Hej och välkommen till min påskhelg och en resa till Oskarshamn! Den första för hela familjen, dvs 5 timmars bilresa med två barn i baksätet, påskägg som skickades fram och tillbaka och en och annan kisspaus längs vägkanten.

Vi hann inte ens lämna vårt bostasområde innan lillbarnet skulle ”ta en tupplujj” och redan i Lund undrade de båda hur många minuter det var kvar egentligen. ”100 minuter” gissade lillbarnet. Glatt ovetandes om hur länge 5 timmar egentligen är :-)

Till resan packade jag med barnens påskägg. Ingen bilresa utan resegodis, det är sen gammalt. Påskäggen skickades fram och tillbaka mellan oss för att fylla på deras PEZ-gubbar med de små smaksatta rektanglarna. Barndom ändå.

Hej å hå, helt plötsligt sa GPSen åt oss att svänga av och vips så var vi på landsväg mitt i de småländska skogarna istället för på E22an. Så många gånger jag och min kille tittade på varandra och sa ”Wrong turn”. Ni vet, de gamla skräckfilmerna?
Tur som attans att det var fint väder ändå. Det gjorde skräckfilmskänslan lite mer avlägsen.

Sen så, tillbaka på E22an <3 Slutet gott allting gott.

Och vi överlevde bilresan! Ett kisstopp vid vägkanten, en lunchpaus på donken och en miljon frågor om Oskarshamn. Till slut checkade vi in, tog hissen högst upp och gjorde oss hemmastadda.

Ett dubbelrum med två extrasängar. Stort nog för att skjuta ihop alla fyra sängar till en gigantisk.


Det var speciellt det där, att checka in på hotell med sin egen familj. Min egen familj??? Och dessutom på hotellet jag en gång jobbat på. Lillbarnet hade örti frågor om just det, ”har du städat DET HÄR rummet?”. Knäppt att jag stått och vikt de där handdukarna, putsat speglar och dammsugit golvet från sandkorn och chipssmulor.
Sen insåg jag att det är över 10 år sedan. VA I.

Barnen var såklart överpeppade på att kolla in hotellet, det gamla postkontoret. Så vi lämnade min kille på rummet och gick ut på upptäcktsfärd. Genom trapphuset, ut på varje våning, genom restaurangen osv.

Och upp igen. Middag åt vi inte på hotellet den här kvällen, utan hos mina föräldrar. Sen tillbaka i tid för läggdags. När barnen somnat streamade vi Bäst i test från sängen. Sussies tankevurpa med gladpacken <3

Somnade snabbt men sov katastrofalt.


Klockan sju vaknade storbarnet och kröp ner hos mig, halv åtta var båda vakna och spelade musik från sängen medan vi låg kvar och vägrade gå upp :-)
Klappade lite på ärtan som alltid sparkar sitt hårdaste på morgonen.

Nej men nämn ett tröttare fejs än mitt? Jag kunde som sagt inte riktigt sova den här natten (och inte den kommande heller, skulle det visa sig). Barnen var däremot utvilade och peppade på hotellfrukost.

Jag förstår inte varför detta alltid känns extra gott? Jag kan äta prick samma hemma men det är ändå något med att välja och vraka på hotell.

Lillbarnet komponerade ihop en egen macka, baconmackan.

Oskarshamn visade sig från sin bästa sida. Sol <3

Vi sprang ett supersnabbt varv på stan. Hängde på låset till leksaksaffären vid 10, shoppade en kalasskjorta till storbarnet och hann med en påse guldkorn från en second hand som direkt gick upp på favoritlistan.
Randigt och ribbat till ärtan. Plagg i toppskick för 29 kr/styck. Bland annat en handgjord blåbärsmössa. Längtar till jag kan klä min bebis som ett bär.

Snabbt till hotellrummet, snabbt ut till bilen. Barnen skulle bestämt åka hiss ner själva så vi fick glatt vänta på nästa hiss och höra deras fnissande hela vägen ner till entréplan. Och om vi hann slå in paketet till kalaset? Nej :-)
Tur att min brorson fyllde ett och därför inte riktigt har koll på det där med inslagning av överraskningar. Hehe. Han blev i alla fall glad av innehållet. En gigantisk mjuksgiraff till sitt rum. Hans rum, som också råkar vara mitt gamla rum i villan som vi växte upp i. Blir absolut blödig av tanken på att han kommer växa upp i samma villa, i samma kvarter och gå på samma skola som vi gjorde som barn.


Ett gäng trötta efter en intensiv dag. Vi gick tillbaka till hotellet och jag totaldäckade.

Vaknade upp när barnen sa att det var dags att gå ner och äta middag.

Två som absolut ville åka hiss själva igen.

Och två som glatt fick åka efter.

Morgonen efter packade vi ihop och åkte hem mot Malmö tidigt. Resan bjöd på sol hela vägen.
Tur det, för i min bröstkorg var det tungt. Kvällen innan slog ångesten över mig totalt. Att träffa sin sjuka förälder efter månader isär är hårt. Att se hur snabbt sjukdomsförloppet går, att knappt känna igen personen som finns kvar. Han ler och kramar om men jag är aldrig helt säker på om han vet vem jag är längre.
Hejdå Småland, vi ses snart igen.

Och så fem timmar i bil igen. Även då med kisspaus vid vägkanten, en lunchpaus på donken och örti frågor om hur lång tid det var kvar egentligen. Och så lite saker vi hade med oss :-)
Oskarshamn visade sig från sin bästa sida. Det var fint att kunna krama om mina föräldrar igen, träffa min lillebror och fira min brorsons ettårsdag. Att bo på hotell med min egen lilla familj. Topphelg. Men det är ju också alltid skönt att komma hem till sin egen säng, sitt eget badrum, sin egen gata. Såklart.
Det var påskhelgen i Småland, det.