Inlägget innehåller reklamlänkar.
Vad är det för klänning?
Plagget som synts mest på sistone är en kjol från HM ↑ Svart, enkel pennkjol från MAMA-avdelningen. Dock ser den inte ut att finnas online längre, men HÄR och HÄR finns två andra men liknande varianter.
Svart, enkel pennkjol har för övrigt varit min räddning så många dagar. När min favorit legat i tvättkorgen har jag många gånger istället kört svart, tight klänning som substitut. Rekommenderar. Matchar alltid med sneakers och oversizeskjorta eller kofta. Kanske min finaste gravidstil hittills.
Vilken vecka är du i nu?
I skrivande stund är jag mitt i vecka 23! Det vill säga: 22 avklarade veckor + 5 dagar.
Har ni tagit reda på könet? Är det en flicka eller pojke?
Ja, vi fick veta kön på rutinultraljudet som görs när halva graviditeten gått. Vi var alldeles för nyfikna för att inte få veta då, även om jag gick och funderade i veckor på om vi skulle ta reda på kön eller inte. För mig kändes det så.. dubbelt?
Jag ville veta för att det kändes som ytterligare en pusselbit i att förstå vad som händer i min kropp, samtidigt som kön är så oviktigt för vem bebisen blir. Så jag bollade det där tusen vändor i min skalle, luftade det med min kille gång på gång och sen landade vi ändå i att vår nyfikenhet var för stark för att låta bli. Så vi vet könet på fripassageraren i min mage, men ~vem~ bebisen är återstår att se!
Ungefär hur långt in i relationen började ni prata om barn?
Jag och min kille började prata om barn tidigt, det föll sig ganska naturligt eftersom han har två sedan tidigare och jag gärna ville ha minst ett. För mig var det liksom viktigt att veta tidigt vart han stod i frågan. Kanske ville han inte ha fler alls? För mig hade det eventuellt kunnat vara en deal breaker.
När vi hade varit ihop ett år började vi prata om det mer på riktigt, om vi skulle försöka och när det tidsmässigt hade passat. Kort därefter bestämde vi att vi testar direkt, man vet ju ändå aldrig hur lång tid det tar efter att man slutar med preventivmedel. Eller om det ens går alls. Jag har aldrig varit gravid tidigare + fyller 30 i år, så ju tidigare desto bättre för den biologiska klockan, tänkte jag.
Hur såg resan till graviditeten ut, var den planerad eller ”hände” det bara?
Det var i allra högsta grad planerat (hehe), jag ville inte lämna något åt slumpen. Så när vi bestämt oss för att försöka slutade jag med mina p-piller, trappade ut mina antidepressiva och började tracka min ägglossning. Vi hade tur, jag hann få min mens två gånger (och blev besviken båda gångerna, absolut dåligt tålamod) men sedan plussade jag! En ynnest att det gick så fort.
Vad sa barnen när ni berättade?
Båda jublade, kramade magen och försökte lyssna om de hörde något där inifrån. Lillbarnet sa att han hörde ärtan snarka :-)
Har ni bestämt namn?
Ja, och nej! Jag har sedan alltid haft en lista i telefonen på namn jag gillat. När namn till ärtan kom på tal började vi med att gå igenom min lista, så fick min kille betygsätta från 0-3. Noll för de han inte alls gillade och 3 för de som var toppnamn även för honom. Sedan dess har vi lagt till, tagit bort, funderat igen osv. Nu har vi ett fullständigt namn som vi tror att det blir, med både tilltalsnamn och mellannamn.
Vad det blir vill jag dock hålla på lite till.
Namn som ni haft på listan men som det alltså inte blir?
Min kille gav 0 eller 1 på bland annat följande namn från min lista:
→ Sally
→ Ilse
→ Vera
→ Stellan
→ Tage
→ Eije
Dessa sex är dock fortfarande några utav mina favoriter, så kom igen, norpa till era ungar så namnen får leva vidare!!
”
