Tre kvinnor i bokklubben Boksurr

Nu ska ni få ett pangtips! Ganska nyligen trillade jag över Carolines instagramkonto och den digitala bokklubb hon dragit igång; Boksurr! Hur mysigt? Jag har ju en annan bokklubb också, men med målet att börja läsa mer kändes det perfekt att hoppa på även Boksurr. Två böcker i månaden bör man väl ändå få till? Jaaa, inga konstigheter.

Den här månaden har vi läst en bok som fick mig att vända sida efter sida. Vi kikar lite på den!

0257

Nämligen: Tre kvinnor av Lisa Taddeo. Jag älskar att läsa böcker i pocketformat, så jag klickade hem boken för ca 60 kronor. Det är ändå något extra mysigt med pocket? Lite semesterkänsla, sand mellan sidorna och solen man får skymma med den lilla bokryggen. Älskar det.

0259

Lisa Taddeo skriver boken efter åtta år av journalistiskt arbete och tusentals timmar av samtal, en berättelse om tre kvinnors sexualitet, lust och längtan. Att det i grunden är ett journalistiskt arbete märks, berättelserna är breda, djupa och gedigna.

En söndag låg jag hemma hos min kille och läste, jag i ena soffhörnet med min bok och han i andra soffhörnet med tv-spelskontrollen. ”Nu är det en pappa som nog dör, jag kommer börja gråta” snörvlade jag fram. Sen grät jag för att min pappa är sjuk och för att Otto fyller pensionär, och bara tanken på att de inte kommer leva för evigt gör mig till ett litet barn igen. ”Lova att du aldrig blir sjuk eller dör” tvingade jag min kille att svara på :):):)

Med andra ord: Det här är en bok som fångade mig gång på gång. Jag kände igen mig, blev nyfiken och intresserad och sen förskräckt över historian. Men ändå: så mycket igenkänning.

0261

Nej men det här?? :):):)

0262

”Jag vill inte göra dig illa”. ZzzZzz.

0263

Sen det här. Hur personer i maktposition utnyttjar sin ställning. Hur förövare inte kan vara just förövare för att de är pålitliga kollegor, trevliga grannar eller kärleksfulla familjefäder.

Han skulle aldrig. Hon ljuger. Hon bad ju om det.

0260

Nej men hallå! Vilken bok. Jag gillade den så mycket. De sista sidorna läste jag medan jag tog ett varmt bad. Vände sida efter sida och vickade på tårna i det varma och badoljiga vattnet. Den här pärlan får 4,5 av 5 möjliga, helt klart en bok jag kommer minnas.

Vill du vara med i läsningen i fortsättningen? Följ Caroline och håll koll på hennes story, bokklubbens nya bok har precis blivit framröstad!

2 kommentarer

Bokklubbsläsning! Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria

Nu har jag haft första träffen med min bokklubb! Vilken grej. Eftersom Skåne gick ut med striktare restriktioner tidigare i veckan höll vi bokklubbens träff digitalt. Fem personer i ett zoom-rum och det var sååå himeeela mysigt!

0207

Den senaste månaden har bokklubben läst Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria. Till att börja med, så här beskrivs boken:

Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.

I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.

Som bokklubbens första bokval var det här en så intressant bok! Samtliga fem som samlades för att diskutera boken landade på ett betyg runt 2,5-3,5 på en 5-gradig skala, alltså inte den bästa boken vi någonsin läst – men absolut heller inte den sämsta. Jag ska berätta varför!

0208

Boken om Lisa och Lilly grundar sig i berättelsen om statyn Systrarna som finns på Mosebacke torg i Stockholm. Jag har själv inte sett statyn eller hört berättelsen tidigare, och det gjorde boken ännu skörare att läsa. I september 1911 hittas två flickors kroppar i Hammarby sjö, kropparna är ihopknutna av flickornas hattslöjor och deras väskor är fyllda med sten. Boken om Lisa och Lilly handlar om deras förbjudna kärlek i ett, för kvinnor, strikt och fängslande samhälle under 1900-talets början.

Historien är magisk. Två unga flickor som blir upp över öronen förälskade i varandra, men levandes i en tid som försvårar deras dragning till varandra. Fler gånger under boken fick jag en varm känsla genom kroppen, sådan igenkänning till ens egna tonårskärlek och hur himla starkt allt kändes då. Som när man bara råkar vara på platser som man vet att ens kärlek nog befinner sig på, man bara väntar på ett ojdå, är du här och hjärtat dunkar konstant i tvåhundra knyck. Att historien slutar med att deras kroppar hittas sammanbundna är rakt igenom sorgligt, att kärlek känns så förbjuden att det är utvägen på tillvaron. Historien tog verkligen tag i mig på alla plan, men det var också något som skavde.

När reflektionerna i bokklubben luftades slog det mig; det som skavde har nog med berättelsen att göra, sammanflätningen av den faktiska historien och delen fiktion för berättelsen. Inte för att berättelsen är dålig, utan för att vissa delar som är väldigt intressanta får väldigt lite utrymme. Jag hade velat ha mer berättelse! Djupare tankegångar, bredare känsloregister, mer av allt. Hur kändes det och vad tänkte de när de märkte att hela kroppen pirrade av varandras närhet? Med tanke på att allt är en känslostorm i tonåren, att sexualitet är en komplex känslobomb just då. Och hur tusan det var att känna kärlek till en annan flicka då, när samkönad kärlek inte var det minsta accepterat? Boken lämnade mig med att vilja ha mer! Det kändes som att vissa tankar och känslor utelämnades helt och det gjorde att jag bara kunde ta till mig boken när jag var på ett väldigt specifikt humör. Många gånger fick jag stänga av ljudboken och göra annat för att situationen kändes fel, det är jag inte riktigt van vid.

Lisa och Lilly var en väldigt fin bok, men också en ganska jobbig bok att läsa (eller i mitt fall: lyssna på). En viktig berättelse, men kanske också ett berättande som har sina svackor? Ni som läst den, var tyckte ni?

●●●

Den kommande månaden läser bokklubben Dina Händer var fulla av liv. Ser så mycket fram emot det! Inte bara för att boken verkar bra och att den är på väg hem till mig just nu, utan också för att en ny bok innebär en ny bokklubbsträff om en månad!

2 kommentarer

jag har en bokklubb!

Det är sant. Jag har tänkt på det så himla länge, men aldrig riktigt kommit igång och gjort slag i saken. Tills jag såg Floras inlägg om kompisdejt och då kontaktade en tjej i kommentarsfältet. Hon hade i sin tur kontakt med ytterligare en, och mellan oss tre såddes fröet till en bokklubb.

För två veckor sedan sågs vi för första gången. På en bar i kvarteret, sju personer som var peppade på att sätta ramarna för kommande träffar. Vi kommer ses en gång i månaden, den som väljer bok ordnar plats att ses på till träffen. Hemma hos sig, hemma hos någon annan i gruppen eller bokar ett bord ute etc. Sju personer där två var bekanta sedan tidigare, två gått i samma gymnasieklass och en tredje läst spanska ihop med dem under gymnasieåren. En blandning av personer, intressen och bokpreferenser. Gemensamt för oss var kort och gott: man vill ut ur sin comfort zone. Läsa sådant man vanligtvis kanske inte skulle valt först i bokhyllan.

0051

Under de senaste åren har jag inte läst speciellt mycket utöver kurslitteratur. De böcker jag vikt hundöron i är ofta faktabaserade eller psykologiskt utforskande. Ljudböcker har främst varit självbiografier, så sammanfattningsvis har skönlitterärt inte alls varit det jag väljer först. Jag hoppas att det blir ändring på just det nu!

Jag tänker att jag kommer blanda böcker med ljudbok utifrån hur jag mår och vad som känns bäst. Det är alltid en helt annan känsla att ha boken i handen, men jag vill nog kunna lyssna på promenader, när jag viker tvätt eller väntar på bussen. Vi får se, helt enkelt.

Men nu går den av stapeln i alla fall, bokklubben! Första boken ut är Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria. Jag är ungefär hälften igenom och gillar den, men jag behöver vara på rätt humör för att kunna svälja den. Så jag väljer mina stunder.

Idag var kärlekshistorien på i bakgrunden medan jag möblerade om, möblerade tillbaka och åt passionsfruktssorbet hopkrupen i ett soffhörn.

1 kommentar