Om Otto och hur hans dagar på hunddagis ser ut

God morgon och välkommen till ett helt inlägg om min bästa kompis i världen!

Den lilla, lurviga som emellanåt syns på bild. Min Otto. Han är en trött liten krabat som gärna sover på min kudde, älskar sina gosedjur men avskyr tidiga morgonpromenader. I november fyllde han 5 år, och strax innan det började han på hunddagis.

På det temat fortsätter vi idag ↓

1609

1608

› Men alltså, seriöst, ett inlägg om Otto på hunddagis (vilket låter lite som en barnbok?) skulle vara såå mysigt. Har alltid undrat hur hunddagis funkar.

Haha åh, jag vet inte vart jag ska börja det här på grund av SÅ gulligt.

Men okej, så här! När vi bodde i Oskarshamn hängde Otto hos mina föräldrar och deras hund Bamsen när jag jobbade länge, och under tiden jag var sjukskriven (ungefär ett år) var han med mig konstant. När vi sedan flyttade till Malmö blev det en knäpp omställning för Otto, att gå från att hänga med mig överallt till att behöva vara ensam hemma ett par timmar om dagen. Han blev rätt ängslig, orolig och stressad av att vara själv i den nya lägenheten. Och på det totalrenoverades lägenheten ovanför vår i samma veva, så vissa dagar när han var hemma själv hade snickarna ovanför bankat och haft sig. Dåligt recept för en redan ängslig hund.

Så jag ringde upp ett hunddagis jag varit i kontakt med innan och fick en plats åt Otto nästan på direkten. Han placerades in i en grupp baserat på storleken av de raser han är (Shih Tzu och Lhasa Apso) och sedan fick vi tre testdagar bokade veckan efter.

1493

Testdagarna har hunddagiset för att se hur hunden fungerar med de andra hundarna i gruppen och för att känna så att allt är okej. Otto passade tyvärr inte i gruppen han fått eftersom han var så mycket mindre än de andra hundarna. Hunddagiset grupperar alltid efter storlek så att hundarna ska kunna leka bra ihop och så där, och Otto är ungefär hälften så stor som hans raser egentligen brukar vara. Testdag 2 fick han därför hänga med chihuahuor och andra minihundar istället, och då trivdes han så mycket bättre. Och sedan dess har han haft en plats på hunddagiset!

En typsik dag för honom ser ut ungefär så här:

09:00 Jag lämnar Otto innan 9 varje morgon, då har vi promenerat till hunddagiset så att han är rastad och klar för dagen
09:00-12:00 Mellan 9 och 12 är hundarna i sina grupper ute i hundgårdarna där de aktiveras, leker och kelar
12:00-13:00 Klockan 12 är det vilotimme (slår vad om att detta är Ottos favvo på hela dagen)
13:00-15:00 Efter vilan går hundarna ut i rastgårdarna igen. När Otto ska in efter att ha varit ute brukar han försöka få stanna i entrén med all personal, han smiter under bord och försöker bli osynlig för att få vara kvar och gosa.. hehe!
15:00-18:00 Och efter min sista föreläsning (oftast kl. 15) går jag förbi dagiset och hämtar honom, så promenerar vi hem igen

273

Sedan han började på dagis har han blivit en mycket lugnare och mer harmonisk hund. Han skäller inte längre ut alla hundar vi möter på promenad, utan vill antingen bara fram och hälsa eller struntar i dem helt. Speciellt om jag har lite gott godis med mig i fickan. Och han älskar personalen på hunddagiset! Ibland när vi kommer hem doftar han annan parfym. Det tar jag som ett bra betyg och kvitto på att han trivs och fått göra det han gillar bäst under dagarna – att gosa mycket.

Att ha Otto på hunddagis under dagarna nu är alltså den bästa lösningen för oss. Han slipper vara hemma själv de timmarna jag är i skolan (även om det oftast bara är 2-4 h/dag) och han får istället hänga med andra kompisar de timmarna. Samtidigt slipper jag stressa och oroa mig för hur han har det. Hunddagiset är tryggt och trevligt och det gör det lättare för oss allihop.

När jag hämtar honom brukar jag dessutom fråga hur dagen har gått, bara för att hålla mig uppdaterad om hur han mår där, hur det går och om det skulle hänt något jag borde veta om eller så. Oftast berättar de bara gulliga saker, som att Otto under sina första dagar hittat en kompis, en hona som vanligtvis inte gillar andra hundar men som förälskat sig i Otto. Hehe.

1862

Och alltså, jag ska vara helt ärlig. Jag BÖLAR fortfarande inombords av tanken på att han går på dagis. Gulligaste någonsin. Igår när jag hämtade honom fick jag höra att han tidigare på dagen vägrat gå in i sin box och istället ville in till sina grannar. När jag kom för att hämta satt han därför med två andra gulliga och viftade på svansen i en helt annan box än sin egen. SÖTASTE.

Livets bästa kompis!

19 kommentarer