ihop med mig?

6. Ta professionell hjälp, snälla gör det.
Något av det första jag gjorde var att kontakta min husläkare, via henne fick jag både medicinsk hjälp och remiss till en psykolog. Jag fick en tid bara någon vecka senare och min terapeut höll mig sen flytande under det närmsta året. Våga ta hjälp! Det finns personer som jobbar med att hjälpa andra i sorg. De kan sin grej, och ett besök kostar inte mer än 200 kr via din vårdcentral.

7. Skriv en lista på sådant som känns helt okej att göra, om inget känns bra.
Till en början känns inget kul, ingenting. När chocken lagt sig och den djupa sorgen börjar, gör då en lista på sådant du gillar så du kan ta till den när bröstkorgen blir tung. På min lista stod: äta popcorn, lägga ansiktsmask, bada, promenera, åka ringlinjen runt med Starkare på högsta volym. När jag kände att ett ångestpåslag eller en våg av sorg var på väg förberedde jag mig på att rida ut skiten genom att ha något att ta till som jag vet att jag egentligen mår bra av. Höll jag på att få en panikångestattack snörade jag på mig skorna och gick snabbt ut på en promenad, hade jag gråten i halsen tog jag en varm dusch, på kvällarna la jag ansiktsmasker.

8. Träna, jag lovar att det hjälper fastän man inte kan tänka sig något värre först.
Det här var den första uppgiften min terapeut gav mig, gå till gymmet. Till en början gick jag dit och promenerade 30 minuter på löpbandet. Det var nödvändigtvis inte hur mycket träning som var grejen, utan bara att jag tog mig ut och faktiskt gjorde någonting som höjde pulsen.

9. Ta tag i de praktiska delarna av separationen.
Behöver du flytta? Hitta en inneboende? Söka lägenheter eller ordna en flyttbil? När du får små, små strålar av ork och försiktigt pepp kan det vara bra att göra något som långsiktigt löser din situation. Jag kunde så många gånger gå in i ett effektivt mindset och bara maxa problemlösning mellan mina gråtattacker. Jag sammanställde en excelfil med hyresvärdar och deras kontaktuppgifter, satte mig i bostadsköer och mer eller mindre tjatade mig till ett lägenhetsbyte när det var orimligt lång handläggningstid.

10. Klipp alla band, ALLA.
Morgonen efter jag fått reda på att han haft med henne till Öland såg jag honom cyklandes till jobbet. Jag var på väg till universitetet men bara fortsatte gå, när jag kom fram skakade jag i hela kroppen. Där och då avföljde jag honom överallt, raderade vår SMS-konversation och hans nummer. Det här tog ett år för mig. Den lättnaden när jag gjort det var TOTAL. Sudda ut, radera. Jag borde gjort det mycket tidigare. Gör det du med.

11. Utforska djungeln av dejtande precis så lite eller mycket du vill.
Swipa, flörta, hångla. Gör vad tusan du vill. På ett eller annat sätt är jag tacksam för alla dejter jag varit på och de läppar jag kysst sedan honom. Långt ifrån alla dejter var bra, långt ifrån alla kyssar kändes magiska. Det mesta var faktiskt riktigt dåligt. Toppar listan av asgarv gör snubben som tyckte jag skulle ”sälja in mig själv med tre meningar”. Bye Felicia.

12. Och för att citera Sandra: ”His fucking loss. Seriöst.”

0047

Till slut var det självklart att bara acceptera situationen och gå. Konstigt nog blev det så till slut, trots att jag först trodde att jag skulle vara hjärtekrossad för evigt. Ett tag trodde jag på allvar att jag skulle dö av sorgen, men man överlever. Och tillslut står man inte bara ut utan lever fullt ut igen, man har blivit sin egen bästa kompis och man är absolut inte kär i personen som krossade ens hjärta.

Man kanske aldrig förlåter, men då får det vara så. Personer som sårar och krossar hjärtan kan dra åt helv ändå ¯\_(ツ)_/¯

10 kommentarer

10 kommentarer

  1. Bra guide! Jag skulle lägga till en punkt om nya vanor, ur min erfarenhet är det väldigt skönt att skaffa sig ett par nya aktiviteter i vardagen, nya ställen att besöka osv. Att i det lilla ordna en nystart i livet. Kanske rent av våga gå utanför sin comfort zone? Det har åtminstone hjälpt mig få en positiv känsla och framåtanda igen efter ett tungt uppbrott.

    1. Åh ja, bra tips! Att skapa nya vanor är ju ett solklart steg i att skapa sin egen vardag där partnern inte är en del av, hobbys man inte delar med hen osv. Tack för att du lägger till tips!

  2. Åh vad fint Ellen! Är så glad att du är tillbaka här, på din blogg. Mitt bästa tips när man är hjärtekrossad är att låta sig själv äta precis vad man känner för; även om det bara är glass och godis och chips. I vanliga fall är det såklart viktigt att ta hand om sig och ge kroppen ordentlig näring men när man är ensam och lämnad kvar är det viktigaste att få i sig något bara. Matlusten kommer tillbaka med tiden.

    1. Men ja, ja, ja!! Så viktigt. Min matlust försvann på direkten och återkom inte på månader. Under tiden lagade min bror och hans tjej middag åt mig (jag bodde med dem), mina kompisar tog med en extra lunchlåda till universitetet och någon köpte en snickers i föreläsningspausen. Vad som är bra!! ♥️

  3. Precis blivit dumpad. Vände upp och ner på mitt liv. Flyttade till hans stad, in i hans hem, lämnade, jobb, vänner och familj, allt för hans skull.
    Nu står jag här och vet inte vart jag ska ta vägen.
    Storstaden som jag lämnade är det omöjligt att få bostad och jobb. Flytta till en annan mindre stad som jag knappt känner till kanske är ett alternativ då jag åtminstone har råd att köpa eget boende.
    Vet inte inte vad jag ska ta mig till, och börja packa i den sorgen känns som döden. Det smärtar, allt smärtar. Hur överlever jag detta. I dessa Corona- tider kan jag inte vara nära någon annan heller, knappt träffa någon eller ens få en kram- hur överlever jag detta- känns omöjligt

    1. Usch…låter hemskt!

      Skulle du känna för skriva av dig till någon helt utomstående svara här…kanske vi kan stötta varandra trots mitt bekymmer är helt olikt ditt behöver jag ändå bearbeta och jobba på glömma ….

    2. Usch, det smärtar verkligen att läsa det här!! Jag fattar verkligen att allt kan kännas hopplöst just nu, men håll ut, det bli lättare. Även om det inte känns så just nu <3 Om man bryter ner det lite, vart är det mest rimligt att du bor just nu? Jag tycker alltid att det blir lättast att bryta ner problem i mindre beståndsdelar och försöka jobba med sådant som är görbart. Världens största kram!

  4. Det här har hjälpt mig så mycket. Att läsa detta om och om och om och om igen. Det kommer bli bättre. Jag vet det. Men fan vad ont det gör. Vill bara säga tack<3

  5. Tack för detta inlägg. Det är 1,5 vecka sen han jag trodde älskade mig dumpade mig. Helt utan förvarning. Så jävla omoget och pissigt att göra det så, utan att förvarna och utan att prata om det först. Såna män borde inte få vara i förhållanden. Jag kommer att komma över honom någon gång, jag vet det, men fan va ont det gör att någon kan lämna en så hastigt, efter allt man vart med om tillsammans… Speciellt på ett sådant sätt. Vi hade dessutom en djurson tillsammans. Nä jävla skithög, åt helvete med dig *****

  6. Varje litet ord av det här inlägget känns i mig. Men sen googlade jag också ”hur man kommer över någon” och då dök ditt inlägg upp. Så det är ju där jag är nu, mitt i sorgen över att den jag älskar mest av allt i hela världen inte längre vill. Det. Gör. Så. Ont. Det har gått tre veckor nu och jag mår illa av tanken på att tiden går framåt samtidigt som jag bara vill spola tiden just framåt. Eller helst bakåt. På något sätt överlever man ju det här även om jag på riktigt känt att ”nu dör jag”, eller kanske mer ”jag vill inte leva utan henne”. Första dagarna bara skrek jag rätt ut så fort jag blev lämnad själv. Kunde inte hantera situationen alls, det gjorde så ont att jag fick total panik. Det gör fortfarande ont, men det är inte lika brutalt som första dagarna. Nu har jag hamnat i något stadie där jag har börjat bli mer arg än ledsen. Vilket känns skönt även om jag vet att jag innerst inne fortfarande är just så himla ledsen över allt detta. Jag ska hälsa på henne nästa vecka och jag vet inte hur jag ska bete mig, men måste hämta saker och måste prata ut. Vet inte heller vad jag vill med den här kommentaren, kanske bara tacka för en fint inlägg som fick mig att känna mig lite mindre ensam. Så tack för det <3 / tjej i hjärtesorg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.