Säg hej till min nya kompis

Loppisfynd

I veckan fick jag en myskänsla och började leta efter kameror på blocket och tradera. Söktanke: en gammal och lite skruttig, men digital och fullt fungerande.

Vad det blev: en gammal och lite skruttig, men digital och fullt fungerande.

0242

En Olympus E-P2 (som jag först trodde var en E-PL1, tack google för rättning). Mannen som sålde den rensade ut hemma och ville mest bara bli av med den, perfekt för mig tack å bock.

0253

0254

Hur gullig? Den är egentligen som vilken kompaktkamera som helst, alltså ingen superdyr retrovariant med systemkamerakänsla. Man lurar ögat med ett case i läder och en viewfinder ovanpå.

Den är inte alls i kvalitetsnivå med kameran jag vanligtvis använder (Canon 7D Mark II), men det blir också lite meningen. Mindre, lättare, billigare och perfekt till äventyr där jag inte vill behöva vara livrädd för att den ska gå sönder.

0256

För vet ni vad? Jag har numera två bonusbarn vid min sida då och då. En soon to be-fyraåring och en sexåring. Att det finns två minikopior av min kille är fantastiskt, sådan ynnest att få vara en vuxen i deras liv. Men med barn kommer också klåfingrig nyfikenhet ihop med tusen frågor om varför bajs inte kan prata och om Ottos hundmamma är död ¯\_(ツ)_/¯ Min nya lilla kompis kan nog bli deras nya lilla kompis också.

Kom igen nu vinteräventyren, jag är redo!

4 kommentarer

Älskade pappa

Känslor

Det finns så mycket jag vill berätta om min pappa, men så knyter sig allt i bröstkorgen.

Jag vill berätta om somrarna på öar i skärgården, om pappa som styrde träbåten och sa åt oss att hålla i oss när de stora vågorna kom. Om hur han satt på en pall på klippan och fnasade färskpotatis, skrapade på det tunna skalet med sin favoritkniv. Hur han gjorde magplask ner i vattnet från stenkanten, om rövarhistorierna han berättade när vi gick på upptäcksfärd på öarna i skärgården. Om rädslan i hans ansikte när det blixtrade och blåste innan vi kom i hamn.

Jag vill berätta om alla sena kvällar och nätter då jag inte kunde somna och istället gjorde honom sällskap i verkstaden i källaren. Han sorterade skruv, lagade någon cykel eller byggde en burkpress till alla tomburkar som inte kunde pantas. Jag räckte honom verktyg, staplade ved till värmepannan och pratade om farfar, politik och orättvisor i samhället. Jag vill berätta om tårarna i hans ögon när han pratade om min farfar, om hur polisen knackade på dörren för att berätta att farfar dött och om hur ledsen pappa alltid varit för att jag aldrig fick träffa farfar i livet.

Jag vill berätta om hans stora personlighet, om hans knäppa humor och märkliga vanor. Men så knyter sig allt i bröstkorgen. För den lilla gubben med det vita håret och gluggen mellan framtänderna, han som sitter där på köksstolen och har tunga silverkedjor runt halsen, han både är min pappa och någon helt annan samtidigt.

Det är vad alzheimers gör med en. Tar ifrån en hela sitt sammanhang, sin egen person och hela ens familj. Bryter ner minnen, litegrann men hela tiden. Det är det som är så smärtsamt.

När den lilla gubben med det vita håret och gluggen mellan framtänderna är ens pappa men ändå inte personen man delar alla de där minnena med.

2 kommentarer

Att komma över någon man älskar

Känslor•  Tips och guider

Hur går man vidare när ens bästa person väljer att gå? Någon man är sådär otroligt jäkla galet kär i? Någon man delat allt med? Hur kommer man egentligen över någon man älskar?

Jag önskar att jag hade en magisk lösning på den där vidriga situationen man hamnar i ibland. Jag tror att man måste ta sig igenom det på sitt eget sätt varje gång det händer, ingen gång är den andra lik osv. Men! Jag kan i alla fall dela med mig av mina erfarenheter. Det var exakt vad jag ville ha när jag var hjärtekrossad och deprimerad. Jag sparade Sandras guide över att komma över någon och läste den om och om igen. Nu skapar jag min egen gudie om någon av er skulle behöva spara och läsa om och om igen.

Mitt liv vändes upp och ner i början av januari 2019 och det skrev jag om här: 1 ● 2 ● 3 ● 4 ● 5

0045

Jag hade ingen som helst aning om hur jag skulle börja den processen, att komma över honom. Jag stod handfallen och hade inga verktyg att hantera situationen. När han gjorde slut satt jag i Malmö med en hösttermin som skulle examineras och min familj 35 mil bort. Det hade precis varit jul och vi hade firat nyår ihop, jag önskade ett fint kommande år men han hade redan en månad innan bestämt sig för att göra slut efter nyårsafton. Det visste inte jag då.

Att börja processen att komma över någon man älskar ser såklart olika ut. I flera månader höll min terapeut mig flytande genom att pedagogiskt förklara hur sorghantering går till, om alla olika känslosteg jag skulle genomgå. När chocken lagt sig kom ilskan, sen den djupa sorgen och till sist acceptansen men jag vet inte om jag någonsin kommer landa i förlåtelse. Men jag är också helt okej med det.

1. Försök att inte få panik för att du känner, för allt du känner.
Det känns så in i helv ibland och det kan vara en vidrig känsla, men försök att inte skuldbelägga dig för att du känner. I sorgprocessen kommer du tvivla och älta och i perioder tänka att du hade kunnat göra annorlunda för att det inte skulle behövt bli så här, så snälla skuldbelägg dig inte för att du är ledsen och arg. Vi lämnar dubbelbestraffning här och nu.

2. Gråt ut och kom igen.
Jag grinade så himla mycket under väldigt lång tid. Jag är ganska säker på att jag nu gråtit under alla dygnets timmar, på typ alla tänkbara platser i Malmö. Jag grät i mataffären, i tvättstugan, på bussen, i soprummet och på alla våningsplan i universitetet. Jag tog fasta på ett av Sandras tips och satte ett datum för mig själv, tre månader fram i tiden. Jag tillät mig att vara precis hur jäkla ledsen som helst under de tre månaderna, sen skulle jag ”ta mig i kragen” och ordna livet.

3. Var inte ensam, ha alltid någon nära eller redo ett telefonsamtal bort.
Flytta hem till din familj eller en vän, sov inte ensam. Min storebror och hans sambo ordnade en säng i deras vardagsrum, där bodde jag i tre månader. Det var nästan alltid någon av dem hemma, jag kunde alltid gråta på någons axel eller bara somna med vetskapen att det fanns någon innanför samma dörr. I samma veva som jag blev hjärtekrossad fick jag kontakt med Angela som gick igenom samma sak på sitt håll. Ett helt annat förhållande i en helt annan stad, men våra historier var ändå väldigt lika och vi var så himla ledsna båda två. Vi smsade konstant, pratade i telefon varje dag. Vid varje ångestpåslag var det henne jag ringde, varje tanke bollade jag med henne, varje sms fick hon läsa först. Hitta dina personer att dela din historia med, det är så mycket lättare att inte känna sig ensam i det.

4. Bli din egen bästa vän.
Något som gjorde det lättare för mig att ta vettiga beslut var att tänka på min situation som om jag skulle hjälpa en kompis. Vad hade jag sagt till min bästa vän om hen varit i min situation? Det blev så mycket lättare att inte ringa honom i panik då, att inte gå med på en ofördelaktig bodelning för att situationen var jobbig. Gör dig själv till din egen bästa kompis och ta råden som du själv skulle gett!

5. Bryt ältandet och ställ frågor utifrån dig.
Jag vet inte hur många vändor jag tänkt om jag bara gjort, eller kunde han inte ha osv. För att inte tala om varför vill han inte längre och hur kan han bara ge upp. Sen insåg jag att jag fortfarande alltid utgick från honom? Jag frågade mig själv varför han inte kände, ville, gjorde men tänkte aldrig två gånger på vad JAG kände eller ville just då. Vill man verkligen leva ihop med någon som sårat en och som inte längre vill vara ihop tillbaka, även om man själv är kär? I den första hjärtekrosspaniken var mitt svar ja, men när jag sen funderade ett par gånger på det ångrade jag mig. Jag vill verkligen inte vara ihop med någon som inte vill vara ihop med mig?

6. Ta professionell hjälp, snälla gör det.
Något av det första jag gjorde var att kontakta min husläkare, via henne fick jag både medicinsk hjälp och remiss till en psykolog. Jag fick en tid bara någon vecka senare och min terapeut höll mig sen flytande under det närmsta året. Våga ta hjälp! Det finns personer som jobbar med att hjälpa andra i sorg. De kan sin grej, och ett besök kostar inte mer än 200 kr via din vårdcentral.

7. Skriv en lista på sådant som känns helt okej att göra, om inget känns bra.
Till en början känns inget kul, ingenting. När chocken lagt sig och den djupa sorgen börjar, gör då en lista på sådant du gillar så du kan ta till den när bröstkorgen blir tung. På min lista stod: äta popcorn, lägga ansiktsmask, bada, promenera, åka ringlinjen runt med Starkare på högsta volym. När jag kände att ett ångestpåslag eller en våg av sorg var på väg förberedde jag mig på att rida ut skiten genom att ha något att ta till som jag vet att jag egentligen mår bra av. Höll jag på att få en panikångestattack snörade jag på mig skorna och gick snabbt ut på en promenad, hade jag gråten i halsen tog jag en varm dusch, på kvällarna la jag ansiktsmasker.

8. Träna, jag lovar att det hjälper fastän man inte kan tänka sig något värre först.
Det här var den första uppgiften min terapeut gav mig, gå till gymmet. Till en början gick jag dit och promenerade 30 minuter på löpbandet. Det var nödvändigtvis inte hur mycket träning som var grejen, utan bara att jag tog mig ut och faktiskt gjorde någonting som höjde pulsen.

9. Ta tag i de praktiska delarna av separationen.
Behöver du flytta? Hitta en inneboende? Söka lägenheter eller ordna en flyttbil? När du får små, små strålar av ork och försiktigt pepp kan det vara bra att göra något som långsiktigt löser din situation. Jag kunde så många gånger gå in i ett effektivt mindset och bara maxa problemlösning mellan mina gråtattacker. Jag sammanställde en excelfil med hyresvärdar och deras kontaktuppgifter, satte mig i bostadsköer och mer eller mindre tjatade mig till ett lägenhetsbyte när det var orimligt lång handläggningstid.

10. Klipp alla band, ALLA.
Morgonen efter jag fått reda på att han haft med henne till Öland såg jag honom cyklandes till jobbet. Jag var på väg till universitetet men bara fortsatte gå, när jag kom fram skakade jag i hela kroppen. Där och då avföljde jag honom överallt, raderade vår SMS-konversation och hans nummer. Det här tog ett år för mig. Den lättnaden när jag gjort det var TOTAL. Sudda ut, radera. Jag borde gjort det mycket tidigare. Gör det du med.

11. Utforska djungeln av dejtande precis så lite eller mycket du vill.
Swipa, flörta, hångla. Gör vad tusan du vill. På ett eller annat sätt är jag tacksam för alla dejter jag varit på och de läppar jag kysst sedan honom. Långt ifrån alla dejter var bra, långt ifrån alla kyssar kändes magiska. Det mesta var faktiskt riktigt dåligt. Toppar listan av asgarv gör snubben som tyckte jag skulle ”sälja in mig själv med tre meningar”. Bye Felicia.

12. Och för att citera Sandra: ”His fucking loss. Seriöst.”

0047

Till slut var det självklart att bara acceptera situationen och gå. Konstigt nog blev det så till slut, trots att jag först trodde att jag skulle vara hjärtekrossad för evigt. Ett tag trodde jag på allvar att jag skulle dö av sorgen, men man överlever. Och tillslut står man inte bara ut utan lever fullt ut igen, man har blivit sin egen bästa kompis och man är absolut inte kär i personen som krossade ens hjärta.

Man kanske aldrig förlåter, men då får det vara så. Personer som sårar och krossar hjärtan kan dra åt helv ändå ¯\_(ツ)_/¯

5 kommentarer

Hur jag använder microneedling i min hudvårdsrutin

Hudvård, hårvård och skönhet

I samarbete med Swiss Clinic ● Inlägget innehåller reklamlänkar

0175

Hallå, jag har en rolig sak att berätta! Minns ni paketet jag nämnde att jag hämtade ut förra veckan? Paketet innehöll tre produkter från Swiss Clinic som jag fått möjlighet att testa. Så spänd och pepp på det här!

Det här inlägget är alltså i samarbete med Swiss Clinic och innehåller reklamlänkar till produkterna, det innebär att jag tjänar en liten slant på varje klick eller produktköp. Jag vill vara helt transparent med er om det, men jag vill också understryka att jag både kommer ge ris och ros och alltid, alltid, alltid ge er min ärliga åsikt även i samarbeten. Om du skulle vara sugen på något från Swiss Clinic får du 25% rabatt (till och med 15 november!) med koden ELLEN25. Nu vet ni, puss!

0177

Det är nog ingen nyhet för någon att hudvård är en favoritgrej i mitt liv, hehe. Jag älskar att pilla med burkar och flaskor i badrumsskåpet, lägga ansiktsmasker och ta hand om hyn noga. Jag har en trogen morgon- och kvällsrutin, ingen superavancerad men en jag gillar att göra varje dag.

0174

Nu till mina nya produkter! Reviving Face Serum är ett ansiktsserum som innehåller hyaluronsyror som exemplariskt binder fukt. Och vem vill inte ha ett fuktat och mjukt ansikte? För att maxa serumets effekt: den här magnifika boxen med Microneedling! Detta är alltså en roller med tre medföljande huvud, två för ansikte och en för kropp. Microneedling är en metod som påskyndar hudens cellförnyelse. Panggrej! Viktigt, viktigt vid microneedling – rengöringsspray till rollern.

Den senaste veckan har jag alltså involverat dessa i min kvällsrutin. När man jobbar mycket hudvård lär man sig snabbt att få saker ger direkta resultat. Det tar tid. Huden behöver reagera och vänja sig innan man ser den största skillnaden, även om man omedelbart kan få en bra känsla. Jag kommer använda dessa enligt följande instruktioner:

‣ Inkludera 3 kvällar i rad, exkludera lika många kvällar innan nästa inkludering. Efter varje omgång microneedling applicerar jag ansiktsserum och tvättar rollern med rengöringssprayen.

0178

Så, hur gör man då? Jo, det ska jag berätta!

Microneedling är en roller med små, små nålar som hjälper huden att påskynda cellförnyelsen. Kitet kommer med tre rollerhuvuden; 0,2 mm face, o,5 mm face och 0,5 mm body. Börja alltid med minsta först och stega upp efterhand sen, jag har till exempel inte gått upp till 0,5 än utan låter 0,2 ta sin tid.

0181

Fördela ett jämnt tryck på rollern utan att det blir för hårt, det ska såklart inte göra ont. Jag rollar i följande fyra zooner, aldrig mer än ett par minuter totalt:

‣ Mellan ögonbrynen och upp över pannan, fram och tillbaka
‣ Från hakan och ut över höger käke och kind, fram och tillbaka så att hela partiet täcks
‣ Från hakan och ut över vänster käke och kind, fram och tillbaka så att hela partiet täcks
‣ Jag avslutar alltid med några lätta drag över näsryggen

0183

Direkt efter att jag rollat rengör jag rollern med sprayen så att det inte ska glömmas, sen tar jag ett pump av ansiktsserumet och stryker på ansiktet i samma zooner/på samma sätt som jag rollade. Jag drar alltid upp och ut från ansiktets mitt.

0179

Jag har hittills hunnit påbörja min andra omgång mirconeedling i min rutin, det vill säga inkludera 3 dagar efter 3 dagar exkludering. Min omedelbara känsla var att det är en skön procedur att addera i min kvällsrutin, något som känns bra på huden. Serumet luktar väldigt gott och är silkeslent i konsistensen. Att rolla gör inte ont, tar bara några få minuter och att smörja in ett pump ansiktsserum är som den bästa presenten sen!

Att se resultat av hudvård tar som sagt tid, därför lämnar jag detta här för nu och tar med er in i hudvårdsdjungeln igen om ett par veckor. Då kan vi kika lite mer på resultatet efter tid och gå in djupare på fördelar och nackdelar. Hänger ni med? Jag hoppas det! Till dess kan det kanske hända att jag också beställt hem ett extra rollerhuvud och deras fransserum.. hehe.

Rabattkoden ELLEN25 ger er alltså 25% rabatt och gäller fram till 15 november, puss!

Inga kommentarer

Bokklubbsläsning! Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria

Sett, läst och lyssnat på

Nu har jag haft första träffen med min bokklubb! Vilken grej. Eftersom Skåne gick ut med striktare restriktioner tidigare i veckan höll vi bokklubbens träff digitalt. Fem personer i ett zoom-rum och det var sååå himeeela mysigt!

0207

Den senaste månaden har bokklubben läst Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria. Till att börja med, så här beskrivs boken:

Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.

I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.

Som bokklubbens första bokval var det här en så intressant bok! Samtliga fem som samlades för att diskutera boken landade på ett betyg runt 2,5-3,5 på en 5-gradig skala, alltså inte den bästa boken vi någonsin läst – men absolut heller inte den sämsta. Jag ska berätta varför!

0208

Boken om Lisa och Lilly grundar sig i berättelsen om statyn Systrarna som finns på Mosebacke torg i Stockholm. Jag har själv inte sett statyn eller hört berättelsen tidigare, och det gjorde boken ännu skörare att läsa. I september 1911 hittas två flickors kroppar i Hammarby sjö, kropparna är ihopknutna av flickornas hattslöjor och deras väskor är fyllda med sten. Boken om Lisa och Lilly handlar om deras förbjudna kärlek i ett, för kvinnor, strikt och fängslande samhälle under 1900-talets början.

Historien är magisk. Två unga flickor som blir upp över öronen förälskade i varandra, men levandes i en tid som försvårar deras dragning till varandra. Fler gånger under boken fick jag en varm känsla genom kroppen, sådan igenkänning till ens egna tonårskärlek och hur himla starkt allt kändes då. Som när man bara råkar vara på platser som man vet att ens kärlek nog befinner sig på, man bara väntar på ett ojdå, är du här och hjärtat dunkar konstant i tvåhundra knyck. Att historien slutar med att deras kroppar hittas sammanbundna är rakt igenom sorgligt, att kärlek känns så förbjuden att det är utvägen på tillvaron. Historien tog verkligen tag i mig på alla plan, men det var också något som skavde.

När reflektionerna i bokklubben luftades slog det mig; det som skavde har nog med berättelsen att göra, sammanflätningen av den faktiska historien och delen fiktion för berättelsen. Inte för att berättelsen är dålig, utan för att vissa delar som är väldigt intressanta får väldigt lite utrymme. Jag hade velat ha mer berättelse! Djupare tankegångar, bredare känsloregister, mer av allt. Hur kändes det och vad tänkte de när de märkte att hela kroppen pirrade av varandras närhet? Med tanke på att allt är en känslostorm i tonåren, att sexualitet är en komplex känslobomb just då. Och hur tusan det var att känna kärlek till en annan flicka då, när samkönad kärlek inte var det minsta accepterat? Boken lämnade mig med att vilja ha mer! Det kändes som att vissa tankar och känslor utelämnades helt och det gjorde att jag bara kunde ta till mig boken när jag var på ett väldigt specifikt humör. Många gånger fick jag stänga av ljudboken och göra annat för att situationen kändes fel, det är jag inte riktigt van vid.

Lisa och Lilly var en väldigt fin bok, men också en ganska jobbig bok att läsa (eller i mitt fall: lyssna på). En viktig berättelse, men kanske också ett berättande som har sina svackor? Ni som läst den, var tyckte ni?

●●●

Den kommande månaden läser bokklubben Dina Händer var fulla av liv. Ser så mycket fram emot det! Inte bara för att boken verkar bra och att den är på väg hem till mig just nu, utan också för att en ny bok innebär en ny bokklubbsträff om en månad!

2 kommentarer

tips till dig som jobbar hemifrån

Mat, recept och annat gott•  Resor och äventyr•  Tips och guider

0189

Nu har det gått två hela dagar i mitt hemmakontor! Vilken grej. Jag var först ganska orolig för hur det skulle fungera och hur jag skulle må, men wow jag är förvånad ändå. Att inte bli avbruten eller störd av någon som går förbi eller pratar i ett mötesrum med öppen dörr längre bort. Jag kan helt klart förstå alla som nickar ja till att jobba hemma.

Inför att jag skulle börja hemmajobb frågade jag efter tips på min story på Instagram. Ett par av de tipsen tog jag till mig och gjorde redan första dagen. De tänkte jag att vi skulle kika närmre på nu. Tips som blir tips!

0187

● Börja dagen tidigt och med en promenad. ● Jobba till Nyhetsmorgon eller en podd, vips så är det lunch! ● Bonus: ”Kunna gå upp 5 min innan en börjar??” <3

Den här bockade jag av utan att ens förbereda mig på det, jag hade nämligen glömt stänga av mitt alarm i telefonen som ringer strax efter 05 när det vanligtvis är dags att gå hemifrån :))) Så jag pallrade mig upp, gnuggade mina sömniga ögon och tog ut Otto på morgonpromenad. Sedan jobbade jag hela dagen (utom när jag satt i möte) med podd i bakgrunden. Tiden flög faktiskt förbi. Jag lyssnade ikapp ett par avsnitt av Det skaver.

0188

● Promenader! Börja dagen med en, ta pauspromenader och avsluta arbetsdagen med en promenad för att ”komma hem” igen.

De här två veckorna har jag Otto hemma med mig, det gör att jag ändå kommer ut på promenad när det är dags för han att kissa. Både på morgonen, lunchen och när arbetsdagen är slut. Jag älskar promenader!

0190

● Ha det städat runt dig, så slipper stök bli ett irritationsmoment.

Första halvan av dagen jobbade jag absolut i pyjamas, det var gott. När det började bli dags för möte svirade jag om medan min projektledare samlade truppen och påbörjade sprintplaneringen. Städat hade jag gjort redan kvällen innan, det gör jag alltid på söndagar.

Bakom mina fötter ligger Ottos nalle. Den vaknar jag ofta med på kudden på morgonen, då har han hämtat upp den under natten. Man gråter ju för mindre.

0191

● Ha möten i soffan ● Drick gott te/kaffe ● ”för Guds skull, sitt bekvämt”

Möte! Att kunna gå runt (jag blir lätt rastlös), koka te och bara allmänt pilla med smågrejer samtidigt som jag är i möte är guld. Bästa med hemmamöten är att inte bli störd. Än så länge har ingen granne bestämt sig för att renovera sin lägenhet i alla fall ¯\_(ツ)_/¯

Att sitta bekvämt, ja. I sista sekund bestämde jag mig för att ta med en kontorsstol hem. Den är så oerhört ful och mina ögon blöder så fort jag ser den i mitt bo, men sitter bekvämt gör jag ändå. Och det blir ju trots allt många timmar här, hade nog inte velat göra det på en pinnstol i två veckor.

0192

● Prata mycket med kollegor ● Boka in lunch ute

Absolut! Jag har mina kollegor *på länk* hela dagarna, även om vi sitter upptagna med eget och inte pratar hela tiden så blir man ändå glad för en GIF här och där.

Redan första dagen av hemmajobb bokade vi in utelunch i Malmö! Vi bor alla tre i Malmö och jobbar samma hemmaskift, så vad passar bättre? Morgan är min skrivbordsgranne och kollega i samma team, Emeli hade min tjänst innan hon bytte team och arbetsuppgifter. Två stöttepelare!

0193

Vi spikade lunch på Beyond Us i Malmö. Jag har aldrig varit där tidigare, men sett mycket från bland annat Jasmin och Sandy. Dagen till ära hade Beyond Us Café också bytt meny, så våra tallrikar fotades både av mig och personalen hehe.

0194

0195

0196

Nej men, snälla rara. Hur fint kan ett ställe bli?

0197

Vi beställde in en grillad macka med svamp och två rotfruktssallader. Mackan såg så hiiiimeela god ut och fick en solklar tumme upp av Morgan.

0198

Jag och Emeli beställde varsin rotfruktssallad och herre. min. gud.

0199

0200

Nej men, lägg av. Zest av citron på en sallad, vilken magi.

0203

När det var dags att gå hemåt började det såklart regna och kameran fick bo i ryggsäcken hela vägen hem. Jag hämtade ut ett paket som jag ska visa er innehållet i snart och tänkte äeh, jag går igenom snabbt bara när jag närmade mig min kvartersloppis. Men det lelle fyndet ovan och annat smått och gott tänkte jag att vi tittar på senare. Ok? Ok!

Att jobba hemifrån har gått förvånansvärt bra. Färre saker än jag tänkte mig har strulat, koncentrationen har varit mycket bättre än jag trodde, jag har mått bättre än jag kunde föreställa mig. Än har det ju bara gått två dagar, men jag tänker att det kan vara skönt att gå tillbaka till det här inlägget om det skulle kännas tungt någon dag.

Att bara kunna välja att jobba en hel dag i pyjamas, bara äta knäckebröd eller lyssna på jättehög musik utan att någon stör. Att ha möjligheten. Jäkligt fint ändå.

Puss å hej!

Inga kommentarer

Måndag 07:48

Allt (eller inget)

För ett par veckor sedan tog jag fram min kamera ur en byrålåda. Jag la den på köksbordet mitt i lägenheten. Tänkte att jag i lugn och ro skulle vänja mig vid att ha den som kompanjon igen, alltid med mig.

Igår tog jag upp den, batteriet var på sin sista dot och sattes på laddning.

0156

Det är måndag morgon nu. Egentligen var det söndagkväll när jag komponerade det här inlägget, men något skavde när jag skulle publicera. Vet inte vad.

0162

0161

Här på bordet har kameran legat i flera veckor. Nu står istället två datorskärmar där för en ny arbetsvecka. Idag börjar jag mitt första pass hemma, två veckor i mitt bo även på arbetstid. Att jag har Otto gör att jag ändå kommer ut på promenader, utöver det ska jag försöka yoga på lunchen och gå ärenden när arbetsdagen är slut. Försöka bryta av så att arbetstid och fritid får ett ordentligt skifte.

Arbetar du hemma? Har du kanske några bra tips för att klara av det på bästa möjliga sätt?

0159

0158

Jag vaknade 05:00 idag fastän jag varken behövde lämna Otto hos dagmatte eller hinna med träning innan jobbet. Slängde i en tvätt en timme innan min tvättid egentligen börjat. Promenerade med Otto i morgonmörkret.

Så, nu kan dagen börja.

Inga kommentarer

en veckostart som inte skaver

Dagbok

Det här har verkligen varit en knäpp dag, på ett bra sätt. En bra måndag? Ja, det händer inte varje vecka i det här lilla livet i alla fall. Men kanske gjorde min 10-timmassömn i fredags att jag låg steget före, eller alla naps på soffan under lördagen. Jag hade absolut en helg som inte gick i många knop, men den här måndagen har varit en bra kontrast.

Jag var utanför dörren tidigt idag. Halv sex på morgonen. Det blev en vit puffig rök av mina andetag i morgonkylan. Lämnade Otto hos hans dagmatte, promenerade till bussen. Jag glömde min bok hemma så i busskuren stod jag och lyssnade på snarkandet från mannen i reflexjacka som somnat i väntan på sin morgonbuss. Två hållplatser bort är det min tur att gå av. Höstkyligt och mörkt.

0137

Den här veckan testar jag att åka till jobbet i träningskläder för att få ett pass avklarat innan jag ställer mig vid mina datorer. Jag lyssnade på Billgren Wood medan jag gick på löpbandet, stretchade i jobbets nya yogarum till total tystnad.

Sen hade jag en arbetsdag som från start till slut var rolig. Lagom utmanande och klurig, men fortfarande så pass att det hela tiden var peppande och kul. Det är en ynnest med sådana arbetsdagar. Precis innan jag tog på mig jackan för att promenera till bussen ringde min ena chef. ”Nu på onsdag övergår ju din provanställning till tillsvidare, det är inga konstigheter”. Pjuh, jag andades ut. Så här i Covid-tider vågar man ju inte hoppas för mycket på någonting. Men nu har jag alltså gjort mitt första halvår på mitt nya jobb!

0138

På vägen hem funderade jag på om jag skulle poppa en flaska bubbel bara för att få känna smaken av firande. När jag kom innanför dörren blandade jag istället ihop en granola och bakade en äppelpaj. Fortfarande med samma sköna känsla i magen som imorse.

Igår tvättade jag mitt vintertäcke, nu känns hela sängen som ett enda stort och fluffigt moln. Jag ska krypa ner mellan de blekrosa sängkläderna och lyssna på ljudbok innan måndag blir tisdag.

Så, tack för den här dagen i det lilla livet.

1 kommentar

jag har en bokklubb!

Sett, läst och lyssnat på

Det är sant. Jag har tänkt på det så himla länge, men aldrig riktigt kommit igång och gjort slag i saken. Tills jag såg Floras inlägg om kompisdejt och då kontaktade en tjej i kommentarsfältet. Hon hade i sin tur kontakt med ytterligare en, och mellan oss tre såddes fröet till en bokklubb.

För två veckor sedan sågs vi för första gången. På en bar i kvarteret, sju personer som var peppade på att sätta ramarna för kommande träffar. Vi kommer ses en gång i månaden, den som väljer bok ordnar plats att ses på till träffen. Hemma hos sig, hemma hos någon annan i gruppen eller bokar ett bord ute etc. Sju personer där två var bekanta sedan tidigare, två gått i samma gymnasieklass och en tredje läst spanska ihop med dem under gymnasieåren. En blandning av personer, intressen och bokpreferenser. Gemensamt för oss var kort och gott: man vill ut ur sin comfort zone. Läsa sådant man vanligtvis kanske inte skulle valt först i bokhyllan.

0051

Under de senaste åren har jag inte läst speciellt mycket utöver kurslitteratur. De böcker jag vikt hundöron i är ofta faktabaserade eller psykologiskt utforskande. Ljudböcker har främst varit självbiografier, så sammanfattningsvis har skönlitterärt inte alls varit det jag väljer först. Jag hoppas att det blir ändring på just det nu!

Jag tänker att jag kommer blanda böcker med ljudbok utifrån hur jag mår och vad som känns bäst. Det är alltid en helt annan känsla att ha boken i handen, men jag vill nog kunna lyssna på promenader, när jag viker tvätt eller väntar på bussen. Vi får se, helt enkelt.

Men nu går den av stapeln i alla fall, bokklubben! Första boken ut är Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria. Jag är ungefär hälften igenom och gillar den, men jag behöver vara på rätt humör för att kunna svälja den. Så jag väljer mina stunder.

Idag var kärlekshistorien på i bakgrunden medan jag möblerade om, möblerade tillbaka och åt passionsfruktssorbet hopkrupen i ett soffhörn.

1 kommentar

söndag 15:07

Sammanfattningar

Söndagar är min dag för att städa bort veckan som varit och förbereda för den nya som kommer. Jag bäddar rent i sängen, lagar matlådor, lägger hårinpackning och dammsuger lägenheten. En miljon vuxenpoäng rakt in på tantkontot.

0123

‣ hur jag mått
Jag vettitusan hur jag mått den här veckan. Jag har varit ängslig, trött och skör. Ja, skör är nog en ganska rimlig beskrivning av de senaste dagarna. Jag har haft gråten i halsen varvat med ett stort leende på läpparna, allt i en mix som skiftar fortare än jag hinner med. Jag har grubblat mycket. Till och med avbokat tisdagens yogaklass.

‣ vad jag gjort
I måndags var jag på uppstartsträff med min nya bokklubb! Skriver ett helt inlägg om det snart, så håll till godo. Jag har sprungit intervaller efter jobbet, yogat på kvällarna, promenerat i regn och lagat matlådor inför vecka 41. Köpt jeans för kuponger för inlämnad textil, en gosig skjorta på second hand och tre par nya kängor till malmös höstvinter som pågår nu och sex månader framåt.

‣ vad jag önskar till vecka 41
Inga regniga morgnar. Energifyllda förmiddagar och träningspass efter jobbet. Inspiration till nya matlåderecept. Vila i famnen på min kille. Vinna över honom i yatzy. Igen, hehe. På lördag flyttar en kompis till hus och på söndag har jag tvättid. Då tänker jag tvätta vintertäcket som legat på vänt över sommaren. Och kanske alla kuddar? Känslan av nytvättade kuddar är mmm. Helst av allt bara en fin vecka med honom, en vecka som inte är lika skör.

Medan jag knåpar ihop det sista om bokklubben, kan inte ni fundera på vad ni vill läsa mer om då? Jag har varit borta så länge från internetz att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Kan vi hjälpas åt? Det hade varit så fint med lite hjälp på traven.

Fråga något! Önska något! Berätta något som hänt hos dig!

3 kommentarer