En fråga om hur mitt förhållande förändrats efter flytten till Malmö

Jag fick en himla intressant fråga på inlägget Allt om flytten till Malmö och vad jag känner för den nu, och den tänker jag att vi kan prata lite om. I inlägget nämnde jag att relationer inte behöver vara över för att en flyttar, utan att de snarare bara förändras litegrann när en inte längre är i varandras geografiska närhet.

På temat kommer följande fråga ↓

1439

⟩ Hej! Gud vad skönt att det känns rätt! Bara en fråga, hur har det förändrat (negativt/positivt) erat förhållande? eller är det samma?

Den här frågan! Ju mer jag klurar på detta, ju djupare blir svaret. Frågan är enorm, och egentligen bör nog svaret vara detsamma. För mig är det dock rätt enkelt: jag älskar Johan, och trots att den här flytten var påfrestande för oss båda (Johan slet något enormt med flyttlasset i Oskarshamn, och jag målade 80 kvm tak och vägg i vår nya lägenhet samtidigt som jag pusslade ihop en ny vardag i Malmö) behövde vi den.

Varken Johan eller jag trivdes i Oskarshamn till slut, och det gjorde att hela vår vardag skavde. Inte att vi gled ifrån varandra, men små irritationsmoment i vardagen togs med hem och sedan blev det miljön för oss båda. Johan och jag hade det aldrig dåligt, men så här i efterhand var det nog bra att vi gjorde en förändring av vår vardag för att hitta tillbaka till oss igen. Jag hade länge både varit utmattad och sjukskriven för det, och under den tiden fick Johan ta ett enormt lass för att hjälpa mig att bli frisk och samtidigt pussla ihop vårt gemensamma liv när jag knappt var närvarande.

Efter det kapitlet av vårt liv behövde vi påbörja nästa någon annanstans.

1444

Så jag skulle definitivt säga att den här flytten var bra för vår relation, bra för oss som personer och bra för oss som par. Malmö ger oss det vi saknade i Oskarshamn, och det gör att vi kan växa både som individer och i vår relation. I en ny stad, i en ny lägenhet och i en ny vardag var det inte längre möjligt för oss att ta saker och ting för givet, att bara gå runt i ett ekorrhjul och fortsätta livet för att det är lättast så. Vår flytt har fått oss att tänka och reflektera över så mycket mer om oss, hur vi vill att framtiden ska se ut och vad vi vill göra då. Och det har gjort oss starkare. Trots att vår flytt åt upp oss båda inifrån, på varsitt håll, var den ändå så värd det. För vårt oss.

Så svaret är nog att vårt förhållande har förändrats en del, men bara till det bättre.

4 kommentarer

Allt om flytten till Malmö och vad jag känner för den nu

För tre månader sedan tog jag på mig min största ryggsäck och drog en resväska efter mig genom Oskarshamn för att flytta till Malmö. Jag satte mig på en buss, sen ett tåg och efter ett par timmar var jag framme i min nya stad. Och gissa vad! Jag har inte ångrat mig en sekund sedan dess, trots att det var så himla läskigt.

Det var första gången i mitt liv, på 25 år, som jag gjorde något så stort. Jag har flyttat flera gånger inom Oskarshamn, men aldrig mer än ett par kvarter. Nu, efter tre månader, tänker jag att vi kan prata lite om det här med att flytta från sin hemstad.

Om att flytta från familj, vänner och tryggheten. Mot något helt annat.

1600

För mig och Johan handlade det mycket om att bara göra ett miljöombyte och att få se och uppleva något nytt. Johan hade egentligen ingen anknytning till Oskarshamn (han flyttade dit för sitt arbete) medan jag bott där hela mitt liv och inte sett något annat. Att flytta kom därför snabbt upp på tal i vårt gemensamma liv, och vid årsskiftet 2016/2017 gjorde vi verklighet av alla samtal och förhoppningar.

Vår flytt handlade egentligen väldigt lite om Oskarshamn i sig (även om staden faktiskt börjat skava lite i mig), men desto mer om vad Malmö kunde erbjuda. Närheten till allt. Alla alternativ. I Oskarshamn hade jag noll möjligheter att vidareutbilda mig, jag arbetade med ett jobb jag gillade men där klimatet tog mig in i väggen och det hände sällan något nytt eller spännande i livet. Malmö gav mig alla de alternativ jag saknat, och mer därtill. Och det för mig var värt flytten på trettiofem mil, även om familj och vänner är kvar i den lilla kuststaden i Småland. För på fredag kommer mamma och pappa och hälsar på, två helger i december har vi besök av Johans syskon och över jul åker vi hem till både Oskarshamn och Öland.

Oskarshamn är en superfin stad, men jag hade helt enkelt växt ur kostymen.

1577

Så om jag ångrat mig? Inte en enda gång. Att flytta till Malmö och allt vad det inneburit har ändå varit något utav det bästa jag gjort. Det har varit jobbigt, läskigt och inte alltid superkul (vår flytt var en total katastrof). Men ändå så värt allt.

Det är skitläskigt att planera och genomföra en stor flytt och det är ledsamt att inte ha alla sina favoritpersoner i sin geografiska närhet, men samtidigt är det så värt att få bredda sitt synfält, uppleva nya saker och faktiskt leva sitt liv snarare än bara ta sig igenom det. Och ens favoritpersoner är ju inte mer än ett samtal bort, eller max ett par timmar med tåg.

Jag tänker att det är viktigt att komma ihåg att en flytt inte innebär att relationer är över, de förändras bara litegrann. Som att Charlotte och jag dricker vin över telefon och pratar i över en timme, eller att mamma och pappa kommer och hälsar på så att jag kan visa dem sjöfartsmuseet, promenera längs kanalen och laga middag ihop. Personerna försvinner inte, det tar kanske bara lite längre tid mellan gångerna ni ses. Och när ni väl gör det tar en vara på tiden.

Därför bytte jag kostymen som skavde, och råkade förälska mig i Malmö på köpet.

23 kommentarer