Dagarna som gick och gick och gick

Hej hå, så passerade en månad. Årets första 31 dagar med både uppskattad snö och efterlängtat solsken.

0338

Jag utformade en morgonrutin som jag älskade varje dag, sedan närmade sig begravningen av min mormor och hela jag hamnade ur fas. Var oförmögen att hålla en röd tråd i tankarna, sov katastrofalt och kände varje vaken sekund att januari ändå är en månad som är rimlig att inte minnas.

På begravningen strök jag berlocken av ett fyrklöver mellan fingrarna. Armbandet fick hon i 20-årspresent på 50-talet. När jag fyllde 20 år gav hon det vidare till mig med hälsningen ”Jag vet att du gillar gamla saker”.

0342

Till och med Malmö har varit vitt på sistone. Men jag håller fast vid tanken på att min innergård kommer stå i full blom inom några få månader, att det kommer vara körsbärsblom som singlar ner mot marken istället för snöflingor. Snart.

0337

Och det här med att ha en stil vet jag inte vad det är längre. Jag går bara runt i pyjamas och olika varianter av myskläder. Mitt kontor är fortfarande på mitt köksbord men jag har en ny telefon, är besatt av Clubhouse och lagar linsgrytor på tetra från min skafferirensning. Jag får tjata på Otto för att få ut honom på morgonpromenad, skriver men sparar i utkast och duschar jättevarmt och jättelänge.

Har aldrig längtat så här mycket till ett vaccin.

2 kommentarer

2 kommentarer

  1. Åh, jag beklagar att du förlorat din mormor. Vad fint du skriver om det.

    Förresten måste jag passa på att säga wow!! Om ditt hår. Det är otroligt fint. Ser liksom friskt ut. Har du några knep? Mvh, Alltid en slickad katt på hövvet.

Lämna ett svar till Ellen Lindberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.